Någon slags glädje ...


När solen och värmen flödar, blir sms:en liksom annorlunda.

Så här, till exempel.

Fyra kvinnor skickar små meddelanden.

"Har just gullat med ett gäng pyttesmå lamm ..-)

"Och vi sitter och äter glass. Otroligt fin kväll!"

"Jag är på cykeltur till goa vänner. Underbara dagar med detta väder! Hoppas att din hosta snart är ett minne blott! Kramar.

"Men ååå, visst är arbete utomhus rena rama lyckopillret! Här doftar det vitlök från fingrar och ugn ,-) Känslan är lättsam och glad. Barfota,"

"Jobbar i G:s trädgård. Frågade vad han hade för rat längst med kortsidan av huset. Stockrosor, svarade han ,-)"

Kväller ...

Vi sitter i soffan och tittar på ett helt ljuvligt program från Gryts skärgård, i Östergötland.

Hela dagen har Pelle hållit sig i närheten av oss.

Han har klättrat i plommonträdet och lekt med en liten gul boll och i minst en timmes tid legat på min bröstkorg och sovit djupt.

Som en trasdocka är han.

Trött och slut på.

En inte alldeles purung herr Katt.

Kanske tolv år?

Mycket har han varit med om .., han blivit påkörd av en bil och kom hem vind och sned och efter ett par dagar var han sig själv igen.

Och han har utkämpat våldsamma fighter med Bjäresjös andra kattherrar och återvänt hem, ärrad och blodig.

Nu är det som ett helt annat liv för Pelle.

Pensionärslivet.

Han verkar rätt nöjd med tillvaron.

Harmoni ...

Den som har katt eller hund, vet precis hur det är.

Den där känslan.

Det bästa som finns ...

Göran Persson, ni vet, vår före detta statsminister, berättade i något pratprogram att han alltid började att lösa sina korsord längst uppe till vänster.

Det gör inte jag.

Och med lite-lite-lite hjälp av den idoge pensionatsvärden (som handtvättar tegelpannor .., och sedan kånkar upp med dem först på stegen och sedan på taket ...., ja, frånsett min mamma, så tror jag helt ärligt att han är den mest energiska människa jag någonsin har träffat ..., synd att han inte kan säga samma sak om bloggmadamen ...,-), ja, med lite hjälp av honom, så ordnar det sig.

Då blir hela krysset löst.

Jipppiee!

Och bloggmadamen blir lycklig.

Förmiddag på pensionatet ...

Då ser det ut så här i köket.

Giffelreceptet fick pensionatsvärden av mig i fjol, när vi hade träffats.

Därefter har det blivit gifflar morgon-middag-och-kväll

"Du har inte funderat på att byta till nånting annat ...?" säger jag lite plirigt.

"Ja, men jag har ju bakat kanelbullar i tjugoåtta år .., det är ju bara ett enda år jag har pysslat med gifflarna, men är det på det viset .. nog kan jag ...!"svarar herr Bagaren då.

Nädå.
Det behövs inte.




Och så valnötsbrödet förstås.

Svindelgott.

Morgon på pensionatet ...

Då blir det frukost med valnötsbröd, äggröra med knaperstekt bacon och kaffe eller te.

Till dessert 1 st hjärtmedicin (pv), 1 st antibiotikapiller (bloggmadamen), samt 2 st stora, gröna tabletter för att mjuka upp kroppens allt mer stela leder (bloggmadamen).

Sist av allt leker vi doktor och kollar blodtrycket på varandra.

En liten vit mackapär med texten "Digital blood preasure monitor HEM-403 C", visar med digiala siffror hur det är ställt med våra tryck.

Ja, ni ser ju .., det hela är romantiskt så det förslår.

En kakelsättares vänstra hand ...

På påskaftonen blir vi bjudna på middag hos Sonja och Gösta, som är pv:s moster och morbror.

Vi är många som sitter runt bordet i matsalen och till vänster om mig, där hamnar Roger.

Roger (som är måg i familjen) heter Aldrige i efternamn och kommer från England, närmare bestämt från Denham.

Det första som slår mig när jag nu för första gången träffar honom, det är att han ser så norrländsk ut .., ja, jag hade hade kunnat satsa ganska mycket pengar på att han vore uppvuxen i Norrbotten.

Alldeles oerhört påminner han om någon som jag har träffat, men vem ..?



Herr Kakelsättaren visar sig vara 48 år .., han är Jungfru .., har glada ögon och är nummer två i en syskonskara på fyra ... (det är storebror Nigel som är golftokig .., Roger själv .., Timothy som bor i Australien och så de tre brödernas lillasyster, Clare ...).

"Vad har du för intressen ...?" frågar jag.

"Jo, jag tycker om kitesurfing ..., och att flyga, ja, jag har flygcertifikat .., jag skulle ha velat bli pilot ...", säger Roger.

När jag frågar honom vad han tycker är den största skillnaden mellan England och Sverige, för det är här i Sverige och landet Halland som han lever tillsammans med sin Maria, då ler han lite innan han svarar.

"Ja, jag tycker att ni i Sverige .., ni är ofta så ..., det är som om ni tycker att Staten ska ta hand om er från det att ni är små tills ni blir gamla .., det är ganska tungrott här och ... och livet är på ett vis enklare i England .. människor är inte så ..., ja, men det kanske beror på klimatet i det här landet .., så är det kanske ...?" säger han varmt leende.

Ungefär så är det med kakelsättaren Roger Aldrige.

Dagens fönster ...

... finns hos Sonja och Gösta, pensionatvärdens rara moster och morbror.

Dit blev vi bjudna på påskaftonsmiddag, men vid tio bad jag att få åka hem till pensionatet .., hes igen och hostig och varm om kinderna.

En alltigenom trevlig kväll blev det med massor av god mat!

Påskaftonspyssel ...

Fr.v. Ann, Mattias, Mats och Kerstin.
Ann och Mats är kusiner till pv.

På självaste påskaftonen beslutar sig herr pensionatsvärden för att nu, nu ska solfångarna, dom som har bidat sin tid liggandes under grön presenning på altanen, nu ska dessa komma på plats!

Så han ringer till kusinerna som är i Haverdal på besök och frågar om där möjligen finns någon som har lust att vara honom behjälplig med detta att få upp två solfångare på taket?

På påskaftonen.

Tänk, att det finns det!

Och efter kaffe och uppvärmda gifflar ute i solskenet, diskuteras det hur man ska gå tillväga .., är det någon som inte direkt är lockad av att skutta omkring på taket ..? ja, det planeras noga.

Pensionatsvärden är den som sitter på taket och ska ta emot solfångarna.

Och så börjar förevisningen!


"Hur går det ..? Ni håller väl i er ordentligt? PV .., nog borde du väl ändå ha nån slags lina runt magen som håller fast dig ...?"

Längst uppe på taket, på själva nocken, står Mattias och håller emot med stadiga rep, så där så inte fångarna ska susa iväg ner mot marken.


Fast det har han inte börjat med här ..., nu gäller det att flytta den nya fångaren till vänster och det är inte gjort i en handvändning och sedan ska den fästas.

Det är ganska spännande att stå där nere på gröngräset och titta på det här äventyret.



Och se där .., två nya solfångare på plats!!

Om man umgås flitigt med en man som är omåttligt intresserad av detta med alternativa energikällor, så kan man förstås inte undgå att påverkas.

Nu händer det ofta att jag, när jag ser nybyggda hyreshus i Ystad, tänker att .., så dumt, att man inte har solfångare på taket, allra helst när det vetter mot söder!

För övrigt är det en solig och fin dag.

Pelle är hängig .., och bloggmadamen är hes och hostig, men det går åt rätt håll.

Och tänk, i flera månader har jag haft ett rött märke eller mer som ett sår mitt framme i pannan.

När det har varit stressigt på affären (när j a g h ar upplevt att det varit stressigt ..), har såret blivit illrött.

Den senaste tiden har det varit konstant fnasigt, ibland lite sårigt och som ett stoppmärke.

Idag .. är det helt försvunnet.

Just så.

Till Mian ...

Titta här nu .., så fint dina tomatfrön växer här på pensionatet.

Herr Pensionatsvärden stod igår och snabbräknade ut hur grobarheten blev i procent och han tycktes mer än nöjd med resultatet.

Ja, ja .., är man mattelärare, så är man.

Frukost på pensionatet ...

Frukost i pensionatsmatsalen.

Vi äter perfekt kokta ägg och pratar om den äldre mannen som igårkväll ringde till programmet Karlavagnen och vittnade om hur han "delade sin hustru" med en annan man .., alltigenom praktiskt tyckte han att det var var ..., och de två progamledarna, betydligt yngre än den 76-årige norrbotteningen, trodde knappt sina öron.

Och så blir det prat om Ring-så-spelar-vi ..., och detta att pensionatets två resterande solfångare, dom som ganska länge har legat invirade i en grön presenning på altanen, borde komma på plats idag.

Sånt.

Och Pelle, han har hittat en alldeles egen solstråle på rumsgolvet.

Där, mitt i det varma soliga, har han krupit ihop och sover så gott.

Ja, det är väl ungefär så det är.

Påskaftonsfönstret ...

I en tavla som pensionatvärdens dotter Hilda en gång har målat, speglar sig två fönster.

Och är inte detta en riktig påsktavla, då vet inte jag!

Kväller ..

Långfredag känns som en evighetslång dag.

När klockan är halv tio på kvällen orkar jag inte en sekund längre.

"Nä, jag går och lägger mig ...", säger jag till pensionatsvärden som tittar på ett musikprogram.

Pelle, han sover ute på altanen i en vit trädgårdsstol.

Och alla fåglarna har tystnat.


På savannen brinner elden ....

Humlan

Jag ställer mig vid söderfönstret för att titta vad pensionatvärden pysslar med.

Då ser jag den.

Humlan.

Host-host!

"Ja, jag kanske skulle lägga mig i det andra rummet, ja, så där så får du sova i lugn och ro ...?" säger jag till pensionatsvärden, när det är natt och jag bara hostar och hostar.

"Gör det du ...", säger han.

Inte ett dugg ledsen låter han.

Ja, det är så det är, har jag läst i någon söndagsbilaga.

Efter ett år brukar passionen tacka för sig.

Då kan man ligga för sig själv.

Matte är en retsticka ...

.... det är nog vad Pelle tycker.

Någon slags rehab ...

I en och en halv timmes tid promenerar vi i solgasset.

Vi tar inte gamla göteborgsvägen, utan en liten grusväg som går intill och efter någon kilometer svänger vi vänster, rakt ner mot havet.

"Jahaaa .., nu kommer vi runt .., tänk, den här vägen har jag aldrig tagit!" säger pensionatsvärden häpet.

Även om alfabetet hade tiofalt fler bokstäver, skulle det inte gå att beskriva hur vackert där är.

Där är små röda stugor med spröjsade fönster och gräsmattor översållade av scilla .., där är lärkor som drillar i skyn och citronfjärilar och tjocka humlor och pensionatsvärden tar av sig sin röda jacka och jag dricker vatten om och om igen.

Och så havet.

Det är ett landskap så avskalat och ändå så ..., mjukt.

Detta ska bli min egen "Lindenäsrunda".

Och nu ska jag ta hostmedicin igen.

Den tar aldrig slut den där eländiga hostan.


(Lindenäsrundan är en kanske 7-8 kilometer lång vända hemma i Malå. Delar av rundan består av en grusväg som är slät som ett salongsgolv och det doftar pors och barrskog .... och där cyklade jag hur ofta som helst eller gick med nån av stövarna! När vi kommer hem till Malå i sommar, ska jag låna två cyklar och så ska jag visa pensionatsvärden hur fint där är.
När kvinnor plötsligt började motionera flitigt längs Lindenäsrundan, då visste man att äktenskapet var på upphällningen ..-)

Och nu blir det ...


... långpromenad längs ur-gamla E6:an.., den som en gång i världen gick till Göteborg, nu kommer man bara upp till Nya Vägen.

Jag längtar att gå i närheten av åkrar och ängar och lite skog.

Och så är det lika bra att börja nu .., för jag vet precis vad läkaren kommer att säga på tisdagförmiddag.

Det kommer att handla om ...

• kolesterol
• ändra matvanor
• mera motion

Lika så bra att pricka av nummer 3 på listan.

Långfredag

"Blommor till mig ...? Är det möjligt ..?" säger pensionatsvärden häpet när han, på Skärtorsdagen, via sin mobiltelefon får besked att blomsterhandlaren är på väg med leverans.

Och medan vi handlar påskmaten, funderar han över vem som är avsändare?

"Jag tror aldrig att jag har fått blommor hemsända .., så roligt!" säger han och smajlar stort.

Strax efter att vi återvänt till pensionatet, kommer blomsterbudet.

Jag sitter vid köksbordet och kollar lite när pv öppnar papperet och så ler han stort .., ja, där är minsann en hälsning till mig också!

Tulpanerna har kommit susande hela vägen från Västmanland!

Och minst tre gånger har han försökt komma fram på telefonen för att tacka, men icke .., så nu blir det ett t a c k från bloggen, för min mobil går plötsligt inte att sms:a med.

Alltså ellis och compani: en mycket glad pv hälsar och tackar!!



Och nu är det långfredag och sedvanlig frukost.

Valnötsbrödet .., äggröra med bacon .., plommonmarmeladen .., te i en kopp och kaffe i den andra.

Till vänster skymtar tomatplantorna (Mian .., du ser .., dom tar sig ...!) som idag har fått ta av sig plasthuvan och solstrålarna kommer insmygande från öster.

Det ser ut att bli en fin dag.

Under natten ....

... hostar jag nånting så hemskt .., det är precis som när mina döttrar en gång i världen hade kikhosta.

Det tar liksom aldrig slut och jag håller handen på höger sida av ryggen.., ååå, det sliter och draaaar i nån muskel som jag knappt visste fanns!

Vid tretiden stiger den stackars pensionatsvärden upp ur sängen, så där tjopp bara.

"Nä, nu går jag ner och hämtar hostmedicin åt dig, det är ju hemskt som du låter..!" säger han.

Och jag tar en klunk direkt från flaskan ...(sådant gör pv chockad ..."va, man måste ju dosera!") och tänk, nästan som ett mirakel är det .. men hostan upphör bums och jag faller, äntligen, i djup sömn.

Då börjar jag i stället att snarka.

Högljutt.

Stackars herr pv.