Mitt eget bästa ...

Hos min rödvitrandiga syster ... utsikt genom rumsfönstret.

Ja, det får bli lite hipp-som-happ den här omgången .., vi kör veckan ut!
Men mitt bästa - hittills - blir ändå lillejulafton.

Stunden i uterummet som invigdes tillsammans med Karin, Tommy och Anders ...,den lyckade förrätten (jag som aldrig gör förrätter!) och allt pratet. En känsla av trygghet.

Och senare på dagen när Mymmel, Hilda och Patrik anslöt .., då fortsatte den där känslan av en utökad familj .., och den där tryggheten i att vi finns där, även om vi inte ses dagligdags eller ens månadsvis!

Och det var så lättsamt och jag kände en sån oerhörd tacksamhet mot tillvaron eller livet eller vem man nu ska tacka. Kanske sin lyckliga stjärna?

Jo, det blev mitt bästa!

(Det bästa är också att julhetsen är tillända. Arbetar man i butik är det lätt att dras med i den där stressen och det var alla paketen och jobbet som nästan kändes övermäktigt och kunder som glömde plånböcker, bankkort eller rent av matvarorna! Med stigande ålder står det alltmer klart för mig, att vardagar är min melodi. Det vanliga livet. Det alldeles vanliga livet).

Det bästa för en friherrinna ....

Mitt bästa kommer så här en onsdag efter jul.
Efter sex veckor då jag inte har kunnat ha sko på högerfoten, så kunde jag nu idag sätta på en känga, så nui har jag varit ute i snö och halka. Känns bra, men vi har så mycket is på småvägarna.

Nu får Ni ha en fortsatt fin helg, hälsar friherrinnan, just nu i Västmanland hos väninnan.

Elisabet skriver: titta, så fina dom är, dom här damerna uppe i norr! Det här är Anne-Marie, väninna till friherrinnan sedan många, många år tillbaka. A-M har bott i Luxemburg och har ett levnadsöde som slår det mesta i bedrövelse, men tycks ändå ha så mycket glädje inom sig.
Och så snäll som hon är!

Och här är nästa snälling.
Bilderna kom från Västmanland, där ju friherrinnan firar jul.

"Det är strängt att bo med den som är morgonpigg ..", skriver friherrinnan, som själv tillhör dom mer morgontröttas skara. A-M däremot, stiger upp vid fem.
(Strängt = halländska och betyder kämpigt, jobbigt ...).

Idag ...

... tog vi bilen och körde in till Flygstaden, där pv handlade list till uterummet och själv köpte jag förvaringsboxar till tvättstugan; ja, det rummet kan även kallas förråd för pv:s verktyg och jag håller nästan på att bli galen på all spik, alla skruvar, tänger, hammare ., för att inte tala om golfbollar, glödlampor som inte fungerar, batterier av alla möjliga slag som  k a n s k e  inte fungerar .., snigelmjöl, målarburkar, lim, spackel .., plus flytvästar i olika färger .., en stor säck hundmat .., ja, det är nånting av det som finns där inne och jag hade gett mycket för skåp med dörrar.
Nu finns inga såna i tvättstugan, men förhoppningsvis ska boxarna göra det aningen enklare att finna det som söks.

Så åkte vi till Skallkroken, hamnen i Haverdal, där pv har sin segelbåt.
Det var mer som för att titta till den; fråga hur den mår där borta bland alla andra båtar. I nästan tio års tid, i alla fall i åtta, har båten stått uppallad här nere vid vägen, nu har den en hel drös med kamrater.

I flera dagar har det ösregnat .., äntligen är det uppehåll!
Luften är klar och vi ser  s o l e n!
Är det möjligt!!

Medan pv klättrar ner i båten för att se till att allt är som det ska .., går jag längst ut på piren.
Ååå, så ljuvligt med hav och klar luft!
Långt borta ser jag en skarv som dyker.

Harry får springa lös och vi går längst ut på piren, till det pyttelilla vita "huset".
När vi är där vid huset, ser jag hur pv kommer gående från båten och jag säger till harry att "spring till husse!" och han sätter iväg i en fart som är makalös och han skuttar och som så många gånger tidigare tänker jag att den hunden borde ha fått valla får eller bo i Skottland och där kunna strääääcka ut och springa över till synes ändlösa kullar!

Så vackert där är!
Spretande somrigt gräs som sträcker sig mot skyn.

Och så hemåt.
Döm om vår förvåning när vi kommer till Steninge och upptäcker såväl brandkår som räddningstjänst vid friherrinnans tidigare boende! Det visar sig att det har varit soteld .., och vilken tur att inte huset brann ner! Det är ju inte mer än kanske två år sedan samma sak hände friherrinnan (soteld, allså), fy, så hemskt.

Nu kaffe och kvällsmacka.

Madamen i Sheffield ....

Hennes ängel är INTE lilafärgad, det blev den i min mobil!

.... ni vet, Anna, hon har sammanställt bilder som hon tagit under året och som hon tycker extra mycket om. Om ni bara visste hur glad jag är att vi har en bred bildskärm; hennes bilder blir nåt så vanvettigt fina!

Det är just en av hennes bilder jag har klickat upp, den på bilden.

Skutta dit och titta!

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden)

Hej Elisabet & alla andra deltagare!

Tycker att julen har sådana härliga kontraster (i alla fall för oss två).

Man planerar och fixar före jul, är glad och tacksam för att alla i vår lilla skara är på plats på julaftonen, äter och umgås.

Sedan juldagen i total slapparstil. Inte många knop den dagen. Återhämtning.

Lite vemodstankar brukar smyga sig på mig den här helgen - finns vi alla här nästa jul..?

Eftersom jag vet att du gillar den här fönsterbilden Elisabet så skickar jag den till dig, så kan du spara den bland alla dina dagens fönsterbilder, om du vill.

När jag la in den på Instagram på juldagen, så skrev någon att då är det allmän flaggdag - det passade ju extra bra.

God fortsättning!

Barbro D

Det bästa för Ulrika ...

"Mina pojkar ...", skriver hon.
Och nog kan man väl tro att den äldre sonen är lite släkt med Felix eller Måns Herngren?

Fina pojkar du har, Ulrika!

Eva i Tyresö om sin glädje ....

Evas barnbarn lill-karin, som inte är så liten längre. Bilden är från ett tidigare inlägg.

Vår stora glädje är att dotterns familj har det bra i Romme med skidåkning och julfirande på hotellet !
Hela familjen åker och har roligt tillsammans, alla är nöjda.
Det känns så skönt att veta det.

Annandagsfönstret ...

På väg ut för att ge fåglarna mat, passerar jag ett lortigt köksfönster.
En burk hundmat skymtar där till höger ..., och röda jultulpaner.

Snart dags för arbete.

En bild ....

Eller kanske flera bilder?
Det är så här det är just nu, utanför huset.
Efter den sedvanliga kvällsrundan beklagar sig husets herre högljutt.
"Ja, men nu måste väl ändå grundvattennivån ha stigit till normala nivåer, det är vatten precis överallt!" säger han med aning deppig röst.
Att ha jullov i ett par veckor och så regnar det bara .., sicket elände.
Men lillbåten har han idag - på alldeles egen hand - tagit upp.

Men det har uppenbarligen regnat mycket även tidigare år.
Så här såg det ut när jag tog hundarna och gick Kvarntorpsrundan och det måste vara minst fem år sedan.

Om resan till Holland och Tyskland, den i somras, pratar vi sällan.
Men om Skottland och Cornwall och även om Skagen, ja, där är det annorlunda.
Det är minnen som etsat sig fast.
Som besöket i Anna och Michael Anchers hus i Skagen.
Huset som är ett museum, men där det var så mörkt inomhus så jag knappt kunde urskilja tavlorna på väggen.
Den här - bilden här ovanför - är målad av Anna Ancher.
Jag älskar den.

En annan bild.
Emma på semester på Kreta tillsammans med sin mormor som är jag.
Det var efter tsunamin och hon vågade sig knappt ut i havet.
En kväll var det sardellfestival och på stranden - på stora oljefat - grillades sardeller.
Var sin papptallrik fick vi och vi smakade och jag tänkte att jag var så lycklig.
Mest över Emma.

Fler bilder.
Harry är liten valp, kanske är han inte såååå liten, kanske är det året efter att han fötts.
Kanske 2012. Pv:s tröja inhandlades i Galway på Irland, den första längre resan vi gjorde tillsammans. Flyg till Dublin, tåg till Galway, hyrbil längs västkusten. En underbar resa på så många sätt; framför allt dessa vänliga irländare.

Och jag lägger in en bild av en liten lintott som för första gången ska börja på fotbollsträning.
Klubben heter Bollstanäs och Emil är ganska nervös.

Plötsligt dyker mamma upp!
Kan detta vara på AP:s studentexamen i Lycksele?
Mamma var tillfälligt hemma i Sverige på besök och hade tillbringat några dagar i Stockholm och där drabbats av våldsam huvudvärk, men åkte med oss upp till Västerbotten för att vara med.
Efteråt sa en god vän till oss - en som träffade mamma just där i Lycksele - att hon tyckte att "Ann-Gerd var så virrig".
Nej, det tänkte vi inte på.
Hade det redan då börjat  ...?
Kanske.
Eller var hon bara trött?
Här står hon i alla fall .., glad och till synes lycklig.
Anders framför henne.
Jag kan ännu känna hennes sträva hår mellan mina fingrar.
Hur många hundratals timmar har jag - under min livstid - borstat hennes hår?
Lekt frisörska.
Gått till telefonen i hallen hemma i Malå och låtsats ringa till fru Andersson som då beställer tid för hårborstning och i fåtöljen i vardagsrummet sitter plötsligt denna fru Andersson och vi småpratar som tanter brukar göra hos frisörskan, men mest av allt blundar hon som är min mamma.
Ibland får jag sätta skära eller ljusblå plastrullar i hennes hår.
Man fäster dem med beigefärgade små pinnar av plast, men det är knepigt, för fru Anderssons hår är så otroligt tjockt. 

Och nu har jag åkt baklänges i tiden en stund och tänker mig att göra natt.
I morgon stundar för ovanligheten ett förmiddagspass på en tisdag!
Många är krassliga på jobbet; stackars Marie har ett sjå att få ihop schemat.
Godnatt, govänner!

Och om ni orkar och vill, så vet ni att det finns något som heter "Det bästa som ...".
Ni är så välkomna med er glädje.
Ja, bara så ni vet.

Guidad tur ...



Hur många gånger hamnar inte "Haverdal" på min blogg?
Jo, det är många det.

Här är en liten film som jag snavade över - det var under jakten på en film från årets juladopp -.
Haverdal är långsträääckt och ligger vid havet .., det är otroligt vackert, tycker jag.



Och här lite från ovan .., samhället är större än man kan tro. Om ni är intresserade, så börjar flygturen vid 1:43 ungefär.

Nån slags sammanfattning ...

Jo, men det blev en sån härlig lillejulafton igår!
Först mitt på dagen så kom Tommy och Karin från Ystad och i Malmö hade dom hämtat upp en förkyld Anders och vi satt här ute - ja, det har jag ju redan berättat om, kommer jag nu ihåg -, ja, då vet ni ju redan.
Det finns inte ord för hur glad jag är för den här utbyggnaden!
Och nej, den är inte helt klar ännu, men ändå .., nu börjar jag få en känsla för hur det ska bli!
7

"Ja, sträck på dig nu ...!" sa jag. Det gjorde han.

Steg upp klockan 06.00 .., värmde glögg som skulle serveras till kunderna .., och lite efter sju åkte vi iväg. Pv hjälpte till att dra ut allt som skulle stå vid entrén och jag tog kassorna, medan Carolina skötte brödet. Sen var det det vanliga.
Kunde från min utsiktspunkt i kassan konstatera att antalet färgglada julslipsar nog har ökat i antal och det gäller även dom stickade jultröjorna.
En sån ska pv få nästa jul, det har jag redan bestämt.

När det årliga juladoppet i havet nere vid stranden i Haverdal gått av stapeln, då kom mängder med kunder; många hade varit åskådare, men där fanns även dom som hade badat. Filmen är från några år tillbaka, jag hittar ingen från i år.

Vid fikat upptäckte jag ett brev från Vivan i charken; hon som nu arbetar i en skoaffär i "Hallarna", det nya - jättestora - köpcentrat söder om stan. (Men tårtan glömde jag bort .., kanske i morgon?).

I en av gångarna mötte jag Kajsa från Steninge.
Sååå fin hon var i håret!
Kajsa (jag tror att hon heter Kajsa ...) är en duktig stickerska, det märks så tydligt hur kreativ hon är.

Och på toppen .-)

Kom hem vid kvart över två, halv tre och stöööp på soffan.
Det har varit så mycket anspänning - även om jag inte känt det så - och det har gått på turbofart av någon obegriplig anledning och när nu allt var över, så pyste luften ut.
Nelly intill mig (stendöd nästan .., båda hundarna ligger som medvetslösa) och tv:n stod på och vi åt rester och jag nästan-sov, men vaknade till på riktigt när SVT visade ett program med julmusik från Centralstationen i Stockholm.  
(10:53 in i programmet sjungs Oh helga natt och då har dirigenten dessförinnan berättat om glädjen i att höra - inte som i vanliga fall, enbart en solist ta i - utan alla drar i på högsta tonerna! Lyssna!

Det var nästan det vackraste jag har hört och vilken dirigent och vilken glädje!
Dom som sjöng (mest kvinnor förstås, men även några män) såg ut att alla vara "helt vanliga människor" - inte att dom tillhörde någon kör - och all dessa sång gick rakt in i mitt hjärta!

Så ringde Anders.
Han var förkyld - än mer än igår - och senare på kvällen (på väg till KS och nattjobbet) ringde Maria.
I Orsa Grönklitt åker AP och Micke skidor.

Här råder julfrid.
I morgon är det eftermiddagspass som gäller, på tisdag förmiddag och sen är jag ledig tre dagar på raken, för att därefter arbeta nyårsafton och nyårsdagen.

Hela dagen har jag känt sån tacksamhet för gårdagskvällen och all gemenskap och värme. 

Julafton 2017 ....

Va?
Har jag inte skrivit ett enda ord här på bloggen på två dagar? Ja, det är inte långt ifrån att jag trillar av stolen när detta uppenbaras!

Nu är det julaftons morgon.
Klockan 06.00 ringde väckarklockan (läs: gick klockradion igång .. hur länge ska man tänka i såna banor "ringde väckarklockan"?)  och nu har jag duschat och ska, om en fyrtiofem minuter, vara på jobbet.

Det har varit två dagar fyllda med bestyr .., allt från inhandling av två mattor, till jobb i fredags, till sillinläggningar och janssons och dammsugning och rena överdrag till soffan, ja, ni förstår.

Igår kom Tommy och Karin från Ystad och dom hade i Malmö hämtat upp Anders och vi invigde nya uterummet som   n ä s t a n   är  klart och jag hade gjort minipajer som uppskattades och det var så himla trivsamt att sitta där ute tillsammans med människor som man tycker så mycket om!

Några timmar senare anslöt Hilda, Patrik och Mymmel (Hildas mamma) och då blev det förstås mat och sen flera timmars prat och väldigt, väldigt mycket glädje!

Vad pratar vi om?
Jo, om allt möjligt!
Vi pratar om förhållanden, om Rom, om varför en katt får heta Sandro och en annan Timotej. Vi pratar om resor och om att gå i pension och vi pratar också om arbetsplatser där avloppet inte fungerar och vi pratar om filmklubben och om en särskild film där ett sällskap byter mobiltelefoner och låter någon annan läsa upp vad som står i mobilen och vad konsekvensen kan bli av sådant .., vi pratar om Östersund (såväl Karin som Mymmel visar sig vara födda just där) och Jämtland och varför chaufförer av olika slag - liksom lokförare - tycks så omåttligt nöjda med sina arbeten.

Det blir en helt  u n d e r b a r  kväll!
Jag har bilder därifrån och har skickat dem från min mobil till mejlen, men dom kommer inte fram, så det får bli en gammal bild.

Nu har jag gjort i ordning glögg till kunderna; pv ska göra mig sällskap och öppna butiken och hjälpa till att dra ut pallar med potatis och frukt som ska stå utanför entrén och själv arbetar jag till två. Brooks är sjuk och i hans ställe kommer Carolina G. Det blir säkert hur bra som helst.

Och i radions P1 håller Daniel Alling i rodret under precis hela dagen.
Jag önskar att jag hade kunnat lyssna, men får göra det senare.

God Jul alla rara, fina, omtänksamma bloggvänner!

Nej, jag ska inte ...!

... för hundratrettioelfte gången berätta om hur underbart det har varit att arbeta förmiddagspass tillsammans med ystra och energiska ungdomar och att jag tänkte - när jag åkte hemåt - att jag nästan skulle kunna spricka av den där arbetsglädjen!
Nej. Inget mer om det.

Det kan väl knappast ha undgått särskilt många människor att det från och med idag bara blir ljusare och ljusare ute! För ett par år sedan gick vi ner till stranden i Steninge - friherrinnan och jag själv - och firade med ett iskallt dopp och därefter glögg och pepparkakor!
Där satt vi och även om det  s e r  ut att vara aningen kylslaget, så var det inte så farligt.

Ja, så är det .., nu blir det inte mörkare.
Tänk!
I affären berättade en kund att nu skulle hon snart börja så frön ....., åå, det kändes så hoppfullt!

På julaftonens morgon är det Brooks och jag som arbetar och jag har nyss pratat med chefen och fått ok med att låna hem kaffetermosarna och fylla dem med varm glögg redan innan jag åker till jobbet och så ska jag duka upp med pepparkakor och lussekatter och jo, jag ska göra riktigt fin .., lite enris också i glögghörnan.

Pv - som ju heter Thomas och har namnsdag idag - har nu jullov fram till och med den sjunde januari.Innan han börjar cykla till skolan igen, kommer uterummet att vara klart, det är jag helt övertygad om! Nu återstår att lista runt skjutdörrsektionen och i hörnorna och vid taket och så ska fönsterfoder och fönsterbrädor målas.
Men tänk .., att vi kanske kan bjuda in lillejulaftonfrämmandet (som inte är nåt främmande, utan mina barns pappa, hans fru, Anders, Mymmel, Hilda och Patrik) på glögg och tilltugg inne i uterummet! Vilken glädje.

Vad vi ska göra med det gamla uterummet .., där jag för första gången träffade Sonja och Gösta ..., det vet vi inte riktigt. Jag föreslog att det helt enkelt skulle rivas, men det vägrar pv .., det får bli ett stort vardagsrum vad det lider. Och nej, bilden är inte från idag.



Hittar en bild av moster Gunvor. Fina moster Gunvor som tyckte så mycket om blommor och var en sån djurvän! Gunvor var alltså mamma till mellansystern och hennes - mellansysterns - inlägg från idag kom jag att älska! Det var så mänskligt ..., och jag greps av sån ömhet för henne!

Så här såg det ut för ett par år sedan .., där uppe till höger skymtar det som jag kallar för "Rexxies hus", han tyckte ju att det var så fint. Snart dråsar det nog i backen.

Ja, nu har jag skrivit av mig lite, men jag har inte berättat att idag efter jobbet gjorde jag den tredje sillvarianten inför lillejulafton. Nu finns här vanlig inlagd sill (glasmästarmodellen), citronsill och skärgårdssill. Så roligt!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... ett par olika varianter (så synd att dom spröjsade togs bort!), finns i det hus där min mamma och mina mostrar och två morbröder växte upp.

I Dikanäs, i södra Lappland.

Tittut!

Onsdag betyder ledig dag och oj, så ljuvligt!
Igår slogs nog årsbästa vad beträffar antalet inkommande postpaket och enligt schemat skulle det bara vara Malin och jag själv (frånsett Cornelia i delikatessen), men nu stannade Mange kvar och hjälpte oss. Han tömde dom enorma pappemballagen - sprängfyllda med paket - lastade paketen på vagnar som togs till kassan och så registrerade jag och fyllde på i hyllor och på golv.

När den allra sista vagnens paket skulle plockas upp, hade jag så ont i höften så jag ville gråta, men det behövde jag inte ens knysta om ..,. Mange tog resten. U n d e r b a r t!

Innan kvällen var tillända hade så många paket lämnats ut, så jag kunde "möblera om" lite i hyllorna;  ja, ta från högen som stod på golvet och flytta dem till själva paketavdelningen. Och hyllavsnitt där det var väldigt trångbott, ja, där fick paketen nya platser.
Härligt .., och så mycket mer lättarbetat när det är inte är så vansinnigt trångt på de olika hyllplanen!

Kom hem vid halv nio och hade föreslagit friherrinnan att titta förbi innan hon nu på morgonen skulle åka till Västmanland (jag lär mig Ulrika ,-) och tanken var att jag skulle göra minipajer med Wästerbottensost, men jag var så slut på, så något sådant var inte ens att tänka på, nej, det blev nåt mera lättsamt.

Sen ny dag.
Ny giv.
Nu på morgonen en sväng till Flygstaden för att köpa julklapp till jobbet.
Vi ska ha ett lotteri och nu hoppas jag att den som får mitt paket blir glad - det skulle jag bli -.

Och så har jag sett till att Lantmännen i Harplinge ökar sin vinst rejält i år, då jag snart kan bli grossist när det gäller små ljusslingor! En av slingorna fungerade inte och inte hade jag kvittot kvar heller, men se det var inga problem alls, det var bara att komma och få en ny förpackning!
Ååå, så jag tycker om såna människor som hyser tillit till kunderna!

Hos Lantmännen finns nästan allting, framför allt nu i juletider, ja, det är lite som Panduro!
Och alltid så fint exponerat är det, tänk, vad sånt gör.

En fin och tät julgran har också inhandlats, men inte i Harplinge, utan i affären i Haverdal.
Chefens svåger (en storvuxen och alltid så vänligt leende man i 45-årsåldern) är det som står för leveransen av granarna och jag undrar om vi någonsin har haft ett så fint exemplar.

Stört omöjligt var det för mig att rycka upp granen från den ställning den stod i, men då sprang genast Valentin - mannen som alltid sitter på en låda utanför butiken och får pengar - fram och erbjöd mig sin hjälp! Vilken pärla! Inte bara lyfte han upp den; han nätade den också och bar den till bilen och pytsade in den. (Ja, han fick rejält betalt).
Tänk, om denne genomsympatiske man kunde få ett arbete, i stället för att sitta där ute i kylan och duggregnet!

Nu ska här städas lite .., hundarna ska på promenad .., och från min utsiktspunkt här vid datorn ser jag ett ständigt flaxande vid fröhuset .., och så har jag lagt ut kokt ris, gammalt bröd och äppelskivor och åtminstone lilla rödhaken verkar belåten.

Ja, så fortgår livet här i landet Halland.
Och detta lyssnar jag till i skrivande stund.
Och apropå norska ...

Då kommer jag ihåg nånting annat! 
I Bentes det bästa hade jag skrivit att det skulle bli så skönt för henne med hiss i nya lägenheten, ja, på grund av dåliga lungor. Nej, så var det inte, i alla fall inte enbart; Bente är diagnosticerad för ME och om det kan man ta del av här, vad det handlar om, för den som inte vet.
ttps://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio/3948313?utm_source=maloueftertio_fb&utm_campaign=maloueftertio

Läsvärt ....

... tycker jag att detta är.

All glädjen .....

Oj, så mycket som gjorde oss varma inombords!
Nu blir det lite gott och blandat här.
Ulrika skriver så här:

"Torsdagsträffen. Veckans träff var den sista för terminen och åh så mysigt vi hade det! Jättehärlig sång av en duktig sångerska och sen fika. Surret kring borden på torsdagarna...jag älskar det! Gemenskapen och glädjen, det är så fint när man vet att många av personerna där lever ensamma liv annars.

Och jag fick en lång pratstund med en person jag tycker såå mycket om. Han har varit med om mycket spännande i sitt liv och det är alltid roligt att prata med honom och få ta del av hans minnen. Han är musiker och har bl.a. spelat på Nalen i sin ungdom".

I Karlstad hade Turtlan (Annica) bjudit hem sitt gamla jobbgäng och det hade känts bra, om än aningen vemodigt. Och Eva på Frösön hade slagit in julklappar och fångat ett vackert träd som badade i ljus.

Ann i Göteborg hade nu stickat färdigt tröjan till sonen i London; han hade själv - efter moget övervägande - fått välja färger och nu var den klar och skulle skickas till England.
I Steninge, på Gamla Vägen, hade friherrinnan pyntat så fint vid sin entré och Ulrika hade fått förlängt arbete i ett halvårs tid och hade dessutom fått vara med vid julblommeutdelningen - stor glädje -!
Från Hallsberg kom ett sms som gjorde mig så innerligt glad!
Och så var det ju det här med resan till Skåne.

Barbro - walkaboutsweden - hade fångat rimfrostiga träd (vilka bilder!!) och Cecilia N slog till med hela tre det-bästa-varianter. Så här skriver hon:

"Ja nu är ju frågan vilket som är bäst.

Kandidater:

Musikhjälpen

Bilbo, vår hund. Han brukar "hjälpa till". T ex så kommer han med en strumpa på morgonen och när jag då säger "Hämta den andra!" så hämtar han den andra också. Igår gjorde jag två nystan. Så ramlade det ena iväg på golvet. Då visade jag honom det jag hade och så sade jag: "Hämta den andra!" och då hämtade han det som hade farit iväg!

ÄR inte det fantastiskt?!

Tredje kandidaten är det vackra vinterlandskapet jag har omkring mig. (Men tvättbrädet i snö som jag kör över är inte inräknat i den här kategorin.)"

Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) har hela hjärtat fyllt med resan till Gotland.
Så här fångade hon minnena!
Vilken duktig fotograf du är, Kerstin!

Och så är det Anns tröja i närbild .., min systers fönster från i söndags och slutligen Lena i Östersund som skriver så här:
"Med tända ljus som ger ett mjukt sken, gott kaffe i favoritmuggen, stickning som ligger och väntar och i soffan ligger ett paket till någon som just idag äääntligen fyller 6 är. Just här och nu känns det som allra bäst. Kram från Lena i Östersund".

Nu har jag nog fått med er alla?
Från hjärtat:  t a c k, för att ni så generöst delar med er!

 

Dagens fönster ...

... kommer från Ystad och caféet som är beläget i gamla järnvägsstationen.

I caféets lokaler var det även frukostservering till B&B-gästerna i samma byggnad.

Underbart!

Kusinen ....

Ikväll i kassan.
En tös som handlar med sin pappa.
Hon har tappat tre tänder i överkäken och har mörkt hår.

"Hej Bettan!" säger hon.

Och så är det som om hon tvekar lite.
Sen kommer det.

"Vet du, idag dog min kusin, hon var nitton år och nu är familjen på sjukhuset ...", säger hon.

Och jag säger att det var förfärligt ledsamt.

"Men vet du Bettan .., i mitt rum har jag en stor affisch med bilder av alla som jag tycker om och där är hon också, min kusin alltså, ja, på bilden, då kan man titta på den alltid".

Så var det.

Dagens fönster och förlåt ....

Ja, förlåt för att ni har fått klara er alldeles själva här med era bidrag; men det var en överraskning för Anders att vi skulle samlas i Ystad och jag har inte kunnat berätta eller ta emot era bidrag som vanligt. Knappt att jag påminde er, men det skötte ni ju så bra själva!
Ni är - det har jag sagt så många gånger -  u n d e r b a r a!
Ungefär som gäster/goda vänner som tittar in i huset och man är ute, men dom slår sig ned ändå och ordnar fint för sig.

Så: tack!

Nu bär det av till jobbet (ledig onsdag och lördag i veckan, arbetar julafton, juldagen och annanandagen, men det är okej) och så ska jag sammanställa all glädjen ikväll eller i morgon.

Adios amigos!