Jo, det kärvade till sig igår.
Flimmer.
 |
| På väg hem igen .., passerar Steninge. |
Och nu på morgonen skjuts till sjukhuset för behandling (läs: elstöt).
Återkommer.
lördag 22 augusti 2015
fredag 21 augusti 2015
Idag är det EFIT, - ett foto i timmen -!
Aldrig går dagarna så snabbt som då, men jag gör ett försök.
Andra som hänger på hittar du här.
Klockan 07.00 ...
Då sitter jag här i mitt sexiga nattlinne från Cellbes och upptäcker att det är Efit.
Jag funderar över dessa ständiga mardrömmar på morgonkvisten.
Nu på morgonen bodde jag plötsligt i mitt barndomshem i Malå och letade skor och nycklar och vi skulle åka bil till Vasaloppet, men det var proppfullt i bilen och jag hittade inget av det jag letade och plötsligt i källaren upptäckte jag ett litet sällskap med kattungar! Ååå, hur hade jag kunnat missa dem? Och vem skulle nu ge dem mat när vi var bortresta!
Vid 08-tiden ...
Kaffet är klart .., jag har älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn i Bohuslän) här på bordet och till höger om mig ligger de allra vackraste små guldpåsar, innehållande vallmofrön! Om jag själv skulle ha skickat frön till någon bekant, hade jag kanske lagt dem i en liten plastpåse. Men om man gör så här .., då har man nånting alldeles extra inom sig, så måste det väl vara?
Tack Christina Alvner!
Klockan 09.00 ...
Då har jag borstat tänderna och som vanligt har jag tandkräms-stänk på handen och runt munnen.
Idag var det ändå av det mindre slaget.
Mellan 10.00 och 11,00 befann jag mig dels på väg in till Halmstad och därefter hos optikern,
i akt och mening att få min syn kollad. Assistenten som kontrollerade tryck och sånt, visade sig komma från Pennsylvania i USA (jag gissade på England) och den rara optikern, hon var i AP:s ålder och sa att detta var ett så härligt yrke.
Och synen då?
Jodå, vänster öga är inte mycket att skryta med, men mitt högra fixar till det hela ändå.
Det blev läsglasögon av bättre modell än Hemköps.
Eftersom erbjudandet gällde två för ett pris, valde jag två likadana.
"Likadana ...?" sas kvinnan häpet.
"Just det!" sa jag.
Klockan 12.00 hade jag hunnit med ett besök i affären (tog undan varukorgspyramiderna och sa hej till arbetskamraterna som hade fullt upp) och sen var jag åter hemma i Stensjö och passade på att bjuda mig själv på en kopp nybryggt kaffe.
Jotack, sa jag, det blir gott.
Arvid Nordqvists blandning. Sedan besöket i Ghana, har jag blivit modigare när det gäller rent vardagssaker. Två nya sorters kaffe har testats och jag har inte svarta kläder längre.
Men favoritmuggen från Skärhamn byts inte ut i första taget.
Inte i andra heller.
Klockan 13.00 ..... har jag tagit hundarna på lillrundan.
Ååå, så dom plågas i värmen!
Efteråt dråsar harry ihop under bordet där jag nu sitter och nelly ligger i soffan Ektorp.
Själv ska jag hasta ner till stranden för ett bad och lite bokläsning.
Klockan 14.00 .... tänker jag på hur oändligt vackert det här landskapet är!
Tänk, så jag har kommit att älska Halland!
Klockan 15.00 .. har jag cyklat till Haverdal, svänger in på Tångvägen och parkerar cykeln hos vännerna Eva och hennes långe make. Går raka spåret ner till stranden. I högra handen håller jag min nyinköpta solstol. Havet är ljummet.
Klockan 16.00 ... är jag fortfarande på stranden.
Hejar på förbipasserande kunder .., ser småpojkar gräva vid lilla "bäcken" .., tänker att barn är sig lika, var än man är.
Vid 16.00-tiden äter vi middag hos goda vännerna.
Det blir några timmars prat om allt möjligt; väldigt mycket handlar om hur ens föräldrars uppväxt påverkar ens eget liv. Och om det är viktigt att ens partner har haft ungefär samma uppväxtsförhållanden? Jag berättar om min mamma som vuxit upp i en stor släkt där man månade om varandra och med starka kvinnor, och så min pappa och hans syskon som tidigt blev föräldralösa och fick klara sig bäst dom kunde.
Vid 17.00 - tiden äter vi efterrätt och det pratas om allt som har förändrats under vår uppväxt.
Om allt som vi varit med om.
Vid 18.00 - tiden cyklar vi hemåt, men först köper vi polska kantareller, grädde och franskbröd.
Luften är fortfarande så oändligt ljummen, jag säger att det känns som när vi cyklade på Bornholm.
Hjärtat är varmt av glädje när vi stannar till i Steninge och jag tar en bild av havreåkern.
Klockan 19.00 går jag ut och lockar på Sigge Nilsson (katten). I flera dagar, kanske fem, har han varit som spårlöst försvunnen. Inte ett endaste litet jamande någonstans! Konstaterar att äppelträdet kommer att ge ganska bra skörd.
Klockan 20.00 ... går jag ut och vattnar i växthuset och lite i rabatten, men glömmer blomlådorna.
Varför - hur i all världens dagar kunde jag komma på att plantera vanliga petunior i våras -?
Maken till rangliga och eländiga blomster har jag inte sett på länge!
Och när jag stänger av vattnet, ser jag att pv inte har så mycket kvar att måla på gavelväggen, men det är klart, listerna ska upp och målas också.
Och min tredagarsledighet är slut.
I morgon börjar allvaret.
Aldrig går dagarna så snabbt som då, men jag gör ett försök.
Andra som hänger på hittar du här.
Klockan 07.00 ...
Då sitter jag här i mitt sexiga nattlinne från Cellbes och upptäcker att det är Efit.
Jag funderar över dessa ständiga mardrömmar på morgonkvisten.
Nu på morgonen bodde jag plötsligt i mitt barndomshem i Malå och letade skor och nycklar och vi skulle åka bil till Vasaloppet, men det var proppfullt i bilen och jag hittade inget av det jag letade och plötsligt i källaren upptäckte jag ett litet sällskap med kattungar! Ååå, hur hade jag kunnat missa dem? Och vem skulle nu ge dem mat när vi var bortresta!
Vid 08-tiden ...
Kaffet är klart .., jag har älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn i Bohuslän) här på bordet och till höger om mig ligger de allra vackraste små guldpåsar, innehållande vallmofrön! Om jag själv skulle ha skickat frön till någon bekant, hade jag kanske lagt dem i en liten plastpåse. Men om man gör så här .., då har man nånting alldeles extra inom sig, så måste det väl vara?
Tack Christina Alvner!
Klockan 09.00 ...
Då har jag borstat tänderna och som vanligt har jag tandkräms-stänk på handen och runt munnen.
Idag var det ändå av det mindre slaget.
Mellan 10.00 och 11,00 befann jag mig dels på väg in till Halmstad och därefter hos optikern,
i akt och mening att få min syn kollad. Assistenten som kontrollerade tryck och sånt, visade sig komma från Pennsylvania i USA (jag gissade på England) och den rara optikern, hon var i AP:s ålder och sa att detta var ett så härligt yrke.
Och synen då?
Jodå, vänster öga är inte mycket att skryta med, men mitt högra fixar till det hela ändå.
Det blev läsglasögon av bättre modell än Hemköps.
Eftersom erbjudandet gällde två för ett pris, valde jag två likadana.
"Likadana ...?" sas kvinnan häpet.
"Just det!" sa jag.
Klockan 12.00 hade jag hunnit med ett besök i affären (tog undan varukorgspyramiderna och sa hej till arbetskamraterna som hade fullt upp) och sen var jag åter hemma i Stensjö och passade på att bjuda mig själv på en kopp nybryggt kaffe.
Jotack, sa jag, det blir gott.
Arvid Nordqvists blandning. Sedan besöket i Ghana, har jag blivit modigare när det gäller rent vardagssaker. Två nya sorters kaffe har testats och jag har inte svarta kläder längre.
Men favoritmuggen från Skärhamn byts inte ut i första taget.
Inte i andra heller.
Klockan 13.00 ..... har jag tagit hundarna på lillrundan.
Ååå, så dom plågas i värmen!
Efteråt dråsar harry ihop under bordet där jag nu sitter och nelly ligger i soffan Ektorp.
Själv ska jag hasta ner till stranden för ett bad och lite bokläsning.
Klockan 14.00 .... tänker jag på hur oändligt vackert det här landskapet är!
Tänk, så jag har kommit att älska Halland!
Klockan 15.00 .. har jag cyklat till Haverdal, svänger in på Tångvägen och parkerar cykeln hos vännerna Eva och hennes långe make. Går raka spåret ner till stranden. I högra handen håller jag min nyinköpta solstol. Havet är ljummet.
Klockan 16.00 ... är jag fortfarande på stranden.
Hejar på förbipasserande kunder .., ser småpojkar gräva vid lilla "bäcken" .., tänker att barn är sig lika, var än man är.
Vid 16.00-tiden äter vi middag hos goda vännerna.
Det blir några timmars prat om allt möjligt; väldigt mycket handlar om hur ens föräldrars uppväxt påverkar ens eget liv. Och om det är viktigt att ens partner har haft ungefär samma uppväxtsförhållanden? Jag berättar om min mamma som vuxit upp i en stor släkt där man månade om varandra och med starka kvinnor, och så min pappa och hans syskon som tidigt blev föräldralösa och fick klara sig bäst dom kunde.
Vid 17.00 - tiden äter vi efterrätt och det pratas om allt som har förändrats under vår uppväxt.
Om allt som vi varit med om.
Vid 18.00 - tiden cyklar vi hemåt, men först köper vi polska kantareller, grädde och franskbröd.
Luften är fortfarande så oändligt ljummen, jag säger att det känns som när vi cyklade på Bornholm.
Hjärtat är varmt av glädje när vi stannar till i Steninge och jag tar en bild av havreåkern.
Klockan 19.00 går jag ut och lockar på Sigge Nilsson (katten). I flera dagar, kanske fem, har han varit som spårlöst försvunnen. Inte ett endaste litet jamande någonstans! Konstaterar att äppelträdet kommer att ge ganska bra skörd.
Klockan 20.00 ... går jag ut och vattnar i växthuset och lite i rabatten, men glömmer blomlådorna.
Varför - hur i all världens dagar kunde jag komma på att plantera vanliga petunior i våras -?
Maken till rangliga och eländiga blomster har jag inte sett på länge!
Och när jag stänger av vattnet, ser jag att pv inte har så mycket kvar att måla på gavelväggen, men det är klart, listerna ska upp och målas också.
Och min tredagarsledighet är slut.
I morgon börjar allvaret.
Dagens fönster ...
...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?
Jo, så måste det vara.
Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.
Då vet ni vem det är.
...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?
Jo, så måste det vara.
Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.
Då vet ni vem det är.
torsdag 20 augusti 2015
Igår ...
Tjugotvå kilometer till Falkenberg - eller egentligen mindre än så - , säger pv senare på kvällen.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
onsdag 19 augusti 2015
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Turtlans bästa ...
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Det var så vi hittade hemslöjdarna i kyrkstallarna, fina trädgårdscaféet i
med de goda smörbullarna, som tanterna i köket hade bakat och den fina
textilutställningen på ovanvåningen i hembygdsgården. Bäst var nog ändå de fina
glasbodarna (även om det är långt ifrån hur det var förr) med fantastiska
skapelser i glas.
En av de otroligt skickliga glaskonstnärerna, Carlos R.Pebaqué,en självlärd
glasslipare, ursprungligen från Uruguay numera Gullaskruv, gjorde de mest
fantastiska sker i glas! Jag har aldrig sett nåt liknande! Som violinen/violan
helt i glas – t.o.m. strängarna var tunna glastrådar och med ljus bakom såg den
lite trolsk ut. Tyvärr gör min mobilbild inte hans konst rättvisa!
Och kopparna, som vi köpte av en keramiker på konsthantverksutställningen
på Huseby bruk. Svarta koppar med brun dekor som ser ut som o de vore gjorda i
trä – ebenholtz med intarsia! Goda att dricka ur är det också!
Bästa
hälsningar
Ann
tisdag 18 augusti 2015
Det bästa för Karin / mossfolk ...
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Trekvart kvar ...
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
På jobbet ...
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Vinsten ....
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Det bästa för Barbro i Uppsala ...
Hej
Det bästa med denna sommaren var veckan vi fick ha vår lilla norska dam alldeles för oss själva ute på landet.Fina härliga dagar trots dåligt väder och inte mycket till sol och bad.Men vi pysslade, spelade spel ,busade, gick på Loppis, lekte butik som var otroligt poppis
Lilla damen var så nöjd och Mormor och Morfar med.
Vid hemleveransen till Oslo med bil tar den lilla min hand och säger " jeg kommer att sakne deg Mommo"❤️
Kram Babsan
Hej
Det bästa med denna sommaren var veckan vi fick ha vår lilla norska dam alldeles för oss själva ute på landet.Fina härliga dagar trots dåligt väder och inte mycket till sol och bad.Men vi pysslade, spelade spel ,busade, gick på Loppis, lekte butik som var otroligt poppis
Lilla damen var så nöjd och Mormor och Morfar med.
Vid hemleveransen till Oslo med bil tar den lilla min hand och säger " jeg kommer att sakne deg Mommo"❤️
Kram Babsan
måndag 17 augusti 2015
Och det bästa för Helena i Uppsala ...
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan.
Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes.
Men det var roligt att träffa släkten!
Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.
//Helena: har du någon blogg som du vill att jag ska länka till, eller Instagram, så mejla mig bara!
Tack som hoppade på det-bästa-tåget!
 |
| Kanske såg det ut så här ...? skriver Elisabet. |
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan.
Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes.
Men det var roligt att träffa släkten!
Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.
//Helena: har du någon blogg som du vill att jag ska länka till, eller Instagram, så mejla mig bara!
Tack som hoppade på det-bästa-tåget!
Och det bästa för friherrinnan ...
Det har varit lite blandat. Sommaren har bjudit på mycket blåst och en del regn,
men de sista veckorna med sol och värme har varit fantastiska.
Vilka jag avnjutit i Särdal och Kohallarna och något dopp har det blivit i Stensjö.
Som idag ett härligt dopp i Stensjö med Elisabet.
Innan hon hastade iväg på cyklen till arbetet.
Friherrinnan.
Ett av dom bästa för mig själv ...
Svaneke på Bornholm.
Att öppna balkongdörren en sån där ljuvlig morgon i början av augusti och mötas av detta.
Jag har varit med om samma känsla några gånger tidigare; en av gångerna var på Kvarnsjöns camping i Jämtland, vi hade just installerat oss i den lilla timrade stugan och jag satt med pv:s laptop ute på verandan och tittade ut över världen - över ängar och kossor och ängsblommor -.
Det var också en sån där känsla.
Men det var också det här.
Anders som lånade min elcykel på väg hem från Skepparstugan och middagen där .., och vi andra som står vid vägrenen och överraskningshejar och mannen som kom före Anders och som blev så förvånad - han blev lika påhejad - och Emil som springer vid en bit vid sin morbrors sida.
Svaneke på Bornholm.
Att öppna balkongdörren en sån där ljuvlig morgon i början av augusti och mötas av detta.
Jag har varit med om samma känsla några gånger tidigare; en av gångerna var på Kvarnsjöns camping i Jämtland, vi hade just installerat oss i den lilla timrade stugan och jag satt med pv:s laptop ute på verandan och tittade ut över världen - över ängar och kossor och ängsblommor -.
Det var också en sån där känsla.
Men det var också det här.
Anders som lånade min elcykel på väg hem från Skepparstugan och middagen där .., och vi andra som står vid vägrenen och överraskningshejar och mannen som kom före Anders och som blev så förvånad - han blev lika påhejad - och Emil som springer vid en bit vid sin morbrors sida.
Dagens fönster ...
Ett fönster från Italien ...?
Från Bornholm ...?
Från Finland ...?
Nej då, inte alls.
Detta är ett fönster från Töreboda och den som höll i håven var hon som om några dagar fyller jämna år och därmed tar skuttet in i femtioårshagen
Ett fönster från Italien ...?
Från Bornholm ...?
Från Finland ...?
Nej då, inte alls.
Detta är ett fönster från Töreboda och den som höll i håven var hon som om några dagar fyller jämna år och därmed tar skuttet in i femtioårshagen
söndag 16 augusti 2015
När länklistan försvann ...
... då råkade Guy försvinna och det var sannerligen inte meningen!
Nu är han tillbaka med sina underbara bilder!
Är det någon fler som halkat ur, så hojta för allt i världen!
... då råkade Guy försvinna och det var sannerligen inte meningen!
Nu är han tillbaka med sina underbara bilder!
Är det någon fler som halkat ur, så hojta för allt i världen!
Det bästa för Anne i Mantorp ....
Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!
Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!
Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig.
Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten.
Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill.
Att det regnar mellan varven´är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling.
Kramar till alla i det Gula huset och till Friherrinnan.
Anne i Mantorp
// Anne: jag är så orolig att eventuella läsare ska känna sig mer eller mindre "tvungna" att bidra, så jag looog stort när jag såg dina rader :)
En liten burk björnbärsmarmelad till utlottning ...
I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.
Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.
Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".
Vill ni vara med?
Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?
Ett litet ögonblick eller ett stort?
Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.
Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.
Är ni med?
I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.
Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.
Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".
Vill ni vara med?
Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?
Ett litet ögonblick eller ett stort?
Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.
Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.
Är ni med?
Hos Catarina och Per ...
Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.
Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?
Svaret är: ja, det har blivit jättefint!
En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.
Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.
Prick 85
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.
Allt går vitt, blått eller rött.
På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.
I lilla hallen .....
Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!
"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.
Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge, Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland, Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.
Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.
Och titta, så fint nedanför altanen!
Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!
Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.
Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.
Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.
Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.
Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?
Svaret är: ja, det har blivit jättefint!
En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.
Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.
Prick 85
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.
Allt går vitt, blått eller rött.
På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.
I lilla hallen .....
Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!
"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.
Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge, Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland, Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.
Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.
Och titta, så fint nedanför altanen!
Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!
Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.
Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.
Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)