Dagens bord ...



Sonen sa en gång att det mest typiska för mamma (mig alltså), det var röran på bordet.
Och så räknade han upp allt som brukar finnas där.

Det var pennor, kameran, ljus, tändare eller tändstickor, RX-lim och ofta även små pluppar av intorkat lim som hamnat på duken .., kort, tidningar och böcker.

Se där!

Han hade alldeles rätt!

Så här ser det ut just nu, i skrivande stund.

Zoegakaffe i älsklingskoppen från Skärhamn i Bohuslän .., ett julljus som brinner .., några vinster i uppmuntringslotteriet .., pennorna .. ,ett suddgummi som blev över efter paketinslagningen till Julklappshjälpen .., tejp .., och lite annat rat.

Ute är det ljust och fint .., och kyligt!
Fem minusgrader nära havet känns som tio och  harry ville inte ens gå på kissrunda.

Jobb från ett till åtta .., i morgon stundar tågresa till Göteborg och konserten där den storartade Ann ska delta med sin stämma .., sen räkor och vin hemma hos Ann och hennes piteåfödde make .., (vi kan väl knappast putta ut honom ...?) tillsammans med Mian från Falköping och Annika från Kävlinge och sist av allt övernattning på hotell Örgryte.
Spännande!
Som en liten mini-bloggträff.

Här ligger Ann på golvet i min lilla 1:a.

Första gången jag träffade Ann, var på bloggträffen i Ystad och det måste vara många år sedan, sju, åtta kanske? Då övernattade hon och Ulrika i min lilla lägenhet.
Mian och Annika dök upp på nästa träff, i Steninge och jag minns även ett besök hos Annika i Kävlinge, tillsammans med Ulrika, jodå.

På Annikas balkong i Kävlinge ...

Tänk, så mycket glädje tack vare bloggeriet! 

Dagens fönster ...

Från Guy i Thailand kommer här ett grönt och skönt fönster och tänk, vad den där rosa duken eller vad det nu är, gör sitt till för bilden!

"Du har väl märkt att det är facettslipat glas i fönstret ...?" skriver Guy.

Och så ett kvällsfönster från Skåne ...

Närmare bestämt från vännen Kerstin.

Finurliga julklappar ...

"Hej Elisabet!

Önskningarna är lite olika.
Här är det i-pad, dyra leksaker, tv-spel och sånt.

Jag skickade en slant till mitt fadderbarn i julklapp. (Ja, till alla förstås, men fick brev från en idag.)
Hon har köpt sig en säng, en madrass (! lycka) och 2 getter. Jag älskar getter, skriver hon."

Så skriver Dinah i Järfälla.

För några år sedan gav jag barnbarnen i julklapp en sån här gåva där en familj i Afrika får en get eller ett antal höns. Jag kan väl säga som så, att jag har sett dem lyckligare .., barnbarnen, alltså ,-)

Men å, så glad jag är att jag själv hoppade av julklappskarusellen!


Vill man göra nånting som kanske förändrar en annan - mindre lottad - människas tillvaro, så finns det hur mycket som helst att välja på!

Här, t.ex.

Och här.

Eller Vi-skogen. 

Rädda Barnen ...

Erikshjälpen ... 

Och detta ...







 

Veckans vinster i lotteriet ...

Förstapriset är ett vackert dubbelt julkort, målat av Eva på Frösön.
Det är harry som sponsrar - tack för det harry, det var snällt av dig -!

Så här ser kuvertet ut ..., , se så fin den lilla granen uppe till vänster är!

Andrapriset är pv:s nykokta plommonmarmelad i liten, pyttig burk.
Innehållet är ändå drygare än man tror .., fråga mossfolk bara, hon fick just en sån burk!

Såja, då är det bara att sätta igång att samla ihop det som värmde era hjärtan!

Dragning blir det på söndag mitt på dagen.

(Och glädjen skickas till bisse151@gmail.com).

Dagens fönster ...

Från den skånska madamen i Portugal kommer dagens fönster.

Titta bara så vackert snidat det är där i mitten!

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Det här har jag fotograferat förut, men jag tror inte att jag riktigt lagt märke till formsvarvningen i mitten. Man får kanske klicka upp det för att det riktigt ska synas."

Här har hon förresten ett intressant inlägg som handlar om läsning.

Och så ett kvällsfönster ....

Gokväll :-)

Bidrar med ett nytt fönster.
En söt Molly väntade på mig när jag hade varit och handlat tidigare i kväll.

Hennes matte har åkt till USA för att jobba som Au-Pair ett år, så vi har fått förmånen att ta hand om henne under tiden. Jag som inte direkt är förtjust i hundar har i alla fall fallit för denna goa mops :-)

Våra två katter är däremot fortfarande tveksamma...
Kerstin i Dalarna

Trettio minuter i Steninge ...

Lilla Steninge, 3.5 kilometer härifrån, söderut.
En liten by - eller ett samhälle - där det på 60-talet fanns två livsmedelsbutiker och post och där det nu inte finns så värst mycket, förutom underbara Skepparstugan och Göstas Café, förstås.

I Steninge byggdes då i början av 60-talet en mängd sommarhus, varav ett kom att tillhöra pv:s far och mor. Många av husägarna kom från Småland, ja, dit är det ju inte långt. 

Ett glasbruk fanns en gång i tiden i byn, det finns nu också, om än i mycket mindre skala, mer som en liten glashytta bara.

Det här röda huset passerar jag var gång jag åker till eller ifrån jobbet och jag tycker att det är så otroligt fint. Det är proportionerna det handlar om, tror jag.
Och dessa vackra fönster!

Sommartid kantas vägen av badgästernas bilar .., nu, i november, är det bara lokalbefolkningen som finns kvar.

Många hus står tomma och väntar på varmare dagar.

Tycker jag om hus som har torpargrund?
Svar: ja!
Och det är inte svårt att se varifrån vinden oftast kommer .., just det, på andra sidan vägen finns havet! Det var där jag badade den 1:a oktober i år.
 

Vi bor i Stensjö och detta är alltså Steninge och det är ju inte underligt var byarna fått sina namn.
Överallt syns mängder med sten!

Idag är stranden nästan helt tom. 

Postlådor på rad. 

En del enkla gröna i plast .., några i plåt .., andra mer personliga.

Nästan ingen vill ha reklam.

  En övergiven liten trehjuling står för sig själv och väntar väl på nån småtting, kan man tro?

I fabriken ....

Söndagförmiddag ägnar pv bland annat åt fabrikation av pl.marm.-2013.
Här står burkarna redo.

1.25 kg rensade röda plommon skurna i små bitar ..,  2 kanelstänger, samt lika mycket socker som plommon ...., där har ni receptet.

Åtta burkar blev det .., en ska gå till lotteriet.

Glädje ...

Två av vinsterna från gårdagens lotteridragning är redan postade och idag ska marmeladen till Frankrike och halsbandet till Malmö få susa iväg.

Söndagförmiddag: pv kokar pl.marm - 2013.  En burk blir vinst.

Men håll med om att det är fantastiskt ändå!

Halsbandet kommer från Maggan i Huddinge, portot står Lena i Gävle för ..., det fina kortet som visar Frösön .., det är ett tryck från en akvarell som Eva på Frösön gjort ..., och den som delade med sig av sin glädje - och därmed gladde oss andra - var Lena i Malmö!

Det blir som en liten kedja av värme!

Tack snälla till alla som bidrar!

 

Eva säljer för övrigt sina egna alster som julkort. 

Är någon intresserad att köpa dem, så kan ni mejla till evagrelsson@hotmail.com.

Dagens fönster ...

Hej, nästan-namne. :)

Jag hör till de där som följer dig på bloggen (sedan flera år) och har även hört av mig någon gång tidigare.

Jag länkar, men jag är så dålig på att kommentera.

Ser att du tappat bort dina sparade fönster, och tänker att du skulle bli glad över några nya.

Till en "fönsterbank" om inte annat.

Katten heter Myse, en riktig liten mirakelkatt som letade sig hem till mig.

Uppmärksamheten på det ena fotot beror på att en fluga rör sig bakom den fördragna gardinen.

Ha det gott i novembermörkret!

Berit Elisabet

// Tack snälla, rara! Det var omtänksamt av dig! hälsar bloggmadamen.

Stillsam lördagkväll i landet Halland ....

Snart kanske man går uppför trappan.

På somrarna är det annorlunda; eller .., den tiden på året när ljuset ännu är kvar, då är det annorlunda.
Då sitter vi ute och dricker kvällskaffe på altanen, lyssnar till koltrasten eller lilla rödstjärten och vi ser svalorna pila av och an i luften och går på långa promenader längs havet eller badar och simmar och dyker ..., och i det gula huset står fönstren vidöppna.

Nu, i slutet av november, blir det mörkt alldeles för tidigt och inte ens gatlyset når in till vardagsrummet .., inte till något annat rum heller, för den delen.

Så vi gör så gott vi kan.

Tittar på "Så mycket bättre" och säger att "Vilket bra program det här ändå är!" och på bordet ligger ännu  icke lösta korsord och som vanligt fixar pv dom där evighetslånga orden längst till vänster och jag somnar nästan och ligger raklång och har sigge vid mina fötter och lite tänker jag på den stackars koltrasten som snärjt in sig i det blå plastnätet som pv lagt över jordgubbslandet och glömt att ta in ..., oj, så vi fick kämpa för att klippa loss och reda ut alla trådarna och jag tänker på min ilska, för det där med nät över vare sig jordgubbar eller vinbär, det tycker jag är så egennyttigt!

I morgon ska pv koka ännu mera pl.marm.2013 och jag ska ta mig an tvättstugan.
Det är i alla fall planen.

Och så är det ju Bron, förstås.
Sista delen den här gången.

Och så blev det då äntligen dragning ...



Stort grattis till vinnarna!

Ett av prisen redan på väg ...

Och tack till rara Lena i Gävle, det är nämligen hon som står för portot när vinsterna ska postas.

Dagens fönster ...

Finfönstret hemma hos älskade flickorna på St.Knut i Malmö ...., skriver Annika i Kävlinge.

Tack snälla! säger jag.

Dragning i morgon lördagförmiddag ....

Ja, det är hopplöst när vi går omlott om varandra, pv och jag själv.
Mörkt när han åker och mörkt när jag kommer hem.

Men i morgon är vi båda hemma på förmiddagen och då ska filmkameran fram!

Följande ligger i byttan och väntar på att kanske vinna Lars Lerins vackra kort .., ett halsband från Maggan i Huddinge .., det fina, fina julkortet målat av Eva på Frösön .., och slutligen tröst-tröstpriset (för att ni fått vänta så länge),  en liten burk av pv:s plommonmarmelad:

 Det är ...

Eva i Tyresö som låg och tittade på och gladdes åt tavlan som hennes pappa en gång hittat i en container på arbetet i Norrköping.

Anne i Mantorp som gladdes åt att få umgås med sina barnbarn!

 

Eva på Frösön som inte fick nog av krispiga solskendagar!

Ulrika som nästan svämmar över av lycka över sitt nya arbete och så glädjen och tacksamheten över att hon och Marcus är så fina vänner, trots att dom inte längre är ett par.

 

Den STORARTADE madamen i Göteborg, Ann, hon kände också tacksamhet; mest över hennes piteåfödde man som lagat hennes overlock-symaskin! 

I Malmö hade Lenas dotter (boendes i London) kommit hem på blixtvisit och ååå, sicken glädje att ha båda töserna hemma! skrev mamman.

Turtlan i Karlstad satt och tittade på VM-kvalmatchen som gick på Friends Arena i Solna och i skrivande stund visste hon inte hur matchen slutade, men glad var hon ändå, över fotbollsglädjen.
(Sms gick fram och tillbaka mellan Stensjö och Karlstad, det handlade om just fotboll ...).

I Uppsala hade Barbro - Babsan - haft besök av lilla barnbarnet från Norge och den mormorsglädjen gick inte att ta miste på! När den lilla tösen åkt hem igen, upptäckte mormor bilder som hade tagits av barnbarnet. Den här, till exempel. Såna bilder tycker mormödrar alldeles oerhört mycket om.

Monet och hennes Bengt, dom firade silverbröllop och gick ut och åt på restaurant och så här lyckliga är man då!

Mitt eget bästa var att olyckan med pv slutade så lyckligt.
Och tänk, när jag hade fått tanden utdragen, kom han hem med den allra bästa presenten - den som jag inte tycktes ha haft råd att köpa senaste tiden - min favoritparfym alla kateogorier!

Till den som inte är på Facebook ...

Så här såg det ut för en timme sedan kanske.
Alldeles ensamma var vi där nere vid havet, harry och jag själv, ja, frånsett att vi mötte några av gubbarna som var morgon träffas nere vid hamnen och sitter där och dricker kaffe och småpratar lite.

Arne, en av dem, kom körande, vevade ner rutan och stannade till.

"Hej du, har du packat klart nu ...?" sa han filurigt smajlande.

Jaha ja .., han hade hört intervjun på radion.

Och så pratar vi lite om det, men bara lite.

Det är en helt ljuvlig förmiddag.
Precis lagom kallt eller varmt.
Luften är hög och klar och norröver (till höger på bilden, men det syns inte) kunde jag se konturerna av Falkenberg .., den stora silon och hamnen.

Bilden visar några av Ejdervägens alla postlådor.
Om man bor på Ejdervägen, då passar det väl alldeles utmärkt att heta Vinge eller Ripa i efternamn och dom namnen står på två av lådorna.

En torsdag på tre bilder ...

Om man ska vara en modern människa, då bör man byta arbetsplats betydligt oftare än vad jag själv har gjort. På Ica i Malå var jag kvar i tretton eller fjorton år .., i lilla kvartersbutiken i Ystad i tretton år .., på Supermarket i fyra år och sen blev det ju flytt till landet Halland ..,och den nittonde januari, ja, då har jag stått på Ankarets lönelista i precis tre år!

Egentligen har jag stortrivts i alla fyra butikerna, men en sak kan jag säga, det mindre formatet passar mig mycket bättre! Det är inte bara det att här finns - åtminstone vintertid - mest stamkunder (man vet precis vilken sorts cigarett kunden vill ha och kan plocka fram den innan dom ens sagt ordet ...), nej, där blir också en annan slags frihet.
Inga sekundscheman .., allt är mer flexibelt.
Och man kommer varandra nära.

Igår var det t.ex. Lenas födelsedag.
Lena är den som - utan någon som helst konkurrens - har varit längst i butiken och månaderna fram till den sista januari, blir hennes sista i affären.

Skapelsen på bilden här ovanför, den hade hon med sig och den stod på bordet i fikarummet när det var dags för tiokaffet.
Såååååå smarrig!
Det är hennes egenhändigt bakade rågbröd, så är det ägg och varmrökt lax som finhackats, gräslök, creme fraiche och löjrom .. jag tror att det var allt.
Gudomligt!

Och så hade hon bakat kakor också ..., och dukat fint med en vacker broderad duk!
Av sådant blir man glad, ja, rent av uppåt .., och när klockan var ett och jag slutade för dagen, kändes det gott i hjärtat.

Tankade bilen .., åkte hem och rastade Harry och gav mig sedan av till Genarp i Skåne, för att lämna julklappspaketen till Läkarmissionen.

27000 paket drygt, är nu insamlade.

Från Stensjö till Genarp är det kanske tjugo mil, knappt .., och det var som alltid hysteriskt med trafik på E6:an .., snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen .., men snöfritt så snart man kommit på lägre nivå .., gps-damen guidade mig perfekt .. jag körde förbi småbyar med skånska namn - Esarp -, t.ex. .., slätter med stoooora hus och byar där husen slickade trottoarkanten och åkrar runt om!

Det visade sig att inlämningsstället var hos Erikshjälpens filial just i Genarp.
Tre banankartonger fyllda med paket kunde jag lämna och jag hade satt som mål att få ihop tjugofem paket och tänk, det var precis så det blev!
Då hade jag fått nio från jobbet!
Tack snälla arbetskamrater!!

Sen lämnades kartongerna och jag vände kosan norrut igen .., och jag kände mig som mamma, som brukade köra från Malå till Dikanäs, till Tresund och till Vilhelmina, allt på en dag och så hem igen på kvällen. Då hade hon hunnit med att mjölka mormors kor också.

Än värre var det nu med trafikintensiteten på hemvägen!
Inte är det underligt att det blir svåra krockar, ty från utanför Malmö och till Ängelholm ungefär .., så var det hela tiden ett pärlband av bilar .. jag såg aldrig slutet ..., och även om hastigheten inte var hög (det hade varnats för halka och många körde inte mer ån sjuttio, åttio ...), så är det ju nånting helt annat än det man var van vid hemma i Västerbotten!

Och nu är det fredag och ikväll På Spåret (som jag får se på via datorn ...) och jobb från tre till åtta, tillsammans med gårdagens jubilar .., men sen väntar ledig helg!

I morgon lördag har Pv övning med Kammarkören - inför nästa helgs adventskonsert -.

Så var - och är - det.

Dagens fönster .... 



 Ja, alla fönster i fönstermappen tackade ju för sig ..,så nu blir det några reprisvarianter.

Det här bilden (jag tyckte nog att det där med ram var himla snyggt ...) togs av mig själv, på innergården i Ystad .., och ni har säkerligen sett den mer än en gång.

Håll ut!

Ni glömmer väl inte ....

.... att titta in hos den här gudabenådade berättaren!

Snabb var han och byggde kaninburar ...

Foto: Guy Jonsson, för många, många, många år sedan. Jag hittade den i bildarkivet.

I hemtidningen läser jag om en man som inte längre finns.
Tretton syskon hade han och var själv ett mittenbarn.
Och så berättar dottern - som skrivit minnesorden - om sin pappa.

Man kan tycka att alla såna spalter blir alltför lyriska .., inget skrivs om ondsinta föräldrar eller gnälliga mammor eller pappor, och tänk, det tycker jag är helt underbart ..; det här att offentligt gå ut och ta heder och ära av någon närstående, nej, det tycker jag är på gränsen till osmakligt.

I hemtidningen har ingen varit en gräslig förälder, i alla fall hittar man det inte på familjesidan.
Och när jag nu har läst klart om den här mannen som inte längre finns, då är jag alldeles varm i hjärtat.

Så här står det bland annat: 

"G var en godhjärtad fixare som mer än gärna gav ett handtag till behövande, likväl nära och kära som till främlingar. Att säga nej och att det går inte fanns inte i hans tankesätt, allt var ”skitlätt” för honom. Dessutom alla tider på dygnet.
Om någon i nöd ringde mitt i natten, så klev han raskt upp och åkte.
Det hände att man förvånande fann helt obekanta människor tältande i trädgården. De hade inte haft någonstans att bo. Då erbjöd han sig mer än gärna att hjälpa till med detta.

Han var alltid på väg någonstans, oftast snabbt, till exempel gick gräsklipparen med den självgående funktionen alldeles för sakta, så den kopplade han ur för att kunna färdas fortare.

Han älskade djur och natur. Fiskade i fjällen med goda vänner i över 40 år. Många goda fiskar har han serverat och en massa hjortron tillsammans med hans underbara plättar. Han engagerade sig mycket i sina fyra barnbarns aktiviteter, med att finnas tillhands när det behövdes, sysslolös blev han aldrig. Han skjutsade, byggde kaninburar och allt vad som efterfrågades."