Nästan-helg ....
Lite snö igår, men nu är den borta och termometern visar på 1 plusgrad ute. Ingen sol. Bilden är från i fjol och jag blir inte ens klok på var jag stod när den togs?
Det har varit aningen omtumlande sedan igåreftermiddag, då jag - på väg hem från Sonja som fått nybakat bröd och lite annat - krockade med ett rådjur.
Så här gick det till och det mest absurda (för mig) var att när jag upptäckte den andra bilen som stod på motsatta sidan av vägen med varningsblinkers, så trodde jag att hon stannat för att se hur det hade gått (jag fick ju tvärbromsa och stod med varningsblinkersen igång). Då visar det sig att h o n tackar mig för att jag stannat. Hon hade kört på rådjuret först, sen kasade det väl över vägen och under vår bil. Men hjälp, vilken smäll!
Ja, ja. Förutom att nånting i underredet gick sönder (pv är på väg till Toyotas verkstad med bilen, ja, den går att köra om man kör varsamt), så gick det ju bra. (Utom får det arma rådjuret).
Inga fler råttor eller möss har fångats på en dryg veckas tid. Hur är det möjligt? Det kan ju inte ha varit alla? Och trots att jag nästan varje vecka upptäcker överkörda ekorrar på kustvägen, så finns där fortfarande kvar krabater som kommer på besök. Underbart!
Och vilka akrobater dom ändå är!
Den här bilden togs i fjol.
För övrigt kan meddelas att jag igår fick fatt i p r e c i s en sån adventsstjärna som jag letat efter; den finns i koppar eller mässing (jag valde mässing, mer som guldaktig) och just en sån hade vi hemma i Malå. Då .., tyckte jag att alla andra stjärnor var långt mycket finare!
Grannen tant Margareta hade en sån här rödgulorange stjärna i papp och åååå, vad jag tyckte att den var vacker! Någon annan hade en stjärna i halm. Den var också fin.
Och nej, min stjärna (som är i mitt rum) ska i n t e stå så där, men vi hann inte sätta upp den igårkväll - jag fick dessutom huvudvärk när jag väl kom hem efter rådjurskrocken -. Pv som just nu är på väg in till verkstaden med bilen, har lovat svänga förbi Lantmännen i Harplinge och köpa ännu en sån här .., kanske vi kan ha den i uterummet?
Ja, det var väl vad jag hade på hjärtat.
Idag fyller förresten Guy år!
Här kommer en stor grattiskram till dig, Guy!
10 kommentarer:
Vår adventsstjärna är av samma familj, men en annan art. Rödsilver och med en mittenspets nedåt som är längre än de övriga. Snygg!
Bert Bodin: du får ta en bild! Har ni en i varje fönster? Jag minns förvåningen när jag flyttade till Ystad och upptäckte att där hade alla adv.stjärnor i alla fönster, ofta likadan (alltså alla hade inte likadana, men i samma hus/lägenhet var det likadana stjärnor). Så ambitiöst var det inte hemma i Malå. Inte förr i alla fall.
Kommer via mess.
Jag har också en sån stjärna men med sex spetsar. Precis en sån hade jag i mitt rum när jag var barn och jag tyckte den var såååå fin! Låg och tittade på den innan jag somnade. Eftersom jag sen inte hittade nån likadan hade jag ingen stjärna på många år. Inte förrän jag kom hem till goda vänner och de hade precis en sån. Jag berättade förstås hur fin jag tyckte den var och då frågade Gerda om jag ville ha den! Hon hade nämligen ärvt den av en moster, men hennes barn tyckte den var så ful och ville inte att hon skulle ha den uppe. Så efter tjugondagknut fick jag hämta stjärnan. Sen hänger den i vårt vardagsrumsfönster varje advent och jag tänker på Gerda när jag hänger upp den. Hon är nu borta sen många år. ellem
En sådan adventsstjärna hade jag i mitt tonårsrum. Det var stor lycka efter barnrummet med den orange pappstjärnan. Här hemma blandar vi hej vilt -det finns absolut ingen enhetlighet. Pappstjärna i ett fönster, halmstjärna i ett annat. Ljusstakar i olika varianter.
Vilken tur att det ändå gick bra för er vid rådjurssmällen... Och att rådjuret hade dött!
ellem: vilken underbar berättelse! Tack som delade med dig! Kan du inte skicka en bild på stjärnan`
mossfolk: som här då. Jag kan ju konstatera att många har likadana elektriska ljusstakar (Bert kanske läser här ...), här är det också olika i alla. Men nu har jag i alla fall TVÅ fönster med den guldiga stjärnan!
Bra där!
Tack för grattiskramen Elisabeth! Sådana värmer utan att smitta.
Förlåt mitt felstavande. Elisabet ska det förstås stå!
Guy: det är lugnt! Så petig är jag inte!
Skicka en kommentar