onsdag 7 maj 2014

Bakvända världen ....



Och svårt att somna igårkväll.
Myrspring i vänsterbenet, en slags benvärk som när man var liten.
Somnar vid tvåtiden.
Vaknar fyra, halv fem, fem .., pratar med pv ..., pratar ännu mera med pv .., lyssnar till P4.

Säger hejdå.

Klappar harry, som vilar sitt huvud mot husses kudde.
Tänker på pElle.
Somnar om.
Vaknar.
Somnar om.

Drömmer om gravad lax.

Tittar på klockan.
Nio!!

Hör hur det knackar på dörren - försiktigt-försiktigt-försiktigt -.
Ligger kvar.
Håller andan.
Tänker nattskjorta och lockigt hår.
Tänker Jehovas Vittnen.

Tänker inte gå ner.






5 kommentarer:

Olga sa...

Bra val! Jag vaknade också nio. Jobbade som alla mina tisdagar mellan 8-23, men då jag var ovanligt trött efteråt råkade jag kliva på fel tåg hem och kom inte hem och i säng förrän 01. Nu ( efter att ha sett TashaTudorfilmen tillsammans) ligger min man och snarkar här
bredvid - han har varit uppe och pigg sedan 04.

Ruta Ett sa...

Vad trött man blir av sånt sovande - eller icke-sovande! Jag hade heller inte gått upp och öppnat dörren. Helst ingen mänsklig kontakt före 10.

mossfolk sa...

Hm, ungefär som här natten till söndag. Och på söndagsmorgonen får jag frukost på sängen av maken innan han åker och spelar golf.
Hasar mig upp runt tio(!), en t-shirt som en gång var stor men nu nätt och jämt går över magen och ett par pyamasbyxor vars resår skulle behöva kompletteras med hängslen. DÅ plingar det på dörren. Cosmos skäller och kattdamerna kommer springandes. Länge tvekar jag, men tänker att det säkert är en granne... att jag väl får ursäkta mig.
Det var inte en granne. Utanför står ett helt litet sällskap, lite lagom söndagsuppklädda, som anlänt i två bilar och nu förvirrat undrar om de har kommit fel. De brukar nämligen alltid komma hit på konstrundan. Damen som bodde här innan oss var ju konstnär. Och där står jag med oborstat hår hängande i ansiktet, håller upp byxorna med ena handen, fångar upp katten med den andra och ger hunden förmanande blickar. Stackarna, det var nog inte alls vad de väntat sig att möta på sin konstrundetur...

Anonym sa...

- men - vem var det som knackade?

Lämnar oss i frågor

"lifeblog"

Elisabet. sa...

Olga, Ruta Ett, mossfolk och lifeblog: ja, sömn är otroligt viktigt .., själv blir jag helt ur slag om det krånglar!
Vem det var som knackade på?
Jo, det var rara grannen som ville låna en laddare till sin Iphone; deras blev kvar i landet Småland ,-)

mossfolk: ditt var ändå värre!! Hu!