... för den som trånar efter ett gäng fina domherrar och en påse med lukte-gott, allt från Eva på Frösön.
Tänk efter nu .., vad var det som gjorde hjärtat lite extra varmt och gott ...?
torsdag 23 oktober 2014
Dagens fönster ....
... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.
Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.
... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.
Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.
onsdag 22 oktober 2014
Glassvik ....
Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.
Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.
Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!
Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?
Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
På halvön alldeles nere vid havet får Harry springa som han vill ..., åååå, så han hoppar och skuttar och strääääcker ut!
Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!
På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!
När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!
 |
| Hopp-och-skutt-halvön syns uppe till vänster ..... |
Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.
Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.
Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!
Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?
Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!
På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!
När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!
Dagens fönster ...
Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.
Tack snälla, rara!
Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.
Tack snälla, rara!
tisdag 21 oktober 2014
En främmande fågel ...
Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!
Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.
Alldeles helt ljuvlig är den!
Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!
Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.
Alldeles helt ljuvlig är den!
Injektioner ...
Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.
Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.
Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.
Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!
"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.
Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.
Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.
Det här är en färgbild, jo, faktiskt.
Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!
Stillsamt vågkluck mot stranden.
Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.
Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.
På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka!
Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.
Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.
Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.
Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.
(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. )
Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.
Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.
Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.
Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!
"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.
Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.
Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.
Det här är en färgbild, jo, faktiskt.
Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!
Stillsamt vågkluck mot stranden.
Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.
Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.
På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka!
Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.
Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.
Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.
Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.
(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. )
Det är väl bristen på havsbad, förstås ...
Det tycks som om var och varannan är drabbad av någon form av influensa.
På jobbet började det med chefen .., sen har det vandrat runt .., och kunder handlar Nasin och Otrivin och Strepsils med honungssmak .., frågar efter en viss sorts Alvedon .., hostar och snyter.
Och lika eländigt är det bland bloggvännerna.
Några riktigt pålitliga virusprogram tycks inte finnas .., och i Närke hostar Kattis sig fördärvad och i Dalarna ligger såväl Ulrika som hennes Mikael och snörvlar, i Frankrike har Monet och hennes Bengt åkt på halsont ..., och själv är jag hemma för andra dagen på raken.
Det är väl hösten?
Eller bristen på kalla havsbad?
Den vettigaste av oss alla är förstås Barbro i Uppsala som susat iväg till sol, ljus och värme (och lite regn, men vad då ...?) och njuter av att kunna förlänga vår egen sommar eller höst eller bådadera.
Själv famlar jag omkring i nåt slags underligt tröstslöst hösmörker och jag, som tycker om att han en längtansmorot dinglande framför näsan, hittar ingen.
Som tomt är det!
Nåja, världen är fylld av elände ..., barn och vuxna dör av Ebola .., det krigas i Syrien .., ja, det är bara att vända tanken åt ett annat håll ..., lägga sig på soffan och drömma om ljusare tider ..., hösten är underbar ("jag kan flyga .., hösten är underbar .., jag kan flyga .., höstmörket är ljuvligt!") och nu lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och läser GP och suger på Vicks Honungfrisk ...,och småfåglarna har fått höstens första påfyllning med frön och jag ser att det redan är kö till serveringen, allt medan det i SVT:s gomorronprogram pratas om "vulvan", vaginan, framfall och mens.
Just vad jag längtade efter så här till morgonkaffet.
Sa jag gomorron ?
Inte?
Då gör jag det nu.
 |
| Å, så ljuvligt med sommar! |
Det tycks som om var och varannan är drabbad av någon form av influensa.
På jobbet började det med chefen .., sen har det vandrat runt .., och kunder handlar Nasin och Otrivin och Strepsils med honungssmak .., frågar efter en viss sorts Alvedon .., hostar och snyter.
Och lika eländigt är det bland bloggvännerna.
Några riktigt pålitliga virusprogram tycks inte finnas .., och i Närke hostar Kattis sig fördärvad och i Dalarna ligger såväl Ulrika som hennes Mikael och snörvlar, i Frankrike har Monet och hennes Bengt åkt på halsont ..., och själv är jag hemma för andra dagen på raken.
Det är väl hösten?
Eller bristen på kalla havsbad?
Den vettigaste av oss alla är förstås Barbro i Uppsala som susat iväg till sol, ljus och värme (och lite regn, men vad då ...?) och njuter av att kunna förlänga vår egen sommar eller höst eller bådadera.
Själv famlar jag omkring i nåt slags underligt tröstslöst hösmörker och jag, som tycker om att han en längtansmorot dinglande framför näsan, hittar ingen.
Som tomt är det!
 |
| Och ikväll är det körövning för pv ... |
Nåja, världen är fylld av elände ..., barn och vuxna dör av Ebola .., det krigas i Syrien .., ja, det är bara att vända tanken åt ett annat håll ..., lägga sig på soffan och drömma om ljusare tider ..., hösten är underbar ("jag kan flyga .., hösten är underbar .., jag kan flyga .., höstmörket är ljuvligt!") och nu lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och läser GP och suger på Vicks Honungfrisk ...,och småfåglarna har fått höstens första påfyllning med frön och jag ser att det redan är kö till serveringen, allt medan det i SVT:s gomorronprogram pratas om "vulvan", vaginan, framfall och mens.
Just vad jag längtade efter så här till morgonkaffet.
Sa jag gomorron ?
Inte?
Då gör jag det nu.
måndag 20 oktober 2014
Sen tog det stopp ....
Redan i lördags hade jag tänkt bli hemma, men susade iväg till jobbet och igår var det likadant - jobbade hårt - kom hem vid halv nio och formligen stöööööp i soffan!
Nu på morgonen ringde jag till Mattias och förklarade att nej, nu blir jag hemma.
Så här sitter jag och nyser och nyser, suger på Strepsils och har en stor sjal runt halsen
Utanför fönstret är det regn och blåst .., tv:s nyheter vittnar om jakten på det man tror är en u-båt ... (om det nu är en rysk sådan, så borde herr Putin få mer än en lugg i den lilla kalufs han har ...) .., hälsningar kommer från sonen som befinner sig på en fem mil lång marsch med 50 kilos packning på ryggen - det hela har varat i snart tio dagar och femmilamarschen är enbart idag - och på bilderna kan man ana sig till att han har magrat .., äldsta dottern har arbetat natt med pyttesmåttingar och övat sig i att sätta samman en respirator ..., mellandottern som just nu är i Ghana, berättar om vad som kan möta henne under en promenad på bara fyrahundra meter .., och från min syster i Australien, hon som snart fyller sjuttio, kommer ett mejl där hon vittnar om känslan av otillräcklighet när det gäller dagens it-teknik - om detta är vi helt överens -.
I Australien är våren på väg .., ja, det är trettio grader varmt.
I Malå är det vinter.
Här, i landet Halland, är det väl nånstans mitt-emellan.
Ja, så där fortgår tillvaron ..., bokstäver kommer och går .., susar över världshaven och sprider glädje .., och i soffan ligger harry och vilar och sigge nilsson ska få maskmedicin och jag dricker kaffe och hämtar Alvedon mot huvudvärken och jag tänker på mannen som handlade igår och berättade att idag, måndag, ska han läggas in på ortopedavdelningen och i morgon får han ett nytt knä.
Han gick med två kryckor och tyckte att det kändes spännande.
"Tänk, jag kanske får som ett nytt liv ...!" sa mannen och log.
Ungefär så är det den här måndagen i oktober.
Redan i lördags hade jag tänkt bli hemma, men susade iväg till jobbet och igår var det likadant - jobbade hårt - kom hem vid halv nio och formligen stöööööp i soffan!
Nu på morgonen ringde jag till Mattias och förklarade att nej, nu blir jag hemma.
Så här sitter jag och nyser och nyser, suger på Strepsils och har en stor sjal runt halsen
 |
| Jägarsoldaten vilar ut ... |
Utanför fönstret är det regn och blåst .., tv:s nyheter vittnar om jakten på det man tror är en u-båt ... (om det nu är en rysk sådan, så borde herr Putin få mer än en lugg i den lilla kalufs han har ...) .., hälsningar kommer från sonen som befinner sig på en fem mil lång marsch med 50 kilos packning på ryggen - det hela har varat i snart tio dagar och femmilamarschen är enbart idag - och på bilderna kan man ana sig till att han har magrat .., äldsta dottern har arbetat natt med pyttesmåttingar och övat sig i att sätta samman en respirator ..., mellandottern som just nu är i Ghana, berättar om vad som kan möta henne under en promenad på bara fyrahundra meter .., och från min syster i Australien, hon som snart fyller sjuttio, kommer ett mejl där hon vittnar om känslan av otillräcklighet när det gäller dagens it-teknik - om detta är vi helt överens -.
I Australien är våren på väg .., ja, det är trettio grader varmt.
I Malå är det vinter.
Här, i landet Halland, är det väl nånstans mitt-emellan.
Ja, så där fortgår tillvaron ..., bokstäver kommer och går .., susar över världshaven och sprider glädje .., och i soffan ligger harry och vilar och sigge nilsson ska få maskmedicin och jag dricker kaffe och hämtar Alvedon mot huvudvärken och jag tänker på mannen som handlade igår och berättade att idag, måndag, ska han läggas in på ortopedavdelningen och i morgon får han ett nytt knä.
Han gick med två kryckor och tyckte att det kändes spännande.
"Tänk, jag kanske får som ett nytt liv ...!" sa mannen och log.
Ungefär så är det den här måndagen i oktober.
Dagens fönster ...
"Saker börjar komma på plats men kanske inte på exakt rätt plats. Min lilla samling av porslin ur serien "Vår lilla stad" får bo här i köksfönstret så länge.
Ute skymtar det mer än överfyllda förrådet och annat av sorten diverse skymtar fram.
Vi betar av eftersom.
Hälsningar Turtlan."
"Saker börjar komma på plats men kanske inte på exakt rätt plats. Min lilla samling av porslin ur serien "Vår lilla stad" får bo här i köksfönstret så länge.
Ute skymtar det mer än överfyllda förrådet och annat av sorten diverse skymtar fram.
Vi betar av eftersom.
Hälsningar Turtlan."
söndag 19 oktober 2014
Och så ett eftermiddagsfönster ....
Här sitter vi och äter frukost.
Ute faller den första snön i ymniga flingor svåra att göra rättvisa på bild.
Men fint är det.
Det kommer till dig också.
//Kramsnö från Bert
Nästa veckas vinster ....
... kommer båda från Eva på Frösön och nu har ni chansen igen, ni som trååånar efter
små, röda domherrar på rad och så följer det med en liten påse vaniljdoft också!
Ett pris.
En vinnare.
Lycka till govänner!
Ps. Förra veckans vinnare - av den fina disktrasan vävd av kusin Barbro - gick till Frankrike och Monet! Grattis, grattis! Paketet är postat och går iväg måndageftermiddag. Ds.
... kommer båda från Eva på Frösön och nu har ni chansen igen, ni som trååånar efter
små, röda domherrar på rad och så följer det med en liten påse vaniljdoft också!
Ett pris.
En vinnare.
Lycka till govänner!
Ps. Förra veckans vinnare - av den fina disktrasan vävd av kusin Barbro - gick till Frankrike och Monet! Grattis, grattis! Paketet är postat och går iväg måndageftermiddag. Ds.
Det bästa för pv ...
"Det blir konserten med Chris Barber och hans Big Band ...", säger pv, som tydligen trånar efter den fina disktrasan, vävd av mellansystern, hon den evigt energiska.
"Det blir konserten med Chris Barber och hans Big Band ...", säger pv, som tydligen trånar efter den fina disktrasan, vävd av mellansystern, hon den evigt energiska.
Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...
Ja, nu är jag väl förstås alldeles för sent ute… men mitt veckans bästa var att igårkväll komma hem till ett nystädat hus och en god middag. Precis hur underbart som helst!
mossfolk
Ja, nu är jag väl förstås alldeles för sent ute… men mitt veckans bästa var att igårkväll komma hem till ett nystädat hus och en god middag. Precis hur underbart som helst!
mossfolk
Mitt eget allra bästa ...
Alla läser inte Instagram eller Facebook, så jag vill så gärna berätta det här också.
Ja, om den där innerliga hjärtevärmen från igår.
Så här var det.
Jag sitter i kassan och framför mig kommer en mamma med sina två döttrar, Filippa och Petronella.
Filippa är lillasyster och den mest pratglada lilla fröken som finns.
(Till tanten som står före i kön säger Filippa att ..."oj, vad du har handlat mycket!")
Filippas storasyster är en fröken med integritet och hon är kvicktänkt och har minst tre rävar bakom varje öra.
Igår böjde hon sig lite fram mot mig och sa:
"Elisabet (bara en sån sak ..., att hon vet namnet!), jag har två saker jag vill berätta för dig ..," och jag sa "hoppsan, shooooot, få höra!" och då ler Petronella och säger ..."jo, jag fyller nio år i dag och så har jag fått ta hål i mina öron!"
Och så visar hon sitt ena öra och jag - halleluja! - har mobilen i lådan intill kassan och frågar om jag får ta en bild och det får jag ..., och jag säger till övriga kunder att "nu är det ju så att vi har ett födelsedagsbarn här just nu .., borde vi inte gratulera henne ...?" och då ler gamla tanter och böjer sig fram och säger "men grattis, grattis!"
Man kan fråga sig varför man blir så glad över att en nioårig tös berättar att hon fyller år och vad som har hänt?
Jag vet precis varför.
Det är som med katter .., man får - utan att man har bett om det - en slags tillitsgåva och det finns - helt ärligt -, inget i världen som gör mig så varm i hjärtat.
Alla läser inte Instagram eller Facebook, så jag vill så gärna berätta det här också.
Ja, om den där innerliga hjärtevärmen från igår.
Så här var det.
Jag sitter i kassan och framför mig kommer en mamma med sina två döttrar, Filippa och Petronella.
Filippa är lillasyster och den mest pratglada lilla fröken som finns.
(Till tanten som står före i kön säger Filippa att ..."oj, vad du har handlat mycket!")
Filippas storasyster är en fröken med integritet och hon är kvicktänkt och har minst tre rävar bakom varje öra.
Igår böjde hon sig lite fram mot mig och sa:
"Elisabet (bara en sån sak ..., att hon vet namnet!), jag har två saker jag vill berätta för dig ..," och jag sa "hoppsan, shooooot, få höra!" och då ler Petronella och säger ..."jo, jag fyller nio år i dag och så har jag fått ta hål i mina öron!"
Och så visar hon sitt ena öra och jag - halleluja! - har mobilen i lådan intill kassan och frågar om jag får ta en bild och det får jag ..., och jag säger till övriga kunder att "nu är det ju så att vi har ett födelsedagsbarn här just nu .., borde vi inte gratulera henne ...?" och då ler gamla tanter och böjer sig fram och säger "men grattis, grattis!"
Man kan fråga sig varför man blir så glad över att en nioårig tös berättar att hon fyller år och vad som har hänt?
Jag vet precis varför.
Det är som med katter .., man får - utan att man har bett om det - en slags tillitsgåva och det finns - helt ärligt -, inget i världen som gör mig så varm i hjärtat.
Dagens fönster ...
Kram Ann
Tack snälla! säger jag.
På min runda idag gick jag förbi det här fönstret.
Det är inte så vackert,
men där jag bor finns den här sorten också.
Jag tycker att det är trösterikt att någon försökt få det finare genom att
rita blommor på det.
Kram Ann
Tack snälla! säger jag.
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej!
Jag är kanske för sent ute men i vilket fall:
Det bästa för mig var gårdagen med morgonpromenad bland gyllene löv på marken.
Och sen att solen visade sig (efter ca två veckors frånvaro).
Vi åkte ut till stugan och tömde kyl och frys, drack kaffe på altanen och kände att nu finns ingen återvändo. Nu är det snart vinter. Kan låta tråkigt men det fanns en slags frid i det.
Ett accepterande att nu är det den tiden.
Kram Eva
 |
| Foto: Eva G. |
Hej!
Jag är kanske för sent ute men i vilket fall:
Det bästa för mig var gårdagen med morgonpromenad bland gyllene löv på marken.
Och sen att solen visade sig (efter ca två veckors frånvaro).
Vi åkte ut till stugan och tömde kyl och frys, drack kaffe på altanen och kände att nu finns ingen återvändo. Nu är det snart vinter. Kan låta tråkigt men det fanns en slags frid i det.
Ett accepterande att nu är det den tiden.
Kram Eva
Det bästa för Gunnar i Vaplan ...
Det finns väldigt många det bästa så ibland är det svårt att välja.
Men dagens kajakpaddling är en riktig höjdare.
Någon minusgrad och insvept i fuktig dimma - tystnaden var total.
Jäsiken va vackert och vilken härlig känsla.
(men lite kallt om öronen och fingrarna var det)
/gunnar i jämtland/
Det finns väldigt många det bästa så ibland är det svårt att välja.
Men dagens kajakpaddling är en riktig höjdare.
Någon minusgrad och insvept i fuktig dimma - tystnaden var total.
Jäsiken va vackert och vilken härlig känsla.
(men lite kallt om öronen och fingrarna var det)
Kolla gärna in bilderna på min blogg:
http://kustvagen.blogspot.se/
http://kustvagen.blogspot.se/
lördag 18 oktober 2014
Förändring ....
Tv-serien Girls förstod jag mig verkligen inte på i början.
Jag är ju rätt pryd (läs: blyg) av mig - tyvärr - och kände mig inte alls hemma bland alla frimodiga unga kvinnor.
Nu tycker jag om den.
"Så mycket bättre" som alla pratade om - den tittade jag inte ens på -.
Nu längtar jag tills ikväll, även om jag kommer att missa hälften.
Nåja, det finns väl på play.
Och så ska jag försöka hitta en bild till "Girls", men det kan jag säga .., att då kommer bara tusen halvnaknakvinnobilder upp, så jag ger upp. (Men det fixade Ann i Göteborg åt mig!)
Tv-serien Girls förstod jag mig verkligen inte på i början.
Jag är ju rätt pryd (läs: blyg) av mig - tyvärr - och kände mig inte alls hemma bland alla frimodiga unga kvinnor.
Nu tycker jag om den.
"Så mycket bättre" som alla pratade om - den tittade jag inte ens på -.
Nu längtar jag tills ikväll, även om jag kommer att missa hälften.
Nåja, det finns väl på play.
Och så ska jag försöka hitta en bild till "Girls", men det kan jag säga .., att då kommer bara tusen halvnaknakvinnobilder upp, så jag ger upp. (Men det fixade Ann i Göteborg åt mig!)
fredag 17 oktober 2014
Och så kom små fåglar med posten ...
Ja, ni bloggvänner, ni är allt helt underbara!
Idag med posten kom en omgång hett efterlängtade domherrar, lägg därtill ett litet paket med väldoft, ett sååå vackert dubbelvikt kort, samt ett handskrivet brev!
Allt från Eva på Frösön!
Men det var inte allt!
Ett brev med omisskännlig handstil fanns också i postlådan!
Jo, det var ellem i Skellefteå som bidrog med två kartor med porto, allt för att glädjen ska spridas vidare.
Så nu alla rara, goa vänner .., nu får ni allt bidra med er hjärtevärme .., för nu finns priser till flera veckor framöver!
Tack Eva och tack ellem!
Här kommer en stor och varm kram från landet Halland!
Det bästa för Monet i Frankrike ...
....i veckan var vår bokklubbslunch hemma hos oss. Vi träffas till goda hemlagade trerättersluncher och alla dricker vin fast det är mitt i veckan och mitt på dagen. Men bara sådär lagom att det går att köra lite senare. Så är det härnere och ingen är alkoholist eller deltar i någon "djävulsdans" för det.
Till råga på allt unnar vi oss också supergoda bakelser till kaffet från bybagaren. Sen vidtar flera timmars intressanta diskussioner, dels kring den utvalda bokens tema, men oftast kring existentiella frågor och annat som är viktigt i livet. Detta är höjdpunkterna i vårt franska liv och det är vi alla överens om.
Hälsningar Monet.
....i veckan var vår bokklubbslunch hemma hos oss. Vi träffas till goda hemlagade trerättersluncher och alla dricker vin fast det är mitt i veckan och mitt på dagen. Men bara sådär lagom att det går att köra lite senare. Så är det härnere och ingen är alkoholist eller deltar i någon "djävulsdans" för det.
Till råga på allt unnar vi oss också supergoda bakelser till kaffet från bybagaren. Sen vidtar flera timmars intressanta diskussioner, dels kring den utvalda bokens tema, men oftast kring existentiella frågor och annat som är viktigt i livet. Detta är höjdpunkterna i vårt franska liv och det är vi alla överens om.
Hälsningar Monet.
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Det roligaste den här veckan är att Henrik kom hem på kort besök från
London. Han ska på stor fest i helgen, men igår blev det som en improviserad
fest här också.
 |
| Den älskade sonen i arbete .., skriver Ann. |
En tjejkompis till honom – Huyen – kom hit med egenbakad Pavlovatårta och
överraskade honom. Vi hade konspirerat lite hon och jag och Henrik hade
verkligen inte en aning om att hon skulle vara här. Dessutom hade Anders två
kompisar på besök från Åland. De hade ingenstans att sova i natt och kinesade
också här.
 |
Henrik gör en bild av en modell, som ska illustrera en presentation på
tisdag. Den handlar inte om kakor, men heter “Donut principle”.
Det var så kul och kändes precis som förr när ibland det låg kompisar och
sov lite överallt och när jag ibland hittade “okända” skor i tamburen på
morgonen efter en fest!
Vi åt köttbullemackor och drack öl och alla var nöjda och pratet var
högljutt!
 |
| Även Shiva tycker om slipsmakaren Carlekins alster .... |
I morse satt jag och Henrik och pratade och han berättade om universitetet
och livet i London. Såååå mysigt!
Och ikväll blir det familjemiddag med alla sönerna och då får jag också
tillfälle att se Johans senaste tatuering!
Life is good!
Och det bästa för Ulrika i Dalarna ...
... det är att sitta här och njuta av utsikten och det är helg och snart kommer Mika hem och jag har äntligen fått remiss till en smärtklinik och imorgon blir det mat hos fina fina "svärisarna" och äldste sonen stormtrivs på sin högskoleutbildning och yngste sonen stormtrivs på sin gymnasieutbildning och snart kommer fina vännen Malin på besök igen.
Just precis i detta nu känns det verkligen bra, det här som kallas Livet.
Hälsningar Ulrika.
//Elisabet skriver: är inte bilden underbar!! Jag blev så kaffesugen, så nu puttrar bryggaren som bäst.
... det är att sitta här och njuta av utsikten och det är helg och snart kommer Mika hem och jag har äntligen fått remiss till en smärtklinik och imorgon blir det mat hos fina fina "svärisarna" och äldste sonen stormtrivs på sin högskoleutbildning och yngste sonen stormtrivs på sin gymnasieutbildning och snart kommer fina vännen Malin på besök igen.
Just precis i detta nu känns det verkligen bra, det här som kallas Livet.
Hälsningar Ulrika.
//Elisabet skriver: är inte bilden underbar!! Jag blev så kaffesugen, så nu puttrar bryggaren som bäst.
Det bästa för friherrinan i Steninge ....
Fredagen den 10/10 2014, det var en stor dag för min syster, då firade nämligen hon och hennes man 55 år som gifta.
Och så talade vi om bröllopet, vi som var med på det, själv skulle jag fylla nio år den hösten.
Hälsningar friherrinan.
 |
| Bröllopet i Harplinge kyrka 1959 |
Fredagen den 10/10 2014, det var en stor dag för min syster, då firade nämligen hon och hennes man 55 år som gifta.
Jag och några andra släktingar blev bjudna på en fin fest.
Mycket god mat fick vi.
 |
| Duken hade friherrinnans mormor Karin manglat om och om igen. |
Och så talade vi om bröllopet, vi som var med på det, själv skulle jag fylla nio år den hösten.
Ja, visst är det härligt att få vara relativt frisk och åldras tillsammans.
Det var härligt att få vara med, både då och nu.
Hälsningar friherrinan.
Fredag ....
Promenad med harry nere vid havet och vid parkeringen blir det en stunds småprat med lillhunden Terrys matte och husse.
Hon är sjuttiosju och hennes make två år äldre.
I vanliga fall bor dom i Saltsjöbaden utanför Stockholm, men sommarhuset har dom här .., ett stort rödmålat hus med gröna detaljer och det är så otroligt fint.
Jag frågar om dom har planer på att flytta ner hit, ja, för gott?
"Njaaa .., det är svårt nu när vi är äldre .., och tänk, om vi inte kan köra bil sen .., då blir det ännu svårare", säger kvinnan som klappar harry mest hela tiden.
Terry - deras hund - är inte större än sigge nilsson och är den i särklass gladaste hund jag har träffat.
Svansen går i ett!!
Vift-vift!
Det här är den sista lediga dagen av tre.
Därefter blir det jobb.
Promenad med harry nere vid havet och vid parkeringen blir det en stunds småprat med lillhunden Terrys matte och husse.
Hon är sjuttiosju och hennes make två år äldre.
I vanliga fall bor dom i Saltsjöbaden utanför Stockholm, men sommarhuset har dom här .., ett stort rödmålat hus med gröna detaljer och det är så otroligt fint.
Jag frågar om dom har planer på att flytta ner hit, ja, för gott?
"Njaaa .., det är svårt nu när vi är äldre .., och tänk, om vi inte kan köra bil sen .., då blir det ännu svårare", säger kvinnan som klappar harry mest hela tiden.
Terry - deras hund - är inte större än sigge nilsson och är den i särklass gladaste hund jag har träffat.
Svansen går i ett!!
Vift-vift!
Det här är den sista lediga dagen av tre.
Därefter blir det jobb.
Om man är intresserad ...
... av människor, då rekommenderar jag verkligen humansofny att följa på Instagram.
Det är bilder av människor i New York som berättar om sina liv.
Och sina tankar.
Så här t.ex. berättar en färgad man som på bilden står och håller i en pensel:
“I think one of the neighbors had beef with my mother. Because one day when my mom went to the store, and left us alone for just a few minutes, child services came and took us away. My sister and I got split up. I got sent to a group home. It was like a prison-- everybody there was looking out for themselves. I’d call my mother and cry on the phone but she’d just say she was sorry, and there was nothing she could do, and she was trying. After a few months, my sister and I got moved into a foster home. Our foster mother was this old lady named Ms. Elizabeth. She let our mother come visit us even though she wasn’t supposed to. And she took us to church and prayed with us, and every Sunday she’d cook us a huge dinner and completely deck out the table like it was Thanksgiving. It was like some movie shit. We’d never had anything like that before. Even when we moved back with our mother, we would alway visit Ms. Elizabeth up until the time she passed away."
... av människor, då rekommenderar jag verkligen humansofny att följa på Instagram.
Det är bilder av människor i New York som berättar om sina liv.
Och sina tankar.
Så här t.ex. berättar en färgad man som på bilden står och håller i en pensel:
“I think one of the neighbors had beef with my mother. Because one day when my mom went to the store, and left us alone for just a few minutes, child services came and took us away. My sister and I got split up. I got sent to a group home. It was like a prison-- everybody there was looking out for themselves. I’d call my mother and cry on the phone but she’d just say she was sorry, and there was nothing she could do, and she was trying. After a few months, my sister and I got moved into a foster home. Our foster mother was this old lady named Ms. Elizabeth. She let our mother come visit us even though she wasn’t supposed to. And she took us to church and prayed with us, and every Sunday she’d cook us a huge dinner and completely deck out the table like it was Thanksgiving. It was like some movie shit. We’d never had anything like that before. Even when we moved back with our mother, we would alway visit Ms. Elizabeth up until the time she passed away."
Gårdagens bästa ....
Ja, kanske rent av veckans bästa .., ja, men det var konserten i Figarohallen i Halmstad med Chris Barber och hans tiomannaband (nio män och en kvinna)!
Det var pv som kom med förslaget; han hade sett en artikel i Hallands Posten om vad som komma skulle och det tog några minuters funderande innan vi ringde och hörde om där fanns några biljetter?
Jodå, det fanns.
Inte helt fylld var salongen och vi satt bra till och vilken härlig kväll det blev!
Denne Chris Barber, åttiofyra år (!!!!!) och still going strong ., lite darrig på handen och ibland lite darrig på rösten (men inte när han sjöng) och så hans musikervänner .., den långe mannen som spelade klarinett (här, via länken, i ett helt annat sammanhang ...) så man nästan svimmade (han var en blandning av Kent från Småland och f.d. pastorn hemma i Malå - Torgny Sandlund -, utseendemässigt, alltså) och mr Barber himself påminde om Prins Bertil!
Vilken sorts musik var det då som spelades?
Jo, en hel del Duke Ellington .., en del UNDERBAR blues .., min favorit förstås - Wild Cat Blues - såååå bra .., Petit Fleur (också jättebra) och så en var det sång av Chris Barber och den andre mannen som också spelade trombon.
Det finns nog inte ord för hur imponerade vi var, pv och jag själv.
Den unga kvinnan spelade klarinett, tvärflöjt och saxofon .., alla bytte dom och greppade ett nytt intstrument bara så där utan vidare och otroligt samspelta var dom!
Så här såg det ut .., ungefär. Samma uppsättning musiker och den här låten spelades och var helt fantastiskt. (Det är C.B. som står längst till höger och även sjunger på slutet).
Slut på superlativ nu.
Och tack pv som kom med förslaget!
Så här skrev den STORARTADE Ann i Göteborg om låten Wild cat blues:
"Minnet jag har av den här låten är från gymnasiets gympatimmar.
Vi skulle alltid värma upp genom att jogga runt salen till "Wild cat blues", men jag gillar den."
Och Ingela i Malå skrev så här:
"Hemma fanns det en EP med "Petit fleur" men de andra låtarna minns jag inte vilka det var."
Och Gunnar i Jämtland minns också ...
"Jag hörde honom live på den tiden det begav sig. Han var på ett ställe som hette Runeborg här på Frösön.
Det var ett litet danspalats, typ Nalen, men mycket mindre. Det som var bra var att det fanns ett gemensamt ägarintresse mellan dessa två ställen och det gjorde att de artister som uppträdde på Nalen ofta även kom hit upp till Frösön.
Tyvärr så brann Runeborg ner, eller om det bara revs, försvann gjorde det i alla fall."
Ja, kanske rent av veckans bästa .., ja, men det var konserten i Figarohallen i Halmstad med Chris Barber och hans tiomannaband (nio män och en kvinna)!
Det var pv som kom med förslaget; han hade sett en artikel i Hallands Posten om vad som komma skulle och det tog några minuters funderande innan vi ringde och hörde om där fanns några biljetter?
Jodå, det fanns.
Inte helt fylld var salongen och vi satt bra till och vilken härlig kväll det blev!
Denne Chris Barber, åttiofyra år (!!!!!) och still going strong ., lite darrig på handen och ibland lite darrig på rösten (men inte när han sjöng) och så hans musikervänner .., den långe mannen som spelade klarinett (här, via länken, i ett helt annat sammanhang ...) så man nästan svimmade (han var en blandning av Kent från Småland och f.d. pastorn hemma i Malå - Torgny Sandlund -, utseendemässigt, alltså) och mr Barber himself påminde om Prins Bertil!
Vilken sorts musik var det då som spelades?
Jo, en hel del Duke Ellington .., en del UNDERBAR blues .., min favorit förstås - Wild Cat Blues - såååå bra .., Petit Fleur (också jättebra) och så en var det sång av Chris Barber och den andre mannen som också spelade trombon.
Det finns nog inte ord för hur imponerade vi var, pv och jag själv.
Den unga kvinnan spelade klarinett, tvärflöjt och saxofon .., alla bytte dom och greppade ett nytt intstrument bara så där utan vidare och otroligt samspelta var dom!
Så här såg det ut .., ungefär. Samma uppsättning musiker och den här låten spelades och var helt fantastiskt. (Det är C.B. som står längst till höger och även sjunger på slutet).
Slut på superlativ nu.
Och tack pv som kom med förslaget!
Så här skrev den STORARTADE Ann i Göteborg om låten Wild cat blues:
"Minnet jag har av den här låten är från gymnasiets gympatimmar.
Vi skulle alltid värma upp genom att jogga runt salen till "Wild cat blues", men jag gillar den."
Och Ingela i Malå skrev så här:
"Hemma fanns det en EP med "Petit fleur" men de andra låtarna minns jag inte vilka det var."
Och Gunnar i Jämtland minns också ...
"Jag hörde honom live på den tiden det begav sig. Han var på ett ställe som hette Runeborg här på Frösön.
Det var ett litet danspalats, typ Nalen, men mycket mindre. Det som var bra var att det fanns ett gemensamt ägarintresse mellan dessa två ställen och det gjorde att de artister som uppträdde på Nalen ofta även kom hit upp till Frösön.
Tyvärr så brann Runeborg ner, eller om det bara revs, försvann gjorde det i alla fall."
torsdag 16 oktober 2014
Kanske var jag tjugotvå ...?
I alla fall bodde vi i Kungsängen, tre mil utanför Stockholm och jag var på väg till jobbet tidigt en lördagmorgon och från bilradion hördes Ring-så-spelar-vi .., någon hade önskat "Wild cat blues" och jag skruvade på ljudet allt som gick och blev som r u s i g ..., jag hade nog aldrig hört nånting så ljuvligt och medryckande och jag stannade bilen på parkeringen och lyssnade klart.
Det var den här låten som spelades och det var inget annat än m a g i s k t.
Och tänk, ikväll ska jag få höra honom på riktigt.
Halv åtta på Halmstad Teater.
I alla fall bodde vi i Kungsängen, tre mil utanför Stockholm och jag var på väg till jobbet tidigt en lördagmorgon och från bilradion hördes Ring-så-spelar-vi .., någon hade önskat "Wild cat blues" och jag skruvade på ljudet allt som gick och blev som r u s i g ..., jag hade nog aldrig hört nånting så ljuvligt och medryckande och jag stannade bilen på parkeringen och lyssnade klart.
Det var den här låten som spelades och det var inget annat än m a g i s k t.
Och tänk, ikväll ska jag få höra honom på riktigt.
Halv åtta på Halmstad Teater.
Fönstertröst en regnig dag ...
...behövs fler ord?
Liksom hos er manifesterar sig västkustklimatet mycket tydligt just nu!
Hälsningar Anna.
...behövs fler ord?
Liksom hos er manifesterar sig västkustklimatet mycket tydligt just nu!
Hälsningar Anna.
Hemma ....
.... såg det ut så här när Nils-Erik Eriksson (vi gick högstadiet tillsammans, men inte i samma klass) tog fram kameran.
Om man följer stigen till höger på bilden (den heter Kärleksstigen) och går i kanske tio minuter ., hela tiden med sjön på sin vänstra sida, då kommer man till Ringvägen 29 där jag växte upp och kom att tillbringa totalt nästan trettio år.
Tack snälla Nils-Erik som lät mig låna bilden!
.... såg det ut så här när Nils-Erik Eriksson (vi gick högstadiet tillsammans, men inte i samma klass) tog fram kameran.
Om man följer stigen till höger på bilden (den heter Kärleksstigen) och går i kanske tio minuter ., hela tiden med sjön på sin vänstra sida, då kommer man till Ringvägen 29 där jag växte upp och kom att tillbringa totalt nästan trettio år.
Tack snälla Nils-Erik som lät mig låna bilden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)