Dagens fönster ...

... finns i Frankrike.

Så här skriver avsändaren.

"Här kommer några nya franska fönster av annan karaktär.

Tagna i Toulon som idag är en framtidsstad där mycket renoverats och fräschats upp.

Men fortfarande finns hyreskaserner av lite "fattigare" slag."

Tänka sig ....


Att snart är det ett helt år sedan.

Ett sent kvällsfönster ...

Förra lördagen.

Leina har rest från Uddevalla till landet Halland och medan pensionatsvärden övar adventssånger i Nicoalikyrkan, strosar vi på stan.

Och vi fikar på café.

Min anorak mot stolsryggen.

Mozzarella och rökt skinka och spenat.

Prat och prat.

När jag tittar ut genom fönstret på min högra sida, ser jag en kvinna som sitter vid fönstret i ett annat café.

Man kan undra hur hennes liv ser ut?

Full pott!


Bästa programmet ever-ever .., det är i alla fall På Spåret!

Och jag vet att jag har Johan Wester som favorit, men nu har jag en till, Fredrik Lindström.

Den mannens program Värsta Språket tyckte jag också sååå mycket om!

Kväller ...

Connemara, Irland.

Det här, total tystnad .., det är vad man kan längta efter när man i flera timmar har suttit i kassan och sett julklappspapper, pressyltor, julskinkor, antikljus, falukorvar och allt möljigt annat susa förbi på kassabandet i vad som tycks vara en oändlig ström och det "slamrar" och piper och småbarn gråter..

Det tar liksom aldrig slut.

Och mellan varven, när vi äter lunch till exempel, pratar om vi den stundande personalfesten i morgonkväll och vi pratar om presenter och kläder och bläddrar i en bok som ligger på bordet som handlar om stjärntecken och kan ni tänka er, att det är inte bloggmadamen som har tagit dit den, utan Karina!

När vi läser om Stenbockens negativa sidor, står det att vi är buttra.

Jaså, nu vet man det!

Sist av allt kommer Rickard och löser av mig några minuter tidigare än han behöver och sånt blir man alltid så glad och lycklig för!

Rickard är ansvarig för kolonialbiten; att beställa hem varor och se till allt sånt fungerar och när han sitter i kassan ser han alltid lite drömmande ut och så lägger han huvudet på sned.

Efter jobbet blir det promenad på stan.

När jag står inne på Crispa Kosmetik & Accesoarer (som min ena dotter gjorde radioreklam för .. jag kommer precis ihåg hur hon lät ...!) och köper pärlörhängen, så säer jag till expediten att det borde verkligen finnas så där man kan köpa bara "plopparna" till örhängena, för jag har tappat miljoner såna!

"Det är inga problem, det finns såna .. här!" säger hon och hämtar genast en liten påse med olika sorters ploppar .., det hela kostar endast 15 kronor och blir ju åtskilligt billigare än att köpa nya örhängen stup i två.

Härligt!

Nu ska jag till tvättstugan!

En underbart skön fredagkväll önskar jag er alla och glöm nu inte detta!

Fast pensionatsvärden är ju från Småland ...

Det är kanske allom bekant att hallänningar har den högsta genomsnittliga levnadsåldern i vårt land och om man jämför män i Köpenhamn och i Halland, så lär de halländska männen bli hela sexton år äldre än sina kompisar i broderlandet?

Kanske var det den artikeln som den här madamen hade i åtanke när hon satte sig vid ritbordet ...?

Dagens fönster ..

På en promenad i Dublin hittar man hur många fönster som helst.

Det här, till exempel.

Titta på den finurliga ventilen längst uppe och inte att förglömma .., övervakningskameran i högra hörnet!

Och så blev det kväll ...

Marknad i Dublin.
I påsarna säljs ekologiskt odlade äpplen.

Idag hade vi plötsligt en ny arbetskamrat i affären; en pratglad göteborgska som har bott i såväl Tyskland som Danmark de senaste fyra åren, men som nu, tillsammans med sin familj, har återvänt till Ystad.

Oj, vilket energiknippe hon visade sig vara!

Och eftersom hon tidigare har arbetat på en annan stor livsmedelsbutik här i stan, så var många av kunderna bekanta till henne och det blev massor med prat och "oj, är du här!" och .."men åå, så roligt att få se dig!"

I vanliga fall får jag stå bakom den som är ny i kassan och hålla lite koll, men det var helt onödigt .., hon fixade det mesta själv.

(Jag försöker gissa på stjärntecken .., Stenbock är hon inte ., jag skulle gissa på ..., Lejon. Ska fråga henne i morgon.)

Det är lika så gott att ni lägger namnet på minnet: hon heter Malin och är gift med ett handbollsproffs, därav utlandssejouren.

Och kunderna har uppmärksammat att vi stänger två timmar tidigare på lördag, då det är personalfest.

"Så roligt för er, ha nu så trevligt!" säger den ena efter den andra.

Trevligt var också ett samtal till ica-support, där jag frågade om man hur vi skulle göra med en krånglande betalterminal?

Mannen talade en underbar dialekt .. och efter en stunds prat kunde jag inte hålla mig och utbrast .. "men var är du ifrån .., Norrbotten ..., ååå, jag blir alldeles varm i magen så härligt låter det..?"

"Jo, jag är från Kalix ... och du är väl från Västerbotten ..?" sa mannen.

På en snurrstoll intill satt Magnus och smajlade åt konversationen.

Det är lite underligt med Magnus .., för tänk, på insidan av hans ena arm står namnet på den här gruppen med stora bokstäver .. och då förväntar man sig väl inte att han, Magnus, när vi en dag pratar om våra ungdomsidoler, ska berätta att på hans vägg, i ungdomens dagar, där fanns affischer med Carola!

Förhastade slutsatser om människor, det ska man akta sig för att ha.

Och bäst av allt idag: jag upptäckte att jag har fått beviljat semester efter nyår .., alltså blir jag ledig nästan en hel vecka och då åker pensionatsvärden och jag själv till Stockholm, fast inte hela veckan, och jag får hälsa på alla tre barnen och inte minst, Emil och Emma! Vilken oerhörd lycka! Och för första gången på flera år inventerar vi inte på nyårsdagen (jag är ju dessutom ledig) vilket innebär att jag kan titta och lyssna till nyårskonserten från Wien!

Å, sicken glädje!

Nya regler ...

Hos Gunnar i Vaplan gäller nu helt nya regler; en bild på en skata som äter frukost, motsvarar tjugoen gulsparvar, ja, ni vet i den här tävlingen om ta en bild där flest fåglar syns vid matbordet.

Och titta i björken där intill!

Det VIMLAR ju av småfåglar som vill ha frön ..., jag tycker nog att alla dessa små fåglar också borde räknas in .,. ja, då är jag ju lätt som en plätt uppe i fyrtio!

Gunnar .., glöm nu inte att köpa frimärken så jag inte behöver lösa ut fågelboken !

(Tävlingen avslutas på söndag .. jag ska ta semester på lördag och sitta här från att det ljusnar i Jämtland!)

Ps. Vad då? Adressen till hans sida med kameran? Nä, den har jag glömt ..-) Ds.

På promenad ..

Nej, det här är inte Ludde.
Det här är en stilig hund i Dublin.

Innan jag cyklar till arbetet för kvällspasset, går jag på kisspromenad med hunden Ludde.

Luddes matte är min arbetskamrat och just idag är hon i Köpenhamn och när jag öppnar dörren till hennes hem morrar Ludde lite och gömmer svansen mellan benen.

"Men Ludde ..., nog känner du väl ändå igen mig ...!" säger jag och klappar honom på ryggen, så där klapp-klapp-klapp och då börjar Ludde vifta på svansen och sedan går allt så bra.

Och när vi går där längs järnvägsspåret, då kommer alla mina hundlängtanskänslor tillbaka i ett huj, men jag vet ju att det är omöjligt, inte förrän jag går i pension eller arbetar mindre än jag gör nu.

Innan vi är hemma igen, Ludde och jag själv, är vi bästa kompisar igen.

Efter fem år ...

... åkte ju mina vita linnegardiner ner för välbehövlig rengöring.

Nu vet jag inte om jag vill sätta upp dem igen?

Det bästa med min lägenhet, det är dom här underbara fönsterna .., höga och djupa!



Jo, jag älskar dem!

Kanske byter jag bara ut rullgardinerna, som för övrigt har suttit här sedan jag kom inflyttande den första februari år 2003 ?

(Den observante ser kanske att mina pelargonior fortfarande blommar och är frodiga. I våras köpte jag relativt dyr blomjord hos Åbergs Trädgård ., vilken skillnad det blev för blommorna!)

Torsdagsfönstret ..

"På 1930-talet byggde min far, tillsammans med sina två bröder, den här stugan som undantagsstuga till sina föräldrar, dvs. mina farföräldrar.

Farfar dog 1952 och farmor flyttade 1958.
Den användes sedan som sommarstuga fram till mitten av 80-talet.

Sedan har den sporadiskt använts för enstaka övernattningar.
Otaliga är de inbrott som gjorts i den och allt av värde har burits bort.

Om du ser noga så har någon sprejat ett meddelande på fönstret med rakskum.

Jag kommer inte längre ihåg meddelandet.

Jom."

Och ett vilsamt fönster från ....

I år har jag bestämt mig för att absolut inte gripas av julstress.

Nej, jag ska tända ljus och äta lussekatter och kanske göra julgodis och dricka glögg, men ingen stress.

Till höger om tv-bänken ligger nu en liten hög med paket.

Det är till barnbarnen och till någon annan och inget är särskilt dyrt.

De sedvanliga korsordsbilagorna till min australiensyster .., färdigt det med.

I söderfönstret lyser adventsstjärnan så fint.

Och så plingar det till i inkorgen och ett så vilsamt fönster kommer svischande genom rymden.

Ett fönster från Jämtland.

Så här skriver avsändaren:

"Hej på dig i den mörka kvällen!

Ett fönster kommer här susande från Frösön.

Kortet är taget i sakristian i Sunne kyrka, som ligger några mil bortom Frösön.

Där var vi i lördags och hade en dag som vi kallade "Att uttrycka livet".

Jag var ledare för uttrycket-måla.

Det blev en fin och vilsam dag.

Eva."

Två kvällsfönster från Tyskland ...

"Hejsan!

Här kommer ett romantiskt fönster från slottet i Wernigerode/Harz.
Snart kommer några till på min blogg.

Ha det gott!

Tuvstarr."

Möte med herr Gren ...

Under min tid som äkta maka fick min man genom årens lopp en hel drös telefonsamtal från olika marknadsundersökningsinstitut och han var alltid lika irriterad och tyckte att det var såå trååååkigt, men jag, som mer än gärna hade legat på soffan och vickat på tårna och svarat på allehanda frågor, jag blev aldrig utvald.

Jag kände mig som pestsmittad!

Men nu .....

Jo, nu kan ni tro .., för alldeles nyss har jag pratat med världens trevligaste intervjuare; nämligen Rikard (ev. Richard) Gren från Ronneby, ja, han ringde för Sifo:s räkning.

Intervjumannen frågade om jag kunde tänka mig att svara på några frågor?

"Oh ja, mer än gärna!!" sa jag lyckligt och la mig raklång på soffan, precis så där som jag hade drömt om.

När mannen hade ställt en massa spörsmål om mina inköpsvanor och hur jag tar emot reklam .., om jag sparar mina pensionsbrev (jag öppnar dem ju inte ens!) till exempel, frågade jag honom rakt ut:

"Men du måste väl ändå vara Stenbock ..?"

Den vänlige herr Gren lät omåttligt förvånad, nästan så att han inte trodde sina öron.

"Äää .., javisst .., men ..., alltså ..,vad har det med saken att göra ..?" undrade han vänligt och jag svarade att "ja, det var väl det jag förstod, du lät så ..., tja, trevlig!"

Intervjumannen visade sig ha födelsedag tio dagar före mig och väntar nu på besked för antagning till jägmästarutbildningen i Umeå.

Jag hoppas att han kommer in och önskar honom allt gott här i världen!

Idag blev den min ...

Ärendet var att köpa en penna.

Jag kom hem med tre kassar fyllda med allt utom pennan.

Och så gav jag mig själv en alldeles-för-tidig-julklapp.

Just det.

En bok (se bilden) skriven av den här madamen.

Och jag ska vända det allra första bladet ikväll.

"Ja, men God Jul på dig Elisabet!"

"Tack så hemskt mycket, fröken Tomte!"

En ovanlig man ...

Jag står och slår in julklappar, när jag plötsligt hör något helt osannolikt från nyheterna från Sydnytt.

Vad handlar det om?

Jo, en vägkrog eller grillkiosk som har kommit i kläm när Vägverket är i farten för att bland annat bygga vägbulor, med påföljd att inga bilister längre kan komma till grillkiosken som drivs av två kvinnor.

Inkomsterna bara rasar!

Det är då Vägverkets projektledare blir intervjuad och det är tur att man sitter stadigt på soffan när herr projektledaren uttalar sig.

Han säger nämligen, utan omsvep, ja, utan minsta lilla bortförklaring, att det är han som har missat.

Han säger inte "vi", han säger "jag".

"Jag tar på mig hela ansvaret .., det är mitt fel, det är jag som har brustit i informationen till kioskägarna ...", säger han.

Man tror knappt sina öron.

Insikter och insikter ...

Idag har jag äntligen tagit ned mina vita linnegardiner för välbehövlig tvätt.

I fem och ett halvt år har dom suttit uppe.

Femochetthalvtår.

Tänk tanken.

Aldrig tvättade.
- sorry, inget luktsalt ! -

Nix.

Och ni ska veta att jag har genomgått en ettårig husmodersutbildning med bra slutbetyg.

Jaså, det tror ni inte på?

Ja, men å andra sidan är det länge sedan.

Väldigt länge sedan.

Måhända var jag inte närvarande vid håll-ditt-hem-rent-lektionen ...?

Ett eftermiddagsfönster ..

..., kommer susande bara några mil härifrån .., håller sig till kustvägen och tar höger vid Mossbystrand och så förbi Svarte och letar sig slutligen fram längs gatorna i Ystad och hos bloggmadamen som är mottagare, där är det minsann stängt, hon är ute på stan i akt och mening att endast handla ett stycke penna, men kommer av avsluta inköpsrundan med tre bärkassar fyllda med allt annat än pennor, men det vet hon inte just då.

Men se .., efter någon timme öppnas dörren .., och det lilla fönstret som är vått av allt regnandet tar sikte på datorn och tränger sig in bland alla andra fönster .., såna som har kommit från Frankrike, Marocko, Irland, Västmanland, Vietnam, ja, från alla håll och kanter i vår värld och fönstret presenterar sig artigt som ett takfönster från Eketorpsgården på Öland och då säger vietnamfönstret på lite knagglig engelska att "åååå, där har jag aldrig varit!"

Och efter en stund seglar fönstret iväg igen .., jo, minsann nu hamnar det på ett blogginlägg och det lilla fönstret sätter sig tillrätta bland alla bokstäverna och gör sig redo att ta emot vänliga ord från bloggvännerna.

Vad då?
Vem som öppnade dörren och släppte ut det lite annorlunda fönstret?

Jo, det gjorde en bloggdam som skriver så varmt om sitt arbete att jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste det!

Hoppochskutt!


Och hur går det nu med lille vilde Walter?

Jo, så här!

Vill ni ta er en titt på "världens bästa bostadshus" .., så går det också bra.

Klicka här bara.