Sjätte arbetsdagen på raken och nej, jag vet, det är ingenting om man jämför med kvinnor i Indien eller annorstädes, men ändå .., jo, men hjälp, så skönt att det nu snart är helg!
Den här, den sjätte dagen, tar jag hundarna på promenad .., ser små sällskap av vitsippor vid Eckes syrénhäck .., tittar på Västnytt och tänker att uppläserskan ju är en närapå avbild av bloggerskan i Närke, ni vet, hon med det där nagellacket som är nåt alldeles extra.
Sen ringer telefonen.
Någon i andra änden gråter och är förtvivlad.
Berättar.
Oj, oj, oj.
Så, nu vet vi det, en gemensam bekant har fått det besked hon absolut inte ville ha.
Funderar länge om jag ska våga höra av mig.
Vågar jag alls skicka ett sms?
Tänker att det får bära eller brista.
Till slut går det iväg.
Får ett ömsint svar.
Och jag tänker ännu mera att så lite vi vet om vad som väntar oss.
Ena dagen är det så och nästa dag talar någon om för dig att nu är det så här.
Nya iskalla fakta att förhålla sig till.
Men lilla Nelly .., hon skuttar och är glad och rullar sig lösgruset där häst och sulky nyss
farit fram. För henne är livet här och nu.
Huvudsaken att hon får mat.
Och snart bär det av till jobbet, allt medan John Coltrane spelar "Naima" för mig.
7 kommentarer:
Men oj vad de var lika!
Man ska höra av sig det brukar lösa sig självt hur samtalet blir det är min erfarenhet.
Jobbigt med sex arbetsdagar på raken, med det tunga arbetet du har. Och ja, livet kan ändra sig från ena dagen till den andra. Personen uppskattade nog att du hörde av dig. Inte så lätt att veta hur man ska göra i en sådan situation, när personen i fråga kanske befinner sig i chock. /Smålandstjej
...och jag begriper först långt senare, att det är mig som du faktiskt menar!
Det är väl bristen på frisyr, de mycket hängande ögonlocken, och den snipiga munnen som...
Hej ålderskris! Nu personifierad.
Ruta Ett: precis!
Kattis: fy skäms på dig! Jag tycker att du är sån oerhört vacker kvinna och det tycker jag om Angelica i Västnytt också. Ni ser så oerhört snälla och rara ut!
Smålandstjej och Barbro: ja, det är inte gott att veta att hur någon annan reagerar .., man får försöka treva sig fram lite.
Jag har fått för mig att vissa saker liksom kommer i klump. Just när jag fått veta att någon drabbats, så hör jag om en annan som också drabbats - eller blir man mer uppmärksam när man blir lite tagen av sånt, kanske?
Fast det finns ju ett ordspråk, att en katastrof sällan kommer ensam.
Skön helg önskar jag er två där i gula huset!
Jag tänkte bums på madammen i Närke när jag såg bilden!
Och när det gäller att höra av sig tänker jag att det aldrig kan vara fel att skicka ett sms...
Skicka en kommentar