Inget är som man tror ...

Dagarna går fort nu!

Två arbetsdagar kvar; fredag och lördag.

Sexton timmar inalles.

Och idag har jag två unga killar framför mig i kassan .., och jag känner genast igen den ene, han tillhör dem som under skolterminen kommer och köper godis säkert fem gånger per dag.

Det är stora gäng som väller in .., upp till tjugo - trettio högstadiepojkar och man får hålla ögonen öppna när alla samlas vid godishyllan och sedan ställer sig i ring eller går till hyllan för barnmat eller till den mer undanskymda läskavdelningen.

Men nu står han här framför mig, klädd i shorts och t-shirt.

"Hej du, det var länge sen sist ..., ja, jag har inte varit här sen skolan slutade?", säger pojken och ler vänligt.

Och han frågar hur det är och jag säger att det är okej.

"Då ses vi sen då ...",. säger han.

Och jag svarar att det gör vi nog inte, för nu flyttar jag snart.

"Ååå, gör du?", säger pojken förvånat.

Och jag berättar kortfattat om Halland och då tar han min högra hand i sin och ler så varmt, så varmt och önskar lycka till med flytten och tackar för dom här åren som han har handlat i butiken.

Om jag blev förvånad?

Svar: ja.

Men allra mest ... bara såå glad.

Och nu är det fredag.

Ikväll kommer storfrämmande från sydvästra delen av Skåne, nämligen Torun och hennes Micke.

Torun som är uppvuxen i Umeå.

Och varmt är det och nu på morgonen har jag tittat in i alla skåpen som blev rengjorda igårkväll.

"Men åååå, så elegant!" tyckte jag.

Och nu ska det cyklas till jobb.

Sju till tre, tre dagar på raken.

Ajöken, sa fröken.

Ps. Igår gjorde jag nånting jag aldrig tidigare har gjort i mitt liv: jag beställde tid för att få fin färg i håret ., hos en frisörska i Köpingebro som alltid gör arbetskamratens hår så tjusigt. Jag är femtiosex och ett halvt år och det är första gången en frisörska ska göra nånting annat än att klippa mitt hår. Spännande. Ds.

Dagens sommarpratare ....

... är Micael Bindefeld.

Under lång tid Sveriges namnkunnigaste festarrangör och kommunikationsstrateg. En plats på hans gästlista är en tydlig statusmarkör. Tidigare frisör och stylist. Har medverkat i filmerna Adam och Eva och Livet är en schlager, där han spelar sig själv.

Helnykterist och perfektionist som privat håller låg profil i media och betraktar sig själv som ganska blyg.

– Jag kommer att berätta om vilket inflytande Lord Bute har på mig och hur Jackie Gould svek mig i vintras. Varför jag har en näst intill sjuklig faiblesse för diktaturer och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags.

Fredagsfönstret ...

... hittar man i Bergnäsudden, i Norrbotten.

Vem som tog bilden?

Jo, vännen Ulrika.

pElle och sigge nilsson är hos pv i landet Halland.


Det är precis likadant på jobbet, som hemma.

Nästan alltid är jag där - i affären - en halvtimme före min egentliga arbetstid ska börja, mest för att jag inte vill ha det stressigt och jag vill kunna arbeta i lugn och ro.

Eller man kanske kan säga ..., tja, att jag blir betydligt mer effektiv om där inte råder tidspress.

Eller också så där att jag egentligen tillhör den del av mänskligheten som vill ha det mesta gjort på en gång.

Helst innan jag börjar arbeta.

Och med flyttstädningen är det precis likadant.

Jag börjar med köket och tänker att jag tar bara ett enda skåp nu i eftermiddag, men ordentligt .., men så blir det förstås inte .., nu har jag vinglat omkring ståendes på en liten bit av diskbänken och jag har sträääckt och tänjt och torkat nästan alla överskåpen och väggarna ..., och håret är lockigt och jag måste duscha och ugnsplåtarna och spisen är klar och grillgallret skinande blankt ..., och alla kökslådorna och insidan av fyra skåp är rengjorda .., allt är diskat och två bananlådor är fyllda med böcker och tänk, längst inne i ett av skåpen, där hittar jag två Ulrika Hydman-Wallien-glas, såna här på fot med ormar slingrande sig runt glaset!

Ett av dem ser ut så här .., om ni klickar på länken, så finns glaset längst nere till höger på bilden.

Och bäst av allt: ett underbart vackert keramikfat i grön glasyr, förfärdigat av Anja Notini och med en relief av en olivkvist på kanten!

Jo,men det här ska nog gå bra.

Tänker jag.

Men nu blir det sängen.

Ajöken, sa fröken.

Om jag tar i lite, så borde köket vara klart innan lördagkväll.