Full fart på jobbet!
Det nya detaljschemat är nog bra, men oj, så stressigt det blir!
Nåväl, det kanske bara är i början, tills vi på riktigt har kommit in i rutinerna.
Pernilla stod i delikatessen och så här sprallglad var hon över nya skjortorna som delitöserna ska bära! Så fint! (Måtte det finnas reservknappar bara, dom här är runda och så söta!)
Den här madamen har tidigare arbetat på Dogz i stan; en butik som säljer allt möjligt när det gäller hundar, men som även sköter kloklippning och annat. En stark kvinna är hon!
Det var mycket som var roligt på jobbet igår, inte minst pratet om Idrottsgalan och den härlige mannen från Tornedalen - han med längsta slipsen - som så plötsligt tagit skuttet rakt in i mångas hjärtan!
Men det pratades också om krångliga förpackningar.
"Ja, det tar numera sååå lång tid att öppna paketet med Gevalia kaffe!" sa en kvinna och en man intill höll med.
Han hade köpt blodpudding, ni vet, den som fordrar sprängdeg för att kunna öppnas (om man nu inte först har tittat på youtube och sett hur det går till ...).
Och vid charkdisken träffade jag den rara Liv (som jag ofta kallar för Siri och vice versa), men nu har jag gett mig sjutton på att lära mig namnen ordentligt!
Siri .., har en syster som heter Alma .., då tänker jag på Emil i Lönnebergas mamma, jo, men det ska gå att knyta ihop. Och likadant är det personalens kundnummer. Vi får rabatt på det vi handlar i affären och då får man knappa in respektive nummer och det är bra träning för hjärnan .., på en lista har jag skrivit ned dem och tragglat in dem allesammans, jo, nu sitter dom!
Chefens personnummer sitter som en smäck, hans mammas också (för bonusregistrering) och ni anar inte hur skönt det är när hjärnan fungerar!
Prat blev det här hemma också under kvällen.
Det här med hur det fungerar - eller inte - i skolans värld .., om olika syn på undervisning .., om ledarskap - eller bristen på ledarskap -, ja, pratet böljade fram och tillbaka.
Och pv ser fram emot den kommande pensionen.
Den är inte långt borta för honom.
Till sist lite ljuvlig sång av Dean Martin.
Inget för rockbloggarna kanske ,-)
Men för mig!
Ha det så gott, alla raringar!
9 kommentarer:
Alla dessa nummer man har i huvudet..., det är nog bra träning för hjärnan.
Vissa nummer är dock heeelt omöjliga att lära sig (cantaloupemelon sätter sig aldrig)
Och så fin rock! Fräscht, hos oss har charken svarta med röd logga, stilrent och snyggt det med.
Kaffepaket får jag klippa ut, med mina knäppa fingrar går det inte att öppna på vanligt vis. Men det går ju fint det med. Jag häller ändå över kaffet i en burk.
Dean Martin lyssnar jag ofta på. Och Sinatra. :-)
Jessica: Själv slår jag fel nummer på bananer minst femtio gånger per dag. 94011 ska det vara, men jag lyckas ALLTID fumla till det så att pekfingret hamnar på fyran i slutet ..!
Jessica: cantaloupemelon ....? 4342, är det rätt?
Ulrika: jag, som tidigare varit så stark i händerna (glömmer aldrig första middagen i Helsingborg när jag fixade att öppna burken med skivade rödbetor som den lurvige gick bet på ...), är numera ynkligt svag i nyporna.
När det gäller personnummer så är det så här för min del:
Jag har nog aldrig vetat min egen sons personnummer, och jag vet fortfarande inte det om någon skulle fråga mig. Tur att FB håller reda på datumet så att jag inte missar att säga GRATTIS!
PS! Jag och min son är världens bästa kompisar och vänner men vi har dålig koll på våra födelsedagar :-) :-) !
gunnar i vaplan: det finns ju verkligen ingen lag som säger att man nödvändigtvis måste kunna såna saker heller. För mig är det väl nån slags tvångstanke ,-)
Testa Löfbergs! De förpackningarna är lättöppnade!
Partisk?
Jo lite :-)
Turtlan: ,-) Det är bra, håll på det värmländska!
Skicka en kommentar