När jag kommer hem från den så oändligt efterlängtade resan till England, är det som om all energi bara rinner rakt ut i intet. Alldeles inuti-tomt blir det! Och vart tog glädjen vägen?
Jag arbetar och gör det jag ska, tackar högre makter för en ledig dag, plockar undan, säger hejdå till Meja som blir glad när husse och matte kommer för att hämta henne - men inte gladare än Harry, som tror att det är hans husse och matte som har anlänt - och vi sitter ute på altanen och berättar om våra äventyr .., om bad i ett turkosskimrande Medelhav, om slingriga vägar i Alperna .., om Billy Elliot och stående ovationer.
Sen kommer tystnaden, när det bara är Harry och jag själv hemma.
Ja, sigge nilsson dyker upp och pElle jamar och vill ha mat.
Själv sitter jag ute på altanen och försöker bringa reda i den själsliga oredan.
Jag tar Harry med mig och går ner till havet.
Lägger kläderna på stranden .., struntar i om någon människa står med kikare och ser min omfångsrika rumpa .., tar på baddräkten och går långsamt ut (där till vänster på bilden), parerar mellan brännmaneter och slänger mig sedan i .., simmar länge under ytan .., tittar upp och håller koll på Harry som sitter vid klädhögen och väntar på matte.
Dyker igen.
Kliver upp, men torkar mig inte.
Blusen blir våt.
Väl hemma kommer ett alldeles förfärligt våldsamt skyfall .., det är som om himlen öppnar sig och pv har kommit hem och jag mår illa och börjar kräkas; skakar som ett asplöv där jag ligger under täcket (harry ligger nära, nära .., det är som hon anar att nånting är på tok ..) och efter någon timme eller flera kommer solen fram och då är det det som om kroppen vaknar till liv igen och illamåendet är borta.
Det är som ett mirakel!
Jag fattar det inte!
Och jag tar mig en kopp varm choklad och en hårdmacka med ost.
Se där!
Livet har vänt åter!
12 kommentarer:
Tänk att vädret/lufttrycket kan påverka vissa SÅ starkt.
Du har ju berättat om detta tidigare och hur du sedan hux flux, återgår till det normala.
Tycker du borde vara med i nån slags forskning... ;)
Är detta nåt som dina föräldrar, syskon eller övrig släkt, också har känt av?
Varma vi-har-också-haft-skyfall-idag-hälsningar!
♥
SoF: min mamma kände också av väderomslag, men jag minns det bara vagt .., men kommer ihåg att hon berättade hur hon kunde bli helt utslagen.
Det här har jag haft i många, många år, men det har helt klart förstärkts ju äldre jag har blivit och också sedan jag flyttade söderut.
Eller så är det enbart åldern?
Det lustiga är att det sker så snabbt. Jag stod och gräddade våfflor åt pv när jag kände hur - ja, som om någon drog ur badkarsproppen - och inom loppet av några minuter började jag må illa .., fick skruva ner ljudet och vill inte titta - det är som en slags mag-migrän -, för jag får inte det minsta huvudvärk!
När jag har kräkts lättar det hela och efter någon timme - då hade ju vädret också vänt - var jag helt bra.
Det måste ju vara fler som har såna här känningar?
Nån som vill dela med sig ...?
SoF: googlade på magmigrän - nä - jag har inte det minsta ont i magen när det här kommer ,-)
Tror du inte att det också kan ha att göra med att du haft så intensiva dagar? Luften gick ju helt och totalt ur mig efter hemkomsten efter 8 superintensiva sverigeveckor och sjuk blev jag också. Det behöver ju inte enbart ha med väderomslag att göra även om jag tror att du är extra känslig för sånt.
Jag känner INGEN som blir så fort dramatiskt sjuk och lika snabbt frisk igen. Du borde nog vara med i ett forskningsprojekt! :-)
Skönt att du mår bra igen! Kram
Monet: ja, det har säkert med det att göra också .., det har varit oerhört mycket flängande! Åtta intensiva veckor hade nog fått mig att däcka ,-)
Monet och SoF: hojta när ni hör talas om någon sån forskning ,-)
Jag ser ju att ni är inne på samma linje.
Själv får jag värk i hela kroppen vid väderomslag. Kan vakna på morgonen och må skit. Men magmigrän har jag aldrig hört talas om :/ Jag tror också att det kan vara en kombination av väderomslag och utmattning efter intensiva dagar - för dig alltså. Kram!
Eva: men jag får aldrig ont i magen, bara totalt kraftlöshet, illamående och så går det ofta över när jag har kräkts och vilat.
Och ja, mitt liv är ju så enjängt i vanliga fall och så denna turbo-fart i en veckas tid, haha .., tala om låg stresströskel ,-)
Men det är ju så du fungerar. Du händer ju ganska ofta när det varit ngt av betydelse. En del blir sura, en del trötta, en del hungriga, en del får migrän, en del verkar allt gå obemärkt förbi. Ganska sunt tror jag. För jag tror inte det har med vädret att göra, däremot kanske saker förstärks med hjälp av det, eller? Nåja, sunt tror jag det är. Då reagerar man i vart fall och vad hemskt det vore om man inte gjorde det :)
Kram
AP: sade hon som känner sina får på gången ,-)
Jo, det är verkligen så jag funkar.
Jag tror inte heller att det är enbart beroende på väderomslag. Snarare nåt som har med spänningar i kroppen att göra.
Men precis lika obehagligt oavsett anledning!
Nu får du vila och komma tillbaka till ditt vanliga liv, det som du trivs allra bäst med. Då försvinner den där tomhetskänslan som du skriver om och glädjen kommer åter. Krya på dig Elisabet. Jag tror att det blir en fin höst.
Ja spänningar i kroppen ansträngningar trötthet och väderomslag.
Skönt att allt vände så snabbt.
Du får nog aldrig svar utifrån. Du vet inifrån.
Du lever så intensivt också!
Mamma fick värk i tårna och sa ngt om väderomslag.
Så skönt att det släppte!
Skicka en kommentar