pElle och sigge nilsson är hos pv i landet Halland.
Det är precis likadant på jobbet, som hemma.
Nästan alltid är jag där - i affären - en halvtimme före min egentliga arbetstid ska börja, mest för att jag inte vill ha det stressigt och jag vill kunna arbeta i lugn och ro.
Eller man kanske kan säga ..., tja, att jag blir betydligt mer effektiv om där inte råder tidspress.
Eller också så där att jag egentligen tillhör den del av mänskligheten som vill ha det mesta gjort på en gång.
Helst innan jag börjar arbeta.
Och med flyttstädningen är det precis likadant.
Jag börjar med köket och tänker att jag tar bara ett enda skåp nu i eftermiddag, men ordentligt .., men så blir det förstås inte .., nu har jag vinglat omkring ståendes på en liten bit av diskbänken och jag har sträääckt och tänjt och torkat nästan alla överskåpen och väggarna ..., och håret är lockigt och jag måste duscha och ugnsplåtarna och spisen är klar och grillgallret skinande blankt ..., och alla kökslådorna och insidan av fyra skåp är rengjorda .., allt är diskat och två bananlådor är fyllda med böcker och tänk, längst inne i ett av skåpen, där hittar jag två Ulrika Hydman-Wallien-glas, såna här på fot med ormar slingrande sig runt glaset!
Ett av dem ser ut så här .., om ni klickar på länken, så finns glaset längst nere till höger på bilden.
Och bäst av allt: ett underbart vackert keramikfat i grön glasyr, förfärdigat av Anja Notini och med en relief av en olivkvist på kanten!
Jo,men det här ska nog gå bra.
Tänker jag.
Men nu blir det sängen.
Ajöken, sa fröken.
Om jag tar i lite, så borde köket vara klart innan lördagkväll.
6 kommentarer:
haha, precis så där är jag också. Jag kommer alltid långt före utsatt tid och har allt klart långt före jag tänkt att det ska vara färdigt. Och när jag städar, det är komiskt, tänker jag att jag att tar bara det här men sen vill jag att allt ska bli fint och så städas hela huset. Som att jag hela tiden vill få saker och ting överstökat.
Jag vet inte vad du tycker, men jag gillar inte riktigt den här egenskapen. Det leder till ständig väntan. När jag åker bil med min fru, och det är jag som kör, och vi stannar, så kliver jag ur bilen. Men när jag står därute, då först börjar min fru att ta av sig bältet....sätta på sig skorna.... samla ihop sina väskor... osv. Alltid står jag där ett par minuter och väntar innan jag kan låsa bilen.
Mitt liv består till stor del av att vänta på andra,
Här är en till:-) det är nog både postivit och negativt, ofta får man mycket gjort i alla fall, problemet nu är att jag börjar känna trötthet när jag håller samma tempo som förr och inte riktigt kan acceptera det, jättenyttigt att vara med folk som säger de har så många projekt och är så produktiva men så ser man att de hunnit hälften ungefär av vad jag kräver av mig själv och då kan jag begripa att det går att ta det lite lugnare. Dessutom är jag väldigt noggrann med allt också men det ingår så i yrkesrollen och det kan ju vara en orsak till varför jag valt den. Och inte tvärtom. Men när jag skriver nu så tycker jag egenskaperna är väldigt positiva faktiskt, bara viktigt att öva på toleransen när det gäller andra som gör på sitt sätt.
Hej, det är tina som skriver ...
Sven: jag är en som vill att det ska gå undan! ,-)
Jag tror mig vara en snabb-kassörska, med betoning på "snabb" och jag kan bli lite irriterad på människor som är alltför saktfärdiga.
När jag kör bil, tar jag på mig bältet inom 30 sekunder. PV väntar tills han kört 200 meter och krånglar och har sig .-)
Och när jag går på guidad tur, går jag alltid längst fram och jag går alltid före pv när vi är på promenad eller i affärer .., jag går liksom inte intill honom .., utan strövar iväg själv bland hyllorna.., något som irriterade helsingborgaren.
Min chef hade i mitt avg.betyg skrivit att jag var noggrann.
Det förstår jag inte riktigt .-)
Jo, i kassaskåpet och i kassalådan och med mina pengar, men det är nog dom enda ställena också .-)
Tack Sven och Monica som delade med er .-)
Jag är sån som samlar ihop väskor länge. Alltid sist ut i ett klassrum eller konferensrum. Jag har i mitt liv ibland tvingat mej til att vara en sån som kommer tidigt och gör allting ordentligt men Englandslivet har fått mej att vara mer trogen min natur. Jag gör bara exakt det jag ska, och om folk måste vänta på mej så får dom helt enkelt göra det eller gå, och själv väntar jag så mycket jag har lust.
Ingen tackar en för att man gör mer än det man ska, särskilt inte som kvinna. Det bara förväntas av en. Och aldrig någonsin har det hänt att nån svarat emot när jag förklarat att jag hinner inte det här, eller det här är inte mitt jobb. Snarare blir folk trevligare mot en.
Jag är stolt över min förmåga att söla. Min man hatar att gå i affärer med mej men som sagt, det bryr jag mej inte så mycket om :)
Anna J: men jag menar heller inte att det är någon positiv egenskap, tvärtom.
Men jag är helt enkelt skapt på det viset. Mamma var det också och jag var omåttligt irriterad på henne, för den sakens skull.
Helt övertygad är jag att detta är genetiskt ..., jag kan tydligt se det hos båda döttrarna, men absolut inte hos sonen .-)
Skicka en kommentar