Rapport från Västergötland ...

"God kväll!

Här, vid utedasset i torpet, frodas "pv:s mynta", som vi kallar den.

Kram 

från Mian och Jan."

 

// Och vår mynta är nu på upphällningen och duger inte längre som teblad. Jo, kanske om vi hade torkat dem. Godare te har jag aldrig smakat och tänk, hela våren och sommaren har vi njutit av detta! Är det pipranka som växer längs väggen ...?

DBIV för Eva från Tyresö ...

Ja, nu kör vi igång igen med den här veckans bästa.
Eva från Tyresö har garderat sig och skrivit "en höjdpunkt denna vecka" och det går ju precis lika bra.
Det behöver inte nödvändigtvis vara den bästa.
Det kan också vara just ett ögonblick som etsade sig fast.
Förstapriset är kylskåpsmagnet som jag föll pladask för i London.
Varmt välkomna med era bidrag!

Så här skriver Eva:

"En höjdpunkt denna vackra höstvecka i Tyresö var dovhjortarna.

Aldrig förr har de varit så nära huset och ingen vet var de kommer ifrån.

Kanske från någon skärgårdsö på isen eller simmande?

Det lär finnas fler.

De stod en lång stund på vår lilla radhustomt mitt i samhället

och jag stod innanför fönstret.

Eva i Tyresö"

Utsikt från en soffa ....

Mest hela dagen blir jag sängliggande.
Först i sängkammaren, där harry gör mig sällskap och ligger nära-nära-nära.
Jag tänker att om jag får en dödlig sjukdom och får möjlighet att välja, så vill jag dö hemma med harry intill mig - om han är i livet då -.

Under täcket håller jag Mikael Niemis senaste bok, den som pv fick i födelsedagspresent, men jag orkar inte läsa.

Senare på dagen kommer skorstensmannen; han som ska undersöka hur det går att ordna med kamin i vardagsrummet och vad som behöver göras.
Då är jag uppstigen och sitter ute i solskenet där det bjuds på kaffe och gifflar.

Mannen, som är jämnårig med mig (Vattuman, född på Alla Hjärtans Dag) är uppvuxen i Bromma, men nu bor han söder om Halmstad och berättar om sitt arbete och hur bra han trivs, ja, just för dagen målar han spröjsade fönster i Båstad och egentligen drömde han om att bli advokat eller fotograf.

"Fotograf .., det hade nog varit intressant", säger han.

Och vi pratar om åldriga föräldrar; hans mor och far är över nittio år men är skröpliga ..., och vi säger att detta med att leva länge - bara-för-att -, inte är nånting att stå efter.

sigge nilsson vit vattenbyttan ...

Medan vi surrar om detta, har pElle hoppat upp på trädgårdsbordet och skorstensmannen sträcker fram handen och stryker honom ömsint över huvudet.

"Ja, själv har jag tre katter ...", säger han.

Efteråt, när pv frågat vad det hela kommer att kosta på ett ungefär och mannen åkt sin väg, lägger jag mig på soffan.
Tar anoraken över mig och gömmer barfotafötter under pläden.
På tv visas handboll och mellan varven som jag somnar och drömmer förfärliga saker - så där att jag badar i ett blodfyllt hav - tittar jag lite på handbollsmatchen.

Och pv kommer in och frågar hur det står till?
"Du kan väl googla på Salmonella och biverkningar av Losartan ...?" säger jag.
Så det gör han.

Så ringer telefonen.
Det är AP.
Tillsammans med syskon och respektive är hon i Ystad och firar sin pappa som igår blev sextio år.
Han var sjutton år när vi träffades, själv var jag femton och alldeles oerhört blyg.
Nu är han sextio.
Det är ofattbart.
Vart tar livet vägen? 

Och AP berättar om kalaset och nu har hon och Micke skjutsat Anders till Malmö och jaaa, hon är lika förtjust i hans nya lägenhet som jag själv blev vid besöket där, och om det pratar vi förstås; glädjen i att ha utsikt över takåsar och vackert taktegel ..,  och om semesterplaner ..,. och Nellys frivolt i den branta trappan i Ystad och allt möjligt annat.

AP är som ett energipiller.
Eller som medicin.

Efteråt vacklar jag upp från soffan Ektorp .., kokar varm choklad och tar hårdmackor med ost till .., och pv säger, när han - en stund senare, som är nu ... - lyssnar till tangentknattret, att "men nu tror jag nog att du är på bättringsvägen?"

Och från och med på måndag ska jag gå tillbaka till min ordinarie blodtrycksmedicin.
Att känna sig "låg" och på gränsen till deprimerad, det är inte vad jag har varit van vid, men just så har det känts.
Det är som att inutiglädjen har sluuurrrrpat ut med det sista av badvattnet.

Nu ska det bli bättre.

Ännu mera ...

Dag 3 i London.

Vi har åkt bussrundtur, strosat i Hyde Park ..., och Emma har shoppat ännu mera .., och på kvällen har vi biljetter till föreställningen Stomp; den som jag blev tipsad om här på bloggen - stort tack för det -!

Teatern heter The Ambassadors Theatre och ligger på West Street om jag minns rätt.
Det är aningen knepigt att hitta rätt, men en uteliggare står vid ett gathörn och ropar ut att han minsann kan ge vilsna information och det kan han .., och får ett pund som tack och vi hittar rätt.

Som alltid vill jag vara ute i god tid och efter att ha hämtat ut biljetterna (köpta via nätet och när jag hämtar dem sitter kvinnan i biljettluckan och letar efter mitt namn i liten papplåda med register i bokstavsordning .., ingen dator där inte, men det fungerar!) går vi till en pub inte långt därifrån och jag köper en Gin & Tonic och Emma en Cola och så sitter vi där och bara har det skönt.

Själva föreställningen - Stomp - var urhäftig! Vilken kraft och energi!!
Vilken livsglädje!
Och så roliga dom var!

Utanför teaterentrén upptäcker jag ett välbekant namn.
Ahaaa .., Gudrun Sjödén!
Stolt och glad blir man.
Eller jag.

Dagens fönster ...

... finns i närheten av Portobello Road i London.

Och det kan man ju konstatera, att här har i alla fall ingen ägnat sig åt Feng Shui.

Tror jag.

Olikheter ...

London: fredag.

Emma är svårt drabbad av shoppingbacillen och till slut ger jag upp.

"Nä, du får gå själv till den där butiken, så möts vi här när du är klar!" säger jag.

Hon har varit där en gång tidigare och hennes lokalsinne är bättre än mitt .., alltså slår jag mig ner vid Picadilly Circus - just vid fontänen - och det är helvetiskt varmt och där är liv och rörelse och prat och ljud som hela tiden studsar som små pilar mot huvudet!

I ena handen håller jag min vattenflaska, i den andra kameran.

Till höger om mig sitter en kvinna från Düsseldorf; hon är genomblöt av svett och säger att hon längtar bort från city.

Rakt framför mig sitter eller står en skoklass från Italien .., en lärarinna eller resledare försöker hålla koll på vilka som är på plats.

Och där sitter jag och tittar ut över omgivningen och efter någon timme blir jag orolig, men upptäcker att jag har fått ett sms (inget ljud på min I-phone ...) där det står: "lång kö i kassan, kommer snart, puss!"

Jag tar en klunk vatten .., häller lite på stekheta fötterna .,. blaskar mig i ansiktet.

Och just då, i den stunden, tänker jag på stillheten vid Stensjö Strand.

/Nej, jag tror inte att detta är av världshistoriskt intresse, allt om resan till London, men den här bloggen är som en dagbok för mig. Ja, så ni förstår varför jag lägger ut sånt här.

"It´s nice walking today ..."

Söndag mitt på dagen i London.

Vi är på väg till Hyde Park och tar bussen som går från High Street Kensington.
Bakom oss sitter en pappa med sin dotter som kanske är fem år och hela tiden pratas det livligt om det här med årets gång och hur det kommer sig att årstiderna förändras.

Jag sitter alldeles stilla och lyssnar, medan Emma fibblar med sin I-phone.

När vi är nästan framme, vänder jag mig om och frågar om pappan möjligen är lärare?

Han leeeer stort .., förstår på pricken varför jag undrar.

"Yes, sort of ...", säger han.

Och jag tänker, som så många gånger tidigare, att det spelar ingen roll hur fantastiska byggnadsverk det finns på ett resmål .., det är alltid människorna som sätter spår.

Och jag tänker också på hur mycket det måsta betyda att ha en förälder som är så engagerad och verkligen ger sig  t i d  att förklara - det var som ett samtal mellan två vuxna människor -.

En stund senare klev far och dotter av bussen och jag tittade ut genom fönstret och såg (och hörde) dem fortsätta pratet om årstider och solen gång.

// Ska man kunna urskilja årstidspratet, måste man nog ha rejält med ljud. Bara så ni vet.



Sen Hyde Park.

Det är där den idoge och så vänlige renhållningsarbetaren ideligen blir avbruten av turister som inte riktigt har koll på kartan.

Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och det var Mian - på väg till jobbet - som tog fram fönsterhåven!

Och om någon .... 

... mot förmodan  i n t e   har upptäckt hur underbart hon skriver

- och fotograferar -

och

kombinerar ord & bild

så finns hon här.

Och här är vinnarna ....

Vinnarna ..... 

Filmen som ska laddas upp, "står i kö hos youtube ...", säger dom.

Men nu återstår endast 7 % att ladda upp.

Håll ut.

Kerstin Hedgren om sitt DBIV ....

Mitt bästa är något så enkelt som fina, varma, nära telefonsamtal med döttrarna.

Visst är det det lilla som man har mest av i livet och så underbart att njuta av det!

Kram från Hedgren

DBIV för Gunnar i Jämtland ....

Nu är det nog så att vi har kommit i lite otakt här .., för Gunnars bästa handlar nog om i veckan.
Men det spelar ingen roll .., allt kom ju lite hipp-som-happ i och med resan till London.
Vi kör på!

Så här skriver Gunnar:

"Det bästa som hände i veckan var nog att all honung (ca 100 kg på fyra samhällen) är färdigburkad och etiketterad.

Väldigt kletig och tung höstsyssla är det att hålla på med honung.

Nu är dom (mina bin) invintrade, jag har sagt "gonatt - vi ses i april" till dom alla (ca 40.000 st)

Dessutom hade jag ett litet lotteri där vinsten var en burk med nyslungad jämtländsk honung - de va kul att så många ville vara med i detta.

Loredana i Stockholm och Ulrika i Sollentuna blev dom lyckliga vinnarna av varsin burk."

Dagens fönster ....

... kommer från den fotoglada madamen från staden där Ellos och Haléns såg dagens ljus.

Hon som överraskade med ett spontant besök i somras och gjorde mig sååå glad!

I morgonkväll blir det dragning i DBIV-lotteriet. 

Den där lilla fickspegeln med så sött utanpåverk.

Nästa vecka lottas en kylskåpsmagnet med fullkomligt underbar text ut!

(Yes, inhandlad i London ...).

Följande skvalpar omkring i träskålen: 

Eva på Frösön

sportigajenny i Gränna (och Kaxholmen)

Ulrika i Kopparberg

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro

Monet i Sydfrankrike

Gunnar i Jämtland

Kerstin i Skåne

samt

Åsa / Pralinen i Skåne

Ett tröstpris kommer att finnas med också.

"Klick-klick-klick!"

Och London var sååå vackert den där dagen!

Helbrägdagörelse eller nåt ...

Det är underligt det där, hur kropp och själ - och kanske också väderomslag -, hänger ihop.

När jag kommer hem från den så oändligt efterlängtade resan till England, är det som om all energi bara rinner rakt ut i intet. Alldeles inuti-tomt blir det! Och vart tog glädjen vägen?

Jag arbetar och gör det jag ska, tackar högre makter för en ledig dag, plockar undan, säger hejdå till Meja som blir glad när husse och matte kommer för att hämta henne - men inte gladare än Harry, som tror att det är hans husse och matte som har anlänt - och vi sitter ute på altanen och berättar om våra äventyr .., om bad i ett turkosskimrande Medelhav, om slingriga vägar i Alperna .., om Billy Elliot och stående ovationer.

Sen kommer tystnaden, när det bara är Harry och jag själv hemma.
Ja, sigge nilsson dyker upp och pElle jamar och vill ha mat.
Själv sitter jag ute på altanen och försöker bringa reda i den själsliga oredan.

Jag tar Harry med mig och går ner till havet.
Lägger kläderna på stranden .., struntar i om någon människa står med kikare och ser min omfångsrika rumpa .., tar på baddräkten och går långsamt ut (där till vänster på bilden), parerar mellan brännmaneter och slänger mig sedan i .., simmar länge under ytan .., tittar upp och håller koll på Harry som sitter vid klädhögen och väntar på matte.

Dyker igen.
Kliver upp, men torkar mig inte.
Blusen blir våt.

Väl hemma kommer ett alldeles förfärligt våldsamt skyfall .., det är som om himlen öppnar sig och pv har kommit hem och jag mår illa och börjar kräkas; skakar som ett asplöv där jag ligger under täcket (harry ligger nära, nära .., det är som hon anar att nånting är på tok ..) och efter någon timme eller flera kommer solen fram och då är det det som om kroppen vaknar till liv igen och illamåendet är borta.

Det är som ett mirakel!
Jag fattar det inte!

Och jag tar mig en kopp varm choklad och en hårdmacka med ost.

Se där!
Livet har vänt åter!

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag bland 90 stycken andra stickentusiaster var en av två vinnare på bloggen “Sticka på landet”.

 

Sticka på landet är en blogg om stickning, men också om bloggarens får och höns. alla bor i Skåne och bara det gör ju att jag läser den.

 

Bloggmadamen hade en utlottning bland sina läsare när hon nått 150.000 besök (där ligger man ju i lä) och det som lottades ut var en härva finull från Kurt eller Rune – gårdens två baggar.

Ett tillfälle jag inte ville missa!

 

Nu var det så många som ville vara med, så att hon lottade ut två härvor istället. Vinnaren fick välja på Kurt eller Rune och andra preistagaren (som var jag så) fick den andra. Och det blev sååå rätt. Kurt är en brun bagge och jag vann en härva RUNE. Jag gillar inte brunt, så det blev perfekt.

Ett underbart mjukt garn, som nu ligger här och väntar på att bli nystat och stickat. Kanske blir det ett par vantar...hela eller halva...kanske Isolde (bloggarens eget mönster)?

Det var det bästa förra veckan.

 

Hälsningar Ann - STORARTAT -.

Sista dagen ...

Meja till vänster.

Idag är sista dagen som Meja är på besök hos oss. 
I nästan två veckor har hon och Harry kamperat och hjälp, så roligt dom har haft!

Det har varit bus ute på gräsmattan .., kamp om en skinnbit eller en luggsliten tennisboll .., och mellan varven ligger dom nära, nära varandra på sängen i gästrummet och ibland även på soffan Ektorp.

Harry, som i vanliga fall aldrig äter mat med någon större aptit, tömmer nu matskålen på någon minut!

Och Meja, som från början var aningen skraj för pElle, går nu obehindrat förbi honom, även om han spärrar vägen till vardagsrummet.

Men nu är det slut ., nu ska Meja återbördas till husse och matte som har bilsemestrat i Frankrike och badat i ett turkosskimrande hav utanför Cannes och oj, oj, oj .., så tomt det ska bli för Harry och för oss andra!

(Men oj, så mycket mindre hundhår här ska bli ,-)

En stund senare ser det ut så här.
Meja har hoppat upp i soffhörnet och sover gott efter morgonens promenad.
Då kommer pElle .., han skuttar upp .. nosar lite på Mejas bak ..., tycks förvånad .., "jaha, det är hon, alltså, den där nya ..." och så kurar han ihop sig och sover han också, allt medan författaren Jens Lapidus sitter i SVT:s Gomorronsoffa och berättar om sitt skrivande.

Dagens fönster ...

... finns i London.

Och alla tegelhusen påminde mig hela tiden om Ystad.

Om Regementsgatan 19 A.

Till exempel.