söndag 2 januari 2011

Här och nu ...



Söndageftermiddag vid tretiden.



pv brukar säga att havsisen är helt annorlunda än insjöis.

"Det är som om vågorna fryser till på ett ögonblick, ja, i själva rörelsen ...", förklarar han.

Nu förstår jag vad han menar.



Och av familjen Svan syns inte skymten.



"Ja, men dom har väl vingar ...?" säger min storasyster som är av det mer praktiska slaget.

10 kommentarer:

Tankevågor sa...

Ja han har precis rätt i det där PV....så är det....som om havet bara plötsligt mitt i en rörelse....fryser.
Sen är det något av det mäktigaste som finns att uppleva när havsisarna går upp. Ljudet och känslan. Ja den är speciell.

Ja det är väl för väl att svanarna har vingar. :-)

Makalöst vackra bilder du bjuder på!

Mian sa...

Mäktigt!
Jag har nog aldrig varit vid havet på vintern, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Jo kanske i Skåne i februari.

Lilla B sa...

När jag var liten klättrade vi runt på isflaken på Skrea strand. Kommer ihåg att de var ENORMA. Det var alltid lika spännande när havsisen la sig och sen när flaken bröts och skickades upp på stranden.

Steel City Anna sa...

Vackra bilder!

Elisabet. sa...

Londongirl, Mian, Lilla B och Anna: jag har aldrig sett sånt här förut ., det är otroligt mäktigt!
Och det mest förunderliga med att bo så här nära havet, är att det helt tiden förändras!
Varje dag .., är det nytt.

Anonym sa...

Jäklar vad vackert!

Petra sa...

Vilka otroligt vackra bilder! Is är ett så tacksamt fotoobjekt - i nästan alla sina former! :-)

Monica sa...

Vilka fina bilder! Så härligt att bo vid havet som du/ni gör.

mossfolk sa...

Vackert! Jag har nog bestämt aldrig varit vid havet vintertid...

Elisabet. sa...

Jenny, Petra, mossfolk och Monica: ja, men det är en ren förmån att få bo så nära havet, som hela tiden är i förändring.

Jag växte upp vid vattnet .., underbart var det, även om det bara var en insjö eller en å, egentligen.
Men lika härligt.