Hos grannen ....

När jag sträcker mig över "porten" till innergården, är detta vad som skymtar.
Stenar överallt.
Och trä.


Jag tycker verkligen att grannarna har tänkt till när det gäller sin tomt.
Själva huset (som är tillbyggt med ljuvligt vardagsrum med takfönster och fönster från golv till tak .., gissa, vilket ljus där är!) är enkelt i fason och yta, men det är sååå snyggt!

Här finns inga mängder med rabatter, nej, det är tämligen kärvt, precis som naturen här vid havet och gott om sten finns det på gården, ofta olika varianter, som på bilden här ovanför.


Eller så här.


På sidan mot oss, men dold bakom planet, finns en fällbar "bänkskiva".

Jag undrar jag om det kanske är till för att rensa fisk där?

Påhittigt är det i alla fall.


Och planket mot oss.


Tomten ner mot lillvägen.
Så enkel och så vacker.
Mer mossa än gräs.
M j u k t.
Och berghällar i dagen .., det påminner om sjölejon eller valrossar som trängt ihop sig på land.

Några kvällsfönster ...

.... från Frankrike!

Helt perfekt, när man trött och slut på kommer hem från jobbet.

Monet höll i kameran!

Vikten av små bokstäver ...

Vykort från Tora Hällsten, kund i Nilahallen hemma i Malå.
Aldrig att vi umgicks, träffades bara i kassan och hejade så där som man gör.
Och ändå .., tänk, troget har hon skickat hälsningar varje år!
Nu är Tora änka och skriver att hon tar bara en dag i taget.


Och inbjudan till konfirmation på Jylland, i Danmark.
"Dronningen" i eget majestät på frimärket och hennes taxar är utbytta mot lejon.

Ingen människa i världshistorien kan ha varit en sämre gudmor än undertecknad.
Jag visste helt enkelt inte vad det innebar .., "gudmor" .., det var mer som bara ett ord för mig och inte hade jag någon egen gudmor eller gudfar.

Men nu är pv och jag själv (trots mitt usla gudmorsskap) bjudna på gudbarnets konfirmation i Århus och det är väl lika så bra att man börjar banta på en gång.

Festen (som ska "holdes hjemme klockan 12.00) går av stapeln en söndag i början av maj och jag tackar "ja" och säger till pv att vi kan ta en weekend och bo på hotell i Skagen och kanske kan vi titta in i huset där Anna och Michael Ancher bodde; det var stängt sist jag var där.


Ett annat brev.
Handstilen är för mig helt obekant, men så öppnar jag och ler för mig själv.
Åååå, det är från hon som tycker så mycket om Mads Mikkelsen, ni vet, anna of sweden.
Och inne i små, vackra påsar, ligger lika vackra örhängen till uppmuntringslotteriet!


I Ystad bor Solbritt som jag ofta kallar för Solgerd, men nu vet jag.
Hon skickar en födelsedagshälsning .., ett stort vykort med gula, härliga tulpaner på framsidan!

Med Solbritt är det som med Tora i Malå .., vi träffades i affären och det var några minuters småprat .., och till min oerhörda glädje kommer - med ojämna mellanrum - filuriga kort och hälsningar från den madamen!


Och fler bokstäver som gör mig glad, ja, bilder också!

I går berättade Tankevågor (Lisbeth) i Stockholm om den där katten som hon hade sett under en promenad och så hade hon läst en artikel i DN som handlade om den som placerar ut dom här katterna (som ju såklart inte är levande, innan någon går i taket ..) och så snart jag kom hem, så skyndade jag mig att bläddra i tidningen och jo, där var det ju!

Så totalt u n d e r b a r t!

Det handlar alltså om "gatukonstnären" Max Magnus Norman (ursprungligen från Sundsvall) som gömmer katter flera meter upp i luften, eller ställer dem på vattnet eller uppe på en lyktstolpe!

Titta på bilden och katten under Årstabron!
(Klicka gärna, så syns det bättre ...).

Så här avslutas artikeln - som för övrigt är trevligt skriven av Josefine Hökerberg och med bilder av Erich Stering -.

Gatukonst är olagligt i Stockholm, men Max Magnus katter har mottagits med öppna armar.
Till skillnad från många andra gatukonstnärer opererar han helt öppet, i dagsljus.

- När jag skulle sätta upp Årstakatten stoppades jag av en polis, men det slutade med att han önskade mig lycka till.

Nästa dragning ...

Ja, här ligger ni och skvalpar i skålen som min morfar har gjort.

Tjugo stycken är ni .., det är ett fasligt pladder och Ruta Ett har - som ni kanske ser - lyckats klara sig från diskhon även den här veckan.

Nåja, vad jag ville säga .., det är att nästa dragning blir som vanligt på lördag kl.11.00

I postlådan låg igår ett gult kuvert innehållande två par örhängen - såååå fina! - designade anna of sweden, ni vet madamen i Skåne .., ja, det var ett bidrag till uppmuntringslotteriet och det första paret lottas ut den här gången.

Tack snälla anna! säger jag.

Dagens fönster ...

Ja, det kan jag ju säga, inte är bilden tagen i landet Halland inte.

Nej, även detta är Houston, Texas och den som bor där är Cecilia och det var också hon som skickade bilden.

Jag får nästan svindel när jag tittar upp längs husväggarna och bara detta att kunna konstruera såna här byggnader, ja, det är för mig helt obegripligt!

Vilken ingenjörskonst!

Och man kan undra hur många människor som arbetar i en sån här byggnad!

Mer att läsa om Houston finns här.

Och här ..., kan ni se det vackra vardagsrummet hos fönsterfångerskan.

Om du vill Cecilia får du gärna berätta hur du hamnade i just den här staden och det här landet och vad du arbetar med.
Ja, och höger eller vänster tumme upp och så där ,-)

Ett kvällsfönster från ....

... ja, är inte livet härligt, så säg!

Först ett dagens fönster från sjukhuset i Lysekil .., och så tjopp bara, kommer ett kvällsfönster från Houston, Texas, USA.

Underbart!

Det är "Cecilia i Houston" som skickade bilden av familjens katt.

"Sally in the window", står det.

Håll med om att Sally kunde vara syster till sigge nilsson!

ojdå kära nån ....

pensionatsvärden doftar rakvatten

och detta

just innan läggdags

hmmm

det verkar

aningen oroväckande

Om man ligger nära, nära ...

... så blir det förstås lite varmare.

Och tryggare.

Tror jag att dom tänker .., pElle 17 år och sigge, inne på sitt 3:e år.

Slumpens skördar ...

Moster Mjölgumpa sa...

Och tänk, att det var just det inlägget du skrev om Calmeyers sjukhustavla som gjorde att jag hittade din blogg och sedan själv så smått började blogga.

Nu har jag tre tavlor som han målat och jag är så glad för det.

//Apropå inlägget här nedanför, om sjukhusmiljö och konst.
Tavlan på bilden är målad av just denne Calmeyer och inlägget som Moster Mjölgumpa pratar om, det skrevs i november 2005.
Tiden går ...

Otänkt ...

Under tiden då jag ofta reste till Helsingborg, råkade jag i en tidningsartikel läsa om konstnären Gösta Calmeyer (bosatt i Skåne, jag hade sett hans underbara tavlor - ofta med stenar som motiv - på någon av de konstrundor som anordnades varje påsk) och där stod då att konstnären hade utsmyckat foajén i - om jag minns rätt - Ängelholms sjukhus.

Så jag mer eller tvingade helsingborgaren att göra mig sällskap dit och mycket riktigt, i entréhallen hängde en stooooor tavla, från golv till tak, med motiv av stora stenar vid havet och så finurligt var det, att stenarna liksom flöt ut på entrégolvet, det var hur läckert som helst.

M e n .., längst uppe på tavlan satt en skylt där det stod "TOALETTER".

Det var så korkat och visade på en sån otrolig nonchalans mot konstnären, jo, det tyckte jag verkligen.

Innan jag gick därifrån, pratade jag med damen i receptionen .., jag berättade om toalettskylten och sa också ..." ... tänk om ni hade ett svagt, svagt porlande av vatten vid den här tavlan .., kanske lite fågelkvitter också, då skulle det bli ännu en dimension och kanske precis vad man behöver när man besöker ett sjukhus?"

Ja, det blev förstås inget av med detta, men jag tycker själv att idén var himla bra.

Och allt det, den där totalt bristande respekten för nånting så vackert, kom jag osökt att tänka på när fönsterbilden (den här ovanför) från Lysekils sjukhus kom till min mejl.

Gissa varför.

Just det.


Och nu hittade jag bilden också.

Så här såg det ut och belysningen var iskall ..., där skulle det ju ha varit en mjuk spotlight bara!

Ja, ni hör .., även obildade kassörskor anser sig ha rätt att tycka till ,-)

Men visst är den vacker tavlan!

Konstnärens namn: Gösta Calmeyer.

Idag ...

En och en halv timme ute i det fria.
Hagen och stranden.
Ser även idag herr och fru Svan .., och en ensam gås nere vid strandbrynet.
Upptäcker några ejdrar ..., svart-vitt flax ovanför vattenytan!
Fyller anoraksfickan med strandfynd.
En slags stilleben .., jag tänker att man skulle kunna rama in sånt här.


Och någon har tecknat i sanden.
En blomma.


Och nånting annat.
harry bryr sig föga ..., noooosar och noooosar.

I hästhagen nära bäcken springer han fram och åter över kullarna ., jag kastar pinnar och han hämtar och jag gömmer godis och han letar upp .., svansen går mest hela tiden .., jag ser blåmesar och talgoxar som fladdrar förbi .., och illgrön mossa på gamla stenar.

Verkligen illgrön var den.
Mossan.

Dagens fönster ...

Våren 2002 tillbringade jag några ångestfyllda dagar i en sal på Ystad lasarett.

Vi var fyra kvinnor i salen och min säng låg längst nere i ena hörnet, närmast korridoren.

Allt som fanns att vila ögonen på var ett knotigt träd utanför sjukhuset och i trädet fanns ett fågelbo, där fru Duva ruvade på ägg.

Vilken glädje detta var, ja, som den allra bästa medicin!

Där låg man i sängen och kunde följa duvornas tillvaro i det lilla trädet och det blev som en nyckel till själva livet. Det kändes helt enkelt tryggt, så där som att man fick livet åter inne i den - för övrigt - så oerhört trista sjukhusmiljön!

Någonstans har jag läst att människor som ligger i sjukhussalar och har naturen synlig utanför, mår avsevärt mycket bättre, ja, t.om. att själva tillfrisknandet flyter på i en annan takt.

Sånt förvånar mig inte det minsta, det borde ju vara hur logiskt som helst?
Mitt blodtryck sjönk som en sten när jag kom ut på landet och nära havet (och steg lika raskt igen när jag hamnade bakom ATG-apparaten ,-), ja, men självklart måste själva omgivningen påverka oss människor!

Allt detta kommer jag att tänka på när jag idag hittade underbart vackra fönster i min inkorg, fångade av Monica i Lysekil - och ett av dem ser ni här ovanför -!

Så här skriver hon och jag har försökt luska ut vad konstnären heter, men det har inte lyckats. Någon som vet ...?


"Hej Elisabet!

Här kommer några sjukhusfönster till ditt "fönster-lager".

Fönstren är målade direkt på väggarna i en trappuppgång med "riktiga" fönster också, men dessa var så fina, uppmuntrande och tröstefulla, så jag föredrar dem.

I det ena fönstret ser det ut som om sigge nilsson och pElle sitter och tittar ut,

medan Harry står på muren.

Hälsningar från "Lysekils-Monica."

Idag ....

Ett kvällsfönster från ...

Madame Mossfolk - som nu börjat det nya livet som förvärvsarbetande - skickade en hel svärm med födelsedagsfönster, men se ..., hon glömde att bifoga bildfilerna.

Men det gör ingenting .., nu har jag kvälls, - och dagsfönster att norpa av!

Tack snälla!

Och det säger jag ju .. när pv ser den här bilden, så faller han väl i gråt.

Varför?

Jo, men gardin-omtag!!!!!

Innan jobbet ...

Och ute är det gråmulet, som om världen vore insvept i nån slag mjölkdimma.

Vi går ner till havet och harry får springa på stranden .., upp på badklippan skuttar han och jag ser ännu fler sjöfåglar idag - gräsänder är det - (ännu inga ejdrar) och längst uppe på hällen sitter en kråka och spanar ut över havet.



Stranden är översållad av ilandflutet skräp; nästan allt är av plast, men lite för sig själv ligger en tappad fågelfjäder och jag lyfter upp den och låter den vila i min högra ficka.

Nu tar vi baklängesvägen hem.
Förbi lilla båthamnen (tre bilar parkerade, jaha, då jobbas det nog på att laga taket till den lilla ljugarboden) ..., och in i hagen där björnbärsriset av och till fastnar i min halsduk .., harry får springa som han vill och inte en kotte möter vi!

Så framme vid nästa grind och förbi sommarhusen .., räknar alla postlådorna - med adress Kvarntorpsvägen - .., åkrar på ömse sidor om oss .., tunn is över vattenpölar .., och jag gömmer mig för harry och han hittar mig bums .., och så sista biten hem, raka spåret på grusvägen och grisstallet på höger sida och kustvägen ett par hundra meter bort.


På stranden.

Vi möter bonden som kommer körande med sin traktor och jag tar harry och hoppar upp på gräsvallen och när bonden kört en bit, släpper jag harry som blir skvatt galen och springer efter såväl bonde som traktor och jag rooooopar och roooopar och när traktorn väl stannar där framme vid stallet, då blir harry rädd och kommer tillbaka med svansen mellan benen.

Vid "polska ambassaden" står en tankbil och fyller på olja i den stora villan.
Det brummar rejält när vi passerar och hunden vid min sida är inte särskilt kaxig.

Duvor flaxar iväg .., på lagårdstaket sitter ett sällskap kajor .., jag hör småfåglar kvittra.

Men snart ska snö komma, säger den lockige Per-Erik i SVT och jag tänker att jag måste komma ihåg att köpa hem fågelfrö.

Sista biten uppför backen till det gula huset.
Som alltid har jag tagit på mig för mycket kläder .., i anorakens stora fickor ligger såväl mössa som vantar och halsduken håller jag i högerhanden .., och se där, där kommer pElle och möter oss och när vi väl är inomhus och jag dragit av mig anoraken, känner jag svettdoften från mig själv.

Det doftar mamma.

Väntar jag på ...

Den här.

Och den här.

Tisdagsfönstret ...

Så vackert och vilsamt ..., där bakom platanen med sina gröna löv.

På Österporttorg i Ystad finns en hel samling med just plataner, ett ganska finurligt träd som är okänslig mot luftföroreningar, ja, jag hörde i något radioprogram för länge sedan att i Spanien - jag undrar om det inte var i Barcelona -, så planterades just plataner för att "rena luften".

Mer om det - i mina ögon så vackra trädet -, kan man läsa här, hos den fenomenale Slottsträdgårdsmästaren.

Och här ett annat krumelurigt inlägg om just plataner.

Fönsterfångerska - det höll jag på att alldeles glömma bort i min iver att berätta om platanen -, var förstås Monet.

Sextonde januari ...

Sjöfågelpratet, ja.
Det känns som länge sen ..., men nu var dom här.
Lite längre till höger simmade svanarna.


För en liten stund slog jag mig ner på den provisoriska "bänken" som är en trästock.
En sten låg i en liten håla i stocken.
Hit upp hördes sjöfåglarna och jag försökte filma, men harry gnällde och ville iväg till en löptik och jag höll på att bli galen.


Där nere på stranden låg en död fågel .., inte var det mycket kvar av den.

harry nooooooosade länge.

Nej, det blev inga soliga sommardagar för den fågeln.

För den pippin tog livet slut i januari.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Wadköping i Örebro och från mossfolk.

Tänk, att där , ja, hos mossfolk och hennes sambo, ska det bli bröllop i vår!

(Det här är ett av många födelsedagsfönster som madame m hade tänkt skicka, men hon hade nog glömt att bifoga bildfilerna och nu kom dom idag i stället och då gör jag så här. Tack snälla Karin!!)

Hundrastning ..

Småfågelkvitter .., sjöfågelprat .., herr och fru Svan .., och fiskmåseskrik.

Och stilla vågskvalp.

Nej, jag tror inte att vintern är överstökad, men jag är glad så länge det varar.

Det här underbara.

Med posten ...

Från Eva i Tyresö kommer ett härligt kuvert fyllt med inköpslistor!
Å, då blir man glad!


Listorna har hon hittat på Coop i Bollmora.
Fler ska visas vad det lider.


Och kuvertet såg ut så här .., och vem kan låta bli att smajla när man ser en rullskidåkande pv och se där .., där är en kassörska med lockigt hår och där en som sitter vid datorn, nej, det är nog en kund som packar i varorna, kanske Evas man Ulf?

Tack Eva!


Min storasyster i Australien, hon är inte direkt känd för att hitta på finurliga presenter och det vet hon minsann om.
Men se .., nu var det precis annorlunda, för med posten kom en cd-skiva och artisten - som jag aldrig i mitt liv hört talas om - heter Josh Rawiri och är en äkta Maori från Nya Zeeland.


"Josh är en av Fredriks surfkompisar, en snygg, lång trevlig kille, gift med en gullig tjej från Ukraina och dom har två små barn.

Josh försörjer sin familj med sin musik, men är inte superkänd än även om både tv och en del tidningar gjort reportage om honom.

Jag gillar hans musik och hoppas att du också kommer att göra det."

Skrev hon, syrran.



Till saken hör att jag aldrig i hela livet har hört Birgitta diskutera musik .., aldrig!

Skivan var ganska bra faktiskt.

Här är ett smakprov.

Om vinnarna ...

Lördagens förstapris gick den här gången till Eva på Frösön, allt uti Jämtland.

Denna Eva som är så kreativ och konstnärlig och som tycker så mycket om Island.



Och tänk, så jag tycker om den lilla akvarelltavlan som hon har gjort och som visar en cyklande bloggmadame, alla pelargoniorna, min lägenhet (i Ystad) och även pElle.

Eva har misströstat länge och trodde nog att hon aldrig skulle vinna nånting, men se .., är man bara tålmodig så ...!

Grattis, grattis Eva!


Tröstpriset gick till Gerd i Norsjö.

Här är Gerds hand, fångandes dom pytte-pyttesmå vindruvorna här på kullen.


Och här är samma Gerd på spexhumör, det var i fjolsomras när hon och Kjell tvärhälsade på.

Jag tycker ju att det är så snyggt med stora bröst - i alla fall om dom är välformade - ja, det tycker jag verkligen, fast det får man ju inte säga som kvinna och absolut inte högt och på inga villkor till den som har just såna.

Och män får väl förmodligen inte heller säga det, med risk för att betraktas som gubbsjuka.

Men nu jag gjorde i alla fall det och Gerd gapskrattade och visade behagen på det här viset!

Vilken uppfriskande madame!

Stort grattis till er båda, Eva och Gerd!

I morgon ska jag posta vinsterna!

Måndagsfönstret ...

... finns i Grekland och den som tog bilden var Härs och Tvärs, den här härliga madamen som i en kommentar skrev att hon hade blivit - nej, inte uppfostrad - utan uppmostrad, alltså uppeppad och fostrad av fem (tror jag att det var ...) starka mostrar som kommit att betyda mycket för henne.

Så här skriver hon, angående fönstret här ovanför:

"En bild från en grekisk ö.

Jag var där utan familjen, och körde moppe på dagarna och fotade, bl.a detta fönster.

Grattis bästa Elisabet!"

Det hade kunnat vara jag själv ..., dom där moppeturarna i Grekland lever jag ännu på!
Tack för gratulationen också, men se nu är firandet slut och nu är det vardag och idag ska jag göra klart krönikan till vår facktidning - stopptid den 18:e, alltså på onsdag - och nu är där ingen återvändo, nu s k a det göras!

Men först av allt en rejäl sväng med harry.
Nu har ljuset kommit!

T a c k ....

Blombukettsbilden - helt ljuuuvlig - kommer från lundafarmor.
Visst får man hopp .....!

... till er alla för fönsterbilderna som kom susande igår!

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag väl kunnat ana att så många skulle ställa upp med fönsterbilder! Det var verkligen en sån underbart fin present!

Och stort, stort tack till er som berättade och delade med er!

Nu på morgonen läste jag en kommentar som fick mig att tänka på detta, ja, hur liten världen är och hur allt liksom hänger ihop.

Det var "Biggan" som skrev så här.


Fönstret hos Ruta Ett.

Anonym sa...

När jag såg utsikten från Ruta Etts fönster klack det till i mig.
Den gården har jag sett från min farbror och fasters lägenhet. Men jag var 3-4 år när de bodde där och det är typ 60 år sedan!

Minns gatunamn och stad och gick in på Ruta Etts sida och hittade adressen - och ja, den stämde.

Är lite chockad över det, för skulle man fråga mig så minns jag ingenting av hur det såg ut hos dem då. Ett litet minnesfragment från förr - kul!

I övrigt roligt med så många fina fönster och små berättelser! Grattis i efterskott!

/Biggan utan inlogg

G l ä d j e ...

Sonen på besök .., räkgryta och nötkaketårta.
Prat och prat.
Stafettvasa och jobb.
I-phone.
Harryprat.


Och present med tanke.

"Det här är vad jag förknippar med dig, mamma. RX-limmet som det alltid fanns en klick av på någon duk och hur man än försökte få upp den torkade klicken med nageln, så var det omöjligt .., och så pennan som du brukar använda, fast jag försökte hitta en med svart kork .., och korsordstidningen!"

Precis på p r i c k e n.

Och döttrarna ringer och när klockan är halv tio på kvällen ringer Emma.
Gulle-Emma.

"I love you, men det vet du ju ...!" säger jag.
"I love you, too .. mormor!" säger Emma.

Mer behövs inte här i livet.

Och nu har jag verkligen bott vid datorn idag och ska göra natt .., pv sover redan (han stod för räkgrytan och alla förberedelser, å, så snäll han är!) och tack till alla raringar som såååå har spridit glädje över den här dagen!

Ännu flera fönster, plus katten Chelsea.

Chelsea - berest katt -.

Så här var det: dr Böhlanders f.d. klasskamrat Carita flyttade till Kristianstad tillsammans med deras gemensamme klasskamrat Robert, alla från Malå.

Nu har även Caritas föräldrar, Siv och Tage, vilka bodde på samma gata som oss i Malå, gjort slag i saken och lämnat Västerbotten (egentligen Lappland) för Skåne! Heja er!

När pv och jag själv för några år sedan besökte Malå, stod vi utanför Sparbanken - jag hade nyss tagit ut pengar - och då kom just Siv och Tage gående och kramade om var så ofattbart rara och vänliga, att jag kan fortfarande bli alldeles varm i hjärtat bara vid tanken!

Alltså får deras fönsterbild bli en kattbild.
Så här skriver Siv(förmodar jag att det är).

"Hej Elisabet och GRATTIS på födelsedagen!

Du får ingen fönsterbild utan istället blir det två bilder på Chelsea, som tycker om att bädda ner sig i Hemnessängen.

Chelsea är 17 år och bodde i Umeå med husse och matte (Robert och Carita) till våren -07 då husse och matte flyttade till Kristianstad.

Chelsea har sen bott hos oss på Södra Malånäs till i höstas när hon fick åka flygplan ner till Skåne tillsammans med husse.

Chelsea trivs bra i lägenheten hos oss (sover, gosar och äter) och blir jätteglad när husse och matte hälsar på för då blir det bus med husse och gos med matte.

Ha det bra och hälsa pv, pElle, sigge nilsson och harry

Kramar, Siv och Tage."


Och här kommer två bohusländska fönster från Västra Götaland.

Avsändare är den storartade Ruta Ett (Ann Bergström), bördig från Malmö.



Och här är Ruta Etts kolonifönster med liten pluttig gardin.


Från Medåker, Arboga och i landet Västmanland, kommer det här fönstret, beläget i ett rött tegelhus. Det är fourmum som har varit alert med kameran!


Från annannan i Portugal kommer den här bilden.

(Jag vet nog nästan ingen som skriver så gudabenådat,ja, som när hon är på det humöret, som just den här madamen med rötter i den skånska myllan.)

Det irriterar mig att jag tycker att själva bilden smalnar av nertill - det gör den ju inte -, men själva känslan är sån!

Så här lyder mejlet.

"Hej Elisabeth,

Så många oskickade fönster jag har till dig.
Det vill minsann till att jag skickar direkt när jag har laddat ner dem från kameran om det ska bli av. Så här kommer två från idag, en vanlig gata i Porto, fast en rätt så ovanligt vacker vägg.

Hälsn
annannan."


Skånsk anknytning här också, ja, ett fönster från Malmö.

"Hej Elisabet!

Vet inte om det är försent med fönsterbidrag, men skickar i alla fall ett nytaget foto från 12:e våningen på Turning Torso, där jag och mina töser blev proffsfotade idag.

Sminkbordets lampor speglar sig i fönsterrutorna.
Magnifik utsikt - speciellt när solen så småningom gick ner bakom Bron!

Hälsningar Torun."