Det är på väg till Slöinge för att hämta ut fågelmaten, den från den danska firman som har särskilt rödhakefoder, som jag stannar till vid hästhagen.
På andra sidan vägen står åtta hästar och gnägghälsar när jag går ut ur bilen.
Och det ska jag säga er, att när man äntligen börjar hitta i omgivningarna, då först .., börjar åtminstone jag själv, att känna mig hemma.
Postpaket - så där som rödhakefoder - hämtas ut i mataffären i Slöinge. (Det är för övrigt i Slöinge som SIA-glassen tillverkas).
Vägen dit är såå vacker, med som en dal med ängar på höger sida och där är hur många hästhagar som helst och där är bondgårdar och en smal och slingrig väg som går tvärs över dalgången.
Det gula huset på kullen, ligger i Stensjö och från Stensjö är det nästan exakt lika långt vare sig man åker till Halmstad eller Falkenberg.
.... kan vara ... mörk choklad (endorfinframkallande ...., mums!) från en resglad madame (och vilken härlig värmländska hon talar!) ..., och en bli-glad-i-hjärtat-bild från en sprallglad Lurvig och hans rara matte och sist av allt .., ett julkort från Tora och Arne i Lainejaur utanför Malå.
Tora, 77 år, och Arne, 82 - kunder på Nilahallen hemma - och inte ens nära vänner!
Tänk, i sjutton år har jag troget fått ett julkort från dem!
Från vännen Eva på Frösön kom innan jul ett litet paket.
Det paketet har fått ligga här hemma i det gula huset och vänta ..., men igårkväll, då tog jag fram det och titta, så finurligt!
Med hjälp av bilder från vår resa norröver - där övernattning i Eva och Mats sommarstuga ingick - har denna kreativa madame förfärdigat ett litet-litet-litet album.
Och mellan varven, då pv (allt mer kallsvettig ...) ägnar sig åt ett krånglande värmesystem, samt fruset avlopp, tittar han i det lilla häftet.
"Nog var det verkligen fint det här ...", säger han leende.
Den där morgonen när ovan nämnde pv satt ute på verandan.
Eva stod inne i sommarstugan och fångade ögonblicket.
Och solen var stark och jag gömde mig under linnejackan för att alls kunna se bildskärmen.
