Det som värmde våra hjärtan ....

Jo, det var Eva i Tyresö som berättade om barnbarnet Erik som praktiserat i en kajakaffär och som pricken över i, sedan fått testa en ny kajakmodell!  Tala om glädje!

Teckning av segelkamraten Erik.

Det var samme Erik som i fjolsomras var med om ett riktigt äventyr till havs, tillsammans med pv.
En liten båt .., hårda vindar och mormor Eva på klipphällen .., förfärligt ängslig!

Min Duracell-energiska-kusin Barbro - mellansystern - hade nu äntligen kommit till skott och skulle färdigställa dom hemvävda gardinerna, vilka påbörjades 2009 när Barbro vikarierade i Vilhelmina.

Hedgrenskan i Skåne hade hjälpt Den Lilla Familjen med att mocka och göra fint i hästarnas vindskydd. Bilden som hon tagit, väckte stor beundran.

I Göteborg hade den storartade (och modiga) Ann låtit tatuera in en haj på sin underarm!
Att sen vissa ..., hade svårt att uppfatta bekgynnelsesbokstäverna i sönernas namn, ja, bland krumelurerna, det är ju en annan historia.

Till slut fick vi trögfattade en mer åskådlig bild.
Jahaaaaa, ja! På det viset.
Tack Ann!
 

Så här skriver Anne i Mantorp om sin glädje:
"Här kommer det bästa i veckan för mig, som var när jag pumpade vårluft i min klumpiga cykel och
stack ut på byn och uträttade några ärenden. 
I morgon blir det ny cykeltur och då lite utanför byn för att handla. Det är ju inte riktigt klokt att man
har placerat enda affären här i Mantorp 1 kilometer utanför byn. Nu när det är så mycket miljötänk
har jag lite svårt att förstå att man helt krasst räknar med att byborna ska ta bilen till mataffären. För att inte tala om oss som inte äger en bil eller körkort och har det bekymmersamt med att få till det med handlingen.Ja, det var lite gnäll från Mantorp där det också planeras för fullt för systerbesök från Amerika som blir i slutet på April. Hur kul som helst ska det bli."

Ingela i Ystad, hon har minsann firat sin fyrtioårsdag och bytt till sommardäck på bilen!
Glädje! Glädje!

I Jämtland, närmare bestämt i Trillevallen, har biodlaren - tillika hönsfarmaren - Gunnar ..., övat sig inför Skutskjutet i Åre, där han, med berått mod, ska kasta sig utför pisten i våldsam fart!
Tänk, om vi får se honom i Sportspegeln!

Utsikten från Barbros nuvarande arbetsplats.

Barbro i Uppsala skriver så här:

"Efter att i några år haft ett helstressigt jobb där jag nästan trott att jag skulle ramla död ner över tangentbordet så har jag bytt arbetsplats trots att jag innerst inne älskade jobbet.
Rätt skönt att ta det beslutet.
Det känns helt ok men jag måste lära mig att det lugnt.
Jag vill kunna göra annat än bara jobba,äta och sova och så blir det nu, HELT UNDERBART!!"

Och i Portugal sitter annannan och i landet Halland en annan madame .., och undrar vad Barbro NU arbetar med.

Tillsammansglädje. Här i form av svalor i Stensjö.

I Värmland bor Turtlan och hennes glädje handlade om besöket hos kompisen B .., om prat vid köksbordet .., och om en nybakad kladdkaka.

Monet i södra Frankrike, skriver så här:

"Det bästa är vår helt fantastiska lilla trädgård där häckens blodröda knoppar blandar sig med de gröna färgerna från alla andra växter.
Det är en daglig njutning och en källa till förundrad lycka: tänk att vi får ha det så här!"

Ulrika i Västmanland skrev inte en bokstav.

Det behövdes inte.

Bilderna sa precis allt.

I Halmstad bor Mattias, som är min arbetskamrat.

Efter väldigt långt funderande .., kom han på vad som var det bästa.

Jo, det var besöket på Bulls uteservering och senare på kvällen, live-musik nånstans i stan.

Det var det bästa!

Mitt eget bästa, det handlade nog om romansallatfröna som nu blivit små, späda blad!
Vilken glädje!
Jordnära-glädje!

Finns det nu någon fler som vill vara med .., - ellem, jag väntar på ditt bidrag, du som tyckte att Eva på Frösöns vinstbok såg intressant ut -, så är det bara att mejla till bisse151@gmail.com, så får du vara med och dela din glädje med alla andra!

Här är boken/vinsten,  lägg därtill ett hääärligt målat kort från samma Eva.
Det är vy över Östersund.

Om Rudolf Larsson i Lövånger ...

Bjuröklubbs hamn. Det var här han mönstrade på.

Bilden - på hemtidningens sida för avlidna -, visar en oerhört stilig man.
Han fick ett långt liv - blev nittiosex år - och jag tänker .., när jag tittar på bilden av Rudolf, att han nästan hade kunnat vara filmstjärna.
Och jag läser vad sonen har skrivit om sin far.

"Efter sex år i skolan och tretton år gammal tog arbetslivet vid.
Först som lilldräng och senare inom skogsarbete, fiske, vägbyggen med mera.

1938 mönstrade far på ett fartyg i Bjuröklubbs hamn och kom att bli till sjöss under hela andra världskriget. Första resan kunde ha gått riktigt illa. Lastad med gatsten i en storm av orkanstyrka förliste fartyget. Lyckligtvis kunde alla män under ytterst svåra omständigheter räddas.

Far var bekant med flodmynningar, hamninlopp och hamnstäder runt om Europa liksom Nordafrika och vid ett par tillfällen Nordamerika. Han fick träffa många människor och höra många språk. Detta kom att prägla far och ge honom en vid horisont.

Efter åren till sjöss och med sparade medel studerade han vid Sjöbefälsskolan i Härnösand och fick där sin maskiningenjörsexamen. Där och då träffade far sin blivande fru Käthe Wikberg och strax före sin bortgång fick de fira sin sextiotredje bröllopsdag tillsammans.

1956 flyttade vi från Umeå till Danderyd där pappa fick tjänst som driftsingenjör på sjukhuset och kom att jobba där fram till sin pensionering 1981. Han var känd som en rättvis ”chief” och var mycket omtyckt av sina medarbetare."
 
Å, alla dessa små berättelser om människor och deras livsöden, gör mig lika fascinerad var gång! 
Tänk .., ett helt liv .., fyllt med allt vad därtill hör, samlat på trettio rader i tidningen Norra Västerbotten.
 
Som att öppna en skattkista är det.

Dagens fönster ...

.... kommer från en  stick, - och kattglad madame i Västmanland.

Jo, då vet ni nog vem det är.

(Det här fönstret råkade komma in bland ett annat igår, men det var inte meningen. Nu får det bli med en dag till!)

Avdelning 32 ....

Äntligen, fixar det sig med nålen!

Efter jobbet tar jag bilen och kör in till stan, i akt och mening att hälsa på A-L, som för en vecka sedan by-pass-opererades i Lund, men nu är återbördad till landet Halland och sjukhuset i Halmstad.
A-L är snart åttio och har varit omåttligt nervös för den här operationen, men det har gått bra, även om hon fortfarande känner sig lite skakig.

För ovanligheten skull hittar jag rätt på en gång .., målpunkt G, är det.
Hon ligger på enskild sal och blir så förvånad när jag tittar in .., och vi pratar om affären och hur det är där, men mest förstås om hur hon själv känner sig.

Och hon berättar om vad det betyder med vänlig sjukhuspersonal.

"I Lund, vet du Elisabet, där satt en sköterska och strök mig på handen och jag började nästan gråta, ja, det betydde så mycket!" säger A-L leende och med en röst som nästan inte håller.

Och helt eniga är vi om hur viktig den biten är .., att bli sedd som människa, inte bara som en sjukdom.

Sen kommer en sköterska in och ska sätta in en nål i A-L:s arm, men se det vill sig inte och efter en stund kommer ännu en sköterska för att se om hon lyckas.

"Men hej Elisabet.., är du här, nu känner jag igen dig, det är ju du som är på Hemköp!" säger sköterskan som är lång och så himla vacker.

Nej, det vill sig inte för henne heller .., så till sist kommer en sköterska från våningen under - från IVA - och det krånglar även för henne, men så hittar hon ett kärl på handens ovansida och så ordnar det sig.

Hela tiden - medan det letas efter ett kärl - ligger A-L raklång på sängen (som har så vackert påslakan, inte alls landstingsaktigt!) och drar djupa andetag.  På lilla bordet intill finns dags, - och veckotidningar .., där står en vit ranunkel i en grönprickig kruka och där är är också en liten lapp med sonens telefonnummer nedplitat.
"Utifall att ...", säger A-L, som häromnatten var övertygad om att hennes sista stund var kommen.

Just utanför A-L:s rum finns en patienttoalett och av och till ser vi patienter på väg till eller ifrån toaletten .., nästan alla går med hasande steg och har slangar kors och tvärs runt kroppen.

A-L berättar:
"Här var en sån vänlig man som också hade gjort en by-pass, han var mycket yngre, kanske i sextioårsåldern och vi pratade en hel del, han sa att jag måste träna och åter träna .., och gå mycket i korridoren och inte ge upp .., man måste hela tiden se framåt, sa mannen som nu har åkt hem."

Så tomt och tråkigt det blev, tycker hon.

I en timmes tid kanske blir jag där .., sen blir det tack och hej och en lång kram och jag känner hur len A-L:s hud är .., som sammet nästan!

Sen åker jag hemåt och tänker på hur skört livet är.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

  
Ja, så är det  ju. 
Det där ni vet, att ibland säger en bild mer än tusen ord.

Fyra bilder också. 
Det här .., var vad som gjorde Ulrika  varm i hjärtat. 

Det bästa för Mattias från Halmstad ...

"Ja, det är ju viktigt att du får med saxen ...", säger han filurigt leende.

"Mattias .., vad är ditt bästa .. , vad har gjort dig mest varm i hjärtat den senaste tiden .., ja, förra veckan eller den här ...?" säger jag till arbetskamraten, då, när det är fikadags, så där vid tiotiden.

Nej, han kommer inte på nånting så där på en gång.

"Nja, jag måste tänka  e f t e r!" säger han.

Och han tänker och tänker.

När klockan närmar sig halv två och vi har stått och pratat kassörskeutbildning och träningstillfällen och jag fått veta att jag ska vara mejeriansvarig under tre veckor i sommar .., då kommer han på nåt!

"Jo, men förra helgen var vi på Bulls uteservering och kalasade på deras goda räkmackor och sen var det livemusik på hotell Mårtensson, jo, det var nog det bästa ...", säger Mattias.

Om den mannen kan man säga att han är Skorpion, mellanbror .., husse till labradoren Elvis och så har han höger tumme upp. 

På den där skalan mellan 1 - 10, om hur bra Mattias trivs med tillvaron just för tillfället, säger han - utan att tveka - "nio!".

"Oj, då!" säger jag.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

. är vår helt fantastiska lilla trädgård där häckens blodröda knoppar blandar sig med de gröna färgerna från alla andra växter.

Det är en daglig njutning och en källa till förundrad lycka: tänk att vi får ha det så här!

Monet.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

"Utsikt från min nya arbetsplats", skriver Barbro.

Hej Elisabet!

Efter att i några år haft ett helstressigt jobb där jag nästan trott att jag skulle ramla död ner över tangentbordet så har jag bytt arbetsplats trots att jag innerst inne älskade jobbet.
Rätt skönt att ta det beslutet.

Det känns helt ok men jag måste lära mig att det lugnt.
Jag vill kunna göra annat än bara jobba,äta och sova och så blir det nu, HELT UNDERBART!!

Barbro.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Visst ser han snäll och go ut ...

Att ha gjort några träningsåk i Trillevallen inför nästa helgs skutskjutsåkning utför Åreskutan som syns på bilden där bakom mig.

Hälsningar Franz Klammer.

Igår ...

... kom Eva från Tyresö till landet Halland.

Idag snöar det.

Men kom in i affären Eva, så ska du åtminstone få en stor och varm kram!

Mitt eget bästa ...

.... är nog glädjen över romansallatsbladen som nu faktiskt börjar likna ..,  just sallatsblad.

Någorlunda ljumma dagar bär jag krukorna ut och in ..., idag lär det ska komma regn  snö och då får dom allt vara inomhus.

Själv ska jag förmiddagsjobba.

Lite senare, efter promenad med harry: jaha, nu snöar det!

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

För att balansera upp mitt Veckans sämsta och en rörig dag på jobbet så åkte jag till kära kompis B med kids ikväll.

Först en stund runt köksbordet. Prat om skolmat. Allt är jättegott men potatisen är tråkig. Men den kan man enkelt piffa upp med att mosa potatisen med mjölk eller sås och lite kryddor säger H.

- Får ni mosa undrar 8 åriga E? Det får inte vi!
- Självklart får vi mosa svarar brorsan. Varför inte...?

Sen bakas det kladdkaka som B och jag bjuds på i soffan. Lite tv, prat om ditt och datt.

Det lilla besöket ikväll värmde så mycket. Enkelt och mysigt.

Gokväll!


// Och här kan ni läsa om raka motsatsen .., Turtlans sämsta!

Dagens fönster ...

.... fanns och finns ännu på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Bilden togs när allt var annorlunda.

När pElle ännu var i livet .., när jag själv bodde på 31 kvm och hade Möllers bageri inom dofthåll.

Avocadoplantan i köksfönstret lever ännu.

Det gör jag med.

Men inte den svarte krabaten som vilar på bordet.

Premiär ....

Jahapp.

Då har det skajpats i eftermiddag.

Vindkraftföreningens valberedning var det.

Själv agerade jag Teknisk Support.

Tryckte in en kontakt som halkat ur lite och fick beröm av pv.

"Jaaa! Nu fungerar det!" utbrast han lyckligt.

Själv kände jag mig som ett tekniskt snille.

 (Bilden visar gårdagskvällen när det test-pratades med mina barns pappa.  Jodå. Det fungerade bra.)

Och ni missade väl inte ...?

....  den här ljuvliga bloggposten från igår!

"Obviously I loved him very dearly ...."

Jag tycker ofta att mitt liv - när jag försöker sammanfatta det -, mest består av ögonblick.

Skärvor av händelser som flimrar förbi.

Det finns dom som kan säga nästan på pricken vad dom sysslade med en dag i september för tio år sedan; själv kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde i förrgår!

Och om någon skulle ställa den där frågan till mig; om jag minns en särskild händelse i mitt liv .., ett tillstånd som jag skulle vilja återvända till, eller få tillbaka ..., så blir det just dom där korta, flimrande ögonblicken som kommer till mig.

Nu ska jag lyssna på vad människorna i den här lilla filmen berättar om.
Vad kommer dom att svara ...?

(Hedgrenskan .., jag tycker nog att du ska titta och lyssna .., du kommer att bli glad!)

Igår kom förstapriset med posten ...

... nämligen boken Kulörtvätt, där bland annat Eva på Frösön medverkar.

Och så hade den jämtländska madamen bifogat ett av sina härliga kort - den här gången som vy över Östersund -, visst är det fint!!

Och till och med postpåsen blir vacker!

Och här har hon skrivit om vårglädje!

Vill ni vara med om utlottningen av detta ljufvliga, så tänk då efter vad som har gjort er extra-varma-i-hjärtat och så mailar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela som vanligt.

Dragning blir det på lördag.

Dagens fönster ...

Nästan som en tavla är det .., så vackert, så vackert .., och nu i dagsljus.

(Igårkväll visades samma fönster som skugga mot väggen).

Monet fångade ögonblicket.

På jobbet ...

Jobb från två till åtta.
Mycket att göra!
Full fart och långa köer.
Frukt, mejeri, kassa, brödet, mera mejeri, juice och ost.

På väg till personalrummet för en paus, hör jag någon ropa mitt namn.
"Hej Elisabet!"
Det är lilla Isabelle som är och handlar med sin mamma.
Jag böjer mig ner och ger henne en kram och berättar hur innerligt glad man blir när någon ropar ens namn så där glatt.

Isabelle håller en lista i sin hand och säger att där står det vilka djur som ska begravas.

"Jahaaa på det viset ..", säger jag och tänker att djur kan ju visserligen ha underliga namn, men .., ja, ljus sirap och grädde .., njaa ...?

Issabelles mamma ler.
Hon förstår lika lite hon.

Och så berättar jag om pElle som nu är död och väntar på att komma i jorden, ja, jag berättar om sigge nilsson också .., att han mest ligger på sängen i Gunnars rum och helst på ullpläden eller inuti min rosalila fleecejacka, det är nästan det bästa han vet.

Sen säger vi hej och tack och ha det så bra och på väg till fikarummet tänker jag - som så många gånger tidigare - att jag vet precis på pricken vad jag tycker bäst om i mitt jobb.

Just det.

Alla småttingar.

Ett kvällsfönster ...

.. från södra Frankrike.

I morgonbitti kommer det på riktigt.

Monet höll i håven.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

 Hej Bettan

Mitt bästa i veckan var att jag fyllde 40 år och hade fest för mina vänner.

Jättetrevligt hade jag...o nu har jag firat tillräckligt så nu får det dröja tills jag fyller 50 med att ha fest (åtminstone födelsedagsfirande..)

Sedan har jag idag bestämt att nu är det vår, för nu ligger sommarsulorna på bilen....

kramar i massor

Ingela i Ystad

//Elisabet säger: åååå,  s t o r t  GRATTIS till den nyblivna fyrtioåringen!! Jag tror nog att alla som läser här håller med!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild: Anne

Go´dag, go´dag!

Här kommer det bästa i veckan för mig, som var när jag pumpade vårluft i min klumpiga cykel och
stack ut på byn och uträttade några ärenden.

I morgon blir det ny cykeltur och då lite utanför byn för att handla. Det är ju inte riktigt klokt att man
har placerat enda affären här i Mantorp 1 kilometer utanför byn. Nu när det är så mycket miljötänk
har jag lite svårt att förstå att man helt krasst räknar med att byborna ska ta bilen till mataffären. För
att inte tala om oss som inte äger en bil eller körkort och har det bekymmersamt med att få till det
med handlingen.

Ja, det var lite gnäll från Mantorp där det också planeras för fullt för systerbesök från Amerika som
blir i slutet på April. Hur kul som helst ska det bli.

Anne i Mantorp

Minns ni ....?

Den som följt med här på bloggen i några år, kanske kommer ihåg hur jag raljerade över pv:s blommiga gardiner, vilka numera tar igen sig i ett linneskåp.

Ja, en av gardinlängderna användes för övrigt till svepning av pElle och jag vill bara meddela att det var pv:s idé.
Och pElle vilar ännu i frysboxen ute på altanen, men snart blir det jordfästning med efterföljande kaffestund på altanen.

Nåja. 

När jag nu för en stund sedan googlade på gardintyger - det ska nämligen bli sommarfint i Gunnars Rum -, vad tror ni att jag fastnade för .., om inte .., just det .., ett blommigt tyg! 

Det är det som syns på bilden.

Fast nu tror jag att det ska få bli kuddöverdrag i stället.
Visst är det vackert? 
   

På grannens hustak ...

Och detta är vad jag lyssnar på.

Om Aina, Kerstin och Alfhild.

Litet utdrag från hemtidningens sida med minnesord över avlidna.
Vilka livsöden.
Som små romaner blir det.
Eller filmer.
Och ändå är detta bara små, små skärvor av det som kallas livet.

"Aina föddes den 9 november 1922 i den lilla byn Bodberg, som Oskar och Judith Hanssons andra barn. Redan som nioåring fick hon parallellt med skolgången börja jobba som ”lillpiga” där arbetsuppgifterna bestod av att sköta hushållet, mjölka korna och sköta ladugården.
Hon var så liten att husbonden sågade av köksbordets ben så att hon skulle nå upp till bordet."

Och om Kerstin i Kålaboda.
"Kerstin trivdes allra bäst hemma. Hennes omtanke om familj släkt och vänner var stor. Hon älskade att sköta sina blommor i trädgården och hemmet var fyllt av blommor och vackra saker. Kerstin hade ett glatt sinne och var en person som spred mycket glädje omkring sig. Vi minns många trivsamma stunder tillsammans över en kopp kaffe med hembakat fikabröd."

Och Alfhild i Jörn.
"Hon har betytt mycket för barnbarnen i Arjeplog då min bror hade ensam vårdnad om sina fyra barn.
På fritiden blev det mycket bärplockning och fiske i den vackra naturen kring Laisvall. Idrott var också ett mycket stort intresse för mamma. Hon kunde till exempel inte se på när Sverige eller Skellefteå AIK spelade hockey, det blev alldeles för spännande.
På onsdagarna träffades ett gäng kvinnor för en stunds trevlig samvaro och samtidigt stickade de barnkläder till behövande genom Röda Korset. Hon läste mycket och löste många korsord.
En stor del av somrarna tillbringades i V Stavträsk, där blommor, bär och potatisodling stod på agendan. Otaliga är de fiskar hon rensat, stekt och rökt efter fiske med mjärden."

Dagens fönster ...

... finns i Haarlem i Nederländerna.

Och jag säger bara en sak: tack och lov att jag inte är fönsterputsare just där!

Lundafarmor var fotograf.
Och som ni ser .., så råder vita-gardinlagen även i Nederländerna.

Så här ...

Andra solnedgången på raken. Jo, jo.

... såg det ut när jag moppade hem ikväll efter jobbet.

Iskallt .., jag hade kunnat ha femdubbla lager kläder, så hade det gått rakt genom märg och ben.

Just innan Skipås, vid Hulabäcks hage, svängde jag över på vänstra sidan väg och tog fram mobilen.

Så här såg det ut.

Och hela tiden hörde jag koltrastens flöjtande.

Tips på hotell i Malmö ...

Kerstin i Dalarna och hennes man ska besöka Malmö (och lyssna till Iron Maiden) i mitten av juli.

Nu undrar hon om jag har något bra förslag på hotell .., men jag har ju mest ägnat mig åt att byta tåg i den skånska metropolen; en enda gång har jag sovit i manglade hotell-lakan just där.

Vad säger ni ...?

Har ni några bra förslag?

Ps. Dessutom har hon fyra biljetter till konserten (10:e juli, södra läktaren på Malmö Stadion) till försäljning om någon är intresserad! Hojta i så fall! Ds.

Mossfolk tipsar om Park Inn.

Samt Ibis.

Själv har jag en gång övernattat på Elite hotell, mitt emot Centralstationen.
Mest minns jag frukosten.

Fler förslag ...? SoF .., bodde ni kanske på Park Inn?

Veckans vinst i lotteriet ...

Eva i röd klänning. Grann och fin.

Det här är veckans förstapris i Uppmuntringslotteriet; en bok som kommer från Jämtland, från Eva på Frösön.

Hon har minsann själv bidragit med flera alster - boken har titeln Kulörtvätt - och där finns hur mycket läsvärt som helst.

Ett litet, litet axplock ..., författat av frösömadamen själv.

Det blir väl fint?

Glöm nu inte att skicka in era bidrag till bisse151@gmail.com och gärna bild till, men det är inget måste!

Nu är han här!

Och tänk .., att man kan bli så glad för lite trudelittande från en fågel.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Veckans bästa var lätt. Det var min tatuering som jag gjorde i fredags.

Förra året på min 60-årsdag fick jag “en önskning eller upplevelse eller vd du vill ha eller göra” utav maken och sönerna, och inte förrän i år har jag tänkt färdigt på vad jag vill göra. Jag ville ha något som varar, som påminde mig om familjen och som kunde vara ett minne och då blev det en tatuering.

Motivet då? Det tål att tänka på – det är ju inte som att färga håret direkt. 

Jag menar om håret inte blir bra kan man ju alltid raka huvudet 

Det skulle vara något som anknyter till mina fina “pågar” och som dessutom visar min attityd till tillvaron.

Då blev det en haj!
 

HAJ är begynnelsebokstäverna i mina söners namn – Henrik, Anders och Johan och bokstäverna finns också i mönstret på hajkroppen, om man ser noga. 

Hajen  måste hålla sig i rörelse hela tiden för att inte sjunka, eftersom hajen inte har någon simblåsa.

Det vill jag också - jag vill inte stagnera och sluta utvecklas. Jag vill fortsätta vara nyfiken och prova nya saker. Den dag jag slutar med det kommer jag att sjunka, precis som hajen.

Jag är så glad för min haj!

Ann.

// Elisabet säger: å, vad det är roligt med människor som går sin egen väg och inte bryr sig i vad andra tycker och tänker! Om man har haft samma frisyr i trettio år, så är man nog inte den typen som färgar håret rosa-lila, men OM jag hade tyckt att det varit en himla läcker grej, så hade jag nog ändå inte gjort det .., det modet saknar jag. Det gör däremot inte Ann.

Heja dig, säger jag bara.

Tankar för dagen ...

Sex minusgrader under natten och det nyper i kinden när jag vid halvåttatiden tar morgonsvängen med harry.

Åååå, sicket fågelkvitter som möter oss och på lagårdstaket sitter sju nyanlända gravänder och precis som vanligt, så lyfter dom i exakt det ögonblick som jag tar fram kameran!

Solen mot lagårdsväggen.
Hela tiden hörs kvittret från småfgålarna!
Doft av ...., vår.

 

Och jorden vittnar om någon som har haft fullt upp i helgen.
Överallt syns spår!

Hemma igen svämmar hjärtat över av glädje - staren har kommit -!

Under alla år som jag hälsat på eller bott i det gula huset, har familjen stare hyrt en liten etta under någon av tegelpannorna på taket.
Först har vi då - i några veckor -, fått lyssna till en kärlekskrank herr stare som ihärdigt sitter på tv-antennen eller i något träd och lockar på någon trevlig starfröken .., och sen ., det eviga flygandet fram och åter när när ungarna ska matas!

Nu sitter han där, herr Stare,  just på antennen och siiiirlar så vackert, men när kameran tas fram, flaxar han iväg till grannens körsbärsträd.

Jo, men visst .., det går bra att trudilutta därifrån också.

Och apropå rubriken .., så var det programmet helt ljuvligt nu på morgonen.
Tack Claes Hultling!

Dagens fönster ...

Först stod det så här: 

katten ligger m huvudet i min hand o tassarna p tangentbordet annars hade jg kunnat sktiva mer om bilderna!

Sen kom ett nytt mail: 

.. så nu kan jag skriva igen.

Jag satt på ett café igår och väntade på en kollega strax före tolv. Servitören bar ut tre skummande ölglas till någon, inte osannolikt turister, som satt ute i solen denna enstaka verkligt soliga dag i denna erbarmligt regniga vår.

annannan

Kväller ....

Jobb från halv tre till sju - det är ju ingenting - och trevliga kunder .., där är Isabelle och lilla, goa, rara Filippa .., en litauisk pojke som visar upp tre fingrar när jag frågar om han är fyra år .., han heter nånting som liknar Kajus ..., och där är en äldre kvinna som säger "jag blir så glad när du är här Elisabet, min mamma var född och uppvuxen i Laxbäcken utanför Vilhelmina och när jag hör dig, då är det som om jag hör min mamma och det känns nästan som om man möter en släkting ..." .., och där är en havande kvinna som säger att nu är det bara en vecka kvar.

Mellan kassavarven blir det allt det vanliga; mejeriet, juicerna, frukten och pressa kartonger, ja, det går liksom av sig självt.

Arbetar med J, som kunde vara min dotter eller nästan mitt barnbarn.
Hon, liksom dom övriga sommarjobbarna som nu arbetat helger i nästan ett års tid, är suveränt duktig och allt flyter på. Man behöver aldrig fråga eller komma överens om nånting .., man vet precis vad som ska göras. Underbart, är det!

På väg hem - jag kör moppe - är solen på väg ner på andra sidan havet . , mot Danmark till.
Jag tänker på filmen från tidigare idag, där femtio människor fick frågan vad dom ångrade att dom INTE gjorde, ja, i sitt liv.

Och medan jag susar förbi Steninge där det doftar gödsel, tänker jag på pappas sista timme i livet, det var då som mamma ringde från Lycksele lasarett .., hon sa att pappa var så dålig, så dålig och ville jag kanske prata med honom?
 
Jag var tjugotvå år och tvåbarnsmamma och borde ha varit vuxen uppgiften att ta luren och säga "å, så jag har älskat dig pappa!"

Men ..., nej.

Jag var skräckslagen över att pappa skulle dö och jag bad mamma hälsa till honom, ja, att han hade varit en sån underbar pappa.

Men .., att jag älskade honom över allt på jorden, det sa jag inte.

Det .., tänkte jag på när jag nästan var hemma.

På väg till stranden ...

Någon har uppenbarligen blivit himla less.
Nu får det vara nog!
Bäst att stryka under med två streck.

I säkert två veckors tid har det varnats för att börja elda utomhus.

Risken för gräsbänder har varit stor. 

Hur tänker man då .., när man slänger en ännu glödande fimp i gräset?

Nej, detta blev inte resultatet .. , men det hade ju kunnat bli.

Hela området - nästan - nere vid havet, är nu bränt.
Och när labradoren Elvis kommer på besök (vi ska ha honom sista veckan i maj), springer han och harry fram och åter över allt det svarta .., igenkänningsglädjen är enorm, fast det nog är ett halvår sedan dom träffades.

Då .., var Elvis den som alltid lade sig platt.

Nu .., har han blivit karlaaktig och säger ifrån på skarpen och harry blir förvånad, men ger sig.

Härligt!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Veckans bästa var helt klart dagen när jag var hos Lilla Familjen och hjälpte dottern att mocka ut hästarnas vindskydd.

 

Hedgren

Tre listor från Mantorp ...

1.  Listan tillhör troligen en kvinna i fertil ålder.

Och katt finns i familjen.

 

 2. Tillhör listan här ovanför.

3.  Äldre kund, tror jag. Det är bokstaven M jag utgår ifrån.

Och en från Haverdal.
"Emil klockan 16.00".
Och så ska det planeras för trädgården.

Tack Anne i Mantorp för listbidraget! Alltid lika roligt är det!

Femtio människor - en fråga -. 



Och det handlar  i n t e   om musik.

Det handlar om vad man ångrar mest.

Femtio personer i Galway på Irland fick frågan.

(Vi tillbringade en dag just i Galway, pv och jag själv. Vi åt fish´n chips och tyckte att livet kändes bra. Ingen frågade om vi ångrade nånting.)

På frukostbrickan ...

All klokskap kommer inte från professorer.
Nej, även småkillar vara precis hur kloka som helst.
Och småtjejer också, förstås.

Alltid - alltid - fina bilder hittar jag här!

Någon - som tycker om älgar - har blivit utmanad.
Här får man veta det man kanske inte visste.

I en röd liten stuga, har någon haft fest.

Det finns ju såna som har svårt för att fatta.
Dom får ett alldeles eget inlägg minsann.
Jo, jo.



Nu är vi i Moskva och alla varma leenden och gör mig så lycklig!



Inga musikfrågor.
Här får människor svara på helt andra saker.

Såja, det var allt för idag!
På brickan, alltså.

Dagens fönster ...

En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan från Haarlem.

Även  här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.



Riktigt vackert verkar det vara där!

Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.



Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!