måndag 6 april 2009

Ett sent kvällsfönster ...



.... från en ung madame som jag tycker har en alldeles helt underbart vacker blogg!

Och annorlunda.

Och personlig.

Lägg därtill fantastiska bilder.

Så här skriver hon som varit med och kommenterat här i flera, flera år.

"Hej Elisabet!
Här kommer en annorlunda fönsterbild för man ser egentligen inte fönstret.

Men man ser vad som händer på andra sidan, och det tillhör nog inte vardagen för de flesta ;)
Krya på dig!!

Här går det undan ...!



Och nu är pensionatsvärden febrig.

Han påstår dock att med Tankens Kraft ska han vara frisk i morgon.

Eller ikväll.

Senast.

(Och den rara Malin på jobbet ligger i 39 graders feber och våldsam hosta.)

Kväller ...



Tända ljus.

Några korsord.

Och hostmedicinen inom räckhåll.

Möte med en liten glädjspridare ...



Jag gick ut med soporna och plötsligt stannade jag till.

Lyssnade.

I fickan låg kameran och väntade.

Så här ser en ängel ut ..



I alla fall bakifrån.

Bilden visar min arbetskamrat Karina som helt oförhappandes knackade på min dörr och frågade om jag vill något från affären, ja, för hon skulle ändå dit och handla.

Alldeles givet är det förstås inte att en sjubarnsmamma per automatik blir omtänksam, men i det här fallet är det så.

På bilden har hon lämnat brödet, saltköttet och gurkan och är på väg hem till sig, tillsammans med sonen, han som har sånt fenomenalt sifferminne.

I terapin ...



... och man löser Kvällspostens korsord och fastnar på några ställen .., ringer till landet Halland och får hjälp .., blir glad åt att hela korsordet är löst, då man upptäcker att ... ajajaj .., helt klart var det inte!

Och det upptäcks när man just har lagt in bilden här på sidan.

Nu blir det till tänka till igen.

(Och då upptäcker jag ännu en icke-ifylld-ruta!)
Nuläget ...

I sjuksalen finns endast en tv med inte alltför många kanaler.

Den här filmen (se här under) ska den förfärligt hostande bloggmadamen titta på.

Då förstår ni hur läget här.

Matiné: Fram för lilla Märta
Svensk långfilm från 1945.

Stig Järrel som arbetslös musiker lyckas få plats i en damorkester, vilket gör att han klär ut sig i kvinnokläder och kallar sig för Märta.

Han reser med damtrion till ett engagemang i Lillköping där han gör stor succé som lilla Märta i stadens societet och kvinnoförening.

Men hur ska han göra när bubblan börjar spricka?

Regi och manus: Hasse Ekman. I rollerna: Stig Järrel, Hasse Ekman, Elsie Albiin, Agneta Lagerfeldt, Douglas Håge

Också en slags insikt ...


Som ni kanske förstår har jag inte så mycket att göra.
Att dokumentera närmiljön blir Dagens Händelse.

Detta är vad som händer när man bor i ett ständigt blåsigt Skåne.

Herr och Fru Tupp, vilka är så fint placerade framför en liten Viva, trillar ideligen omkull av vinddraget.

Det var väl intressant?

Utsikt ...


Måndagmorgon, kl. 10.45.


Världen krymper betänkligt när man är hemma från jobbet.

Man sitter i sina 31 kvadratmeter .., lyssnar till radions nyheter och tänker på människorna i det jordbävningsdrabbade Italien .., man ligger på soffan Ektorp och reprisläser favoritförfattaren numero uno eller så står man vid fönstret och tittar ut.
(Precis som min mamma gjorde när hon bodde i samma lägenhet. Hur ofta såg jag inte henne stå med händerna på ryggen och titta ut .., och så vinkade hon så lyckligt när hon såg mig i affären . Nu står jag själv på samma vis).

Där ute pågår Det Vanliga Livet.

Människor cyklar fram och åter .., bilar passerar ., där är kajor på hustaken och där är brödbilen som kommer med dagens leverans till kvartersbutiken mitt emot.

Och där är Maggans golden Jonna som ligger och gonar sig i solen.

Det är min värld just nu.

.

Ungefär så här.

(Av ljudnivån att döma kan tittaren tro att jag bor mitt smeten i New York. Det gör jag nu inte. Men inte långt ifrån heller.)

När dörrar öppnas ...



När jag för sexton år sedan kom till Skåne från Västerbotten, då började jag i en Kom Vux-kurs .., tre, fyra månader för att mer som känna sig för .., ja, om man ville fortsätta att studera.

En av lärarna, inte i engelska, men i svenska, var en långbent madame från Östergötland.

"Elisabet, nu får du väl skärpa dig ., du pratar ju engelska med västerbottnisk betoning!" utbrast hon inför hela klassen när vi en gång skulle högläsa något från en bok.

"Jaha .., och alla andra då ..., har dom inte skånsk satsmelodi i sin engelska då ...?" frågade jag, lätt irriterad.

Nä, det var tydigen bara bloggmadamen som lät annorlunda.

Det där var inte så roligt ..,ja, om man säger som så .., så kände jag mig inte särskilt glad i att efter detta bräka fram meningar på västerbottens-engelska.

Men så igår i kassan .. så har jag en lång, vacker man framför mig .., kanske i 25-årsåldern.

Den unge mannen kan inte sin kod till betalkortet, så jag säger att då får han signera istället och det går ju bra .., jag får såväl betalkortet som id-handlingen i min hand och allt är frid och fröjd.

Då upptäcker jag det ovanliga efternamnet.

"Oj, det var ett annorlunda efternamn ... det har jag aldrig sett förut ...?" säger jag och prövar mig fram att uttala det.

"Är det så ...?" frågar jag.

Då tittar mannen på mig och strålar med hela ansiktet och så säger han ..."du är den FÖRSTA som har uttalat det på precis rätt sätt, det var bra gjort av dig och ja, det är utländskt, namnet kommer från Eritrea ...."

Tror ni att jag blev glad?

Svar: jepp!

Tror ni att jag kommer ihåg efternamnet?

Svar: nix.

Måndagmorgon ....


Strålande sol och somrigt blå himmel.

Pensionatsvärden, som har påsklov, ringer för att höra hur det står till med bloggmadamen.
(Här har hostats konstant hela natten .., och hostmedicinen är slut!)

Själv har han fullt upp, ja, den halländska agendan är fulltecknad.

Den kapade veden som igår hämtades i Ljungby, den ska på plats i det som väl kan kalla för "vedboden" .., och de två solfångarna som för närvarande ligger rofyllt på altanen, dessa ska förhoppningsvis hamna på pensionatstaket innan veckan är tillända ..., och så är det ju allt annat.

Valnötsbröd och rabarbermarmelad.

Och segelbåten.

Medan herr pensionatsvärden berättar om sina planer för dagen, hör jag pElle jaaaama.

"Mjaaaauuuuuuu, mjaaaaauuu!" låter det.

Han längtar förstås efter matte.

Måndagsfönstret ...



.... är mitt.

Och nä, ni har alldeles rätt .., jag har inte plockat ner den där runda lilla belysningen som somliga kallar för adventsstjärna ,. men vem har sagt att bara för att man köper nånting i december, så är det ämnat att användas enbart då?

Den lagen har jag inte hört talas om.

Så den får hänga där och göra mig glad .., ljuskransen.

söndag 5 april 2009

En gång var vi ju Storebror ....


Danmark har idag fått ny statsminister.

Icke ett ord har jag hört om detta i svenska nyhetssändningar i afton, men jag kan ha missat det.

Expressen har andra, mer viktiga nyheter för läsarna.
Walking the camera ...


Ni glömmer väl inte att titta in hos den här bloggerskan?

Man blir varm i hjärtat efter ett besök där.

Jo.

Jag lovar.

Litet brev till pElle ...


"En vårhälsning från landet!

Hoppas det där pensionatet dom pratar om blir verklighet så du får bo på landet hela tiden. Helt underbart att springa runt som man vill och däremellan slöa på balkongräcket med utsikt över hela gatan!

Hälsningar Picasso."


// Och Picassos matte, det är den här madamen.

Nej, hur kunde jag blanda ihop korten så galet?!

Så här skriver avsändaren:

"Picassos matte är inte Torparfru men väl boende i en liten by mitt i Dalarna med skogen bakom huset ;-)

Det är hon som tog kortet liggandes i hängmattan och slöar lika mycket som kattherren själv :-)

Härligt med vårens första varma dag, den måste man ta till vara.

Matte Kerstin."

Då säger jag så här: tack snälla Kerstin som tog dig tid att maila bilden! Så rart!

PS: Härliga hängmattor till pensionatet kan finnas på www.storafamnen.nu/


Aktuellt meddelar att den amerikanska presidenthustrun, Michelle Obama (Stenbock för övrigt .., fyller år två dagar efter bloggmadamen ..., hennes make är Lejon och firar sin födelsedag två dagar efter min äldsta dotter .. ja, men det måste ju vara nåt slags Tecken ...) har begått ett förfärligt etikettsbrott, hon har nämligen lagt armen om drottningen av England!

Kan man tänka sig något så obildat!?

Nånting så hemskt.

Nånting så förskräckligt.

Man får verkligen hoppas att Drottningen överlever detta förfärliga.

(Nu diskuteras detta med etikettoraklet Magdalena Ribbing ..., hon menar att Drottningen tyckte om detta .., så ser det inte direkt ut på tv-bilden, men om så är fallet, är det ju jättebra!)

Söndagsfönstret ...


Röda pilar är Pelargonieskott på tillväxt.
Gröna pilar ...,den vänstra har jag glömt namnet på, den högra är också en något ranglig pelargonia.
Fönstret är förstås mitt.

Egentligen hade jag planerat att besöka BB i helgen, i akt och mening att fånga barnmorskan K:s vänstra hand mot en rund mage (dock lite rundare än bloggmadamens ...), men det fick ställas in på grund av hostan och det kändes tråkigt.

Men ett eget litet BB fick jag ändå.

Alla blommorna, precis alla, fick igår ny jord och några delades på och hamnade i egen kruka.

Det gjorde så ont i mig, när ett enda pelargonieskott blev över .., och jag satte den i den andra krukan från höger .., alldeles själv står den där på tillväxt .. och jag småpratade med skottet och sa att den inte skulle vara ledsen, för den har sina vänner alldeles intill, det skulle nog gå bra.

Den andra blomman från vänster, var från början en stor och frodig men tämlig risig historia.

Nu blev den delad i fyra delar och slapp undan trång plastkruka .., tre lerkrukor fick träda i tjänst i plastkrukans ställe.

Och nu blir det middag och jag är feberhet om kinderna.

Det finns en sak ...



... som jag tycker karaktäriserar pensionatsvärden mer än allt annat och det är att han liksom inte är bekväm av sig.

Hur ofta som helst cyklar han de tvåochenhalvmilen till jobbet och lika långt är det förstås hem igen och när han ska handla ägg, ja, då svingar han sig upp på cykeln och susar iväg ett par kilometer enkel väg och nästan alltid får bilen stå.

(Jag gör precis tvärtom.)

Så när jag igår förmiddag - äntligen - kände mig så ovanligt pigg och yster och ville Göra Nånting, då tyckte han att jag kunde låta mina blommor få ny jord.

Visst!

Eftersom jag förra våren inhandlade dyr plantjord från Åbergs Trädgård (halleluja! dit ska ni åka!) och såg vilken skillnad det blev mot för vanlig blomjord som är superbillig, så tog den motionsvillige sin cykel och en elsladd med sig och så cyklade han iväg några kilometer .., köpte en stor påse jord .., band fast den runt ryggen eller magen .,. hittade en platta som han hade som stöd mot ryggen och så hem igen!

Så här såg det ut när han kom tillbaka.

Det är det jag menar.

Ingefära och vitlök ..



Medan jag sitter i min lilla 1:a och dricker te, spetsat med riven ingefära och vitlöksklyftor, tittar jag lite förstrött på danska kanal 1, som sänder direkt.

Det är "Tv-Avisen" som berättar att Danmark har fått en ny statsminister, Lars Lökke Rasmussen, men med danskt ö.

Nu dissikeras herr Statsministern så där som när man i biologin i högstadiet studerade myggor i mikroskop.

Att herr Statsministern hellre tar sig en pilsner och en fläskesteg än en aldrig så flådig middag, det tas upp om och om igen.

Och herr Statsministerns bror och pappa (som dagen till ära fyller år) intervjuas.

"Hur kommer ert liv att förändras med en son som är statsminister?"

"Och hur känns det med en bror som blir så känd?"

Jo, det känns bra, säger dom.

Pappan ser ut som helt vanlig liten farbror.

Och på Amalienborg trängs venstreanhängare som viftar med pappersflaggor och det sjungs och intervjuas och klickar från kameror och snart har jag druckit upp mitt te.

Som en tom ballong ungefär ...


"Ja, ja .., har du kvar några pengar på kontot efter din krogsväng igår ...?" säger K lite filur-leende till sin man som ser aningen generad ut när betalkortet strular.
Idag höll dom inte varandra i handen.

Igår på förmiddagen mådde jag som en prinsessa och ringde glad i hågen jobbet och meddelade att "imorgon söndag, är jag på plats igen!"

Åååå, så glad jag var!

På eftermiddagen, några timmar senare, gick fjädern ur bloggmadamen.

Heta kinder .., totalt slut på .., hosta.

Däckade på soffan.

Underbart omtänksam pv fixade middag.

Natten tillbringades återigen i var sitt rum och nu hostade jag värre än nånsin och jag drack hostmedicin direkt ur bruna flaskan och åååå, vad jag ångrade att jag inte tänkt mig för.

Cyklade till affären på morgonen .., kände mig upphängd och nersläppt och kunderna sa att ..."men hjälp, vad du ser sliten ut ...".

Ja, men det är ju himla uppmuntrande!

K, som bor här längs gatan, kom in och handlade med sin man, och väl i kassan hörde hon min hesa röst och lämnade en liten bukett Tussilago som hon plockat vid dikeskanten.

"Här har du, krya nu på dig Elisabet!" sa hon snällt.

Det är henne ni ser till vänster uppe på bilden.

Och innan jag cyklade hem igen, skrev jag ett brev till min chef och lade det på hans skrivbord och jag meddelade att jag verkligen förstår om han blir galen på den här madamen som aldrig blir frisk, men nu blir jag hemma i morgon.

Också.

Nu vill jag faktiskt bli kry.

Jag har tröstat mig med en dyr bukett tulpaner med blåbärsris och med Kvällsposten så jag får ett korsord och så ska jag ställa mig i duschen och sedan bara vila.

Pensionatsvärden har tagit tåget till Halmstad och därefter bil till Småland för att hämta hem ved.

Vi bara drömmer ju just nu om att hitta ett pensionat, kanske till nästa vår .., och pv säger att det ska bli ett ekologiskt boende, ja, mer eller mindre.

Vindkrafts-el och solfångare och sånt.

Men nu ska jag lägga mig raklång på soffan och kurera mig.

Just så.