Mitt eget bästa ...

Nio minusgrader och alldeles vindstilla.

Då tar vi harry med oss och går ner till stranden.

Iskallt om fingrarna .., och frusna fotsteg i sanden.

Prasslig strandråg.
Och harry som springer och skuttar och så småningom dyker bästa kompisarna elsa och alice upp .., ååå, då blir det ännu mera spring och hopp!

Tång som flutit i land och nu bildar mönster .., som garnhärvor, nästan.

Tidigare på morgonen tycktes jag höra ljudet av ejdrar.
Men nix .., där är knappt en enda sjöfågel inom synhåll.

Och inte en chans i världen att jag skulle tänka mig ett dopp idag.

 Smått liv i stort liv.

Nästan hemma, just innan vi passerar Ecke och Britts sommarhus, finns detta. 

Hur många vildäpplen som helst som har fallit till marken! 

Och nu är kaffet urdrucket .., småfåglarna har fått mat, koltrastarna skivor av äpplen .., storslalom på tv:n och pv sitter i soffan och tittar. 

En härlig morgon i slutet av december.

Just så.

Söndagsfönstret ...

Två fönsterbilder fastnade i mobilen på juldagen, när vi var till stugan.
Det här är en av dem.

Önskar er en god fortsättning och ett gott nytt år :-D
Förhoppningsvis blir PV kry till nyår också!

Kram från Kerstin

// Oj, så alerta ni är med håven nu i slutet av december! Tack snälla! säger jag. Elisabet.

Och så ännu ett kvällsfönster från ...

"Kan den falla under rubriken Fönster?

Kvällens vinst på Liseberg på Kaninhjulet. Nr 12 är ett hett (kallt....) stalltips.

Frk Grön Kanin i vårt hotellfönster med flera fönster bakom.

Så blir motivationen till den här Fönsterbilden.

Turtlan"

// Jodå, det passar hur bra som helst! Tack madame sköldpadda!

Och så ett kvällsfönster från ...

.... Norrbotten och Bert som skriver så här:

Hej. 

 

Köksfönstret i stugan har blivit en tavla, när jag kliver upp från soffan efter en kort eftermiddagsslummer i juletid.

Varsågod!

God fortsättning på julen.

// Bert

 

Ja, God Fortsättning till dig också Bert, säger jag och tackar så mycket för fina fönstret. 

Vilken snötyngd gran där ute!! Så vackert!

Det som värmde Annes hjärta ...

Hej och God Jul!

 

Nämen, nu har jag återigen missat att skriva och berätta om veckans bästa. Men så är livet som introvert. Men till nästa omgång där jag kan ha förmånen att få ligga och frottera mig i din bloggflock så kommer här mitt bästa.

 

Jag säger bara julbord! 

Det är säkert 10 år sedan jag begick ett julbord, men nu så var det dags och så fantastiskt underbart gott. Måste också göra reklam för Sjögestad motell som ligger vid gamla Riksettan

precis utanför Mantorp. 

 

Det tar 7-8 minuter att promenera dit hemifrån sonens familj och ändå har det inte blivit av tidigare att gå dit och frossa i alla godsaker.

Visst är det typiskt att man förbiser det som är allra närmst.

 

 

En sak till som var det bästa i förra veckan var att jag i år fick iväg mina julkort. 

Förra året var jag ju lite skadad i armen och hade svårigheter med att hålla en penna och då blev det inga hälsningar. 

 

Så nu kommer det kort till dom som jag har adress till och alla ni andra i bloggflocken önskar jag en riktigt God Jul.

 

Anne i Mantorp

Och så här ser han ut numera ...

Pojken - som numera är en ung man - Winai, som ett antal bloggvänner stöttar ekonomiskt, så han kan utbilda sig till bilmekaniker.

Så här såg God Jul - hälsningen ut som kom från honom häromdagen.

Lycka!

Jo, lycka är att göra skillnad i en annan människas liv.

En vanlig lördag ...

... kan se ut så här.

Fru Prickigt Djur har äntligen fått en liten mössa - förfärdigad av den rara, men ack så krassliga, Ann i Göteborg! (Två domherrar följde också med och finns nu i västerfönstret! Tack Ann!)

Så här ser det ut när mössan är på.
"Himla snygg fru man har ...!" tänker nog Herr Prickigt Djur aningen malligt.

Från Ghana kommer två turkosfärgade katter i keramik.
Nu står dom där aningen förundrade över det nya livet långt uppe i norr.
Allt är annorlunda, mot för livet i butiken i Accra.
Inga kattkamrater längre .., bara två prickiga djur i trä.

"Men vi är också från Afrika .., och vi har funnit oss väl tillrätta, ja, vi har bott i Ystad också, men det vet ni förstås inte var det ligger .., det är ännu längre söderut .., och ni kommer säkert att trivas här i det gula huset ...", förklarar fru Prickigt Djur som är omtänksam och tänker på alla.
Det lugnar nog katterna.

Julkorten kom som i en drös när vi var på resande fot.
Nu sitter jag i soffan Ektorp och läser och gläds åt God-Jul-hälsningar och där är Norran-almanackan som jag fått varje år sedan ..., ja, sedan evigheter tillbaka -.

Mellan julkortsläsningen prickar jag in viktiga datum i almanackan.
Första september .., då fyller pv sextio år ..., Emma blir arton i slutet av mars .., Emil sexton just före midsommar .., och så är det barnen i maj, juli och augusti .., och inget vet man om vad som väntar.

Några undrar nog över pensionatvärdens väl och ve?
Så här är det: idag säger han sig vara betydligt piggare och jag har ringt till jourhavande vårdcentral och pratat med en sköterska och pv har själv beslutat att nej, det blir inget sjukhusbesök idag, men på måndag ringer vi igen och hör oss för, om inget annat hänt. 

Dagens fönster ....

Flera fönster låg och väntade så snällt i inkorgen när vi igårkväll kom hem.

Jag norpar dem i tur och ordning.

Det här vintriga fönstret kommer från - tror jag i alla fall -, Härnösand.

Då kanske ni anar att det är Cecilia N som hade håven redo.

Tack snälla! säger jag.

Julen ...

... blev på alla sätt och vis så fin.

Arton personer tillsammans på julafton, varav två uppspelta småttingar som nästan sprack av glädje när tomten äntligen uppenbarade sig .., och så god mat och många skratt och hög ljudnivå och barnen samlade och så småningom en mera stillsam glädje.

I väntan på tomten.
Mannen i vit skjorta är Kungen, ja, den som följt med på min bloggresa, minns kanske att
när äldsta dottern gifte sig, så tilldelades alla gäster en låtsasidentitet.
Jag blev Silvia och dotterns svärfar blev kung.
Ni må tro att detta var kul .., på bröllopet kunde även president Gorbatjov skymtas .., samt kommisarie Wallander, Susanne Lanefeldt och en hel drös andra kändisar!
Men som sagt .., på bilden ser ni kung Bertil.
"Å, är själva drottningen här!" utbrast kungen glatt när han såg mig på julaftonen.
Längst till vänster sitter sonen - den ende - och pv och min före detta man skymtar också.




På juldagen tog jag en promenad längs elljusspåret som är helt ljuvligt .., och det var kallgrader och lite frost och jag tänkte att det var länge sedan jag vandrade i en skog alldeles för mig själv - ja, förutom alla som jag mötte -, hundrastare och småttingar med pulkor och såna som joggade och bara stirrade rakt fram och så en hackspett och några koltrastar som sprätte bland frostig mossa .., och solstrålar mot tallstammar och en massa energi rakt in i hjärnan och hjärtat!

Och sen hemma igen och Emil och pv som spelar backgammon.
Nu minsann .., spöar 14-åringen sin läromästare.

På kvällen kortspel (Emil, som sedan förut är Grekisk mästare i plump, vann även denna gången .), och så slappande i den nya soffan som var stoooor och så vanvettigt skön .. och solsken och till middag renskav med kantareller och hemgjord potatismos och så småningom Det Bästa från "Så mycket bättre" och sen stöp vi i säng, herr pv och jag själv.

På skogspromenaden ..., en katt hade försvunnit!

Och solstrålarna målade träden i guld ...

Idag hemåt, men först en sväng förbi Ekerö och dottern och mågen  (för övrigt stenbock som sin svärmor och dessutom fyller han år just idag) vilka firar jul på hemmaplan.

Och titta, där fanns lille ekorren Kurre!

Ännu några veckor är hon hemma hos matte och husse, men sen blir det Halland för lilla Nelly.

Och nu är vi hemkomna - mina barns pappa körde precis hela vägen till Halmstad -, det tackar vi för alldeles särskilt mycket, allra mest tackar pv som är precis lika eländig som tidigare.

I morgon blir det läkarbesök igen! 

// På bordet låg en hel drööööös med snällordiga julkort och där var två domherrar och en norran-almancka! Tack alla fina, rara!

Dagens fönster ...

Hela julhelgen har varit helt fri från allt vad bloggande heter, ja, om man nu inte räknar Instagram och facebook till dylika sysselsättningar, vill säga.

Men nu är vi hemkomna igen .. (pv ska till läkare i morgon, för den som undrar, han vill inte åka in ikväll ...) och jag börjar då med ett jämtlandsfönster.

Det är "cruella" - eller Helena -, ni vet, hon som tillbringade ett år i Kina, som nu är i sina barndoms nejder och firar jul. Å, vilka underbara vinterbilder hon har lagt ut på Instagram!

Och det här fönstret, det kom från henne.

Tack snälla! säger jag.

//Tack också till er övriga som bidragit med fönsterbilder; dom kommer, ett efter ett!

Och detta var vinnarna ...



Hoppas nu att ni hann få era vinster, sportigajenny (jo, jag har sett dig i mössan på bild!) och Ulrika.

Dagens fönster ....

Nu har det vänt!

Nu går vi mot längre dagsljus och det känns som om vi har svingat oss över en alptopp!

Eller att jag har gjort det.

Så vill jag passa på att önska alla rara, fina, goa bloggvänner En Riktigt God Jul!

Tack för alla glädjebidrag under året som gått .., för kommentarer och hälsningar och vackra bilder!

Nu ska vi fira jul tillsammans med barn och barnbarn och en hel drös andra fina människor, så här blir tomt på sidan.

Ajöken, sa fröken.

Fint besök ...

Sista dagen på jobbet på ett tag, ja, så blev det igår.
Och såklart full syra mest hela tiden!

Många trötta mammor och här och där nån pappa också.
Men allra mest slut på, det var ändå mannen som är chef för postsorteringen i Laholm!

Jag såg det direkt ..., och sa "men stackare, är du alldeles färdig?"

Då log mannen i sin postjacka och sa ..."ja, jag säger som farbror Melker, denna dagen intet liv".

Och vi fick höra om det enorma arbetet med att sortera paket och julkort .., om mängder med extraanställda som arbetar hårt och nu på morgonen klockan sex, skulle ytterligare ett gäng ansluta, så där så alla ska få sina paket/kort/brev innan julhelgen.

"Enbart ett hushåll hade 42 julkort!" då kan du ju tänka dig, sa mannen lite trött leende.

Sen kom två småkillar, en större och en mindre .., och jag sa att det kostade tjugo kronor.

"Vi don´t speak swedish ...", sa den större av pojkarna och jag blev så häpen och frågade var dom kom ifrån, ja, om dom var här på semester bara?

"No, we are from Syria", sa pojken och log.

Från Syrien!

Kundkretsen i den lilla affären är nog den mest homogena jag någonsin har upplevt, och detta, två småkillar från Syrien som stod där leende, gjorde min dag!

Så jag hälsade dem välkomna till Haverdal och så tackade pojkarna för sig och gick hemåt.

En kvinna stod intill och berättade att hon i sin tur pratat med en lärare just den här dagen och läraren hade berättat om en liten tös som dagen till ära hade tagit på sig sin allra, allra finaste klänning, "för idag ska två pojkar från ett annat land, från Syrien, börja i vår klass", hade hon sagt.

Om hjärtat blir varmt?

Svar: ja!

Idag blir det dragning i lotteriet ....

mössan ...., som är så fin, så fin!

Och den här gången är det bara fyra stycken som är med och tävlar om den lilla mössan och dom fina servetterna - stor chans att vinna, alltså -.

Eftersom friherrinnan är på ingång, så kanske hon får vara Notarius Publicus, då pv:s röst fortfarande ligger och skräpar någonstans.

Julservetter blir det också och har vi tur, hinner dom komma fram i morgon.

Dom fyra som är med är ...

sportigajenny

ulrika i dalarna

dinah i kallhäll

samt

ellem i skellefteå

Dragning om en stund!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Drottningholm och minsann speglar sig inte en anoraksklädd madame i glaset ...

Ja, det är många år sedan.

Här firar vi ...

(Ja, jag råkade ta bort det förra inlägget som handlade om precis samma sak, så nu gör jag ett nytt).

Det brukar ju vara den 21:a, på självaste Thomasdagen, som vintersolståndet infaller.
I alla fall i min värld.

Nu visar det sig att detta stora sker några minuter efter midnatt, men se .., mycket kan jag tänka mig, men inte att ta ett vinterdopp i kolsvarta mörkret!

Så vid  tolvtiden idag ringer jag till friherrinnan som just då befinner sig på affären i Haverdal.

"Hänger du med och tar ett årets-sista-dopp för att fira att nu blir det inte mörkare ..?" säger jag.

Hon hakar på direkt, utan minsta tvekan.

"Här får ni lite glögg ...!" säger tomtemor.

En halvtimme senare var det gjort!
Iiiiiskallt i vattnet, men vi gick rakt ut, jag tog Lena i handen för att få lite trygghet och så: tjopp i! 

Efteråt bjöd den rara friherrinnan på varm glögg från Kullabygdens musteri, ååå, så gott, lägg därtill hembakta pepparkakor!
Några lussekatter fick också följa med till stranden.
Och friherrinnan var smart och hade med sig badskor .., det ska jag ha nästa gång.

Inget bevis för att vi doppat oss .. men ni ser att håret är lite våtlockigt ändå.

Den snälla pv - som för övrigt har namnsdag just idag, grattis, grattis -, stod intill och väntade tålmodigt. Lite glögg fick han också .., kanske det hjälper honom att återfå rösten och slippa den förfärliga hostan.

Och så här vackert var det när vi hade plockat ihop våra kläder och gick mot parkeringen.

Ooops!

Jag råkade radera det här inlägget om badet och firandet av vintersolståndet ..., jag får fixa det senare. 

Tack Lena i Östersund, Bert i Luleå , Eva i Tyresö för uppmuntrande tillrop :)

Söndag ...

Och Det Stora Lugnet råder i ett gult hus på en kulle.

Gårdagens lillejulafton blev en trivsam historia .., knytkalasmat (en hel del veganskt - jättegott!) .., och många skratt och ja, på det hela taget så trevligt.

Det pratas om minnen från barndomens jular och vilken julklapp som - kanske inte var den bästa -, men den som verkligen värmde hjärtat .., och svaren blir alla olika och kommer bland annat att handla om en stor cellouiddocka .(friherrinnan), en cykel (pv) ...,  Patrik hade fått en synt som gjorde honom överlycklig .., min syster fick på 60-talet lappskor - vita lappskor i renskinn och den vintern blev den mildaste på länge och lappskorna kunde inte användas - .., hon kom också ihåg en bok av Sven-Edvin Salje (På dessa skuldror) ..., själv kom jag ihåg dockan Margareta .., Rita hade fått ett dockskåp och Mymmel ett par skidor.

Hilda tänker efter, men säger sig vara nöjd med alla och jag tror henne.

Minnesprat kommer och går.
Det ena ger det andra.

Olika dialekter jämförs också.
Att vi hemifrån uttalar ordet fult som "furt" har jag aldrig någonsin reflekterat över!
Sen sitter vi och testar orden inom och utom oss.
Säger jag verkligen furt ...?

Jo, det gör jag nog.

Hela tiden vankar harry och tara fram och tillbaka .., står under matbordet och hoppas på smulor ...(läs: julskinka) .., och när alla gäster utom min syster och systerdotter tackat för sig, då tar hundarna soffan i besittning och sover sedan så gott.

Och så blir det söndag och dags för hemfärd för skåningarna.
I bagageluckan visar min syster upp plädarna som köpts i Klippan, på Yllefabriken.

Tara sitter fastspänd och är redo för resan söderut.
Min syster oroar sig för väglaget ...,. och systerdottern letar sin mobiltelefon.

Ungefär så är det.

Och nu ska jag ringa friherrinnan och höra om vi ska fira Midvintersolståndet med ett dopp i havet.

Ps. Det blir mycket hundprat här nu .., men alla som har en sån i sitt hem, vet ju vad det betyder.
Gissa då hur glad och lycklig lilla Nelly är, nu, när matte och husse har kommit hem från Ghana för att fira jul. "Hon går inte en meter ifrån mig ...", skriver hon som är matte." Ds.

Dagens fönster ...

.... fanns i Ystad och var mitt.

Och lilla fåret, som mest liknar ett marsvin, var en julklapp från min syster i Australien.

Dagens fönster ...

Ett lördagsfönster från ett annat liv.

En ung liten fröken Emma som har sovit över hos mormor i den lilla 1:an och nu har mormor gått till Möllers bageri och handlat frukostbröd och då står barnbarnet där i fönstret och tittar ut.

Efteråt ...

Timmarna på jobbet bara susar iväg!
Vi har fått hur många paket som helst som nu trängs på hyllor märkta från A - D och jag blir alltid lika förvånad över hur snabbt det lättar ..., många kommer nästan på en gång och hämtar sina paket.

Och jag konstaterar att julfrimärkena har räckt och blivit över (men får returneras) och jag beställer hem fler blom-märken .., gröna påsar av alla storlekar .., etiketter och blå kartonger .., och säger till Louise att snart ska väl ändå Zlatanmärkena vara slutsålda .., å, så många som vill ha lite vackrare frimärken!

Ovanligt sent gör vi oss klara för att lämna butiken, men då strular det .., en nyckel är glömd och vi blir stående som förstenade .., men hjälp, hur vi gör med larmet!!! och vi försöker räkna ut olika lösningar och det hela ordnar sig och vi skrattar gott efteråt, men inte just då.

 Kommer hem till griljerad skinka .., till julmust och hårt bröd .., till handboll som Sverige förlorar .., till sms med tösen som har kommit hem från Ghana (och redan är i stallet!)  och från hon som är storasyster och nu ska arbeta natt bland pyttesmå barn och i Malmö, i en soffa, ligger sonen och ser på film.

Själv slår jag in paket .., tar ännu ett glas julmust - som för övrigt är den enda kolsyrade läsk som jag dricker - och pv går ut med harry och det blåser friskt ..., och alldeles ljuvligt är det att ha ledig helg och bara måndag kvar att arbeta, sen blir det julfirande tillsammans med barn, barnbarn och övrig släkt.

Ingen större stress.
Nästan ingen alls, faktiskt.

Krångligt .... 

Några timmar innan det bär iväg till jobbet, blir det storhandling i affären.
Tre sprängfyllda kassar med det som ska bli Janssons, sillar, julskinka och allt möjligt annat trängs i bilens baksäte.

Snälla arbetskamrater säger snällord till den väsande pensionatsvärden och jag köper frimärken och postar julkorten som med största säkerhet inte kommer fram innan julafton, men det överlever man kanske. 

På väg hem svänger vi av vid Särdal och snirklar oss sedan längs småvägar till Harplinge.
Där bor pv:s kusin Maria och hennes Roger och småpojkarna Alfred och Elliot, vilka ska döpas på söndag och tanken var att vi skulle vara med, men som pv hostar och har sig så tackar vi nej.

Från London har pojkarnas farfar och farmor kommit på besök - det är Richard och Judith - och dagen till ära fyller Richard 82 och jag har nästan aldrig mött någon i den åldern som är så sprudlande pigga och energiska som detta par! 

Här sitter födelsedagsbarnet med lille Alfred i sitt knä .., allt medan vi bjuds på kaffe och pepparkakor. Elliot, han sover och sover och sover.

En stunds småprat blir det .., det har varit dödsfall i släkten och ögon blir tårfyllda och man tänker att livet är förunderligt .., samma dag som Gösta dog, då gick Judiths lillasyster bort. 

Och nu .., ännu en i släkten.
Och sen åker vi hemåt och jag gör en Janssons frestelse till morgondagens lillejulafton och helt ärligt skulle jag väl nästan klara mig med just den maträtten, ja, till jul, alltså. 

// Jag tror bestämt att Blogger har fått spatt idag ..., men jag lyckas inte ändra på det hela, det får vara så här.

Dagens fönster ...

Två till synes trötta katter, en adventsstjärna och ett fönster .., allt fångat av stickerskan i Dalarna.

Ulrika, alltså.

En vanlig torsdag ...

... får vi besök av lille Messi, han som är den tuffaste av ungkatter och harry blir sååå glad och dom stryker sig mot varandra och leker lite i rummet ..., det vill säga, Messi ligger på mattan och viftar med tassarna och klorna är ute .. och harry skuttar runt, runt honom, men vågar inte anfalla.

Sen kommer sigge nilsson hem och då är det slutskuttat .., för troligen har Messi fått på moppo av sigge, för Messi mooooorrrar och blänger lite förskräckt på sigge ..., så jag låter honom gå ut igen.
Messi, alltså.

Och jag har arbetat från åtta till ett och det har varit sååå roligt!
Att göra fint i mejerikylen .., det är nästan det bästa jag vet.
Chauffören från Arla  - han kommer egentligen från f.d. Jugoslavien -, han var så snäll och omtänksam och lyfte ner mjölkbackar från dom högsta staplarna, alldeles utan att jag bett om det!
Sånt värmer.

Och så behövde jag inte sitta ensam i fikarummet .., jag hade skivat gurka och paprika och från charken kom A-M med grillade kycklingklubbor som jag förvandlade till smörgåspålägg och det blev sååå gott! Lite prat om hur olika vi alla prioriterar olika sysselsättningar i affären blev det och så har det varit så länge jag har varit kassörska. I fyrtio år, alltså.

För mig är mejeri och frukt, - och grönt viktigare än kolonial, men för den som är kolonialansvarig är det kanske tvärtom .., osv. Många leenden blev det och jag kom osökt att tänka på en av mina före detta chefer Anders från Sjöbo (helt underbar!) som ideligen predikade vikten av att prioritera rätt.
Det var nog inte alltid att han ansåg att jag gjorde just det :)

Nåja, endast fyra år återstår av mitt yrkesverksamma liv, om jag nu får leva i fyra år till.
Sen ska jag erbjuda mig att hoppa in som timvikarie, när någon är sjuk.

Ja, det var väl allt.

Dagens fönster ...

... finns hos Ecke och Britt.
Ja, i deras lilla gula uthus.
Bilden togs igår.
Inte en snöflinga så långt ögat når!

När vi kom hem från vårdcentralen igår, då fanns på trappan vid ytterdörren en burk hemlagad äppelchutney, förfärdigad av den alltid så rara Britt.

Så här ser Britt ut när hon en sommarkväll serverar oss lite mat.
Hennes röst är mild och vänlig .., jag brukar tänka att om jag låg på sjukhus, då hade en sköterska med den rösten och personligheten varit som balsam.

 

Och när vi möter henne nere på stranden, det är när hon är på väg hem efter sitt sedvanliga
kvällsdopp.

Min dotter AP mötte henne en sommardag och sa - efteråt -, ååå, så där vill jag se ut när jag blir över åttio år!