Från landet Ljungby återvänder pensionatsvärden med sådant som har blivit hans, ja, dom tre bröderna har ägnat lördagen åt att fördela sin mors bohag och med sig har pensionatsvärden en hel kartong med vackert danskt porslin och där är kristallglas, ett oräkneligt antal servettringar och så några tavlor.
En av dem är den ni ser på bilden.
Det är Wiking Göransson, de tre brödernas pappa, ja, han som har varit död i fem år, som har förfärdigat mästerverket.
Inte för mitt liv skulle jag välja en broderad tavla - hur skickligt gjord den än vara månde - .., men .., så tänkte jag så här .., att tänk, om det vore
min pappa som hade ägnat hur mycket tid som helst åt sitta där med nål och tråd .., åå, då hade saken kommit i ett annat läge.
Då hade jag med största säkerhet kommit att
älska den tavlan mer än allt annat.
"Ja, du kan ju alltid sätta den på väggen där uppe ...., där blir den nog jättefin ... ?" säger jag med den allra snällaste rösten.
I det där mellanrummet mellan två rum.
Då ler pensionatsvärden.
Han förstår precis.
Men den här ... tycker jag såå mycket om!
Träsnitt är läckert, tycker jag.
Lite kärvt och grovhugget.
Enligt vanligtvis välunderättad källa, dvs, pensionatsvärden, visar bilden ett café/bageri i Ljungby, ja, där bröderna Göranssons pappa arbetade under en tid av sitt liv.
Så småningom skulle Wiking komma att byta ut degspaden mot mursleven.
Konstnärens namn är Rickard Carlsson.
