 |
| Min egen mamma när AP tar studenten ... |
Det där med vårt ursprung och våra förfäder .., det är kanske inte så viktigt, tycker många.
Men .., när en alldeles underbart fin vän - adopterad sedan späd ålder - får ett telefonsamtal där en man säger att efter en släktutredning så har han- till sin förvåning -, fått reda på att där finns en storebror - det är han som plötsligt visar sig vara storebror som tar emot samtalet - och att den där storebrodern även har en lillasyster .., då vet min glädje inga gränser!
"Men .., hur lät din halvbror ...?" undrar jag.
"Skittrevlig!" svarar han som under hela sin uppväxt levt som endabarn.
Nu visar det sig att halvsyskonen inte alls bor långt från varandra.
Tänk .., om vi människor kunde sluta med allt detta hemlighållande, ty .., förr eller senare uppdagas alltid sanningen.
I det här fallet blev det förr.
Och jag är så innerligt glad för mannen som nu plötsligt är storebror!
6 kommentarer:
Läser inte bloggar så ofta, men när jag ibland får för mig att läsa någon... så slår det mig att hon som bor i landet Halland, henne vill jag läsa!
Nu är jag här... och sitter därför och funderar kring ditt senaste inlägg, jag som är storasyster och utan föräldrar kvar på jorden... tänk om jag inte vetat om den lillasyster jag faktiskt har... nej, det blev för jobbigt att föreställa mig. Nöjer mig med att konstatera att jag älskar henne ofantligt mycket... (kan man älska mer eller mindre, antingen gör man väl det eller så gör man det inte... nåväl).
Tack för lugnet och eftertänksamheten du sprider med din blogg!
Ingela: så snäll du ändå är! Tack.
Och jag har ju bara halvsyskon, som känns som "hela", eftersom jag inte vet nånting annat. Det gör ju däremot dom, som är ganska mycket äldre.
Det måste vara helt underbart! Tänk om jag som endabarn plötsligt skulle få ett syskon!
Jag kan inte föreställa mig hur det skull vara!
Ruta Ett: har nyss pratat med den nyblivne storebrodern. Alltså, det är så fantastiskt .., och jag tycker att han är så storsint som ser med sån .., förståelse på sin biologiska mamma som inte behöll honom.
fantastiskt är det…
Jag vet att du Elisabet stod på gräsmattan när jag kom till min familj i Malå. Senare i mitt vuxenliv har det vid olika tillfällen dykt upp totalt fem syskon i olika familjer och en originalpappa, lika omtumlande varje gång men också lika fantastiskt hur livet kan bli och hur hemligheter inte håller i längden. Lika som storebror som du skriver om kan jag förstå att det kan bli så att man lämnar bort ett barn och själv känner jag ingen bitterhet över det alls, snarare tacksamhet! Till storebror om du läser det här, lycka till!! Å
Skicka en kommentar