 |
| Försök att fånga svanar på bild ..... |
Går ovanligt långt och får - för en gångs skull - inte ont i mitt vänstra knä!
Underbart är det!
Från lilla hamnen tills hörs kväkandet av svanar och jag hör flaxet i skyn och skyndar mig för att kanske kunna fånga dem på bild!
 |
| Andra försöket ... |
En gång till!
Jo, se där kom dom med ..!
Precis så här såg det ut .., himlen knallblå mot havet till!
Och vi går förbi hästaskrället som harry tror är den som orsakade strömeländet ..., och harry håller sig väldigt nära matte och tittar åt ett helt annat håll.
Hästen har nånting som liknar (eller är) en blomkruka i brun plast runt mulen och jag fattar ingenting, men så kommer ägaren eller tränaren och berättar att det här är en unghäst på 2 år, alldeles oregerlig och sprallig och nu har den försökt äta upp täcket och det är därför den där grejen sitter där, ja, han lär sig väl så småningom.
"Du får gärna gå in i stallet och titta, vi har gjort riktigt fint där ...", säger tränaren som pratar en utpräglad värmländska och snart ska flytta in i det gula, lilla huset intill "polska ambassaden".
Hemma igen.
Nyponrosorna är så vackra, så vackra!
7 kommentarer:
Pratade han värmländska? Ja då måste han vara trevlig ;-))
Ops vad så jag nu då...
Vilka fantastiskt vackra bilder.
Du är en otroligt duktig fotograf,tycker
Solbritt
Helt fantastiskt vilka bilder du har fångat i kameran på den här promenaden! Tack för att du delar med dig av det vackra!
Min mamma lärde mig när jag var liten att det betydde lycka att se svanar flyga och då fick man önska sig något....en önskning för varje svan man såg som flög.
Lisbeth
Turtlan: ja, han lät verkligen jättetrevlig och pv sa, när han pratat med honom .., "alltså, värmländska, det blir som så hemtrevligt!"
Solbritt: å, du rara människa!
Tankevågor: oj, det visste jag inte .., nästa gång kanske!
I fantasin går jag med dig på din promenad. Där havet med öarna ligger nedanför backen skulle jag stanna och bara insupa det vidunderligt vackra.
Tack för turen och kanske någon gång i framtiden att den kan bli verklig för mig också.
Kram/Anne i Mantorp
Anne i Mantorp: jag har sagt det förut, du är sååå välkommen! Det finns gästrum och jobbar vi, så får du sköta dig själv, men välkommen är du!
Ja din underbart fina promenad ska jag gå när jag lärt mig gå igen efter den här svåra skadan. Det är så fasligt mycket värk.
Skicka en kommentar