måndag 22 mars 2010

Kväller ...


Varför just den här bilden?
Jo, för att den glade mannen påminner mig om att tillvaron är så oändligt mycket större än just mitt lilla pjuttliv.
Och om femtio år .., är man ju ändå inte här.
Det finns helt enkelt ingen anledning att oroa sig.
Man får ta emot livet som det är.
Bilden togs av Kapten Kjelle i Söderhavet.


När man väl har meddelat
arbetskamraterna att man tänker börja ett nytt liv, om än inte just nu, blir allt annorlunda.

Eller: det känns annorlunda.

På måndagsmötet funderar jag över om jag alls ska vara med?

Kanske borde hon som ska ta över mina arbetsuppgifter redan nu ta hand om alltsammans?

Det är ungefär som om man plötsligt står bredvid.

En annorlundakänsla är det, så där som när man efter lång betänketid bestämmer sig för att bli ensamseglare och så står man där - utan kompass - och vet inte riktigt hur det ska bli.
(Eller så har man en kompass, men nålen snurrar hysteriskt åt alla håll och man vet varken ut eller in ...).

Fast nu är det annorlunda.

Nu vet jag åt vilket håll kompassnålen visar.

Norrut.

Nordväst.

Mot havet till och mot ett gult hus på en kulle i ett annat land.

Det som heter Halland.

Och jag har beslutat mig för att dom sexton veckorna som återstår, ska bli bra veckor.

Allt det jag tycker om med Skåne i allmänhet och Ystad i synnerhet, ska jag ta vara på.

Har jag tänkt mig.

Just så.

10 kommentarer:

cruella sa...

Det är en härlig tid du får - den bästa!

mossfolk sa...

Det är lite som att vara med men ändå inte riktigt. När jag jobbade som ridinstruktör i Sigtuna sade jag till i januari att jag skulle sluta till sommaren. Hela våren blev bra... fast ändå lite konstig. Och jag kände flera gånger att när jag nu väl hade bestämt mig kunde det lika gärna bli av med en gång. Nästan.
Fast min kompassnål pekade ju då ännu inte åt något håll -jag hade sökt lärarutbildningar på x antal orter och hade ingen aning om var jag skulle komma in :)

Så himla kul i allafall, att du har bestämt dig för... ett nytt kliv i livet :)

Annas mamma sa...

Känner igen det där, lite konstig känsla, har ju flyttat och bytt jobb flera gånger. Men ta hand om dig själv, ingen annan gör det och se framåt och ta vara på det positiva som finns, men det är en sorts lärdom hur folk reagerar. Och man själv kanske?

Tuvstarr sa...

Jag önskar dig all lycka för ditt nytt liv. Det är modigt med en nybörjan, men jag tror det kommer gå jättebra.
Allt gott till dig och din PV.

Elisabet. sa...

cruella: det tror jag med .., middagar på Marinan vid havet och cykelturer till stranden ..., jo, det blir bra!

mossfolk; jag tänkte idag att det säkert blir en ..., lite annorlunda tid att arbeta? Det här att man vet att man inte ska vara med .., men ändå finns man där på schemat.
Jo. Men det är säkert en mening med det också.

Tuvstarr: t a c k snälla!

Annas mamma: ja, det ska jag göra .., eller det gör jag .., mer än förut, tycker jag .-)

Sven Teglund sa...

Jag känner också igen den där känslan, allt är som förut men så annorlunda. Som när man besöker ett jobb som man slutat för ett halvår sedan, och ingen har tid att fika eller prata med en. Som att man inte finns längre.

Känner jag dig rätt (dvs från bloggen) så kommer du att se till att ha det bra. Du verkar så målmedveten!

anna of sweden sa...

Och hur bra man än har trivts på sin arbetsplats. Aldrig har det väl varit så bra och trivsamt som de där sista veckorna.

Njuuut!

Elisabet. sa...

sven: ,-)

Målmedveten, det är nog det sista ord jag förknippar med mig själv, om det inte gäller ommålning av väggar, vill säga .-))
pv skulle kanske säga ... envis .-)

När min pappa hade gått i pension, då sa han att han kände sig som en gammal väg.
"Du vet Elisabet, när man sen kör på den nya vägen som är så fin och bred, då tittar man på den där gamla vägen och tänker .. men hur har man nånsin kunnat använda den där ...?!"

Så kände han sig.

Själv tänker jag försöka låtsas att jag sitter i en eka och sakta guppar iväg längs en stillsam flod.

Så stillsam den nu kan bli när det är påsk och midsommar ..-)

Sven Teglund sa...

Haha, det är roligt hur man kan uppfatta varann, när man bara har texter att utgå ifrån. Men om man ser hur mycket som du genomför, så nog vet du vad du vill!

Det där med att känna sig som en gammal väg, då tänker jag att gamla vägar är mycket mer spännande, vackra och trevliga än de nya och raka!

Anonym sa...

Ett Stort Lycka till på din nya väg framåt i livet.
Önskar dig och PV allt gott.
Kram Gunilla