... har det, medan jag befunnit mig utomlands, ja, i landet Halland, dykt upp ännu ett bageri!
Söderberg & Sara.
Läckert namn, tycker jag.
Och när jag har postat vykorten som vilar i min kappficka, beslutar jag mig för att titta in i bageriet.
Ååå, där är så härligt!
Från disken med bakverk ser man rakt in till en av bagarna, - det visar sig vara Söderberg som kommer från Stockholm -, men även expediten är bagare och det är förstås Sara det.
Sara kommer från Vadstena.
Ingen skånska här inte.
Jag köper två minibaguetter för 8 kronor stycket och så blir det lite småprat.
Och vilket mod, att våga utmana anrika Möllers på samma gata!
I skyltfönstret där det förut satt discoannonser, där finns nu bakplåtspapper.
Ååå, så finurligt!
Huset där bageriet ligger, tillhörde tidigare diskoteket Starshine.
Ni kan tro att det finns hyresgäster längs gatan (bloggmadamen är en av dem ...) som tackar högre makter att diskolivet nu har ersatts med färskt bröd.
I skyltfönstret ligger vackra bröd och lockar och pockar.
Det är en solig morgon det här, och när jag går till Rådhusets postlåda .,.stannar till vid bageriet .., tar några bilder - som denna till exempel, det gröna huset som en gång tillhörde Gustaf Persson -, blir det ideliga hejanden och vinkanden till och från människor som cyklar eller promenerar förbi.
Och när jag passerar Möllers, träffar jag Berit som är kund i affären.
Småprat och mera småprat
Och jag fylls av en sådan inutiglädje och värme, så det går inte att förklara i ord.
Dom här femton veckorna som återstår för mig i Ystad, ja, jag har på förhand bestämt att dom ska bli så bra .., ja, den här tiden ska få bli ett vackert paket med minnen och jag ska, när tiden är inne i mitten av juli, knyta ett glansigt snöre runt paketet och där inne ska allt småpratet .. alla vinkningar och hejanden och all värme jag har mött under sjutton år här i stan .., få kura tillsammans.
Och någon gång i framtiden när jag sitter på stentrappan i landet Halland och kanske känner mig lite ensam .., då ska jag ta fram paketet och öppna så där väldigt försiktigt och bara titta på allt det där som har betytt så mycket för mig.
Just så.
Så länge har jag min egen trappa av sten.
I sju år har den varit "min".
Igår satte jag ut vårblommorna.
Och stockrosorna - frön från LindaLotta, tror jag - är på väg upp.
"Men du inser väl att du måste ta bort alltsammans när du flyttar, hur skulle det se ut om alla hyresgäster börjar plantera blommor ut mot gatan ..?" säger förvaltaren myndigt.
Ja, hur skulle det se ut ...!
(Och brödet var ... himmelskt!)
