Idag blir det dragning ....

Barnbarnsglädje för Lena ...

Och följande har delat med sig av glädje och värme:

Det var Lena i Östersund (första gången hon är med, hurra!!, hurra!) som fick agera häst och galoppera fram och tillbaka, när barnbarnen var på besök

Monet i Frankrike .., henne glädje handlar också om barnbarnsglädje .., nämligen dottersonen som bor i Frankrike och har skrivit att han älskar sin mamma, på svenska!

Det bästa för Lisbeth i Stockholm (känd som Tankevågor), ja det är detta:

"Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka. Tungt har det varit.
Men vilka underbara barn jag har i min klass. När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet.
Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….
Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera! Underbara, fina, fantastiska barn!
Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio."

Turtlan i Karlstad .., hon känner sig glad och lycklig över flytten till huset och att där ryms så många goda vänner och nu hade det blivit arbetskamratsmiddag hemma hos Turtlan.

Ann i Göteborg var rusig av glädje över körens framträdande tillsammans med Martin Stenmarck.
Vilken lycka att få vara tillsammans och sjunga och ha roligt!

Gunnar i Jämtland har åkt skridskor på blank-is, eller var det kanske spark?

Eva i Tyresö gladdes - och kände tacksamhet - över ett välfyllt kylskåp. Helt annorlunda var det i Evas barndom, då hennes mamma fick vända på slantarna och kylskåpet ekade tomt.

Lena i Steninge har haft soteld i skorstenen .., brandkåren från Getinge kom till undsättning, allt gick bra, men tänk, så det hade kunnat sluta! Nu blev det glädje över det lyckliga slutet.

Själv gläds jag alldeles omåttligt åt den lilla fotoboken med mina egna bilder, bilder som gör mitt hjärta varmt .., och bilden här ovanför gör inte boken rättvisa, det är som alltid för mörkt här inne och sidorna är lika vita och fina.
Men glad blir jag.
Till exempel av lille Sigge som krånglar sig in där det som allra mest trångt, i en liten plastkorg i tvättstugan!

Någon fler som vill vara med?
Ni har fram till klockan 11 på er!

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Hej hej...

Det bästa har även denna vecka har varit alla skridskoturer och sparkåkningar på Alsensjöns is.
Det är verkligen en frihetskänsla att vara ute på en sjö vare sig den är öppen eller isbelagd.

/gunnar i vaplan/

Nu har det börjat ....

Natten mot idag drömde pv om Vasaloppet.

Ulrikas utmaning, dag 29 ...

"Kraft" ... är temat för dagens hos Ulrika.

Å, kraft får jag av alla stunderna vid och i havet!

(Och i mitt knä ligger min kalender uppslagen vid septembersidorna .., jaha ja, jag drömde förstås om resan till London  och Last Night of the Proms i Hyde Park och allt det andra! Ja, kraft får man av att göra nånting annat också. Och musik.).

Utmaning nr 29 .....

Dagens tema hos Onekligen är "Det var onekligen väldigt roligt när ..."

Ja, det   v e r k l i g e n  roligt när vi i somras hade varit i Dikanäs och hälsat på min moster, mina kusiner och kusinbarn och sen - på väg till Arvidsjaur - , en paus vid en brusande älv och fint väder var det och jag såg en Strömstare och Smörbollar och kände mig så väldigt mycket hemma.

En bit därifrån fanns en bro och på den bron tappade jag min telefon, rakt ner i asfalten.
Ren tur att den inte blev krossad av någon bil och inte ramlade ner i vattnet.

Dagens fönster ...

... får bli fönstret mot väster och mot grannen och havet till.

Och nu ser jag att här blir det en femte advent som firas .., inte förrän idag upptäcker jag att det är fem ljus i staken. Nåja, det här är ju elljusstake, Bert. Se där .., du har fostrat oss!

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Veckans bästa kommer från min dotter vars tvåspråkiga (franska och svenska) lilla femåring skrivit denna lilla lapp till sin mamma.

Han är inte tränad att skriva på svenska eftersom han går i fransk skola utan detta är uppsnappat helt fonetiskt. Observera den fina svenska flaggan!

 Hälsningar Monet.

En dag kvar ...

Ni som vill vara med .., glöm nu inte att mejla glädjen till bisse151@gmail.com.

Dragning på söndag.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Mitt bidrag blir häromkvällen när kära gamla kompisgänget samlades här. Alla kom mangrant.
En klämde t o m in besöket mellan diverse barnskjutsningar. En annan kom lite senare efter en tenta.

Sånt glädjer.

Å så kul det var.
Prat, skratt och soppa. För det var menyn, fisksoppa (hemgjord) och kladdkaka (köpt)
Lite balans på hinna med så blev det så.

Alla åt gladeligen och trivdes. Det är så kul bjuda hem så här. Både ha plats till det och att det blev så lyckat.

Bidrar med en suddig bild på diskbänken efteråt. Men nu är det bara att stuva in i diskmaskin så det går också så bra

Hälsningar från Sopp-Turtlan.

Dagens bästa ...

Det måste väl ändå vara Ljuset.

Att det blir vinter, det är inget som bekymrar mig .., men det som är trist, det är ju detta att det blir så oerhört mörkt. När då solstrålarna bryter igenom ...., ja, men då blir man nästan salig!

Annat som gjorde min dag:  för några veckor sedan testade jag något som jag läst om i Göteborgs Posten .., nämligen detta med Bookagram.

Jag, som är tämligen oteknisk, snubblade mig fram mellan sidorna och drog bilder hit och dit innan det kändes bra.

Det underbara fåret stod där och hängde och klängde över stängslet i somras  .., det var i Steninge Kyrkby och jag ville bara pussa det på nosen!

 

Jag tänkte mig den lilla boken till mig själv, som en present. 

En julklapp. 

Om jag blev nöjd?

Svar: ja, absolut! 

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

En av veckans vinster .., skänkt av friherrinnan. Två såna här är ett pris.

Det bästa denna veckan är att huset står kvar efter skorstensbranden.

Annas har det mesta gått emot mig . 

Men nu har jag gjort ostkaka, den blev bra i alla fall.

 

Nu ska jag lasta in mig och Shejken i bilen och köra till Värnamo och fira 1:a advent.

TREVLIG ADVENT på ER alla.

Friherrinnan

Kvinnor i Lissewege, Belgien ...

På sidan "where we live" på Facebook, såg jag idag den här bilden.
Jag tycker att den är så oerhört livsbejakande och härlig!

Skulptör var Laurent Geers.
Tänk, jag var helt övertygad om att det en kvinna gjort dessa, men se, där hade jag fel.

Fotograf är Guido Jansen och jag har fått tillåtelse att visa bilden här; alla är ju inte på Facebook.

Visst är den underbar!

Tack Guido!

Herr Jansen skickade massor med bilder från utställningen, här är ännu en!
Sånt här tycker jag om.

Det bästa för Lena i Östersund ...

Hejsan Elisabeth!

Veckans glädje...ja när jag tänker efter finns det ju hur mycket glädje som helst som t  ex när den ybergråa  himlen plötsligt öppnade sej några minuter och släppte fram ett makalöst guldglitter över Storsjöns nästan blanka yta.

 

Kaffestunden med den nästan borttappade vännen. 

 

Att helgprenumerationen på DN äääntligen verkar fungera. 

 

Men bästa, största glädjen var när kusinflickorna L 5,5 år och H snart 3 år efter att ha lekt hos mej hela eftermiddagen bestämde sej för att sova över hos mej som är deras mormor.

 

Så mycket glada skratt och fnitter och tokigheter det blev. 

Mormor som förvandlades till en häst och kommenderades från stallet till att galoppa, till att gömma mej, till stallet igen, till att gå promenad med koppel av garn. Skön sagoläsning i soffan.

Många härliga, roliga tecknigar blev också ritade, kommenterade och uppsatta på väggen. 

 

Ja, lite så ser min glädje ut.

Många glada hälsningar från Lena i Östersund

 

// Å, du rara Lena! Varmt välkommen i glädjebyttan! Sååå glad jag blev av att se ditt namn i inkorgen. Nu väntar jag bara på tjejen i Småland och alla andra som står i dörröppningen men inte tar steget in i värmen ...

Ulrikas utmaning, nr 28.

Temat är Favorit.

På min blogg "Min vänstra hand" finns nästan fyrahundra vänsterhänder.
Det här är favoriten.

Vera Hanssons vänstra hand.

Gårdagens tema hos Onekligen ...

"Ibland skulle jag vilja ...", är temat. 

Å, tänk att kunna åka Vasaloppet och gå i mål och bli emottagen med medalj!

Att känna sig rå-stark!

Vilken lycka.
(Och nej, bilden har inget med skidåkning att göra, möjligen med mina drömmar).

Dagens rubrik är "Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa!"

Bokstäver på väggen hos Gunnar i Jämtland

Helt ärligt tycker jag att människor får läsa det dom själva finner intressant.

Nåja, här är en bok som jag tyckte oerhört mycket om.

Och detta var utmaning nummer 28 hos Onekligen.

Dagens fönster ...

Hej,

jag har länge följt den blogg och nästan lika länge tänk skicka fönsterbilder.

Men som vanligt är det en massa som kommer emellan.

 

Men nu om två veckor står jag med bägge fötterna i myllan i Sverige igen efter 15 år utomlands, dessutom utan jobb. Det innebär också att jag har mer tid med foton och annat kul.

 

Nu har det mesta med flytten lugnat ner sig och jag har bara få grejer kvar som ska hämtas av “Petit Rien “ typ myrorna nästa tisdag - och dessutom blir det turer till återvinningen allt som oftast.

 

 Jag kommer att landa på Öland men med täta besök i Halland och dotter  och barnbarn!

Jag hoppas att ni får en stämningsfull första advent.

Fotot är taget på orangeriet i den Botaniska trädgården i Meise /ligger strax utanför Bryssel/

Bilden är tagen från 10 ut mot 25

Vänliga hälsningar

Eva alias Benved

// Tack snälla Eva! säger jag.
Ditt alias - Benved - det kommer jag mycket väl ihåg .., hade inte du en blogg?  Och om du visste så glad man blir över fönster som susar iväg från alla möjliga håll på vår jord! Och välkommen hem! säger jag och har du vägarna förbi det gula huset, så finns det kaffe och kanske pv:s gifflar att kalasa på!

Mitt eget bästa ...

Min egen mamma när AP tar studenten ...

Det där med vårt ursprung och våra förfäder .., det är kanske inte så viktigt, tycker många.

Men .., när en alldeles underbart fin vän - adopterad sedan späd ålder - får ett telefonsamtal där en man säger att efter en släktutredning så har han- till sin förvåning -, fått reda på att där finns en storebror - det är han som plötsligt visar sig vara storebror som tar emot samtalet - och att den där storebrodern även har en lillasyster .., då vet min glädje inga gränser!

"Men .., hur lät din halvbror ...?" undrar jag.

"Skittrevlig!" svarar han som under hela sin uppväxt levt som endabarn.

Nu visar det sig att halvsyskonen inte alls bor långt från varandra.

Tänk .., om vi människor kunde sluta med allt detta hemlighållande, ty .., förr eller senare uppdagas alltid sanningen.

I det här fallet blev det förr.

Och jag är så innerligt glad för mannen som nu plötsligt är storebror!

Det absolut bästa för Ann i Göteborg ...

Det oslagbart bästa den här veckan måste bli konserten i tisdags med Gospelkören och Martin Stenmarck.

700 personer i publiken och knappt 400 i kören gjorde att kvällen kändes STORARTAD och “magisk”, som man säger numera.

Alla var på sitt bästa humör, kören gjorde sitt yttersta och tycka vad man vill om Martin, men han har ju en härlig röst! 

Allt detta hade ändå varit omöjligt att genomföra utan den fantastiske Joakim Forss som ackompanjerar och körledaren Gabriel Forss. 

Jag är så otroligt glad att jag är med i Du kan sjunga gospel-kören!

Det är inte mycket som slår detta!

Bästa hälsningar
Ann

Här och då ....

Nej, jag tycker ju verkligen inte om solnedgångsbilder, absolut inte.
Skrev jag en gång.

Ändå slänger jag på mig anoraken, tar harry i kopplet och går det fortaste jag kan ner mot stranden för att hinna med! Helt och hållet hinner jag inte .., solen har lika brått att sänka sig nere i väster, mot Danmark till.

Men härligt var det!

Och lite småprat med en granne blev det också.

Vi var många (åtminstone fyra personer) som försökte fånga ögonblicket.

Två dagar kvar ...

Till detta.

Ulrikas utmaning ...

"Idag åt jag detta" ....ja, hos friherrinnan.

Om det har jag skrivit i inlägget här under.

Temat för dagen kom alltså härifrån.

Och gott var det!

Antiklimax ....

I flera dagar, ja, säkert ett par veckors tid, har friherrinnan planerat för den recepttävling som Hemköp har annonserat om.

Idag skulle det ske och jag hade lovat att ta en bild och så skulle detta postas på hemköps sida på facebook.

Så vi gjorde allt detta och just som jag skulle till att lägga in bilden, så upptäcker jag att hemköp har skrivit att nu har vinnarna utsetts .., och så kom olika namn upp.

Oj!
Friherrinnan var för sent ute!
Fyra dagar för sent!

Sällan har jag så tydligt sett en förväntansballong punkteras ..., sååå mycket besvikelse ..., men vi åt upp maten som var underbart god .., torsk i en sås med citronpeppar .., där var ärtor ..., pressad citron .., en sallad med finstrimlad blekselleri, ingrid-marie-äpplen i små, små bitar och annat gott .., och så pressad potatis till allt detta! Jättegott!

Och även om du nu inte vann, kära Lena, så är du i alla fall en vinnare i mina ögon!

Innan jag fick skjuts hem igen till Stensjö, så tog jag en bild av den vackra duken på Lenas bord.
Det visar sig att det är hennes mormor som - dels har vävt själva tyget - men också broderat det vackra mönstret!

En duk som måste vara långt mer än hundra år!

Visst är den fin!

Receptet i korthet: 

1 pkt upptinad torsk, 400 gr
3 dl gröna ärtor
citronpeppar
salt

1 påse Findus ost, - och broccolisoppa
6 dl mjölk
chilipulver

Lägg ärtorna i botten på en form .., så torsken i fyra bitar .., krydda efter behag.
Gör såsen som blir rätt tjock och häll ovanpå, sen in i ugnen i 18 minuter ungefär, 225 grader.

Det var jättegott med finstrimlad blekselleri/små röda äppelbitar/paprika, strimlad romansallad med  lite pressad citron över.  Och så pressad potatis. Ni förstår så smarrigt det var!

Gårdagens utmaning ..., "kolla, här jobbar jag!"

Fine Peter som nu slutat och arbetar på Hemköp i stan.

Ja, inte i charken, men väl i lilla Hemköpsbutiken Ankaret i Haverdal.

I hela mitt liv har jag varit affärsbiträde eller kassörska.

Jag har varit frukt, - och gröntansvarig, textat skyltar, suttit i kassan, sommarvikarierat lite i charken,
varit kassaledare och fixat kassascheman, haft och har hand om frimärksbeställningen (det roligaste av allt nästan!) och så är jag i mejeriet och kollar datum och varannan tisdag beställer jag mejerivaror till kommande torsdag.

Det är mitt yrkesliv i ett ett nötskal.

Om det är ett trivsamt yrke?

Ja, alldeles omåttligt!

Man träffar enormt mycket människor .., äldre och yngre, turister och säljare, småttingar och tonåringar och det är förstås det allra bästa med jobbet.

Underbar arbetskamrat på 80-talet: Ella Grundberg på Ica Nilahallen i Malå.

Och ljuvlig liten kund här i Haverdal .., hon som dagen till ära fått hål i öronen och så glatt
visade upp allt det nya!

Pågenförsäljaren från tiden i Ystad som nu dök upp här i lilla Hemköpsbutiken.

Och man kan få besök av en före detta alltid så vänlig arbetskamrat
Numera är han - som heter Fredrik - också hemköpare, men i Lund.
Har någon av er som läser här vägarna förbi i den butiken, så hälsa från Bettan.

Ica Nära i Ystad .., i tretton år blev jag där.
Nästan som ett andra hem.
Fem ägare hann jag med under alla åren.
Jo, jo, det tar på krafterna att ha bloggmadamen som anställd ...

Och man kan få teckningar av kunder också ....

Det här yrket har låg status i vårt samhälle, men jag kan ärligt säga att jag känner en väldig yrkesstolthet som jag försöker att överföra när vi får nya, unga sommarjobbare.

Vad man än sysslar med, ska man försöka att göra det så bra som möjligt, det tycker jag.

Och utmaningen kom härifrån.

En ledig torsdag ...

Och husets herre är eländig värre .., kraxar och har sig, men kan omöjligen bli hemma, fast jag tycker att det är vansinnigt att ge sig av.

"Det går inte, vi ska ha två prov idag och en av mattelärarna är barnledig och nej, det blir alltför struligt .., men jag tar bilen ...", säger den krasslige.

Själv mår jag bra - något att i sanning vara tacksam för när jag läser hur andra har det -, och ska om någon timme bli hämtad till friherrinnan och där ta bilder av hennes tävlingsbidrag, ja, hon har lagat något delikat i matväg (får vi hoppas) som nu ska fotograferas och sen är det bara att hålla tummarna.

Så länge ger jag småfåglarna mat .., flyttar den största fröautomaten en bit bort, så inte grannens tuffe lille katt Messi kommer åt att sitta där och vänta på lunchen lika enkelt ..., och fåglarna blir alldeles förvirrade  .., "men vad är nu detta!! den har ju hängt på samma ställe i flera år!!", ja, ja, kanske att jag får flytta tillbaka den?

Det är kyligt ute .., klar luft .., och jag har aldrig någonsin under mina år här sett sååå många sträck av gäss som flyger mot havet till. Måhänd är det helt optimalt flyttväder just idag?

Dagens fönster ...

Helt förvissad är jag att kyrkans fönster sitter rakt, men se, hos mig hamnar dom lite på sniskan.

Det här är i alla fall Färingtofta kyrka i Skåne, belägen vid väg 13.

Kyrkan ligger på en höjd med milsvid utsikt över det skånska landskapet.

Så här låter det när det är dags för klockringning.

Ulrikas utmaning, dag 26 ....

Dagens tema är symbol. 

Ja, dom här skulpturerna i Växjö, dom är verkligen - för mig - symboliska för kvinnors eviga kamp mot olika kroppsideal.

Skulptör var Marie-Louise Bergenstråhle och bilden togs för många år sedan när jag hälsade på hos smålands-Kent.

Två dagar i Skåne ...

Först ett besök på Hässleholms sjukhus som måste ha världens mest underbara personal!
Till röntgen har jag tid 14.10, men ropas upp en halvtimme innan och en vänlig kvinna, ursprungligen från Polen (berättar hon själv) stereoröntgar mitt protesknä och hon säger "har do micket ont i ditt knä, Elisabet, det är så svollet?" och det är hon den första människan som säger till mig, ja, på ett sjukhus, alltså.

Och jag säger att nä, det bara när jag har arbetat, dom där två sista timmarna, då vill jag nästan gråta, så ont har jag, men det går över tills nästa arbetspass och så där håller det på.

Sen blir det nytt väntrum tio meter bort, för besök hos sjukgymnasten.
Jag tittar på klockan .., en och halv timmes väntan!

Men se, då dyker ett glatt ansikte upp och frågar vem som är Elisabet Nilsson och så får jag komma in nitto minuter före utsatt tid och sjukgymnasten är en kvinna i mina döttrars åldrar och hon är vänligheten personifierad och säger "men åååå, vilken rörlighet du har i ditt knä!" och fast hon inte alls behöver, så tar hon sig en titt på min nya protes och visar strääääck-övningar och är så rar så jag tror att mitt hjärta ska gå itu.

Nu väntar ytterligare två år till nästa kontroll.

"Och Elisabet, får du såna problem som du säger dig ha .,. då tycker jag att du ska höra av dig till oss här i Hässleholm, det är ju här du är opererad ...", säger hon.

 

Sen kör jag söderut till min syster på landet utanför Hörby.

Hon bjuder på kokt skedpalt och stekt renskav och det är så gott så jag nästan äter ihjäl mig! 

Efteråt sitter vi i vardagsrummet .., jag räknar till tio tända ljus och blir varm i hjärtat vid åsynen av gungstolen - den som en gång stod i hallen hemma i Malå -, och där pappa brukade sitta och läsa Fib Aktuellt eller bildtidningen Se ..., och på väggen hänger den blå vepan som mina systrars mamma vävde innan hon dog, alldeles på tok för ung.

Hela kvällen sitter vi var sin del av hörnsoffan. 

I min systers knä vilar Harry och jag har en svartprickig dalmatiner som heter Tara intill mig. 

Och så blir det onsdag och solen som strålade så vackert igår, har försvunnit. 

Vi äter frukost i stora matsalen med bjälkar i taket och mammas virkade äggvärmare får mig att le ..,. jag minns så väl, så väl när hon satt i köket och jag fick sy fast ögonen! 

Livstyckeögon.

Bordstabletterna är inhandlade i Äpplets Hus i Kivik och jag försöker räkna ut hur många äppelsorter som vi har haft på affären.

Efteråt tar jag harry med mig och kör hemåt .., fast först en sväng förbi Klippan. 

Vägen dit är mer än vacker, med bokskog på ömse sidor om vägen. 

Tänk skir bokskogsgrönska om våren ...

Besöker Yllefabriken men hittar inte rätt färg på den filt jag tänkt mig. 

Däremot ramlar jag på ett vackert brunnslock eller vad man ska kalla det.

Och gratis är det också.

   

Så här är det: jag ÄLSKAR såna här små utflykter som blir till nästan en semester! 

I Färingtofta parkerar jag och går uppför branta backen och tar mig en titt på den fina kyrkan och på kyrkogården som formligen översvämmas av buxbom! 

 Sååå vackert är det!   

 

Hemma i Malå är det inte så viktigt med titlar på gravstenarna och är där några så är det ofta gruvarbetare eller skogshuggare .., droskägare eller nåt sånt.

I Ystad vimlade det av titlar! 

Det var sjökaptener .., officerare och allt möjligt annat. 

Här, i mellersta Skåne, står det lantbrukare på var och varannan gravsten, ja, förutom då någon löjtnant.

   

Och se där, en riksdagsman .., herr Jöns Carlsson.

Men där finns andra .., Hilda Andersson, till exempel, som bara blev knappt tretton år.

Vad hände med henne?  

Långt ifrån alla skånska hus är vacka, där finns fula, skruttiga ruckel, men det här, alldeles intill kyrkogården, skulle man ju kunna tänka sig.

Ser ni punschverandan ...?

Å, tänk att sitta där med en kopp kaffe en tidig morgon i maj och höra koltrasen flöjta!

Och sen kör jag vidare hemöver .., upptäcker en jakthund på drift, mitt på vägen springer den och lever farligt .., långtradare kör fort och jag blinkar med helljuset och varnar och ringer sedan det bekanta numret 020 9 99 4 44 och trafikledningen tar hand om samtalet och sen är jag i Ängelholm och där är Laholm (där Ebbeståhls bor, vink-vink!) och så Susedalen och Fylleån och Halmstad och Sturegymnasiet där pv arbetar och Haverdal där jag köper 20 kg fågelfrö och sen sitter harry och tittar ut och vet att nu, nu är vi snart hemma. 

Vilken underbar resa det var! 

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där landet som ni ju känner till.

Landet Halland.

Fina, kärva, inte-inställsamma-landet-Halland.

Den fina kristallen har kommit susande från Frankrike.

Tack Monet!