Varje tisdagkväll när jag kommer med tåget, blir det till att vänta på pensionatsvärden.
Han har nämligen övning med kören Västanvind och är inte klar förrän vid kvart-i-niotiden.
Och nu har jag vant mig vid att promenera den lilla biten till Sonja och Gösta och så slår jag mig ner i skinnsoffan och sitter där och vickar på tårna tills det är dags att åka norrut, mot det gula huset på kullen.
Efter den här tiden i landet Halland, känner jag mig hur hemma som helst hos dem och var gång vi säger hejdå, duttpussar jag tre gånger på Sonjas kind, så där på sydländskt manér.
Egentligen är det för att visa hur mycket jag älskar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar