Från vänster pv (jungfru, mattelärare, mellanbarn), Pelle (jungfru, mattelärare, lillebror med stort skutt till sin storasyster, så egentligen blir han som ett endabarn) och så Uffe (skorpion, yngst av tre bröder och musiker).
Alla tre har vänster tumme upp.
När jag på lördagkvällen frågar pv vad som kännetecknar Pelle, svarar han ..., "han är pålitlig .., jag vet att han alltid ställer upp om jag skulle behöva hjälp".
Söndagmorgon, då blir det frukost vid niotiden, fast klockan egentligen bara är åtta.
Kvällen innan har det pratats i timmar.
Här finns då - förutom pv och jag själv -, hans kompis Pelle som har kommit med buss från Halmstad, och så lillebrorsan, han musikern som har världens rufsigaste hår och ibland (men bara ibland) påminner om Robert de Niro; ja, det är Ulf det.
Vi sitter i vardagsrummet och surrar om allt och inget och om Bob Dylan som ska uppträda i Dalarna i höst och jag är föga intresserad och tycker att pv kan ta med sig några likasinnade kompisar och åka norrut och stå där och lyssna till mr Dylan, som visserligen är bra, men jag skulle hellre föredra att sitta bland tusentals andra i Hyde Park och sjunga allsång vid "Last night of the Proms" och en gång ska jag också göra det.
Tänk, att få sjunga detta!
Men nu är det morgon och koltrastarna har fått sina äppelskivor och pElle är trött och seg och sigge nilsson har varit ute sedan fyratiden och vi sitter vid köksbordet och äter valnötsbröd och dinkelbröd och beklagar oss över kaffebryggaren som inte lyckas frambringa riktigt hett kaffe .., och dom två bröderna, som idag - återigen -, ska kämpa under husgrunden i Steninge, suckar och pustar och säger att ..."ja, tur att det nog blir klart idag, fy fasen, det är ingen höjdare att krypa där under i fukten och den råa kylan!"
Själv tar jag fram kameran och förevigar ett litet ögonblick från livet en morgon i mars.
Tre vänsterhänder .., en halv citron och kallrökt skinka på en sprucken tallrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar