"Vad det innehåller ..."
Det finns ord som jag tycker krånglar sig mer än andra.
Ingrediens är ett sådant ord.
Jag måste alltid kolla upp så att jag stavar det rätt.
i n g r e d i e n s
Ofta, som i ett inlägg här nedanför, förkortar jag det.
"Ingr".
Såja. Då har man löst det problemet.
Och inte är det vackert heller - ingrediens -.
Som audiens, nästan.
Skilde är ett annat krångelord.
Dom är skilda eller har nyligen skilt sig.
Skiljt sig? Med j?
Googlar jag hittar jag den stavningen också, t.om. i tidningar.
Nej, jag tror snart att det blir skilsmässa från dom här orden.
onsdag 2 juni 2010
Grattis Agnetha!
Idag fyller hemifrånvännen Agnetha år!
Världens härligaste skratt har hon och ingen bankanställd har varit så vänlig och rar som denna madame! Numera förtjänar hon sitt levebröd som läkarsekreterare.
Dessutom är hon, eller har i alla varit, lika enjängd som jag själv.
Under en period i livet åt hon nämligen makrillfiléer i tomatsås till lunch, ja, närapå veckans alla dagar.
Här kommer stor grattiskram från mig!
Så här svarar Agnetha i en kommentar:
"Apropå enjängd, jag är fortfarande det, jag äter knäckebrödsmackor med leverpastej till förmiddagsfikat varje dag, börjar få kommentarer av mina arbetskamrater, de undrar om jag inte håller på att vara less på dessa mackor och prova på nåt annat. /Kram Agnetha"
Ett annorlunda förhållande.
Mitt förhållande till läkemedel är synnerligen krumelurigt.
Krångligt, helt enkelt.
Efter en narkos kräks jag timmavis!
Smärtstillande morfin får mig att omedelbart ropa på kräkpåse!
Blodtryckssänkande Ramipril gav mig våldsam torrhosta som varade i två månader, tills den underbare läkaren på vårdcentralen i Ystad insåg att detta är biverkningar av medicinen och jag får då bums byta till Cozaar och mår därefter som en prinsessa!
För någon tid sedan skulle jag hämta ut ny laddning av Cozaar.
"Nej, du förstår du får Losartan Teva i stället, Cozaar är för dyrt, men detta är samma sak och femhundra kronor billigare ..", förklarar apoteksdamen.
Ååå, jag känner att jag gärna vill behålla medicinen som har fungerat så bra, men femhundra kronor är ändå femhundra .., och säger hon nu att det är på det viset att .., ja, där är ingen skillnad alls, så får jag väl tro henne.
Efter tre, fyra dagar med den nya medicinen, börjar eländets elände.
Jag, som i hela mitt liv har somnat efter tre minuter under täcket, ligger nu vaken till tre, halv fyra på nätterna och klockan sex ska jag stiga upp och cykla till jobbet och därefter vara skärpt i kassan och inte göra några felslag.
Och plötsligt får jag smärtor, som träningsvärk i bröstbenet ..., och i ryggen och på vänster sida, vid njuren.
Och det är som tusen ettriga myror springer i mitt högerben när jag försöker sova.
Mina barns pappa, han brukade - filurigt leende - säga att jag borde söka anställning hos någon läkemedelsfabrikant, ja, så skulle dom slippa prova ut nya mediciner på tiotusentals människor, för finns det en biverkning, nog får jag den!
Nu på morgonen har jag kontaktat vårdcentralen i Ystad och pratat med en sååå vänlig kvinna med gotländsk dialekt.
"Elisabet, int ska du behöve ha det på det här vise ..., jag ska prate med doktor Malin idag, så får hon kontakte dig under dagen ..., nog ska vi fixe det här nog", säger hon.
Det är så där så man nästan vill falla i gråt av tacksamhet.
Mitt förhållande till läkemedel är synnerligen krumelurigt.
Krångligt, helt enkelt.
Efter en narkos kräks jag timmavis!
Smärtstillande morfin får mig att omedelbart ropa på kräkpåse!
Blodtryckssänkande Ramipril gav mig våldsam torrhosta som varade i två månader, tills den underbare läkaren på vårdcentralen i Ystad insåg att detta är biverkningar av medicinen och jag får då bums byta till Cozaar och mår därefter som en prinsessa!
För någon tid sedan skulle jag hämta ut ny laddning av Cozaar.
"Nej, du förstår du får Losartan Teva i stället, Cozaar är för dyrt, men detta är samma sak och femhundra kronor billigare ..", förklarar apoteksdamen.
Ååå, jag känner att jag gärna vill behålla medicinen som har fungerat så bra, men femhundra kronor är ändå femhundra .., och säger hon nu att det är på det viset att .., ja, där är ingen skillnad alls, så får jag väl tro henne.
Efter tre, fyra dagar med den nya medicinen, börjar eländets elände.
Jag, som i hela mitt liv har somnat efter tre minuter under täcket, ligger nu vaken till tre, halv fyra på nätterna och klockan sex ska jag stiga upp och cykla till jobbet och därefter vara skärpt i kassan och inte göra några felslag.
Och plötsligt får jag smärtor, som träningsvärk i bröstbenet ..., och i ryggen och på vänster sida, vid njuren.
Och det är som tusen ettriga myror springer i mitt högerben när jag försöker sova.
Mina barns pappa, han brukade - filurigt leende - säga att jag borde söka anställning hos någon läkemedelsfabrikant, ja, så skulle dom slippa prova ut nya mediciner på tiotusentals människor, för finns det en biverkning, nog får jag den!
Nu på morgonen har jag kontaktat vårdcentralen i Ystad och pratat med en sååå vänlig kvinna med gotländsk dialekt.
"Elisabet, int ska du behöve ha det på det här vise ..., jag ska prate med doktor Malin idag, så får hon kontakte dig under dagen ..., nog ska vi fixe det här nog", säger hon.
Det är så där så man nästan vill falla i gråt av tacksamhet.
Dagens fönster ...
Vid pilen syns den aldrig vilande grannen.
..... finns på pensionatet ., i det som kanske kan kallas för matsalen.
(I "matsalen" finns även cd-hyllorna och innan herr pv cyklar iväg till sitt arbete nu på morgonen, tar han mig resolut i örat och säger att nu får det verkligen bli någon ordning på detta hur jag hanterar cd-skivor. Titta bara, flera stycken som inte har något fodral!! Och helgens gäst som gärna ville lyssna till den här sångerskan, ja, inte hittade han den skivan inte! "Men den är ju här, den ligger ju rakt framför dig ..!" svarar jag och håller upp skivan, ja, visserligen utan fodral, men ändå.
Denna min protest betyder minsann ingenting och jag lovar, dyrt och..., tja, kanske inte så heligt, men ja, ja .., jag lovar att bättra mig, för jag inser ju att för honom är detta nånting viktigt.
I gengäld får han lova att fälla ner toalettlocket efter varje besök och kanske också att få lite ordning på sko-kaoset i hallen. Helt ärligt minns jag inte om han godkände förhandlingen. )
Från fönstret har man utsikt över grannarnas vackra hus.
Uppflugen på garagetaket håller Göran på att måla.
Denne Göran, f.d. lärare och smålänning, är garanterat Sveriges mest ihärdige man.
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)