Dagens fönster ... 

När det här fönstret kom susande genom rymden, då upptäckte jag först inte hunden, den som ligger så snällt och tittar ut över världen, ja, om världen nu är Porto. 

Efter en stund kom bilden uppförstorad  -så där bara ... - och då log jag och tänkte att avsändaren var så finkänslig, ja, hon vet ju att jag tycker om katter och hundar vid fönstren! 

Men tänk, så varmt det ska vara för en hund med så mycket päls. 

Tack annannan som tog dig tid att ta bilden! säger jag.

En helt vanlig tisdag ...

En underlig natt. Vaknar mitt i alltsammans och tänker att nu är det morgon och dags att stiga upp .., tittar på klockan och tror inte mina ögon .., digitalsiffrorna visar på två minuter över midnatt!! Det blev bra ändå. Lyssnar förstrött till P1-program ...., går in och ut i olika stadier av sömn och tackar högre makter att min tid som yrkesarbetande är förbi.

Nu är det förmiddag. Har pratat med vännen Ingrid i Falun, förstrött tittat på Morgonstudion ., konstaterat att Anders Tegnell och Ebba von Sydow ska bli ett av tävlingsparen i underbara På Spåret och jag tänker att fallet kan bli stort, men den risken finns ju  förstås för alla medverkande. 

Att säga "ja, tack!" till en förfrågan från På-spåret-redaktionen, torde tarva en hel del mod (eller kanske brist på insikt, eller måhända både-och).

Just nu: David Batra intervjuas av alltid suveräne Alex i SVT-studion; det handlar om den förstnämndes nya tv-serie "First Lady", en serie som på grund av hustruns avsked som landshövding - visade sig bli aningen annorlunda än vad som var planerat. Han ser trött ut, herr Batra. 

Igår blev det vikarie-inhopp för pv, nu på en skola inne i Halmstad. Det handlade om två nior och en sjundeklass, i ämnena svenska och samhällskunskap. Så glad han var när han kom hem! Det hade varit trivsamma lektioner med fina elever och i en liten klass med enbart tre elever (läste svenska A) var där flickor från Nordmakedonien, Kosovo och Ukraina. Flickorna hade fått berätta hur det var att komma till ett - för dem -  helt nytt land och visat på Google Maps var i respektive land de hade bott osv, och jag hörde hur intressant pv tyckte att det var. 

Ack, att man hade fått vara med och lyssna! 

För övrigt ska pv idag (när han ändå ska in och öva julsånger), hämta ut en av årets Augustnominerade böcker till mig; nämligen "Oland", författad av förra USA-korrespondenten Cecilia Khavars make Kim Khavar Fahlstedt. Ja, det var ju fånigt av mig att skriva vems make han var - som om nu det skulle ha någon betydelse - men det var på hennes instagramkonto jag igår råkade läsa nyheten.

Om denne Oland, som har funnits i verkliga livet och dessutom var västerbottning, hade jag absolut ingen koll alls.  

Läser ännu "Vådan att vara Skrake", författad av Kjell Westö och med ett persongalleri som är av det mastigare slaget. Jag tycker verkligen om sättet hur han skriver och lär mig nya ord på var tjugonde sida. (Men glömmer dem lika snabbt). Ett av orden var anti-deluviansk och det säger förstås mer om mig, än om författaren, att jag inte tidigare hade presenterats för det ordet. 

Meningen lät så här: "Mest anti-deluviansk av min fars otaliga anti-deluvianismer var förstås hans istadiga kärlek till Elvis Presley."

Ännu mera för övrigt fick Sigge tillbringa natten i pannrummet, ja, om han nu inte ville gå ut genom kattluckan, alltså. En banankartong med bädd av mjukt låtsas-lammskinn + en ullsjal som jag inte använder, fick bli hans sovplats och så tände jag den fina lampan med pressade växter som dekoration, så där så han skulle få det riktigt ombonat. Där låg han och sov när jag kom ner i morse. Nej, några halvdöda möss vill jag inte ha i sovrummet och inte heller bli väckt av en förfärligt jamande katt vid fyratiden var morgon.

Dagens fönster ...

Här kommer ett fönster (eller flera!) från hotell Kung Carl i Stockholm. 

Avsändare var Babsan i ..., jag är alltid på väg att skriva "Uppsala", men mer ute på landet, där i Roslagens famn. 

"Ett mycket fint hotell, tyckte den nyblivne 70-åringen med fru."

Jubilaren var alltså Babsans make; det var han som firades och icke allenast med ett fint hotellboende, utan även med musikalen Änglagård, med bland annat Tommy Körberg i en av rollerna. 

Här en länk om någon blir intresserad. 

Och tack Barbro som hade håven redo!

Det som är kvar ...

Rabatterna slokar. Jag sliter upp bruna, torra ormbunksblad och slänger i komposten ..., ångrar alltid att jag planterat daggkåpor som blir så risiga och humlen är bara att ta ner. 

Men ännu blommar Ingrid-Bergman-rosorna .., den ena vackrare än den tredje .., och gurkört torde vara det frodigaste som funnits i våra rabatter! Nu är dessa inne på andra eller tredje blomningen, men är utan besökare. 

En Mårbackapelargon blommar ännu i den gröna lådan närmast ytterdörren .., och i de tre övriga kämpar dom här små skönheterna till vänster, ja, för att klara sig någon vecka till. Eller kanske flera veckor.

"Klipp ner dem rejält!" skrev Bert i Luleå och det gjorde jag. Inte är dom som i sin ungdoms fägring, men fina ändå. 

I slänten, ner mot vägen till, upptäckte jag en enda kärleksört som blommar .., och i slänten hos grannen (nedanför muren) blommar ännu någon slags vädd. Mot havet till: renfana .., om än inte så högrest som tidigare i somras.

Så ser det ut här hos oss i Stensjö, just idag den 21:a oktober.

(Ringde min syster i Australien. Sprutan i ögat hade inte vållat henne minsta bekymmer.  Allt hade gått bra.)

Jo, jo ....

Jag vet inte hur många gånger - framför allt sonen - haft så roligt åt detta att jag ofta blandar ihop pojkarnas och även mina egna barns namn. Då har jag berättat att det är mer vanligt än han tror; min pappa hann ropa på såväl Rigmor som Birgitta, innan han kom till Elisabet. 

Därför kan ni tro att glädjen var stor, ja, när vi under ett besök i Skåne hörde den trettioåttaårige sonen blanda ihop sina pojkars namn. Och igår kom följande meddelande. 

Om jag log? Det kan ni tro!

Måndagsfönstret ...

Ännu ett fönster från Padova i Italien. Och om ni grunnar lite på hur där ser ut, i själva staden, så kan ni på tolv minuter få en liten glimt av hur där är. Padova/Padua ligger i norra delen av Italien, lite väster om Venedig, knappt fem mil därifrån. Nu vet ni. 

Vad jag undrar över .., det är hur krukväxterna alls vattnas? Kanske är det suckulenter i krukorna som hänger utanför själva fönstret, men hur vattnar man de övriga?

Och såklart var det Erik som hade håven redo. Tack! säger jag.

Tacksamhet ...

Fjorton plusgrader den 20:e oktober. Bara att passa på! 

"Vi tar väl ett dopp ...?" föreslog pv. 

Idag gjorde friherrinnan oss sällskap och jodå, vi hade med oss kaffe och mackor och madame Wattsgård plockade upp några bitar hembakad banankaka (när åt jag detta senast ...??). 

Så satt vi där i kanske fyrtofem minuter efter att vi doppat oss. Solen mot våra kinder. 

En kvinna med en jack russel i koppel kom förbi. Hunden visade sig heta Frasse och var aningen försiktig av sig. Eller: hade integritet, kanske.

Så där satt vi och hade det skönt .., pratade lite om friherrinnans moster Ingrids 88-årskalas i helgen och hur hennes son är en avbild nästan av sin far Sven-Arne, han som inte längre är i livet. På andra sidan hamnen kämpade en av båtgrannarna - Anders - med att masta av sin båt, för övrigt var det lugnt. Om en dryg månad väntar bomupptagning.

Och friherinnan och pv pratade om mat som dom längtar efter; det var blomkålsgratäng med hårdstekt falukorv (friherrinnans val) och stuvade makaroner kom också upp. Själv kan jag längta efter skedpalt med renskav. För övrigt satt vi tysta.

Nja, inte helt tysta. Jag berättade om nattens äventyr då Sigge kom jaaaaamande vid halv två och en halvtimme senare stod jag bara inte ut, utan gick en trappa ner (Sigge själv SPRANG i full fart!) till köket och gav honom mat. Fick därefter svårt att somna om. Lyssnade på två poddar, domnade bort vid halv fem. Klockan 06.00 ringde min mobil. Det var vännen i Falun som undrade om hon väckte mig .., ja, jag hade ju ringt henne igår, men det såg hon inte då. Jag sa att jag ändå var vaken och så pratade vi en stund. "Det är ingen idé att du berättar någonting, för jag kommer ändå inte ihåg det en minut senare!" sa hon bedrövat och jag svarade att så länge hon ändå kommer ihåg ATT hon är glömsk, så är det ju inte helt kört. 

I förrgår tio (!!) husbilar vilka hade bokat ställplats, idag en enda. Nu lyser tyskar, holländare och gäster från Schweiz med sin frånvaro.

Tänk, vilken ljuvlig oktober detta har varit! 

Pv var glad .., hade rullskidat de åtta kilometrarna till Skallkroken och idag var det inga problem. Härligt! 

Och så här såg det ut hemma i Malå igår. Maria tog bilden.

Ännu ett bokomslag ...

Så här skriver annannan: 

"Ett fint gammalt bokomslag jag hade i samlingen.! Det är Lunds domkyrka och handlingen utspelar sig i mina hemtrakter."

// Tack annannan! När jag googlar  på författaren ser jag att han var Stenbock precis som jag själv, född den 6:e januari 1915 och dog 1992. 

När jag frågar om hon möjligen vet vem som illustrerade omslaget, så skriver hon så här: "Det vet jag inte tyvärr. Det fanns en dublett av den här boken i mitt föräldrahem och jag skar ut den här från det exemplar som var ett utgallrat biblioteksexemplar. Har den i ram i min bokhylla."

Boken kom ut 1954.

Dagens fönster ...

I den där håven med innehåll från augusti och september, ja, som annannan hade tömt, där var var den här bilden en del av fångsten. 

Så här skriver hon:

"I Nederländerna där jag var i september är det ovanligt att ha fördragna gardiner, men många nya hus har sådana här glas för att ändå ge insynsskydd", skriver fönsterfångerskan. 

Tack! säger jag ., som nog skulle vara för vetgirig (nyfiken låter ju inte fullt så trevligt ...) för att inte kunna titta ut, så där helt och fullt. 

Men det är klart, är det en trottoar precis utanför, då blir det en annan  sak. Och vackert är det med de gröna bladen.

Lördag ...

Det är förstås bara att tacka och ta emot när hösten bjuder på närapå en känsla av sommar! 

Så är det idag. 

Räfsade ihop det sista, klippte resten, drog upp vissna ormbunksblad och kände mig nöjd. 

Grannen Annelie ringde och undrade huruvida ett dopp i havet stod på schemat och det gjorde det, så jag bryggde kaffe, gjorde mackor och så åkte vi iväg - pv också med - och det blev t.om två dopp för damerna och ett för herrn i sällskapet. 

Kaffe i solskenet. Vi sa att detta är ju nästan obegripligt härligt. 

Och vi pratade om hur fort åren susar iväg och detta med att man inget kan ta med sig när det en gång är slut. 

"Nej, när man blir ännu äldre skulle man sälja huset, bosätta sig på hotell Ritz i Paris och dricka champagne till frukost!" sa Annelie leende. Kollade nyss priserna, ja, det var ju billigt och bra. Här en länk om någon är intresserad. 

Kom hem till detta och återigen tänker jag på hur vacker hösten kan vara. 

Hur vilsam. 

Och vilka underbara färger! Hundra nyanser av grönt! 

Tittade på filmen "De omutbara" igårkväll, ja, det var pv.s förslag. Själv har jag sett den flera gånger, men den är ju så bra .., inte minst är det  skådespelarnas förtjänst. 

Sean Connery .., har han någonsin varit bättre? Och Robert De Niro som Al Capone och en tämligen ung Kevin Costner, men även de övriga.

Nu eld i kaminen .., lyssnar till Rutter-musik från Spotify och tänker på Harry. 

Som här. I väntan på husse. Snart åtta månader sedan han fick somna in. Askan fortfarande i den vita papperskartongen.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från fina gamla Karlstad teater. Ett nytt fönster på den gamla byggnaden ut mot höstlöven och Klarälven en bit bort.

Ett fönster där jag står och väntar på hissen som är påbyggd på sidan av huset 

Jag och numera en krycka  på väg hem efter en behaglig och meditativ lunchkonsert en torsdag i oktober. 

Hälsningar

Annica i Solastan."

//Tack Annica/Turtlan! Fint med älven som rinner där i fjärran.

Helg, i alla fall nästan. 

Det känns som om det var igår jag skrev om den här känslan när det blir helg .., att den ändå lever kvar, trots att man varit arbetsbefriad i snart sex år och trots att jag ju ändå har arbetat varannan helg under hela mitt yrkesliv. Men nu .., kanske för att pv då inte blir inringd på extrajobb på morgonen .., nej, nu får han sova ut och inte ligga på "ohåga", utifall att någon hör av sig från personalpoolen. 

Mycket har hänt idag. 

Besök på Vårdcentralen i Getinge för pv (alla prover ser bra ut, blodtrycket var lägre än någonsin - förstås - men ett besök hos läkare blir det likväl om någon vecka eller två, så får vi väl se vad han säger, ja, det är en han) ..., fortsatte med grönsaksinköp i Ugglarp, hämtning av grannen Annelie vid tåget i Halmstad, inköp av virke som fick trängas med mig i bilen, en sväng på Hemköp för att handla Arvid Nordquist-kaffe på annons ..., och sist av allt: ett dopp i havet för mig. 

Idag ingen ångest-för-att-nedsänka-min-lekamen. Tog det lugnt. Andades långsamt. Doppade hela mig, men låg kvar i havet, med händerna ovanför vattenytan.  U n d e r b a r t. Gick barbent till bilen. Inte tillstymmelse till kyla. Termometern visade knappt + 14 i havet, såväl som i luften. 

Idag var vattenståndet ungefär som vanligt. Ingen kråka spatserade i leran. 

Kajor på taket i Ugglarp. Kajor lär hålla ihop livet ut och jag tycker att det är så härligt. Sitter ofta två och två. 

Fick inget mejl från min - om en knapp månad 80-åriga syster - i Australien igår och nu på morgonen kom förklaringen. Det märks att hon var inutistressad när hon skrev, i brevet blandar hon ihop engelskan med svenskan mer än vanligt. Detta var i alla fall vad hon berättade om och bilden från walkaboutSweden  Guys bild från Arvidsjaur får väl illustrera hennes känsla av hur kroppen krackelerar.

"Ja, det är skit med ålderdomen, men det värsta var nästan i går och det var därför jag inte skrev något mail. Jag var nog i någon slags chocktillstånd.

Jag hade bokat tid hos en optiker för en eyetest, då jag tyckte att jag började se litet

suddigt även med de glasögon man köper på apoteket, så jag trodde att jag kanske behövde

riktiga.  Optikern, en ung kvinna,  tittade på mina ögon i olika maskiner och sen sa hon att

jag hade blödning bakom vänstra ögat, förmodligen förorsakat av macular degeneration

och att jag borde se en specialist omedelbart.  

Jag sa att jag tidigare varit hos en som opererade  mig för cataracts.  Hon ringde till denne dr Greenwell och han sa att han kunde squeese mig in om jag kom med en gång.  Så jag åkte ner till honom och han undersökte ögonen med hjälp av flera olika maskiner och kom fram till samma diagnos.  Eftersom jag körde dit så kunde han inte påbörja treatment i går utan jag får komma tillbaka på måndag - Sciss skjutsar mig - och då skall jag få en injektion IN I ÖGAT, en injektion som skall försöka torka upp blödningen.  HUVVA, allt med ögon tycker jag är gruvsamt, men jag vill ju göra vad jag kan

för att få behålla synen. Så nu vet du."

Eftersom jag är så intresserad av allt vad sjukhus och behandlingar rör sig om, googlade jag bums. Aha, det handlar om gula fläcken och det kan fordras mer än en spruta i ögat. Ja, ja. Det låter jag henne sväva i ovisshet om.

Dagens fönster ...

... fångades i Padova i Italien. Ett av många som den omtänksamme Erik fångade. Hoppas att det går bra med studierna och att du inte stressar ihjäl dig!

Efteråt ... 

Ja, nagellacket är förstås bara färg från redigeringen, då jag vet att det finns människor som äcklas av att se andras tår .., då får det bli så här. 

Men i alla fall .., efter badet (och solen flödade!) ..., ja, känslan är nästan obeskrivlig. 

Idag så lågt vattenstånd så det var helt otroligt .., säkert 70 cm lägre än vanligt, om det ens räcker! 

Alltid när vi är ute på piren där båten brukar ligga, spatserar en stor kråka på stenarna närmast vattnet. 

Idag kunde samma kråka promenera omkring flera meter ut i leran, där man annars vadar ut i knähögt vatten!

Sade till pv när vi gick mot bilen (han tog min våta baddräkt .., det droppade på träbrädorna) att jag tycker verkligen om kråkor, eller stannfåglar överhuvudtaget. Trofasta fåglar som blir kvar och uthärdar våra vintrar av mörker och kyla. 

Kom hem. Tömde ännu en kruka med vissnade tomatplantor .., en återstår. Och så förstås alla vindruvor som skrumpnat och måste klippas ner.

Dagens fönster ...

...fångades i det gula huset ., det var när jag precis hade parkerat bilen, ja, efter att ha skjutsat friherrinnan till och från Falkenberg. 

Sååå vackert det var längs resan hem! Rött, orange och gult och illgrön höstsådd. 

När jag sedan lämnat av friherrinnan .., sett till att hon kom in till sig ordentligt (utan att snubbla) och körde hemåt, såg jag solen på väg ned över horisonten. 

Vilka dagar att få vara med om! 

Det är väl en tidsfråga bara innan alla löv från syrénerna tackat för sig, men så länge .., ja, men så fint ändå!

Likt spretiga fingrar sticker bokens grenar upp. Kala. 

Intill den står en betydligt större bok och där är nästan alla löv kvar. 

Likadant varje höst. 

På våren är det likadant. En av dem (vi kommer inte ihåg vilken av dem) får sina löv långt innan den andra. 

Och Kilimanjarobacken ser inte det minsta brant ut. Det är den. I alla fall betydligt brantare än på bilden.

Vågar inte ....

Tittar på Uppdrag Granskning. Det handlar om bostadsaffärer och hur det kan gå till. Det handlar om fusk och påhitt och förfalskningar och gud vet allt. 

I vanliga fall brukar jag kolla mitt blodtryck även på kvällarna. 

Ikväll vågar jag inte. 

Trycket har nog skjutit upp i oanade höjder. 

Kanske ända upp till stratosfären. 

"Ekobrottsmyndigheten slår till mot en av Sveriges mäktigaste mäklare. Bland hans kunder finns artister, kändisar och influencers. Men det finns något som inte kommer fram i ljuset. Ett fusk med bolån  som kan ha trissat upp bostadspriserna i Stockholm. Med dold kamera ger sig två mullvadar ut på lägenhetsvisning - går kuppen att bevisa -?"

 Jo, men se där ..! 

Å, så glad jag blev när det plingade till och jag såg bilderna och läste meddelandet! 

Så här stod det: "Jag antar utmaningen om bokomslag! De två böckerna på portugisiska ingår i en serie reportageböcker där man också får ett vykort med en bild ur boken."

Det var annannan som nappade! 

Vackra omslag bägge två, tycker jag. Vilsamma. 

(Chansar med översättning från nätet och då blir den undre titeln "Hjärtlösa män". Men nog borde väl "Män utan hjärtan" vara mer logiskt? Eller ..?. Testade den övre titeln också. "Älskar stupet" ....? Nej, det får jag inte ihop.)

Och så här skriver hon om de här omslagen: "Engelska förlaget Faber&Faber ger ut PD James deckare i nyutgåva med Angela Hardings illustration på omslaget. Älskar de omslagen och hon är min favoritförfattare av deckare så jag köper dem när jag åker till England." 

Tack annannan som gjorde mig så glad med ditt bidrag! Jag tänkte på träsnitt eller någon etsning av något slag och A svarade  "Linoleum tror jag."

Vilka annorlunda omslag för deckare! Helt annorlunda färger också, även i typsnittet, särskilt det till vänster. Snyggt!

Och illustratören Angela Harding har en alldeles underbar hemsida med olika alster till försäljning. Här kan man se fler av hennes verk. 

Vardag ...

Mitt-i-veckan-dag. Onsdag är det också, den dag som alltid var min lediga dag, då i det förra livet. Arbetslivet. 

Vi äter frukost tillsammans ., tittar på Nyhetsmorgon och blir halvt deprimerade när vi får veta att Trump nu har ett försprång, "Men allt kan hända!" säger Marcus Oskarsson trosvisst och det är ju just det ., att allt kan hända. 

Natten mot idag hade pv drömt att Trump valts till president, men i drömmarnas värld kan också en hund som varit död i snart åtta månader få nytt liv och plötsligt befinner sig hunden - som såklart är Harry - ombord på en båt! 

När frukosten är avklarad, när det brinner i såväl kaminen som i vedpannan., plockar jag undan lite och i ett av skåpen upptäcker jag pv:s gamla singelskivor. Lägger några av dem på köksbordet och ler för mig själv. Den här .., med The Hep Stars, var nog min allra första - på egen hand - inköpta skiva. 

Så småningom skulle Hep Stars komma att uppträda på Malåborg och unga flickor stod intill mig och skrek av förtjusning, dock inte jag själv, som blev generad i såna sammanhang. (Jag dög ju för övrigt inte ens till att bli riktigt frälst heller .., ville absolut inte falla på knä inför hela församlingen och ville inte vittna .., nej, jag bara försvann från sammanhanget!)

Lite olika musiksmak hade vi på den tiden, herr pv och jag själv. Ann-Louise Hansson tillhörde inte mina favoriter, däremot tyckte jag om Sten & Stanley. Och så var jag omåttligt förtjust i Adam - Pernell Roberts - i Bröderna Cartwright, men han var ju ingen musiker. Bara stilig.

Inte heller blev Bob Dylan någon favorit hos mig. Det blev han däremot (är kanske ännu ...) hos husets herre.

Från singelskivor till Malå. 

Från den äldsta kommer en bild från gårdagens hundpromenad längs Kärleksstigen. 

Bilden togs inte långt ifrån där vi bodde .., vi hade den här stigen just nedanför tomten. Där växte almöke/rallarros, Kung Karls Spira .., och där var gott om sälg och asp. 

Otaliga är de timmar jag tillbringade sittandes nere vid den sommarstuga som pappa köpte av Verner Marklund, allt för att få möjlighet att komma åt stranden. 

Jag satt på sommarstuge-räcket och låtsades att jag red över prärien. Kanske Pernell Roberts och jag själv?

I det grunda vattnet simmade småfiskarna.

Dagens fönster ...

Då blir det bild nr 2 från Padova i norra Italien. Här var det gott om blommor på balkongen .., allt i grönt! Så fint! Vilsamt. Tack Erik (Eva i Tyresös barnbarn) som tog dig tid!

Lite kväll ...

Eftermiddagssol här inne i vardagsrummet. 

Sigge på soffkarmen. 

Hans matte i sin egen hörna. 

Efter fem på tv. 

På bordet bok nr 4 av Ulf Lundell .., en kaffekopp, en blodtrycksmätare och en bukett plastblommor. 

Upptäcker till min glädje att Ambulans: kod röd börjar kockan 20.00. Hurra!