Lördag ...

Vilken dag! 

Strålande solsken, klarblå himmel .., mängder med småfåglar vid eken! 
Räknar till tolv koltrastar, en björktrast (den senare är betydligt tuffare och schasar omedelbart bort koltrastarna om de kommer för nära äppelskivorna som jag slängt ut!), några ynka blåmesar, då och då någon nötväcka, talgoxar förstås, en grönfink och en liten, tunn rödhake!

Jag hörde takdropp och  trumvirvel från antingen hackspett eller gröngöling .., samt kvitter från rhododendronbuskaget hos grannen. 

(När jag ny lyssnar på Naturmorgons tips .., tror jag att det var en gröngöling som trummade.)

Ställde ut en stekgryta i järn med ljummet vatten och genast kom en koltrast och lät sig väl smaka av detta.

Då och då körde en bil förbi .., inte många människor var ute och promenerade, kanske för att det är så ishalt på Ejdervägen. Bruntgrönt gräs tittade fram. 

Nu skidskytte. Känner snart en slags mättnad på OS-sändningarna .., nu var det mer pliktskyldigast som jag satte mig framför tv:n. Tittade på stafetten och satte närapå kaffet i halsen när stackars Ebba Andersson formligen slog en kullerbytta när hon kom nerför någon av backarna och därmed halkade rejält på efterkälken. Nåväl, suveränt bra gjort av lagkamraterna att åka ifatt och lyckas ta silvret!

Alla-hjärtans-dags-fönstret ...

... är väl egentligen mer en liten lucka i hönshuset, det som fanns hos Gunnar som då bodde i Vaplan. Det var Gunnar som skickade in bilden i "Veckans bästa" ., om nu någon kommer ihåg det. Det handlade om glädjen över att hönsen nu började våga sig ut, efter en lång vinter. 

Ett reprisfönster. Tack igen, du snälle Gunnar!

Och plötsligt kommer den farande ...!

Lämnade herrarnas längdskidåkning och gick ut och satte mig i solstolen i stället. 

Eller: hade svårt att sitta stilla, tog i stället snöskyffeln och skottade fram en kvadrat där jag skulle sitta. Gjorde det lite prydligt. Lite bättre i alla fall. 

Tog mig med en bytta med skivade äpplen som jag slängde ut, några hamnade på uppfarten och det var ju dumt .., där har fåglarna inget skydd av buskarna. 

Och så plötsligt ..., ljudet av panikflaxandet och skriken av koltrastar, duvor och småfåglar vilka flyger åt olika håll, men också fraset i luften när sparvhöken ger sig av ner mot Eckes till -  dock utan synligt byte -. 

Aj, aj! Jag  m å s t e  komma ihåg att alltid lägga äppelskivorna nära syrénbuskarna, så där så det finns lite skydd. Bilden visar mina fotspår när jag plumsade iväg till vedboden. Jag är inte ensam som lämnar spår efter mig .., överallt syns små och större avtryck i snön. Hade Harry varit i livet hade han haft fullt upp med att nosa i alla spår.

Försöker fixa till lite där Erland skottat med traktorn .., hör ljudet av droppande vatten från stuprännan och konstaterar att Edjervägen på några timmar har blivit nästan snöfri! 

Lyssnar samtidigt till Radiosporten, som för övrigt är vida överlägsna allt vad diverse tv-produktioner åstadkommer! 

Tidigare idag ett besök i Slöinge där jag köpte mig en semla från Solhaga bageri. 

Semlorna görs efterhand, så man hinner stå en stund och vänta på att grädde vispas och semlan ska fyllas, vilket är ack, så förödande för ens sviktande karaktär .., då hinner man nämligen ta sig en titt på andra delikatesser. Då är det lätt att bli snärjd av den lede frestaren. 

Expediten är ett under av vänlighet. Är det någonting Solhaga är fenomenala på, så är det att anställa fin personal. 

För min del föll valet på den helt vanliga, gammaldags semlan, den till höger. Den med typ .., wienerbröd som botten, nej, den får vara. 

(Semlorna på disken är enbart skådebröd). 

Nästan hemma, bara några kilometer från avtagsvägen från kustvägen, ser jag hur många svanar som helst ute på den nu helt snötäckta åkern. Det här är bara en bråkdel av dem alla! Läste på sociala medier om en man som upptäckt  m ä n g d e r  med döda fåglar i trakten av Sthlm någonstans. De flesta som kommenterar gissar på svält, kyla och/eller fågelinfluensa. 

Så kan det vara, den här fredagen den 13:e februari 2026.

Fredag i landet Halland och Dagens fönster ..

"Vad då, fönster ...?" tänker kanske någon. Jo, det är den andra juli 1986 vid halvåttatiden på morgonen och gossen som vilar på mitt bröst, är bara halvtimmen gammal. Så lättad jag var! Det var tio år sedan jag senast låg på förlossningen, då på Karolinska och nu visste jag med bestämdhet, att det här var sista gången. Och fönstret i förlossningsrummet skymtar i bakgrunden.

Den lille pojken som var stor och vägde nästan 5 kg och var 56 cm lång, hade tydligen begåvats med lika lång underläpp som sin mamma. Hans pappa tog bilden.

För övrigt kan meddelas att det är - 3 C ute idag .., det blåser förstås som vanligt och det är fullt program med OS-sändningar att titta på.  Eldar i stora pannan ..,  har förberett för lunchen .., och längtar tills man kan hänga ut lakan på tork. I Frankrike är närapå en halv miljon människor utan elektricitet .., även i Portugal och Spanien har stormen Nils dragit fram och orsakat raserade motorvägar och avbrott vad gäller el .., en cyklon har dragit fram över Madagaskar och i trakten av Vilhelmina är det minus 32 grader Celcius. 

Kanske skulle man köpa sig en semla idag?

 Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal (tror jag) och då anar ni förstås vem som fångat bilden. Just det. Den skånska madamen. 

Tack! säger jag. (Nästan lite spöklikt ....).

På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?

Ett kvällsfönster från Trelleborg ...

Ett fönster som jag missat helt och hållet och som kom den 5:e februari och hedgrenskan var avsändare. 

Tack Kerstin!

Bilden visar verkligen hur vädret är i vinter.

Onsdag ...

Vaknade med mängder av energi, men det varade inte mer än några timmar. Plus-minus-noll ute .., skottade undan lite och försökte få det aningen finare än vad Erland - skottaren - åstadkom med sin traktor. 

Köpte vildfågelblandning igår och gläds åt alla småfåglar som plötsligt dyker upp ..., annars är här ju mest bara nötväckor (har jag inte sett till på ett tag) och pilfinkar. Bergfinkar har jag i alla fall känt igen, samt en grönfink. 

Satt i soffan och tittade på skidskyttet när jag hörde skatorna tjattra något alldeles förfärligt och jag tänkte att nu är någon katt på besök. Så var det inte alls; det var två skator som nästan såg ut att försöka ta död på en tredje och jag  F L Ö G  upp, öppnade fönstret och ropade "men LÄGG AV HÖR NI!" och precis varenda fågel gav sig av. Skatan som jag trodde var döende, flaxade iväg.

Särskilt vintertid träffar jag nästan inga människor som promenerar här neremot havet till. Och är det någon som kommer gående, har de ofta hörlurar och lyssnar väl till musik eller pratar med någon kompis, det är nog bara om det är någon äldre, ja, som det blir lite surr. 

Annat är det på sommaren. Tänkte idag på hur många rara människor vi mötte under året som har gått, 2025. Som Susanne och Thomas på bilden .., från Regensburg i Tyskland. Vana seglare under många, många år, men nu hade de kommit med husbil och stod parkerade i Skallkroken. 

Och så tänkte jag vidare att jag ska minsann göra ett collage av dessa människor som råkade komma i ens väg .., så där så man minns dem och minns glädjen. 

För att inte tala om den fina hamiltonstövaren  Borka som jag mötte i hamnen på Ven. 

Hamiltonstövare var den ras som jag växte upp med. Vi hade kennel - Malådalens Kennel - och nästan varje vår fanns i huset småvalpar. 

Där brukade vi sitta vid valplådan i källaren - det var pappa och jag - och vi tittade på valparna och vi funderade på vem som hade den finaste "teckningen" och helst skulle alla ha en vit svanstipp. I åtta ljuvliga veckor fanns valparna i huset och SOM jag grät när förväntansfulla människor kom för att hämta sitt nytillskott. Plötsligt var där tomt i källaren! Och inga småvalpar som sprang omkring på gräsmattan. 

Stövare har för övrigt världens lenaste öron. 

Jo, hundar som vi mötte ska minsann också få vara med i collaget.

Dagens fönster ...

Gråväder ute idag och termometern visar på plus-minus-noll. Då kan ett övergivet hus någonstans i det som kallas "Norrlands inland" (dock inte fjälltrakter) få dyka upp igen. Ett relativt stort hus, verkar det som och man kan undra om det hade varit någon slags samlingslokal, då i husets ungdom?

Man skulle kunna göra en långsam film (typ pausfilm) med enbart bilder av vårt lands ödehus, eller tänk, att få veta vad som utspelat sig i dessa byggnader?  Det tycker jag hade varit intressant. 

Tittade sent igårkväll på en annan film, utlagd på youtube och den filmen gjorde mig verkligen ..., så behaglig till mods. Jag hade googlat på "kattuggla" (hörde den hoa när jag stod vid det kvällsöppna fönstret) och kom då - fråga mig inte hur - in på ett konto vars titel är "lifeinthesibirianforest1". Det är två bröder i 25-30 årsåldern kanske, som byggt sig en liten timrad stuga mitt ute urskogen, bland granar höga så dom nästan når till himlen och i sällskap finns också den allra mest underbara hund - glatt svansviftande mest hela tiden - som heter Hugo. Nästan ingenting sägs i filmerna .., en av bröderna torde väl vara den som filmar och ingen musik är det heller, enbart naturljud. 

U n d e r b a r t   rogivande. Om jag låg i en sjukhussal, typ som när jag var sjuk i covid, och hade en tv-skärm framför mig på väggen, då .., hade jag älskat att se just nånting sånt här!

För övrigt? Iskyla i Malå igen .., men pv tycks lugn, han har fått ihop fler mil på snö än han brukar få innan det är dags för Vasalopp. Och Eva i Tyresö fick åka in akut på Södersjukhuset igårkväll .., oj, så sjuk hon är, stackars lilla Eva! Hoppas att det ordnar sig.

Det man knappt tror är sant ...

Bilden: Fr v Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler. 

Natten mot idag när jag vaknat och  inte kunde somna om, lyssnade jag till reprisen av P1-programmet "Norsken, svensken och dansken".  Så här presenteras programmet: "Svenska Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler pratar likheter och skillnader mellan våra skandinaviska länder. Ett samarbete mellan Sveriges Radio, norska NRK och danska DR inom ramen för Nordvision."

Det här avsnittet hade rubriken "Norge rasar ihop" och när allt radades upp .., det handlade om Epstein och norska politiker .., ja, en f.d. statsminister, en toppdiplomat, en kronprinsessa, en f.d. utrikesminister och programmet handlade även om Putin, ja, det var en härva som var alldeles bedrövlig. Konspirationsteorin att Putin har en hållhake på Trump, (vad gäller Epstein).., togs också upp. 

Helt enkelt är det inte att hänga med när norska och danska blandas med svenska, men i stort sett fattar man ändå det mesta. Klart hörvärt var i alla fall programmet och jag kan säga det är tur att man har många hakor, ty efterhand som jag lyssnade, dråsade hakorna i .., nej, inte golvet, men väl i sängen! Tur att jag ska renbädda idag! 

Och man tänker .., vad kommer härnäst? Kommer vi att få läsa om högt uppsatta politiker/företagare m fl i vårt land som haft med Epstein att göra? Lite har vi fått reda på, men är det verkligen allt? Inget förvånar mig längre.

Dessutom: inte rasar Norge ihop! Där finns ju den evige vinnaren Kläbo och därifrån kommer den ständige målskytten Håland och alla vanliga, hyggliga norrmän och kvinnor och där finns ordföranden i Pv:s skid-fan-club: fina Bente ..., och så många andra!

Dagens fönster ...

Och pilen visar väl att kunderna får gå in till höger, lite vid sidan om. 

Tänkte, när jag såg skyltfönstret, att den här butiken hade nog den amerikanske presidenten - han som är så mycket för guld och glitter - ja, där hade han nog gärna tittat in.

Annannan tog bilden!  Tack, säger jag.

Dagens fönster ...

Ett par traktorfönster en söndag i februari .., kan det möjligen vara nåt? 

Traktorn tillhör alltså Erland Olsson, 88 år och idag hade han fullt upp med att skotta hela området vid Stora Stensjö (mitt över vägen bara), ändå tog han sig tid och forslade bort all snö från vår uppfart. Det finns inte ord för hur glad och tacksam jag blev!

Söndag i februari ...

Den bästa av dagar! 

Fick hjälp av Erland som förr stod som ägare till Stora Stensjö (där den stora lagården är och där det fanns så många hästar, nu är det kanske dottern som äger det hela) som med sin traktor skottade uppfarten och nu kan jag lätt som en plätt ladda bilen och ta mig ner och förhoppningsvis upp. 

Å andra sidan hyvlade han av en hel del grus och det har jag nu förpassat till hjulspåren i backen, så ska det väl gå bra att ta sig upp. 

När jag i morse gick ut för att kolla in alla spår på den nu helt snötäckta tomten, upptäckte jag detta (bilden) alldeles vid grannen Saras carport. 

Där låg resterna av blommorna så fint, ja, det var nästan som en liten tavla! 

Och i herrarnas skiathlon vann norrmannen Kläbo som vanligt och inte gick det väl som det var tänkt för de svenska herrarna, men Truls Gisselman blev ju 7:a och det var minsann inte illa! GRATTIS!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Idag satt jag längst fram på metron och kunde se genom vindrutan. Fångade också hur föraren kliade sig i mustaschen."

// Tack annannan! säger jag. 

En bättre dag ...

.... blev det verkligen idag. Ångesten över bilen som fick tillbringa gårdagen, samt natten mot idag, längs med den enormt stora, röda ladan .., den har tackat för sig. 

S o m  jag har skottat för att om möjligt frigöra den relativt korta bilturen från ladan till vår uppfart. Det är de sista 25 meterna som är kritiska, fram till korsningen till Edjervägen. 

Medan jag stod där och  borstade av all snö som täckte rutorna, kom en boende från Stora Stensjö körande i en helt översnöad bil och berättade att hans fru fastnat i snövallen just vid Eckes sommarhus och det var precis det jag hade oroat mig för. 

Det går väl an att bli stående, men inte så att man blockerar för andra bilister med kanske högre bilar och med dubbdäck? 

"Jag kan köra före dig, så ser vi hur det går, försök ta lite sats och fastnar du så hjälps vi åt ..", sa den vänlige mannen. 

Det fungerade! Det finns inte ord för den lättnad jag kände .., för tänk om gårdsägaren (som är åldrig och inte bor på orten) inte kommer och plogar gården och vägarna som löper där, hur länge skulle jag då bli stående där?

Här stod bilen och kurade hela natten, undrade kanske vad den hade gjort för ont för att bli lämnad där?

Tio meter hitom bilen, var det flera decimeter med tung snö och spårigt och just vid korsningen hade plogbilen orsakat en rejäl vall med hårdpackad snö.

Vår uppfart/nerfart. Har skottat undan så mycket jag har orkat, men snön är tung och det är inte lätt att veta var man ska slänga den. Enklare är det på gården. Där finns nu gångvägar från ytterdörren till garaget, en annan gång till fröautomaten i hörnan av tomten och så har jag skottat på altanen och framför uterummet, där pelargoniorna står och längtar efter sommar. 

Uppfarten är brantare och längre än den ser ut att vara på bilden.

Nu står bilen här och bidar sin tid. Det är helt okej. Får jag inte bort snön - eller töar det inte - inom de närmaste dagarna, så får jag ladda bilen inne i Halmstad. 

Ja, ja. Allt detta är ju i det stora hela bagateller. 

För övrigt har jag tittat på 20 km skiathlon och nästan gråtit av glädje .., nu är det curling, som jag väl inte bryr mig sååå mycket i, men tv:n är påslagen, detta till trots. 

Ännu mera för övrigt: idag kunde jag nästan sätta upp håret som förr i världen. Det tar sig.

Körde bums och handlade en säck ved och diverse matvaror som fyllde två bärkassar. 

Kom hem, fyllde en tredjedel av veden i en sopsäck som jag drog uppför backen med höger hand och två tunga bärkassar från Hemköp i den andra. Det gick det med, men jag tror att min vänstra arm och hand blev aningen längre än den varit tidigare ,-).

Dagens fönster ....

 Ännu ett fönster som fångats av den idoga madamen annannan! Så fint! Och i fönstret speglar sig fotografier inom glas och ram. Tack! säger jag att du tar dig tid.

Ett fönster (eller två) .., busväder och lite annat.

Ja, jag är helt ärligt för trött och slut på för att ändra bilden, så den kommer på rätt plats - eller göra den mindre - det får vara så här. Sov mer än urdåligt natten mot idag. Lyssnade till USA-podden på besök i Göteborg (inte alls så bra som vanligt ..), Rysslandskorrespondenterna (alltid bra!), Det politiska spelet (tycker jag om!), P1 Kultur med Saman Bakhtiari (vilken bra programledare) som bland annat handlade om artisten Hannes (helt ny bekantskap för mig, han lät lite osäker ...) och så handlade det också om Sveriges Radios Lyrikpris (jättebra!). 

Tänk, om allt man lyssnat till verkligen hade lagrats i hjärnans arkiv. Så är det i alla fall inte för mig. 

Lämnade sängen vid sjutiden och häpnade över hur  t y s t  det var. Det var all snö förstås! Åt rejäl frukost och gick sedan och skottade fram några gångar .., till bilen, till fröautomaten och lite framför garaget. Snön visade sig vara  t u n g. Borstade av bilen, då lossnade vänster vindrutetorkarblad och det var helt omöjligt att få det på plats. Om detta blev det en ännu längre historia (körde till slut till Hemköp och fick hjälp av underbare Stefan som - efter många om och men - lyckades få torkarbladet på plats (halleluja!), för fullkomligt livsfarligt var det att köra utan sikt på förarsidan. 

Kustvägen har dessutom passager där snön kommer farande rakt från öster eller väster .., nu från öster och det var inte mycket till sikt jag hade. På hemvägen däremot var allt okej. 

Nu har plogbilen varit här och plogat Ejdervägen, så nu ska jag gå ner och skotta bort den plog-vall som blir var gång den varit förbi. Tack och lov att den väl börjar att ploga på Birgittas sida, så får vi liiiiite mindre snö hos oss. (Birgitta har ställt av sin bil för närvarande). 

En sak till: tittade i morse på tv4 och deras fredagspanel med bland annat Göran Greider, en lång drasut till man vars namn jag just nu inte lyckas hitta, samt Amanda Sokolniki och det var nästan hopplöst för henne att komma in och få prata (i alla fall när jag tittade), för såååå ofta avbröt Greider eller den andre mannen. Så himla oförskämt!

Dagens fönster ...

Så kom ännu ett fönster från annannan i Portugal och jag undrar verkligen var den skånska madamen  befann sig när bilden togs ..? 

Och vilket vackert tegeltak där nere! 

Tack! säger jag.

Om stickning, drömmar och en del annat ...

Igår var det alltså kalas för rara Anne-Marie och kalaset hölls, som alltid, hos vägg-i-vägg-grannen och A-M:s bästa vän Lena, allmänt kallad "friherrinnan" här på sidan. 

Det var dessa två, hunden Bessie (som var så förälskad i Harry och spetsade öronen och tittade sig omkring när hans namn nämndes) och hennes matte Ingrid och så jag själv då. 

Sååå trevligt vi hade det!

Ingrid har, efter ett yrkesliv som påminde om mitt eget (ofta i någon slags butik, senast på Mio Möbler i Halmstad), precis gått i pension och om detta pratade vi ganska länge. Ja, om hur förändrat livet blir när man inte längre har några måsten över sig. I alla fall inte yrkesmässigt. 

Vi kom också att prata om att det är tillfälligheter som styr - eller i alla fall påverkar - våra liv. Den som sett filmen "Sliding doors", förstår kanske vad det handlade om. I mitt fall var det en då nittonårig Tommy som arbetade som fritidsledare, men som råkade gå in på Arbetsförmedlingen i Lycksele, upptäckte broschyrer som skulle locka ungdomar att söka till polisskolan. Av bara farten tog han en broschyr, fyllde så småningom i och blev antagen. Vi kom då att flytta till Sollentuna (polisskolan låg i Solna) och sen hände ju allt annat. 

Nu satt vi i skinnsoffan Ingrid och jag själv och jag blev så varm inombords av att se hennes fot där under bordet .., med sockan på, som hon själv stickat.

"Ja, jag vet att här kan vara golvkallt ...", sa hon leende. 

Bessie har tidigare varit daghund hos friherrinnan och hennes matte visste förstås hur det kunde vara.

Tänk, att kunna åstadkomma sådant här! För den som likt jag själv är totalt imbecill vad gäller handarbete, så är detta som trolleri. 

Bilden visar Ingrids julvantar som hon stickat. 

Vi pratade även om nattliga drömmar och vad sådana kan betyda för ens sinnesstämning. 

Natten mot idag befann jag mig i Karlstad hos Turtlan och hennes M .., jag var över mig av förtvivlan över en liten hundvalp som trakasserades av andra hundar och jag försökte rädda den lilla valpen, men skulle samtidigt skynda mig till jobbet i Malå och hittade då inte nycklarna till affären! 

Ett enda sammelsurium var det .., Turtlan som visade mig sina fina blommor och jag själv som hade ångest över att komma för sent och NYCKLARNA .., var hade jag lagt dem?

När det väl blev morgon, slog det mig att det nog var den alltför höga värmen i sovrummet som var orsaken till all denna ångest.