fredag 29 maj 2009
I väntan på ...
... att bussen ska komma och hämta upp .., står världens raraste kunder på andra sidan gatan.
Det händer nu och då att jag ser dem vänta på bussen och ikväll är det dans i Löderup på strandbadet; det är dit dom ska.
När jag frågar efter namnen, säger mannen i kostym, han som står lite till vänster där bakom, att ..."aaa, men du känner maaaj, jag heter Roland ...!" och det gör jag ju, egentligen.
Nej, mitt minne är sannerligen inte vad det borde vara.
Nästan alla i den här gruppen brukade handla i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i totalt tretton år och det ska jag säga er, att vänligare människor tror jag knappt går att uppbringa.
Just så.
Och snart kommer bussen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag ler! Du är ju makalös att hitta intressanta personer omkring dig!
Bloggblad: inte det minsta!
Jag upptäckte dem när jag kom från Möllers .., enkelt .., och så bara frågade jag om jag fick filma dom?
Javisst, om du skyndar dig! sa Ulrika och log.
Jag som inte ens törs fråga om jag får ta kort. Och du filmar och får det att bli som den naturligaste saken i världen.
Helt underbart, ytterligare en bli-glad-av-filmsnutt :)
Åh, visst är dom härliga! Jag har skäl ibland att besöka ett gruppboende för denna grupp av människor. Ingenstans blir man så glad och "sedd" som där! De är världens goaste och gladaste människor.
Jag har ofrivilligt en katt som min dotter Oliva har dumpat i sitt föräldrahem. Ja så är det, men nu är det bara så att jag tål inte katter så han får mest vara för sig själv... bara hälsa på korta stunder. Så Wilmer som han heter gå mest omkring och jamar. Som tur är så har min yngsta dotter lovat att ta hand om honom när hon flyttar i juli till ett hus ute på landet.
Hoppas att du har det bra Elisabet med hälsan och med kärleken? Hälsningar från norrland och Fia.
jadu......känner så väl allihop sedan min nästan 11 års period uppe på Eurospar--Priso--numera Willys. Ulrika har arbetat hos oss. Hon var en riktigt flitig liten arbetsnyra. Diskade, plockade undan, hjälpte oss i delikatessavdelningen med det mesta.....O alla henes kamrater hade ju på den tiden sitt dagcentra alldeles bredvid oss. Så dem har man träffat. Gudomliga människor. Alltid glada. Ja de har det så bra. Inga bekymmer som vilar på deras axlar inte. Iaf inte vad man märker på dem. Det var Oskar, Ulrika, Magnus.....ja så många o jag blir så glad när de kommer in i affären o liksom käänner igen en...Det värmer....
Skicka en kommentar