.jpg)
Vilka trivsamma dagar det har varit med det här sällskapet med tjugofemåringar; alla från Upplands Väsby.
Fr.v uppifrån: Tobias, William, Anton och Elvis.
Nedre raden: "Bellan", Emil (barnbarnet), samt Louise.
Några av dem hade varit skolkamrater, några hade lärt känna varandra via fotboll i yngre år och så vidare.
Vi skjutsade in dem till Halmstad vid 14-tiden igår och hämtade den vid midnatt. (Körde var sin bil).
I min bil satt de två männen till vänster i övre raden samt han som står i längt till höger. Övriga åkte med pv.
Vilken hemresa det blev! Jag frågade hur det hade varit (det var EM-finalen som visades på en sportbar) och det berättades om upprymda spanjorer vilka satt vid bordet intill och lite annat. Nåja, sällskapet i bilen var nog också tämligen "upprymda".
Sen frågade en av dem, han som satt vid min sida, om vi inte kunde lyssna på musik? Jodå. Han fick min mobil, fick koden att öppna den och så skulle det väljas musik. Det blev kanske 15 kilometers körning med sååå mycket glädje!
Det spelades den här låten av Lars Winnerbäck (å, vilken textmakare han är!) och de tre unga männen sjöng med högt och framför allt: innerligt ..., och det var Per Gessle och den sista kilometern var det Mando Diao. som strövade i sommarnatten.J ag kom på mig själv med att sitta och le medan det sjöngs så fint och jag tänkte att unga män numera är så annorlunda än de som jag minns från min egen generation. Så mycket mindre "macho".
En av dem ringde sin flickvän och plötsigt sträcktes en mobil fram och den uppringande sa "titta, det här allas vår mormor!" och jag log ännu mera.
Idag , det var just innan de tackade för sig, satt vi ute i nästan-solskenet. Då uppenbarades det att två ur sällskapet hade finskt påbrå. Den enes föräldrar var båda från Österbotten och hette Kavari (kort a) i efternamn och en av flickorna hade även hon släkt i Finland - om det var morfar eller farfar - och även denne var från Österbotten. Ja, ja .., då var vi ju nästan släkt ,-).
Vi pratade även om våra namn - om vi hade ett enda eller flera -. Minns jag rätt var vi tre som bara fått ett namn. William och pv var utrustade med hela tre! Jag tror att tre av det maskulina könet hade ett "Karl" med, frånsett sitt ordinarie namn.
.jpg)
Fyra matcher Backgammon spelades mellan pv och Emil. Emil vann med 4-1. Aj, aj.
Det var inte långt ifrån att jag jag började gråta när det var dags för dem att tacka för sig. Så roligt - och härligt uppfriskande - att lyssna till unga människors liv och tankar!
7 kommentarer:
Dagens killar och män kan nog inte jämföras med våra pappor och deras årgångar som mest hade rollen som uppfostrare och försörjare. Måste vara mycket roligare att vara karl idag.
Gunnel: jag är inte så säker på det. Den psykiska ohälsan bland unga och medelålders (dvs vår barngeneration) är ju mera utbredd än någonsin förr. Vi lever i ett helt annat samhälle nu än det som var då med sina ganska cementerade könsroller som egentligen inte ifrågasattes. Dagens unga har stor fri- och valmöjlighet. Men samtidigt stora osäkerhetsmoment och en påträngande och ständigt närvarande global verklighet att förhålla sig till.
Skrev Monet. Som förstås inte har en aning om hur det verkligen förhåller sig utan bara gläds som andra åt ungdomlig glädje och framåtanda som den beskrivs här!
Gunnel: Nej, långt i från hur det var med pappor som var i MIN pappas generation - född 1910 -, men även långt ifrån hur det var på när de i min ålder var kring 25 .., jag tycker att dagens unga män är mycket mer ..., ja, inte så stöddiga. Men som sagt .., urvalet som jag pratar om är ytterst begränsat till f.d. arbetskamrater och Emils vänner.
Monet och Gunnel: Jag tror inte heller att det är så enkelt att vara man idag. Och när jag t.ex ser Gifta vid första ögonkastet med alla krav kvinnor numera har, då blir jag ännu mera övertygad ,-).
När jag började dejta, hade jag en önskelista (det kanske kan liknas vid en kravlista, där bland det viktigaste var att mannen i fråga skulle kunna backa en släpvagn), numera ska männen vara båda tuffa/manliga/trygga men också mjuka och inkännande, vara vältränade och ha bra ekonomi.
Det är förstås likadant för unga kvinnor, men kanske mer utseendefixerat från männens sida, tänker 70-åriga bloggmadamen som bara gissar hur det är.
Hej !
Vad underbart att dom får komma till er och det här kan nog bli en tradition så mycket som dom uppskattar att få komma och så fint omhändertagna dom blir! Ni är underbara och ungdomarna!
Malin mamma till Elvis
Malin, mamma till Elvis: Ja, ni mammor kan verkligen vara stolta över era ätteläggar, sååå rara, fina, omtänksamma och hjälpsamma som dom har varit! Det har varit ett rent nöje - och inte minst uppiggande - att ha dem hos oss! Dom är alltid välkomna tillbaka! ❤️ hälsar Elisabet.
Skicka en kommentar