måndag 26 oktober 2009

Hallå - hallå!


Kefalonia 2008.
Två veckor tillsammans. En elvaåring och hennes mormor som är jag.
Vi har kört moppe till staden Sami och Emma smakar av mina musslor.
"Det är ju jättegott, mormor!" utbrister hon häpet.

Vid åttatiden blir det telefonsurr med Emma.

Jag får veta att hon sitter i sitt rum på ovanvåningen och gör just ingenting, det är ju höstlov.

Emma frågar om den stundande operationen och jag frågar henne hur dagen har varit .., och om hon är morgon, - eller kvällspigg, ja, lite sånt.

"Vad har du på dig ..?" frågar jag.

"Gissa!" svarar hon.

"Hmmm .. , jag tror att du har grå mjukisbyxor och en vit ..nej, en svart t-shirt", säger jag.

"Jaaa, helt rätt! Och hur har jag håret .., utsläppt eller uppsatt ..?" fortsätter hon.

Jag frågar om hon ligger eller sitter?

Hon halvligger i sin säng.

"Jaha, då har du haft uppsatt, men när du lade dig, då tog du ut snodden och nu är det löst ...", säger jag.

Då gapskrattar Emma och säger att det var helt rätt!

Fem minuters småprat och jag tänker att jag älskar den tösen så oändligt mycket.

Sen ringer jag till min moster.

I hela mitt liv har jag tyckt så bra om mammas syskon .., moster Margit som var så speciell .., och moster Gunvor med alla blommorna och det var får och killingar och smålamm och tavlor som hon hade målat eller satt samman av tovad ull .., och morbror Olaf .., han som tog över föräldrahemmet .., så snäll och rar och skrattig .., och så moster Lisbet.

Moster Lisbet är den som jag har haft allra mest kontakt med.

Hon bor i Vilhelmina och är så genomsnäll och rar.

En bra stund pratar vi om allt och inget .., så där om ett föredrag som hon har varit på .., om hur det står till med morbror Olaf och hans cancer ., och om vintern som är på väg.

Inga märkvärdigheter.

När vi ska till att sluta säger jag: "Moster Lisbet, du vet väl om att I love You!"

Som vanligt har jag svårt att säga dom där orden "Jag älskar dig!", men det är vad jag egentligen vill.

"Ja, du Elisabet, I love You and You love me ...!", säger hon då.

Moster Lisbet sitter i köket i Vilhelmina och jag i min lilla lägenhet i Ystad .., tänk .., ändå hör jag leendet genom luren.






7 kommentarer:

AP sa...

De absolut finaste syskonbarnen man kunde få! Pratade med Emil ikväll: SUPER pratig, bubblig och fullkomligt överlycklig över att AIK vunnit igår och över att han var där och fick uppleva stämningen. Han bubblade lika glatt om att han även skulle dit på Onsdag och se AIK vs Örebro och OJ så han hoppas på SM-guld. Och Emma, hon bubblade också, mest om att hon övergivit Djurgården i år - de var ju ändå inge bra i år :) Vi konstaterade att det är helt ok att vara medgångssupporter ibland ;)

Hedgren sa...

underbart

Christina sa...

Det låter så himla trevligt och livsvarmt alltihop :)

Evas blogg sa...

:)

Anonym sa...

AP:

Medgångssupporter borde absolut rensas ut ur den svenska vokabulären.
Jag har hållt på mitt Öster, Leeds, Leksand och Troja och det har minsann inte varit lätt. Men att svika i motgång....
Jag ska ta upp det med Emma nästa gång.

PV

Elisabet. sa...

Anna: Emil pratar nog mera med sin moster än med sin mormnor, men han är snäll och go ändå och jag förstår honom ,-)
Och jag håller med dig i allt!

Hedgren: ,-)

Christina och Eva: ja, det betyder så mycket, såna där pjuttsamtal.

PV: ,-)

S o F sa...

...och så bra att de där viktiga orden blir sagda...

Så skönt sedan längre fram i livet att man slipper ångra att man aldrig sa dem.
Det tänker jag på då och då.

Varma hälsningar!