Mitt eget allra bästa ...
Alla läser inte Instagram eller Facebook, så jag vill så gärna berätta det här också.
Ja, om den där
innerliga hjärtevärmen från igår.
Så här var det.
Jag sitter i kassan och framför mig kommer en mamma med sina två döttrar, Filippa och Petronella.
Filippa är lillasyster och den mest pratglada lilla fröken som finns.
(Till tanten som står före i kön säger Filippa att ..."oj, vad du har handlat mycket!")
Filippas storasyster är en fröken med integritet och hon är kvicktänkt och har minst tre rävar bakom varje öra.
Igår böjde hon sig lite fram mot mig och sa:
"Elisabet (bara en sån sak ..., att hon vet namnet!), jag har
två saker jag vill berätta för dig ..," och jag sa "hoppsan, shooooot, få höra!" och då ler Petronella och säger ..."jo, jag fyller nio år i dag och så har jag fått ta hål i mina öron!"
Och så visar hon sitt ena öra och jag - halleluja! - har mobilen i lådan intill kassan och frågar om jag får ta en bild och det får jag ..., och jag säger till övriga kunder att "nu är det ju så att vi har ett födelsedagsbarn här just nu .., borde vi inte gratulera henne ...?" och då ler gamla tanter och böjer sig fram och säger "men grattis, grattis!"
Man kan fråga sig varför man blir så glad över att en nioårig tös berättar att hon fyller år och vad som har hänt?
Jag vet precis varför.
Det är som med katter .., man får - utan att man har bett om det - en slags
tillitsgåva och det finns - helt ärligt -, inget i världen som gör mig så varm i hjärtat.
