... när arbetsdagen är tillända, promenerar jag hemåt.
Plockar hundkäx, oxtunga och vackra grässtrån .., knipsar av två små kvistar från en blommande buske ..., och det doftar himmelskt ..., allt medan jag mobilsurrar med sonen som berättar om sin första dag i Malmö.
Han låter glad och lycklig.
Och själv räknar jag ner.
Med några av arbetskamraterna - dom som har första semesterperioden - återstår bara två, tre dagar tillsammans nu.
Nästan hemma möter jag två äldre damer.
"Ååå, hur länge har du kvar här i Ystad nu ..?!" säger den ena av damerna, hon som tidigare var stamkund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år .., ja, och så blir det en stunds prat där bland allt det vackra.
Småprat.
Om Halland, Ystad .., om att våga .., och om vemodskänslor och sånt.
Och så kommer jag hem och det knackar på dörren och där står en ung man som ska titta på min lägenhet, - själv bor han i en tvåa som vetter mot innergården -, nu vill han ha lägre hyra och tittar sig omkring .., försöker tänka sig in i hur det skulle bli med hans egna möbler.
"Fast att du inte har ett fyrkantigt rum, det tycker jag inte om ....", säger han.
För mig är just detta charmen med lägenheten .., mittenfönstret och den hörnan.
Så är det.
Här i livet.
