Inget är som man tror ...
Dagarna går fort nu!
Två arbetsdagar kvar; fredag och lördag.
Sexton timmar inalles.
Och idag har jag två unga killar framför mig i kassan .., och jag känner genast igen den ene, han tillhör dem som under skolterminen kommer och köper godis säkert fem gånger per dag.
Det är stora gäng som väller in .., upp till tjugo - trettio högstadiepojkar och man får hålla ögonen öppna när alla samlas vid godishyllan och sedan ställer sig i ring eller går till hyllan för barnmat eller till den mer undanskymda läskavdelningen.
Men nu står han här framför mig, klädd i shorts och t-shirt.
"Hej du, det var länge sen sist ..., ja, jag har inte varit här sen skolan slutade?", säger pojken och ler vänligt.
Och han frågar hur det är och jag säger att det är okej.
"Då ses vi sen då ...",. säger han.
Och jag svarar att det gör vi nog inte, för nu flyttar jag snart.
"Ååå, gör du?", säger pojken förvånat.
Och jag berättar kortfattat om Halland och då tar han min högra hand i sin och ler så varmt, så varmt och önskar lycka till med flytten och tackar för dom här åren som han har handlat i butiken.
Om jag blev förvånad?
Svar: ja.
Men allra mest ... bara såå glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar