Februari ...

Rårakor (riven potatis, palsternacka och morötter) till lunch-middag.
Lingonsylt och mjölk.
Inte lättmjölk.
Inte mellan heller.
Och så bacon.

Lycka.
I alla fall vardagsglädje.

Som accompanjemang lyssnar jag till detta.

Och gläds åt tulpanerna.

Kvart i elva ...

Det här med att ha hund - en eller flera - är det bästa som finns ..., man är verkligen tvungen att ta sig ut, vare sig man har lust eller inte.

Idag är det kallgrader .., inte många .., och det är skönt.
Solen är uppe och ljuset blir så där januariblått, även om vi nu har svingat oss över till ny månad.

Inga hästar syns i hagen .., däremot ett antal kajor på lagårdstaket.
Lagården, som numera är ett fint stall.

Nelly får gå lös .., hon lullar på bakom oss mest hela tiden och här är minimalt med trafik, endast tre fastboende och sikten är flera hundra meter.

Men harry, han får allt hålla sig till kopplet. Vi passerar husen på vår högra sida .., till vänster om oss är förstås hästhagarna - flera stycken -. Havet rakt fram.

Den första delen av backen är brant och stigen smal och slingrig, med stora stenar här och där.
Det gäller att hålla sig på benen och jag ropar ideligen till harry att inte draaaaa i kopplet, så där så jag inte faller raklång som för en tid sedan.

Nelly .., hon är nu före oss .., för nu vet hon att vi är på hemväg och nu är det platt och fint.

Där harry pinkar, där pinkar Nelly ..... och stannar jag för att ta en bild, gör hon ofta som sigge, kommer mot mig ,-)

Sist av allt in i hästhagen igen .., över den lilla "bron" där det är vansinnigt halt och där tydligen ett rådjur passerat ..., och vi tar inte vägen hem, utan går längs bäcken .., det är snårigt och lite bökigt .., det porlar från vattnet som snart når havet .., och där är stooora buskage med rhododendron!

Sist av allt öppnar jag den rangliga grinden in mot Eckes tomt och där finns hjulspår från i helgen .., ja, just det .,. pv berättade att Ecke och Britt varit på litet besök i sommarhuset.

En fönsterbild hinns med också.
Sen blir det hämtning av morgontidningen och nu .., flera timmar i frihet innan det är dags för arbete från tre till åtta.

Den här veckan är den bästa.
Tre lediga dagar på raken .., sen väntar rallyt igen.

Vi har många här ..

Och tänk, om dom är så här smarta!

Dagens fönster ...

.... finns i Tyresö och det är Eva som skriver:

"I dotterns fönster syns hennes nya lampa o stearinljusen ! Ute snö!             
Bakom träden längst till höger bor jag, Eva i Tyresö.
Tur att vi bor nära så det är lätt att hjälpa till!!!!"

Ett kvällsfönster från Skellefteå ....

Den rara ellem visar hur det ser ut från deras övervåning ..., ja, det är snö från kökstaket (på nedre plan) som skymmer sikten!
Fler bilder kommer under veckan.

Det bästa för mig själv ...

Jo, det är nog dagens middag.
Mina barns pappa har en kusin som är renägare; jag tror att han bor och arbetar i Härjedalen .., och av honom köpte vi ett antal kilo med renskav och det ska jag säga .., att stekt renskav tillsammans med uppfrästa kantareller .., hemlagat potatismos och ett ljuvligt gott rött vin .., då kan det omöjligen bli bättre!

Vilken smak!
Helt annorlunda än den renskav man köper från frysdisken i affärerna!

Det får bli söndagens bästa för min del.

Idag ....

Ledig helg är ljuvlig helg.
Gråväder.
Ömsom sol, ömsom snöglopp.
Ljuset är blått.

Vi åker till återvinningen och kastar allehanda rat.

Och svänger förbi Halmstad Arena där det pågår tävlingar i Crossfit.
Parkeringen är absolut fullsmockad ..., men arenan rymmer ju annat än styrkelyft och bensprattel och klättra i rep, där finns även en simhall och där spelas hockey och en hel del annat.

Egentligen hade vi hoppats få säga hej till Anna Åberg som tävlade igår och skulle resa hem idag, men se, av detta blev intet.
Ett fantastiskt fint arrangemang var det hur som helst och massor med publik!

Här är hon, denna härliga Anna från Helsingborg!
Första gången jag kom i kontakt med henne, det var nog för nio år sedan när jag nyss hade börjat blogga och skrev om utsikten över .., kanske var det Glumslövs backar eller nåt sånt?

Anna, som tar så vansinnigt fina bilder ..., och som så småningom utbildade sig till brandkvinna och nu tränar cross-fit alldeles omåttligt ihärdigt (jag tror att hon står på händer hälften av dygnets alla timmar ..), ja, så här ser hon ut.
Jag gillar henne skarpt!

Halmstad Arena är så fin ..., och allt var välordnat!
Så roligt om Anders någon gång kommer hit och tävlar!
Det ser ut som om sittplatserna längst ner, går att fälla ihop och skjuta in!
I så fall är det ju hur finurligt som helst.

Vid varje tävlande stod en plasthink och jag trodde att det var spyhinkar, för sonen - som också håller med crossfit - har berättat att det finns dom som kräks efter våldsamt jobbiga pass.

"Tänk, alla har var sin spyhink!" sa jag till pv.
"Det är ingen spyhink, det är talk i hinkarna!" svarade han.

Jaha ja, på det viset.

Sist av allt en sväng förbi friherrinnan i Steninge.
Hon höll kaffe och vi fikabröd.
Shejken blev överlycklig över besöket och visste knappt till sig av glädje!

Och nu bakar pv bröd .., och sen ska han rätta prov och förbereda för nästa vecka.
Själv ska jag ordna med middag .., renskav/kantareller och hemgjort potatismos.

Nu kan ni lägga undan pennorna.

Om dragningen i lotteriet ...

Så här blir det.
Vi kör veckan ut .., vinsterna blir servetterna som jag visade häromdagen, men även - håll i er nu - småkakor bakade av friherrinnan. En liten ask med kakor till kaffet!

Dragning på lördag som kommer vid 11-tiden.

Varmt, varmt välkomna med er hjärtevärme!

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Förra helgen var vi till stugan med ett fint köksbord och stolar vi köpt på second hand. 

Igår var jag in en sväng på Myrorna och köpte lite småsaker, kastrull, te´sil mm. 

 

Det känns så roligt att tänka på sommaren då vi kan bo där så länge vi vill. 

Det hjälper till att ta sig igenom vintern! Kortet togs vid jultid. Nu står nog snön uppemot fönstret misstänker jag, efter helgens snöande. 

 

Men i mars med vårvintersol, då kan man säkert sitta i snön på altanen och fika och odla fräknar!

 

Kram ellem

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Får man bidra med ett bidrag fast det inte hänt än?
(Svar: självklart! längtansglädje är också glädje!)

I eftermiddag kommer käraste vännen B med sina två barn.
Idag kommer också hennes kärlek M (en annan M... ) med hit. Det ska bli middag och Julklappsutdelning.

Just det, ni läser rätt.

När barn bor på två håll och får omväxlande magsjuka eller rejäla förkylningar eller vi inte varit hemma vid alla tidigare försök till Julklappsutdelning så blir det först nu. Julen varar ju ända till påska...

Ska bli så kul bli många runt matbordet här i eftermiddag.

Så om det inte är helt ok att bidraget inte har hänt än så blir mitt bidrag den goa känslan i väntan på gästerna :-))

Turtlan

Vilken början på en morgon! 

Att klicka på en länk och få lyssna till annorlundaljud!

Att få Vara Med, om än på avstånd!

Om tio eller tjugo år eller inte ens det, kommer förstås människor att gapskratta åt vår (eller min) förundran över hur tekniken gått framåt .., tänk, att kunna vara uppkopplad via sin dator och få ta del av allt som händer runt jorden! Jo, men mest på gott är det väl ändå?





Har man vuxit upp i en tid när inte tv fanns .., ingen mobiltelefon .., och när tv:n kom var där bara en enda kanal .., radio handlade om P1 ..., alla såg samma tv-program och pratade om det nästa dag, ja, men då upphör man (i alla fall jag) inte att förundras och glädjas.

Och nu möjligheten att Vara Med.

Som det här, till exempel!

Men ååå, sicken ljuvlig början på den första dagen i februari!

Dagens fönster ...

... visar det som en gång var Maggans second-hand-butik på Regementsgatan i Ystad.

Den visar också hennes fina golden retriever Jonna.

I sju års tid var detta min utsikt från ett av fönstren.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Nu har jag klarat två tandläkarbesök och det tar på krafterna!!!!puh. 

En krona med karies under och så tandhygienisten som får jobba hårt.
Men jag vägrar ultraljud!!!! Det bästa är när man går därifrån!       

Bilden är från en läsebok - Nu ska vi läsa. - 1949 Ingrid Vang Nyman illustrerade.
Jag känner mig som Jocko -ma trollet
Så trött jag blev!!!

Från Eva i Tyresö

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa nu är när man går i trädgården och ser allt som börjar att spira.

Såg även på promenaden idag att videkissarna har ganska stora knoppar. Härligt!

Fri helg ...., eller frihelg.

Och pv har tidigt på morgonen tagit harry på en lång cykelrunda .., eller lång och lång, sex kilometer kanske ..., det är ute i ödeskogen nästan och man passerar Guds gröna ängar .., låter det inte härligt?

På dylika äventyr får inte Nelly följa med, så några timmar senare tar jag henne och så går bara vi på prommis. Förbi stallet .., hästhagen .., och bakvägen in i reservatet. Det är knöligt och bökigt och nära att jag ramlar både nu och då (mest då ...) och på ett brant ställe kasar jag liksom ner och får locka på Nelly och är tacksam för små godisbitar i anoraksfickan.

På ett ställe är det alldeles omåttligt snårigt och jag får gå tillbaka och hämta henne .., ja, jag bär henne över värsta stickiga-slånkvistarna. Men sen ..., sen blir det fart på pigan!

På väg ut ur hästhagen/reservatet. Vid den nedre pilen, där är det en liten "bro" av snorhala brädor .., och det är alltid lika roligt att se när Nelly ska ta sig över .., hon är  v ä l d i g t  spänd.

Vid den övre pilen, dä rär grinden som harry lätt som en plätt hoppar över, men där har nu den lilla krabaten lärt sig att man kan smita igenom på ett annat sätt. Och då blir det bråttom hem!

Nu stundar kaffe och skidåkning och kanske en tur in till stan för att titta på när Anna från Helsingborg, hon som en gång hade en blogg som hette Mandalaya (hette den så ...?), hon som blev brandman och så småningom flyttade till Stockholm .., hon ska nämligen tävla i cross-fit här i Halmstad.

Det är planerna.

Den där glädjen ...

Här är förstapriset i den här dragningsomgången - jag tycker att dom är jättefina servetterna -!

Hur är det govänner .., nog har ni väl ändå någon liten glädjestund att dela med er av?

Eller nåt som bara värmde hjärtat?

Välkomna i så fall att dela med er .,. mejla bara till bisse151@gmail.com, så hamnar ni i glasbyttan!

Dagens fönster ...

.... kom farande från Jämtland, det var igår och det var Gunnar som hade håven redo.
Så här skriver han:  "Härligt, runt nollan och livsandarna känns sakteliga återvända."

Tack snälla! säger jag.

Tillsammans ....

.... simmar en hel drös med svanar ..., och där är även andra sjöfåglar och långt borta på ett skär, sitter mängder med skarvar.

I morse när jag låg i sängen med helt öppet fönster, tänkte jag att bor man nära havet .., då blir det aldrig riktigt   t y s t   där utanför. Det var det jag lade märke till när vi låg på hotell i Ystad och jag öppnade fönstret .., där var - mitt i natten - alldeles, alldeles   t y s t.

Här, hörs alltid som ett dovt ...., inte dån och inte vågskvalp .., men havet hörs.
Så är det.

Här mynnar lilla ån som blev till en bäck som blir till en del av ett västerhav.
Danmark på andra sidan. 

Det är rent otroligt så roligt det är att ha fler än en hund!
En stor och en liten är helt perfekt.
Nelly - som är van att vara i stallet - är inte det minsta rädd för hästarna som kommer galopperande så snart dom ser oss.

"Ja, fast såååå bråttom behöver ni väl inte ha ...?" tänker hon kanske och går därifrån .., låtsas väl kolla in den fina stenmuren som grannen har gjort, alldeles själv.

Kvar står en något förvånad häst.
Och nyfiken.

Sen svänger vi höger in på gårdsplanen till "polska ambassaden".
Det som tidigare var en stor lagård, är nu ett fint stall.
På taket sitter kajorna och inväntar våren.
Kanske har känslorna börjat komma lite i svang nu ..., innan bilden togs räknade jag till fem par som satt två och två.
Jodå.
Kärleken spirar.

Till vänster om huset porlar bäcken, den som mynnar i havet.
Någon trodde att huset hade varit en kvarn ..., men om detta vi intet.

Ett ögonblick av lite solsken ..., då ser det ut så här.
Jag tänker på Ingela i Malå som på Facebook visar vilka mängder med snö som fallit .., det skottas och skottas och skottas!

Så här ser det ut hemma i Malå idag.
Jag ringde Britt-Marie Sellman som på Facebook visat just detta och frågade om det var okej att låna den här bilden, densom togs på morgonen.

"Ta vad du vill!" sa hon.

Det blev en stunds prat - jag sa att hon lät ju som en trettioåring på rösten  - och hon vittnade om glädjen att känna sig alert och hur hon hade inhandlat en ny keyboard (ett nytt, kanske det heter .., ja, ja, ni förstår ...) och nu hade hon spelat på äldreboenden och på Galejan .., "ja, du vet, All of me och sånt!"och jag tänkte att malåbor är så vänliga, så vänliga .., och efteråt blev jag så rörd .., nästan så jag inte kunde prata.

"På bilden är det maken Leif som skottar .., andra omgången för idag ...", berättade hon.

Tack snälla, rara! säger jag.

Dagens fönster ...

... fångades för en timme sedan, då, när vi gick på morgonpromenad, hundarna och jag själv.

Dagtid ...

Förmiddagspasset är roligt!
Annorlunda!
Man hinner prata med arbetskamraterna - dom två som är där från morgonen - och madamen i charken - hon som är året yngre än jag själv -, berättar att om mindre än en månad är det hennes tur att få ny knäled och det blir samma kirurg som jag själv hade.
Om det pratar vi ganska länge.
Om operationen.
I fyra månader blir hon sjukskriven, ty i charken finns ingen möjlighet att sitta .., det är att stå på hårt stengolv hela dagarna.
Om bussresan till Krakow pratar vi också, då, när hon ska fira sin 60-årsdag.

Vid tiotiden blir det frukost och jag byter ut osten med gammalt datum mot några skivor Lönnebergaskinka och i en vagn hittar jag paprika och gurka som ska slängas, men hälften går att använda och då blir det betydligt trevligare på mackan.

I kassan arbetar L idag.
Hon är i 20-årsåldern och har planer på att läsa till läkare, men än så länge är hon kassörska och ansvarig för tobaksbeställningen och tidningsreturerna och hon ser till att vi har kassar och kvittorullar. Eftersom  hon har fått ta över efter den som nu läser till socionom, tar hon det hela - själva jobbet -, betydligt mera seriöst.
Tänk, vad ansvar gör för människors arbetsglädje!

Under min tid i Ystad försökte jag fördela så att dom flesta i kassan hade åtminstone någon - om än aldrig så liten del - att ansvara för,  och jag tycker nog att man genast ser skillnaden.

Vid halv två är min arbetsdag tillända - då har jag suttit i  fikarummet och tagit en liten-liten-liten tårtbit som chefens pappa bjuder på (födelsedag igår) och sen blir det raka spåret hem (fast först en sväng förbi friherrinnan med det hon ville ha) och så ut med hundarna på promenad!

Det är snöglopp i luften, men mellan varven - som är korta - skymtar solen!
Det är ett alldeles underbart ljus!

Vi går mot Fabrikör Johanssons hus, men klättrar över ett sånt här A och sen blir det aningen knöligt att ta sig fram; det är stenigt och fullt med taggiga björnbärssnår och lilla Nelly skuttar på och viftar på svansen och jag tänker att hon är så fin, så fin! Tala om att den damen förgyller vår tillvaro!

Och nu är det kväll och pv är hemma .., harry har jagat en räv (och blivit uppläxad) och i morgon är det fredag och sen stundar ledig helg. Halleluja! vill jag utbrista.

Ännu ett möte ...

Natten mot idag blev fylld av värkande fingrar och ljudet av blåsten utanför fönstret.
Det ena ger förstås det andra.

Och så drömde jag återigen om Linnéa, den där rara tanten från kvartersbutiken i Ystad.
Hon låg i en sjukhussal och jag gick fram till sängen och hon sa hej på dig Elisabet och hon
sa det med sån värme i rösten, så där så det liksom spred sig en värme i hela mig.

Jag undrar verkligen hur detta med Linnéa kommer sig ...?
Vad är det som gör att hon - efter tio års frånvaro - helt plötsligt dyker upp?

Dagens fönster ....

... fångades i en port i Ystad.

Det bästa för Ann i Göteborg ....
(den STORARTADE ...).

Det absolut bästa alla kategorier är att jag nu räknas som FRISK!!! 

Jag har ätit mig frisk med hjälp av (Lite Kolhydrater Mycket Fett) och har nu ingen diabetes längre. Är det inte fantastiskt?

 

Dessutom har jag ett fantastiskt blodtryck. 

Mannen ha fått en gladare och lättare fru med smalare midja och finare hy.

Inget slår detta! 

 

Vore jag religiös så skulle jag tacka Gud, men nu tackar jag istället mig själv, min envishet och min stödgrupp “Olydiga diabetiker” på Facebook!

Men det här är bara början.  Nu fortsätter jag med lchf och att må bra!

Hurra!

 

Kram
Ann

Det där med jobbet ....

Min egen arbetsplats

... ja, den där lilla enkäten om hur bra ni trivs med ert yrkesval och själva jobbet - som det nu blev -, ja, det vet vi nu svaret på.

Så här är det.

Friherrinnan som numera är pensionär, hon sätter nästan-tio på sin tillvaro numera.

Det gör även Gunnar i Jämtland, som dock tycker att lönen som friherre är väl uschlig.

Christel är yrkesvägledare i Skåne och klämmer till med en 7:a.

bettankax är sjuksköterska i grunden och arbetar numera med barn som har problem eller föräldrar som har problem med sina barn eller både och.
Så här skrev hon: 
"I maj månad i år har jag arbetat i 45 år. Samma arbetsgivare. Den allra största delen av tiden har jag trivts mycket bra. Sen 2006 har jag ett för mig alldeles perfekt jobb.
Dagligen får jag använda mig av mina kunskaper och erfarenheter.
Kan "luta mig lite tillbaka" och vila i detta.
Samtidigt är det nya utmaningar och jag måste vara engagerad och lyhörd hela tiden.
Så på en skala får det bli 10.
De dagar jag måste bevista, enligt mitt förmenande meningslösa möten, då sjunker det rejält på skalan....
(Ibland önskar jag att jag var dansare eller filmstjärna :)"

Turtlan är sjuksköterska och tycker att nånstans mellan 7 och 8 får hennes jobb.

Tankevågor arbetar som lärare med småttingar och skriver: "tveklöst en 10:a!"

Dinah har arbetat inom posten och fullkomligt älskat sitt värv!
En tveklös 10. Och då pratar jag om jobbet.
Jag verkligen älskade mitt jobb. Min son sa en gång när han kanske var 4-5 år: "Mamma om jag vinner mycket pengar ska jag köpa en post till dig så du kan sortera när du är ledig också."
Tyvärr blev det aldrig så, och nu finns det snart ingen post kvar, men jag är glad att jag fick arbeta där medan den var som bäst, och ledsen för att vi hade så dålig yrkesvägledare att jag inte ens visste att det fanns ett sånt kanonjobb - då skulle jag ha gått direkt från 9:an och dit.

Barbro, mellansystern som väver jämt och ständigt har arbetat som chef inom äldreomsorgen och stormtrivdes, mycket beroende på den fina personalen,. En 10:a blev det!

Kattis - bildlärare - hon har också hamnat eller valt rätt: en  s o l k l a r  10:a säger hon.

Eva på Frösön har arbetat som sjuksköterska och hon harskrivit minst en bok, men är nu stadigvarande hemma på grund av värk. Hon säger att en 8:a, för det bli.

Själv säger jag 8;a ...., och vissa dagar 10.

Tack snälla som delade med er!

Men jag undrar .., alla som vantrivs ....? Finns ni inte?

Litet brev från Nelly ....

"Hej igen, det är jag - Nelly - som skriver!

Ni kommer väl ihåg mig? Egentligen bor jag på Ekerö, men nu, när matte och husse är långt, långt borta, har jag först tillbringat en tid hos min moster och nu hamnade jag i landet Halland, hos Elisabet och pv. Elisabet är min mattes mamma.

Idag var jag med om nåt läskigt.

Elisabet sa att vi skulle åka till en tant i Haverdal som klipper klor och jag tänkte väl att det bara var Harry som skulle vara med om detta, så när vi kom in i lilla stugan där tanten stod med sin röda klotång, då fick jag vänta i hundbadkaret och jag tyckte det var jättekul, man såg ju hur bra som helst.
Harry är få fånig, han är rädd för att få sina klor klippta och skakar och Elisabet får säga "men ge dig nu!, stå stilla!" flera gånger.

Vad jag inte visste, var att sen blev det MIN tur!
Fy, så hemskt!
Tanten var snäll och sa att jag var duktig, men det var ändå läskigt.

Efteråt åkte vi ner till stranden i Haverdal.
Den är mycket, mycket större och bredare än i Stensjö och man ser samhället där uppe på kullen.
"Nelly, där uppe bor min chef!" sa Elisabet, som om jag nu skulle bry mig.

Nej, jag ägnade mesta tiden åt att jaga kråkor som gick omkring på stranden och dom blev jätteskraja och flaxade iväg när jag kom springande mot dem.

Det är inte alla hundar i världen som kan lyfta på ett öra och inte på det andra, men det kan jag.

Sen åkte vi hem och Elisabet ringde till hon som kallas för friherrinnan och frågade om hon ville ha kaffe och en god macka och det ville hon och friherrinnanhade även med sig sin hund som heter Shejken.

Shejken har nåt som kallas för underbett och därför ser han alltid lite arg ut, men han var snäll.

Innan dom skulle gå sin väg, kollade jag nog om han verkligen är en hanhund ..., för det luktade inte så. Då förklarade Elisabet att han är kastrerad.
Jaha, på det viset.
I början morrrrade jag åt honom, men sen brydde jag mig inte, utan gick och lade mig på soffan hos harry.

Nu orkar jag inte skriva mera.
Hej då, från er vän Nelly!"