Kväller ...

Tar bilen och kör till Ica Maxi vid flygstaden. Handlar. Svänger förbi återvinningsstationen.
Sen in till stan.

Tittar in på biblioteket (eller i ...), lånar en tjock bok.

Kör längs Strandgatan, parkerar vid vattnet - slottet på andra sidan -och hälsar sedan på hos Sonja och Gösta, ja, i väntan på att pv ska bli klar med sjungandet.

Sonja är förkyld och hostig .., Gösta sorterar medicin till dosetten.

Vi pratar om lilla gästrummet och om antalet tavlor man vill på sina väggar.

"Varsågod, ta gärna lite Nonstop!" säger Gösta.

Halv nio ska pv hämtas och vägen där han står är enkelriktad, så jag svänger höger och hamnar fel, men hittar enkelt tillbaka.

Å, det känns bra!

Väl hemma igen upptäcker vi att himlen är översållad av stjärnor!

Det kan bli en fin morgondag.

Om vi har tur.

Och så ...

Sista biten hem plockar jag allt vad jag hittar av blommor och bär.
Längst till höger jättebalsaminen som skjuter iväg sina frön likt projektiler.
Dom blå bären är inte blåbär, men kanske slånbär?
Och ännu blommar triften, men den tappade jag längs vägen.


... lämnar jag hus och hem och tar en promenad ner till havet.

pElle lullar på efteråt .., tio meter bakom .,. alltid bakom.

Stannar jag, stannar pElle.

Nästan nere vid parkeringen, där badgäster sommartid ställer sina bilar, får han nog - ja, det blir rent för äventyrligt - och så vänder han hemåt igen.

Sakta, sakta ser jag honom spatsera längs vägen.

Svansen upprätt!

Det blåser friska vindar vid stranden, men är ändå uthärdligt, närapå skönt.

Sanden är fuktig.

Vid vattenbrynet springflyger ett sällskap sädesärlor.


Nypon.

Nästan hemma, dyker pElle upp igen.

Han har tagit siesta vid ett av elskåpen och sträääcker på sig när jag kommer.

"Hej du!" säger jag glatt och han stryyyker sig kring mattes ben och tycks så glad och nöjd.

Nu har han bråttom hem och nästan skuttar uppför lilla backen.

I det blå albumet ...

Min morfars far, ja.

Är man pappa till tretton barn, då blir det många som trängs vid husväggen efter begravningen.

Vid pilen sitter min mamma.

Mormor Betty längst till höger.

Och mamma berättade alltid om den starka sammanhållningen i släkten .,. om fastrar och farbröder och kusiner hit och dit.


"Farfar", Pelle Westerlund, han som begravdes.
Här sitter han med några av alla barnen runt om sig.
Min morfar står där uppe till höger med mörkt hår.

Aldrig att jag brydde mig, då, när jag hade möjlighet.

Aldrig att jag frågade - så där på riktigt - om mammas liv som ung!

Nu sitter jag vid köksbordet och med det blå albumet framför mig och allt jag får veta, är det mamma har skrivit.

"Westerlundare i parti och minut - samlade efter farfars begravning."

Det är allt.

Vad hände med alla dessa människor?

Vad drömde dom om?

Vilka levnadsöden gömmer sig bakom svarta kläder?

Om ett annat liv.

Samos.
Någon har ställt ut mat till en liten hemlös kisse.

Från hemifrånvännen Dinah kommer ett mail med länk till en tidningsartikel.

Jo, jag såg den själv igår och tänkte att å, sån tur att det finns såna människor!

Och jag tänkte också så här .., att nog vore det väl underbart om man, så här på sluttampen av sitt yrkesliv - kunde hitta ett arbete som verkligen ger mening åt tillvaron.

Javisst, en kassörska kan göra skillnad i människors liv.

Alla yrkeskategorier kan göra skillnad i sina medmänniskors liv.

Och jag tänker på den unge mannen som är polis och öppnar en bildörr och möts av en lika ung man med pistol i handen och efteråt berättar den förste unge mannen om den där känslan som kom ikapp honom - efteråt -, men han berättar också om mannen med pistolen - som även han -, hade vittnat om s i n rädsla. Och sedan inser man, verkligen i klarsyn, hur människors livs vävs samman, in i varandra.

När jag i somras blev bjuden på saft och bullar utanför den stora kyrkan vid Centralen i Stockholm, då slog det mig med sådan kraft att .., detta att stå och dela ut mat/fikabröd, ja, vad som helst, nog måste det ändå kännas betydligt mer meningsfullt än att lära sig tvåhundrafemtiotre nya plu-nummer och på måndagsmötet försöka luska ut hur man ska få människor att handla ännu mera.

Men alla kan inte försörja sig (nej, jag vet att det säkerligen är på ideell basis) på att dela ut bröd och kaffe och någon måste, trots allt, sitta bakom kassan, och någon annan måste hålla gatorna rena och en tredje tömma sopor.

Så är det förstås.

Alla behövs.

Och här är artikeln.

Ring P1 ...

Idag med Pia Sjögren.

Hon är outstanding, tycker jag.