Elisabet

En slags resumé ....

Snålblåst och grått ute. 

Sydostliga vindar. 

Vi sätter upp ljusslingan som köptes igår ., har svårt att riktigt bestämma oss för var den ska vara. Så länge får den pryda stenmuren, den mellan grannen Ingers hus och "vårt". 

(Har fortfarande svårt att skriva "vårt", det är pv som betalat huset). 

Städar ur växthuset.

Räfsar undan löv som kommit så här på sluttampen 

Packar korgen med badkläder och handduk.

Bestämmer mig för att testa att hålla mig vattnet i fem minuter, så där som kvinnan från Halland som - peppad av en programledare i tv4 - gjort just det. Alldeles lyrisk var hon, påminde om någon nyfrälst, jo, det vet jag hur dom ser ut. 

Dom är nästan saliga.

Pv säger på en gång att inte en chans i världen att han tänker bada. 

Det blåser friskt (och iskallt) på piren i Steninge. 

Havet är så underligt .., beter sig på ett sätt som jag aldrig har sett tidigare. 

Låååånga dyningar, nästan så jag blir sjösjuk - på riktigt -, bara av att titta på.

Pv är redo. 

Håller i min badhandduk; den är som en livboj, känns det som. 

Det är absolut svinkallt i havet, men det är ju jämt när det är vinter. Och några fem minuter, nej, det fixar jag inte på några villkors vis. EN minut, då känns det som om händerna ska sprängas! Nu vet jag .,. nästa gång ska jag hålla händerna ovanför vattenytan, då kanske man klarar en halvminut till. 

Nu ser jag framför mig hur den som läser här sitter redo vid tangenterna, färdig att skriva: "är du fullkomligt galen osv ..!"

Ja, det är mycket möjligt att jag är. 

Men det handlar om att utmana sig själv. 

Mig själv.

Jag tillhör verkligen inte dom som i onödan testar mina gränser ., jag vill helst att tillvaron ska lulla på som vanligt. J u s t  därför tycker jag om att känna att jag fixar nåt som jag kanske inte tror att jag ska klara av. Det gjorde jag inte heller. Inte den här gången. 

Kanske om en månad?

Kanske aldrig?

Men jag ska i alla fall försöka.