Grattis Agnetha!

Idag fyller hemifrånvännen Agnetha år!

Världens härligaste skratt har hon och ingen bankanställd har varit så vänlig och rar som denna madame! Numera förtjänar hon sitt levebröd som läkarsekreterare.

Dessutom är hon, eller har i alla varit, lika enjängd som jag själv.

Under en period i livet åt hon nämligen makrillfiléer i tomatsås till lunch, ja, närapå veckans alla dagar.

Här kommer stor grattiskram från mig!

Så här svarar Agnetha i en kommentar:

"Apropå enjängd, jag är fortfarande det, jag äter knäckebrödsmackor med leverpastej till förmiddagsfikat varje dag, börjar få kommentarer av mina arbetskamrater, de undrar om jag inte håller på att vara less på dessa mackor och prova på nåt annat. /Kram Agnetha"

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Du brukar skriva att du är "enjängd".  Mina bidrag kan lätt tituleras detsamma.

Mitt bidrag blir återigen en båttur.

Soligt och fint. Bara lite vind så vi gasade på i 18-20 knop. Lite som om man flyger över vattnet. Vi brukar annars tuffa fram i 7 knop för är det lite vågor så blir det studsigt och hoppigt i 20 knop.

Middag i aktersoffan i skön septembersol vid en brygga. Småprat med ett segelbåtspar som köpt sin båt i Skottland och seglat hem den ända hit. Glassköp från självserviceglassboxen där nära bryggan till dessert.

Sånt gillar jag och det har jag ofta skrivit. Eller hur!

Turtlan

//Elisabet skriver: allra bästa madame sköldpadda ..., du får vara precis hur enjängd du vill! 

Ja, hur gör man ...?

Före: gardinen i matsalen/stereorummet.

Att bli nästan-sambo när man har levt ensam i många år och så flyttar man ihop med en man som har skött sig själv tredubbelt längre .., som har köpt hus och bott där i stort sett själv och båda är man i mitten av de femtio .., det är inte alldeles enkelt.

Ännu knepigare blir det om man dessutom har helt olika smak.

Bloggmadamen tycker om ljusa möbler och nästan inga mönster.

Hon är förfärligt enjängd och har i nästan hela sitt vuxna liv haft ljusa linnegardiner.

Gärna mönster på påslakan och möjligen randiga trasmattor, men helst enfärgat.

Det kan bero på att hon är osäker på färger och gör det bekvämt för sig.

Så kan det mycket väl vara.


Efteråt.
Nu har nån enjängd madame varit framme.

Pensionatsvärden har i sitt hem ganska mörka möbler .., han har mönstrade tapeter och gärna gladmönstrade gardiner.

Jag lägger absolut inget värderande i vad som är rätt eller fel, för sånt finns såklart inte, det här är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

Men att få ihop det där ....

Att komma inflyttande och försöka göra sig ett hem .., att sätta personlig prägel på det som i så många år varit en annans bostad .., det är jättesvårt.

Man tar hänsyn till dels den som har bott här .., men också till hans barn.

Så måste det ju vara även för andra som flyttar ihop?

Hur gör man?

Och hur mycket vågar man ...?

Sånt kan man fundera på en dag i december år 2009.

Enjängda Elisabet ....

Till dig som frågade vad "enjängd" betyder .., jag hittar inte inlägget bara, vill jag säga så här:

Enjängd är lika med ensidig. Tjatig. En som alltid gör på samma sätt.

Sån är jag i mångt och mycket.

Tro, hopp och kärlek ....

Två avsnitt har jag sett av dejtingprogrammet som har samma namn som överskriften här.
Tron .., ja, det var präster/diakoner som var dom som sökte nåt passande.

Själv skulle jag hellre låta amputera båda benen än att ställa upp på ett sådant äventyr; allra helst som jag aldrig har trivts framför en kamera och är tämligen blyg när det gäller romantik.
Att därtill ha ett kamera-team i bakgrunden som registrerar varje ord, nej, aldrig i livet!
Och tänk att kanske bli ratad offentligt och alla tittare som sen sitter hemma i soffan och kommenterar hur man är och sen får man läsa samma sak i nån tv-recension!
Huuuu!

Nåja, tack och lov är vi människor inte funtade på samma sätt!

Och nu har jag i alla fall suttit här och tittat på det allra sista avsnittet av programserien och jag ler för mig själv .., för så är det ju ofta, att Kalle vill ha Stina, som vill ha Pelle, som vill ha Kerstin! Och som tittare kan man tänka .."nej, men det där kommer aldrig att fungera!" men se, det tycker personen i fråga.

Och om en pensionatsvärd och en enjängd kassörska hade varit med i programmet, vad skulle man ha sagt då?

"Näää, men aldrig! Han som är så sportig och tycker om att dansa och så hon då .., likadana kläder mest för jämnan .., går där med sin kamera .., läser dödsannonser och planerar resor hit och dit!"

Under min tid som ensamseglare mötte jag en gång en före detta konstapel från trakten av Uppsala.
Han kom till Ystad (påminde till utseendet om Lasse Berghagen) och så snart vi klev ur bilen sa han "hörru, vänd dig om och snurra runt, så jag får se hur du ser ut!"
Det var ungefär som om han skulle titta på en ny bil.
Eller rättare sagt: en begagnad.

"Jo, jo, det kan du glömma, snurra själv!" sa jag.

När jag en halvtimme senare - vid kaffet - tackade nej till eventuellt äktenskap (detta var första gången vi träffades!), ville han att vi skulle återvända till Ystad och kunde han möjligen låna min dator, ty i Vejbystrand, ett antal mil norrut, längs kusten, där hade han ännu ett "objekt" som skulle inspekteras, men han hade ingen möjlighet att kontakta henne via mobilen.

Jodå, han fick sätta sig vid min dator och sedan skutta vidare på den snåriga kärlekens stig.

Jag undrar verkligen om han fann kärleken, den där konstapeln?

Men hur gick det då i tv-programmet?
Ja, titta själva!

Det bästa för Cecilia N ....

I tisdags var det ridning igen. Samma häst som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela. 

Vi kommer bra överens. 

Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag är lite förälskad. 

 

I tisdags skulle vi ta oss över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd. 

Och det var SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)

Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?! 

Men jo, det kan det!

Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara. 

Cecilia N

Överraskningen ...., eller Allt om Mat.

När vi bokade resan via TUI kom frågan upp om hel, - eller halvpension på hotellet. Något sådant har jag aldrig haft under tidigare resor, men nu kom vi alla överens om att halvpension, jo, men det är ju rätt praktiskt, särskilt när småttingar är med. Man fick välja mellan frukost/lunch eller frukost/middag. Vi valde det förstnämnda.

Jag hade noll förväntningar .., tänkte att det blir väl pizzor och annat enkelt som vi serveras dagligen. Ack, så fel jag hade! Frukosten bestod av diverse varmrätter (omelett, stekta/kokta ägg och en himmelsk äggröra), ibland små köttiga korvbitar, bacon, ugnsstekta tomater, bönor och sen var det ju allt det andra; en massa sallader, mycket råkost, grekisk yoghurt, müsli, linser, oliver, tomater, gurka och diverse röror som vi aldrig blev kloka på vad de innehöll. 

Lunchen ungefär likadan, frånsett kokt/stekt fisk och någon form av kött. Pizzabitar också, till den som så önskade och det var i alla fall många yngre som tyckte att det var smarrigt.

Grekisk sallad åt vi (i alla fall jag själv) dagligen och det spelar ingen roll om jag har ungefär liknande ingredienser här hemma, så inte smakar det likadant. 

Och exet är precis lika enjängd som undertecknad .., han valde calamaris/bläckfisk till middag på tre av resans sju dagar! (Jag själv två gånger ...).

Pv valde moussaka, fyllda paprikor, spaghetti carbonara, gyros på kyckling och "Mamas kyckling". 

Övriga var väl ungefär som pv.

Maria lärde åtminstone mig att älska Saganaki, det vill säga, friterad fetaost. (Övriga av de yngre kände till den sedan tidigare). Det tog vi sedan alltid till förrätt och delade på, vi kring bordet. Jysses, så många kalorier som därmed kom skuttande in i våra magar!

Så här såg min tallrik ut, ja, söndagens lunch som blev vår sista på hotellet. 

Lille matglade Viggo fick smaka av mitt lamm och blev alldeles till sig och det blev till att hämta två bitar till honom! 

Summa summareum:  Godare mat än under den här resan, det har jag i alla fall aldrig kalasat på. 

Gick sista dagen in till kocken i köket och framförde mitt varma tack .., ty tala om att med sitt kunnande sprida glädje till hotellgästerna!

Så var det.

"Säg mig .., hur var hon egentligen ..?"

Den riktigt uppmärksamme besökaren måhända noterar att jag inleder dagen med ett upplyftande besök på hemtidningens familjesida; avdelningen dödsfall. Ett ålderstecken så gott som något.

Ibland tänker jag så här, att när man träffar en ny man eller kvinna som tidigare har haft längre eller kortare förhållanden, så borde man kunna ringa till deras respektive ex och fråga hur personen ifråga har varit?

Ja, ungefär så där som när man köper begagnad bil.

Tänk, så praktiskt!

Problemet är väl bara att man - i alla fall inte det första året som ensamseglare - skulle få så där överdådigt fina recensioner av sin före detta, ty det där med oerhört lyckliga skilsmässor - det tror jag inte så mycket på.

Jodå, det finns, men jag tror inte att det är det allra vanligaste.

Hur som haver .., så i morse när jag satt här vid datorn och råkade titta längst ner på skärmen och såg alla flikar där jag hade varit på besök .., då loooog jag för mig själv och det var i det ögonblicket jag kom att tänka på det där med att ringa upp och höra sig för.

För det kan jag lova er, att detta (att ha en massa öppna flikar) var nånting som den lurvige i Helsingborg irriterade sig över, ja, han ansåg mig vara rent av obildbar i det fallet.

Den punkten ..., hade garanterat kommit med på min "inte-så-bra-lista".

(Jag kan tänka mig en massa andra saker också .., så där som ..., att alltid ha samma kläder .., han skulle säkerligen ha pratat om en anorak och om att vara enjängd och inte bry sig i att vara sexig.)

För övrigt har jag mailat honom bilden, så där för att visa att jag fortfarande är obildbar och gör som jag vill ,-)

Just det.

// Det var den här eminente bloggaren jag tittade in hos när bilden togs.

Inte alltigenom enjängd ...

Jo, jag har sagt att ett sätt att bli lycklig, det är att ta sig en lussekatt och ett glas mjölk.

Ett annat är att äta rårakor till middag.


//Rårakor gjorda på 4 stora potatisar, 3 morötter, 1 zucchini (allt rivs på rivjärnets grövsta sida), 2 - 3 ägg, salt och chilipeppar.
Och så hårdstekt bacon till, samt lingonsylt. 
Välkomna till himlen!

Tisdag i landet Halland ...

Först av allt: TACK till dig Bert i Luleå för att du igår rättade mig på instagram, då jag - ack, så lyriskt - berättade om hur det formligen vimlade av Amiralfjärilar i vår myntaodling. 

Det visade sig (Bert visade ..) att detta ju är nässelfjärilar och det var väl i alla fall roligt för denna lilla fjäril att få sola sig i amiralens glans (jag berättade om hur den senare kan flyga från vårt land till södra Italien!), ja, några minuter av berömmelse blev det ändå. 

Icke allenast vimlar det av fjärilar, igår var den i särklass värsta dagen vad beträffar flugor - typ spyflugor - som vi varit med om! Det var som om dessa flygfän bara tjoppade upp från ingenstans och dom var ettriga och närapå omöjliga att nå med flugsmällan! 

Idag ? Inga alls. 

Igårkväll hölls det årliga surströmmingskalaset (ibland hos grannen Birgitta, ibland här) och det var lika trivsamt som vanligt. Jodå, vi hade duk på bordet till en början, innan gästerna kom, men då gick det inte att ha parasollet uppe, då vi i så fall hade fått klippa ett hål i duken. Det fick bli så här. 

(Upptäcker nu när detta skrivs, att Britt inte hade något av alla sina "hårband", utan en lite annorlunda frisyr. Lika fin i vilket!)

Annelie, längst nere till vänster (i världens sötaste kjol i en slags varm gul nyans) som förra året gjorde debut som surströmmingsätare, kände nu inga begränsningar och sade flera gånger att hon tyckte att det var så gott! Kul!

Lite senare, han hade arbetat, anslöt Jonas - Ecke och Britts äldste son -.

I tre timmar blev vi sittandes på altanen och det blev som vanligt en hel del surr. 

Om vad ..? Jo, det stundande amerikanska valet .., vi pratade om segling .., om demens .., och Ecke berättade om hans och Görans (vår f.d. granne) fisketurer ute till havs .., och Ecke tog även upp detta med hur saknad Harry är, även hos dem.

Efter all anspänning under helgen i Hörby (min äldsta syster som verkligen inte mår bra) .., grillmiddagen i Bunkeflo dagen därpå, besöket på Lunds lasarett och pv:s bror i rullstol och så gårdagen, var jag totalt slut på, i alla fall mentalt. 

Nåja, det var väl mest innan surströmmingen kom på bordet. Två små snapsglas innehållande Norrlands Akvavit fick axlarna att sjunka.

Idag blir det seglats till Bohuslän för pv, hans bror och dennes kompis med ett holländskt efternamn - Greg - är i alla fall förnamnet. I morgon lär det på Björkö ska falla 15 mm regn, ja, jag är tacksam att jag är hemmavid. Osäkert när pv kommer hem igen, senast torsdag i alla fall, då ska hans bror med fru och goda vänner låna båten fram till söndag. Själv ska jag i eftermiddag/kväll besöka Eva från Tyresö och hennes man, vilka nu - efter Evas operation och sjukhusvistelse - äntligen kommit till sitt paradis nära havet. 

 

I postlådan ligger i skrivande stund den bok jag beställt från Adlibris, nämligen denna. Kanske var det hos Kattis i Närke som jag läste om denna och bums klickade in mig hos Adlibris. 

Ljudböcker är liksom inte min melodi, trots att alla tre ätteläggar prisar detta system med läsning. Nej, jag vill ligga på soffan och hålla i en bok ..., och det är väl typiskt en så enjängd människa som jag själv är. 

Nu ska Hans Erik i Gävle skrapa Triss i tv 4. Själv ska jag duscha och tvätta håret. (Oj, så glad Hans Erik blev! Han vann en halv miljon kronor!)

Det man möts av ...

Nästa vecka är det som jag ska bege mig till Stockholm för att gå på konstutställning på Valdemarsudde. Det har strulat rejält med tågbokningen hos MTR, vilket blev en dominoeffekt även när det gällde antalet nätter på hotell. 

Jag bokar oftast (nästan alltid) via Booking.com då man ju utan kostnad kan avbeställa rummet fram till ett dygn innan ankomst, men nu ringde jag Freys hotell på morgonen för att helt enkelt försäkra mig om att jag kunde få ta ännu en natt bokad .., det är ju inte så att man drömmer om att checka ut, för att därefter ta sitt pick och pack och promenera iväg till ett annat hotell. I alla fall är det inte vad jag drömmer om. Är man enjängd, så är man.

Efter en stunds väntan med härlig jazzmusik i örat, svarade en "Maja" i receptionen/kundtjänt. Å, vilken underbar människa! Icke allenast fick jag en natt till - och till rejält reducerat vinterpris - jag fick även möjlighet att checka in redan på förmiddagen, ja, så snart jag  kommit in till stan! 

Sååå glad jag blev! 

Bilden: andra som blivit nöjda, men på andra områden.

Ännu mera glädje! 

Sen kontaktar jag MTR:s kundtjänst och en lika vänlig själ där svarar att uppresan som jag avbokat  (den blev ombokad av dem), ja, men självklart får jag pengarna tillbaka då det är "vi som orsakat det hela och pengarna kommer in på kontot inom några minuter, via Swish”. Det gjorde det också. Nerresan blir med tåg och då spelar det  mindre roll om den bokas om. 

Vänligt bemötande .., tänk ändå vad det betyder!

Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

• Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

• Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

• Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

Och gissa om han testade "controllern" ....

Om pv hade fått välja, så hade det blivit en säng som man kan höja och sänka.

Ni vet .., en sån där som man ligger där och manövrerar med en fjärrkontroll.

Men .., så har han ju en (enjängd) sambo som har begåvats med livlig fantasi .., och det kan jag lova er, att jag för min inre syn såg allt som kunde hända med den sängen!

Jo, jo .., tänk om strömmen går bäst som man sitter där och läser en bok och sen får man tillbringa resten av natten i hjärinfarkt-läge och nog såg det väl aningen "rappligt" ut det är underredet .., nej, "jag vill ha en vanlig säng!" sa jag.

Så blev det också.

Men madrassen fick han minsann bestämma.

Smått och gott från jobbet ...

"Bettan, du skriver väl en hälsning som vanligt ..?" säger Sven-Åke.
Så det gör jag.
"Trevlig helg önskar kassörskan!" står det på kvittot som kunden får och en liten dit-ritad blomma brukar finns med också.

Förmiddag.

Sven-Åke - denne underbare och sprallige man - plockar ihop varor som ska köras ut.
Det är samma kund varje fredag och vi vet på pricken vad som står på listan!!
Om jag är enjängd, har jag min överman här.
Citronfyllda muffins och Lingongrova är två av sakerna som alltid hamnar i korgen.


Charkpersonalen är - enligt mitt sätt att se det - butikens hjärta.

Nu har Anne-Marie börjat att göra smörgåstårtor som säljs i lösvikt .., man väljer själv hur mycket man vill ha och detta tror jag kommer att bli dundersuccé!

Tänk, när turisterna kommer i påsk ... (Eva i Tyresö .., tänk, så gott till kvällskaffet!), så lättsamt att köpa var sin bit smörgåstårta!

Räkbomber är också nånting som vi planerar att börja med.

Härligt!

Bäst och sämst .... 

När man som undertecknad nästan dagligen tittar på betalkanaler (läs: Ambulansen och dylikt), får man enorma mängder reklam på köpet. 

I stort sett tycker jag att nittionio procent av all reklam är urdålig och får mig INTE att lockas till inköp eller att lyckas med det dom önskar sig.

En film ger mig rysningar: nämligen Svenska Spels tjat med kvinnan som tappar sin mobil i en toalettstol och så vänds den åt rätt håll - (mobilen) - och den lyckliga kvinnan får tipset att köpa en Sverigelott. Aldrig att jag ska köpa en Sverigelott efter att ha plågats med den filmen ett oräkneligt antal gånger!

Icareklamen tycker jag också har blivit aningen tjatig, för att inte säga rejält enjängd.

Nå, men den där ynka procenten bra reklam? 

Jo, Länsförsäkringars Trygg Hansas film där en ung man har klarat körkortet och kliver ut ur bilen, hissar upp byxorna och kramar om sin mamma. Länge trodde jag att det var reklam för en körskola, ja, tills pv upplyste mig om hur det låg till, så egentligen är ju själva filmen inte riktigt perfekt för syftet .. men jag blir så varm inombords av den unge pojken och hans mamma. (Länsförsäkringar tTrygg Hansa tänkte jag inte ens på). 

Bästa reklamfilmen, den såg jag härom kvällen. Tänk er ett helt moln av flyttfåglar som kommer insvepande mot tittaren och så texten - ungefär så här -: "150 miljoner flyttfåglar på väg in över Sverige" ..,, och i bild en biltvätt hos Q8.  Jag loooog och kom ihåg alla hundratals kajor som övernattade i ett träd på parkeringen, ja, i det bostadsområde i Malmö där sonen med sambo då bodde och hur bilarna kunde se ut på morgonen - helt nerskitade -! Den tycker jag är kanonbra! Humoristisk!

Och så ett kvällsfönster från ...

... madame Monet i södra Frankrike.

Helt ärligt skulle jag nog få migrän om närmaste grannen hade sån färg på sina fönsterluckor!

Men så är jag ju också en enjängd typ ,-)

(I Ystad, inte långt från infarten till Ö o B, finns ett hus i sten, målat i en knallorange färg .., och jag har flera gånger tänkt att vore jag granne, då flyttade jag! Jag skulle helt enkelt inte uthärda ,-)

Rekommenderas å det varmaste ....

Kreativa kvinnor finns det gott om!
Män också, förstås, men det är kvinnorna jag tänker på.

Christina Alvner, till exempel, som tycks behärska precis allting .., hon tecknar, skapar i lera och nu,. nån slags glasmosaik!

Och Eva på Frösön som - enligt mitt sätt att se det -, målar de allra mest ljuvliga alster, vars julkort blir till små tavlor och så tar hon ju helt fantastiska bilder!

Kattis som tar tag i målandet igen och målar av sig själv! 

Annika i Kävlinge som Tar Vara På och är så himla påhittig!

Steel City Anna i Sheffield som tar helt underbara bilder!

Ulrika i Dalarna som stickar och stickar och skapar tröjor, koftor, sjalar och Gud-vet-allt!

Och bloggen Kammebornia!!

Bilden från Anns sida ..., garnet visar hur polon ska bli.

Eller härligt färgstarka Ann i Göteborg som syr kläder och hittar på egna mönster .., och trollar fram vackra och ömsinta Änglaklänningar till små, små barn vars liv tar slut nästan innan det har börjat.

Och min kusin Barbro - mellansystern - som är precis lika enjängd som jag själv, men väver mattor i parti och minut eller målar om skåp, i stället för att skriva oändliga blogginlägg!

Och Monet i Frankrike som målar tavlor!

Ja, men är det inte helt fantastiskt vilka gåvor som finns bland alla dom här kvinnorna!

Men så finns det ännu en ..., hon som bor i trollskogen i Dalarna, men egentligen är uppvuxen i Arjeplog, inte så långt från Malå .., hon som är en hejare på att måla tavlor .., att fotografera och göra bildspel. Hon heter Solveig Granström och hennes blogg heter Långt borta och nära.
Ett fem minuter långt bildspel med den allra vackraste musik till, har hon satt samman,
Det var det som rubriken handlade om.

Och tack till alla kreativa madamer som sååå förgyller min tillvaro!

Kvart i nio till tre ...

Det absolut bästa jag har gjort i mitt liv - arbetsmässigt -, är att ha gått ner rejält i tid.

Under hela tiden i Malå arbetade jag kanske 80 % .., under tiden i Ystad var det ungefär något liknande, men mera tid när jag blev ensamseglare och det var då som blodtrycket sköt i höjden och jag började känna hur det susade i huvudet.

När jag i december förra året sökte arbete på Hemköp, meddelade jag på en gång att jag inte var intresserad av heltid. Det skulle aldrig fungera .., jag får för ont i knäet, i benen och i fötterna och blir alldeles stel som en pinne om kvällarna.
Allt detta kom som ett brev på posten efter knäledsoperationen.

Så nu arbetar jag oftast antingen förmiddag från 8.45 - 15.00, eller eftermiddag, från 13 - 19, eller 14 - 19. Det är helt u n d e r b a r t!

Söndagarna är längre; då är det 9.45 - 17.15, men det går det med.

Skulle jag klara mig på den lönen om jag hade bott kvar i Ystad och haft min lilla 1:a?
(Där fick jag ofta ut kanske två tusen kronor mera var månad och kände mig som miljonär och det är ändå löner som andra kanske gapskrattar åt.)

Ja, det skulle jag, allra helst som jag är så enjängd och går i samma anorak och blus stup i två, dvs, inte lägger särskilt mycket på klädinköp.

Och inget studielån finns som ska återbetalas, bara en sån sak.

Sen är det ju också så, att vill jag ha ett l i v och inte vara konstant trött, så är detta - för mig - ett perfekt alternativ.

Jag brukar ibland tänka på kvinnor i Indien eller andra ställen på vår jord; kvinnor som arbetar tolv, tretton timmar per dag och sju dagar i veckan, och kanske bor dom i plåtskjul utan rinnande vatten .., utan elektricitet .., där finns ingen tvättmaskin, ingen dammsugare, ingen spis att laga mat på.

Oj, vilken oerhörd gåva och förmån att vara född i den här delen av världen!

I morgon är en ny dag och då börjar mitt arbetspass klockan två och nu kan jag alltså ta vara på hela den här eftermiddagen och kvällen och halva morgondagen .., och bara njuta.

Ack, så ljufvligt!

Kerstin berättar om sin glädje ...

Elisabet säger: ja, jag pytsar in lite glädje pö om pö den här gången.
För en gångs skull kan man ju testa att inte vara så enjängd ,-)

Kerstin är först ut och så här skriver hon:

Största glädjen är att sonen klarade sig väldigt lindrigt när han blev nerslagen och sparkad natten på lördag på stan. 

Han kom hem skärrad och med en fläskläpp, allt bara för att han inte hade någon cigg... 

Jag är glad att hans kompisar var alldeles i närheten så det slutade så bra som det gjorde.

En annan glädje är mina hibiskusar som blommar för fullt. 

Tyvärr blommar varje blomma bara 1-2 dar, men det finns många knoppar kvar och fler blir det :-).

Katten heter Picasso

Glädjande nog är kattherren på bättringsvägen också. 

Han har haft varbölder i nacken och fram på bröstkorgen, som är fixade nu. 

På måndag är det återbesök för att ta bort dränagen. 

Han klagar högljutt efterson han inte får gå ut än. Stackarn...

Det var en del av min glädje den här veckan.

Lördagsfönstret ....

Tidig morgon.
Går i säng tidigt och vaknar tidigt. Innan fem.
Lyssnar till Kulturradion i P1 och räknar antalet "liksom" i en intervju, men vet ju att jag själv är precis lika enjängd.
Precis,
Exakt.
Underbar.
Ljuvlig.

Och idag inhopp i affären.
En - för mig - ovanligt lång dag, ty när pv jobbar, då har jag inga långa pass, för Harrys skull.
Idag halv åtta till halv tre.

Pv ska ut och åka skidor i Ringenäs.
Sigge väckte mig kvart över fyra - han har plötsligt börjat sova inne hos pv - i det som en gång var Hildas rum.
Mörkt utanför fönstret.