Läkare ...? Nätack.

I affären där jag arbetar, utdelas ett par gånger per år en s.k. kundenkät.

Det är ett A4-ark med rutor där kunden ska betygsätta personalens bemötande och så allt annat förstås; sortimentet .., prisnivån .., ja, kort sagt helhetsintrycket av butiken .. och som tack för deltagandet får kunden ett paket kaffe.

Helt ärligt är det alltid lite nervöst när alltsammans (från centralt håll ...) har sammanställts och så kommer svaren och det är diagram och uppgifter om hur butiken sköter sig i förhållande till andra affärer och så ligger svaren där färdiga att ta del av .., ofta i form av ett litet häfte på bordet i personalrummet.

Kundernas egna omdömen (där finns rader att skriva ner vad man tycker är bra och mindre bra .., med egna ord ...) är kopierade bara .., somliga har undertecknat med sitt namn, andra inte och ibland känner man igen handstilen och tänker .. "jaha .. ja ..,".

På det hela taget är det väldigt intressant, men också h e m s k t.

Man är helt i kundens våld och råkar personkemin inte stämma .., då kan man ana vad svaret kan bli.

Precis så är det med en sida på nätet som jag hittade mer som av en slump.

Sidan fyller säkert en funktion .. men det hela blir ju också helt och hållet subjektivt.

Om jag kommer till en läkare med förhoppningen om att bli sjukskriven och inte blir det .., tycker jag då att läkaren är mindre kompetent?

Det är sånt man kan fundera över när man hittar nåt sånt här.

Fyndiga rubriker - nä, inte hos mig -!

På väg från Helsingborg till Ystad.
Året är 2005.
Det är september månad.

Från södra Frankrike, där syrénerna just nu blommar som allra bäst, därifrån kommer en utmaning från madame Monet.

Så här skriver madamen.

"Libby har utmanat mig och jag tror att det hela går ut på att hitta sina tre bästa rubriker och berätta varför man tycker det. Skriver man varje dag som jag blir det ett hästjobb av guds nåde."

Själv anträdde jag bloggandets värld den 30:e september 2005, oerhört inspirerad av bland annat den, i mina ögon, fenomenale herr Stationsvakt.

Det är snart fyra år sedan.

Och här borde det ju, om bloggmadamen vore det minsta lilla kreativ, vimla av finurliga rubriker.

Problemet är .., att det gör det inte.

Rubrikerna i mina inlägg är lika enjängda som bloggmadamen själv.

Här är det mest "Dagens fönster" ..., "Kväller" .. eller "På jobbet".

Det allra första fönstret uppenbarade sig den 31/10 2005 och sedan har det ju bara fortsatt.

Fem dagar tidigare finns där ett inlägg från Ellis.

Och jag märker att vi är två som är lika enjängda .., haha.

Så här skriver västmanländskan den 26:e oktober 2005, som då ännu inte besökt Ystad.

Ellis sa..

Vilken underbar bild (angående bilden längst uppe här ...), speciellt när man vet att havet finns så nära. Jag *älskar* havet.

Nu bara måste jag åka till Skåne. :-)

Nej, någon rubriksättare kan jag aldrig kalla mig.

Jag väljer oftast den enklaste vägen.

Men skulle jag nu nödgas välja tre rubriker .., då norpar jag någon av undantagen.

Dom här tre får det bli.

Motiveringen?

Nja, ingen särskild .,. men jag skulle nog klicka och kolla tror jag .., om det vore jag själv som surfade runt.

• Eländigt sex, men bara i september
  

• Många soldater. Få flickor.

• Fredagen den 25:e april i fjol .., bara några dagar efter att jag hade ramlat i affären och brutit handleden, visade det sig - till min oerhörda förvåning - att min äldsta dotter hade skrivit ett inlägg på min blogg. Jo, hon hade fått lösenordet, då hon någon dag tidigare skulle meddela den församlade världspressen om bloggmadamens fall och nu passade hon på.
  Någon doktor är hon ju inte, nej, hon arbetar i skolans värld, men helt plötsligt förvandlades hon till Dr Böhlander. Det visade sig (även detta till min förvåning ...) att hon dessutom var utbildad advokat. Och nä, här finns ingen fyndig rubrik ., men det visar å andra sidan att dylika inte alltid behövs .., för ååå, vad jag hade roligt åt detta!

• Jo, men här hittar jag en lite halvfyndig sak.
  

Och själv tycker jag att det här .., det är härligt exempel på en finurlig rubrik och jag lovar att skribenten kommer att få drösvis med sökningar nu från Google på det sista ordet!

Och näää, jag utmanar inte någon .., den som känner för det får hoppa på rubriktåget.

Födelsedag ...

Idag fyller den här långbenta och tjusiga madamen år, ja, ni vet .., hon som är fotbollsfantast .., tycker om sommar och sol och blommor och har en katt som heter Selma och en man som heter Micke.

Och ett litet pyre i magen har hon också och en väldigt trevlig och rar mamma; nämligen bettankax.

Stor födelsedagskram kommer härifrån!

(pElle hälsar till Selma ..:)

Till "herr Viktigpetter" i Norrbotten ...

Titta här sån vacker Scilla!

Jodå.


Men Bert sa...

"...och gräsmattor översållade av scilla .."

Är du säker? Det var inte vårstjärna, då.

Tittade blommorna upp på dig, så var det vårstjärna.

Hängde de nedåt, så var det scilla.

. Sign.:Viktigpetter."

Se där, ja.

Det kändes bra.

Hälsar den smajlande bloggmadamen.

Lediga-dags-fönstret ..

.... finns i vackra Brantevik på Österlen.

Den här rara madamen tog bilden.

Tack snälla!

Vet ni vad jag tycker är underligt?

Jo, att när man pillrar i örat med en Topz, så börjar i alla fall bloggmadamen att hosta.

Alltid.

(och ännu konstigare tycker jag att det är att jag ibland tycker att det känns som om jag har medelhavssand i örat .., ett halvår drygt sedan jag simmade i det turkosblå havet!)

Prick hela kvällen ringer telefonen.

Det är helt underbara samtal från Hamar i Norge .., från Växjö .., Alingsås .., Stockholm .., en bil utanför Upplands Väsby .., från Ystad .., och sist av allt, från ett pensionat i landet Halland.

Vi pratar om ingenting egentligen, men lite om läkarbesöket.

"Var hon skånska ..?" frågar pensionatsvärden och syftar på den unga läkaren.

"Jaaa .., ja, det vet jag inte ...?" svarar jag.

Det är då det slår mig .., att jag inte längre tänker på den saken.

För mig är numera skånska det n a t u r l i g a.

Det är bara när jag hör ett annorlunda prat, som idag, den där kunden som visade sig komma från Västergötland, som jag reagerar.

Kanske betyder det att man har acklimatiserat sig?

Kanske.

Mågen ute på äventyr ...

Det är väl detta som kallas för att vara optimist.



Och vid dom röda pilarna skymtar den hurtfriske svärsonen.



Jo, jo.

Så kan det gå.

Säger svärmor och ler lite plirigt.

(Men vinterbad lär ju vara hälsosamt ....)


Sen är det dr Böhlanders tur.

Ja, men det hade man väl kunnat räkna ut .., kvinnor kan.



Kvinnor Kan.

Just det.

Och så börjar ett nytt liv. Igen.

Rusningstid .... är inget för bloggmadamen.

Läkaren heter Malin och är knappt fyrtio år .., hon är ytterst saklig och har en varm blick.

Det verkar faktiskt som om hon bryr sig.

Vi pratar om blodtryck och kolesterol och jag får berätta om mina föräldrar (pappa, vältränad och icke-rökare som dör i en hjärtinfarkt när han är 66 år ..) och mamma med sin Alzheimer (men hon lever länge .., dör bara några veckor före sin 86-årsdag) och vi pratar om mina halvsystrar som förstås är pigga som nötkärnor (och magra ... inte att förglömma ...) och vi pratar även om vad som är livskvalitet och inte ..., och kan jag tänka mig att gå ner i tid arbetstmässigt .., har jag den möjligheten?

Upplever jag stress på jobbet?

Jag säger att det gör jag .., jag är verkligen en sån som helst vill ha allt undangjort redan innan jag börjar .. min mamma var precis likadan, det kanske är nåt genetiskt?

Om tidningsreturerna blir gjorda i dag eller i övermorgon spelar egentligen ingen roll, men själv vill jag helst ha dem gjorda igår.

"Men jag upplever dig som en väldigt lugn människa ...?" säger läkaren.

Ja, det gör jag också.

Min yngsta dotter sa en gång att "mamma är som tjuren Ferdinand ..".

Kanske kan man vara allt på en gång?

Och sen, när besöket är tillända och jag har fått recept som ska hämtas ut på apoteket och kört tillbaka till affären (tack snälla Malin för lånet av bilen!), så är det som att börja om igen .., man sitter i bilen och tänker att jaha .., nu måste man ta tag i sitt liv på riktigt om man alls vill ha ett liv och det vill man ju.

Fyra timmar senare är arbetsdagen tillända och jag cyklar hemåt och solen flödar från en ljust blå och bara aningen molnig himmel och jag ser humlor och hör en koltrast och när jag har kommit hem till min lilla etta, hittar jag nedanför brevkinkastet ett kuvert från kapten Lintott .., och där inne i kuvertet gömmer sig en liten påskduk där han har broderat så fint .. "Glad Påsk" står det som överskrift och så är där en liten nykläckt kyckling där under.


Mormorshjärtat blir alldeles varmt.


Lilla Kycklingen.

Den här duken måste förstås ramas in.

Den nyblivne pensionären ...

... han, Hasse från Ö-vik .., han har nu all tid i världen att fotografera och när jag kollade mailen igårkväll, ja, efter bortavaron i landet Halland, då hittade jag till min glädje en hälsning från Hasse.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet.

En bild från Höga Kusten.

Den höga ön rakt fram är Högbonden En gammal lotsplats.

Hasse."

Tisdagsfönstret ...

Från Solveig kommer det här helt underbara fönstret susande!

"Det gamla fönstret i norr blickar ut över vattnet ....", skriver hon.

Och apropå gatukonst som jag skrev om för några dagar sedan, så bifogar Solveig en länk och när man har klickat på den och tittat .., så sitter man nästan och bara g a p a r av pur förvåning!

Det var den här.

Tack snälla! säger jag.

Om och om igen ...

Som vanligt har jag svårt att bestämma mig .., lift med unge herr Rörmokare till Malmö .., Öresundståget .., eller pv:s röda Volvo från landet Halland till Ystad.

Till slut väljer jag att åka tillsammans med rörmokaren, Emil.

Det blir en resa fylld med prat.

Om allt möjligt surrar vi; om yrkesval .., drömmar .., förhållanden .., om att bo på landet eller mitt i Malmö .., om musik .., och om syskon.

I Malmö är det sommarvärme.

På Centralens uteservering sitter solbrända människor och dricker öl.

Tåget till Ystad går från spår 10 och när tåget kommer in, upptäcker jag helsingborgarens bror som också har blivit lokförare och jag väntar tills tåget har stannat, så öppnar jag dörren till förarhytten och kliver rakt in och ger honom en stor kram.

Bosse är en del av en flock som jag under tre års tid tillhörde.

Ååå, jag blir så glad av att se honom!

Sedan stundar avresa till Ystad och från början till slut sitter jag och läser Håkan Nessers tjocka bok som jag verkligen inte har kommit på god fot med, inte förrän nu .., nu är den plötsligt hur bra som helst!

Stationerna bara susar förbi och när vi är på hemmaplan och sakta smyger förbi småbåtshamnen, ser jag på en balkong en kvinna som tar ner den blågula flaggan.

"Skönt att vara hemma ..:? Du vet .., borta bra, men hemma bäst ...?" säger den rara tågvärdinnan och ler så varmt mot mig.

Och så cyklar jag hemåt.

I den ena anoraksfickan skramlar ett litet röse av snäckskal, plockade på stranden i landet Halland.

I den andra vilar min nyckelknippa.

Det är väl ungefär så det är.

Ett sent kvällsfönster ...

... från Lilla Essingen i Stockholm.

Där bor Anna, Micke och lilla Nelly.

Tre barn har bloggmadamen.

Alla har hamnat i Stockholm eller i dess närhet.

Pling i min inkorg!

Det spelar ingen roll hur gamla ens barn blir, man blir alltid lika glad över deras glädje.

Eller egentligen mera så här: finns det nånting som man som mamma eller pappa blir lyckligare över, än när man vet att ens barn är lyckliga?

Så .., när jag i min inkorg får bilder från en .., kanske dressyrtävling .,. med mellandottern och hennes häst, han med Nike-märket i pannan, - Taurus -, då förstår jag hur glad hon måste ha varit.



Och så en bild på lilla Nelly som nu är frisk och kry efter operationen.

Visst är hon söt!

"Jaha .., då ska vi se här ..."

Om man nu ska ge sig på äventyret att ha solfångare på sitt hustak, då är det en klar fördel att ha en brorson som är rörmokare.

Det är precis vad pensionatsvärden har.

Och hett efterlängtad är Emil (det är han som är rörmokaren ...), när han på annandagen dyker upp.
Därtill är han, precis som bloggmadamen, Stenbock.
"Det är du också va ...?" frågar han mig, när herrarna tar paus.



Pannrummet är kanske inte nånting för Sköna Hem.

Dagen till ära kommer till min förvåning sopborsten fram och jag önskar innerligt att jag hade haft en före-och-efter-bild.

Var det inte Moster Mjölgumpa som visade upp sin mans garage ... och det var då jag skrattade så jag låg dubbel efteråt!


Så här ser ritningen ut ...., nedplitad på en kartongbit och förfärdigad av Emils pappa, han som är så duktig när det gäller detta med energi och värmeåtervinning.

Solfångarna är på plats, men nu ska kopparrören och värmeväxlaren installeras.



Emil .., han sätter sig med ett kollegieblock och filurar lite över ritningen.

På bordet intill står en kanna med kaffe och där är uppvärmda gifflar och valnötsbröd.

Småfåglarna kvittrar.

Själv funderar jag över om jag ska anta erbjudandet att låna pv:s Volvo till Ystad, alternativt lifta med herr Rörmokaren, alternativt ta Öresundståget.

Ja, det är svåra val här i livet.

Annandag Påsk ...

Solljus genom fönstret.

Avocadoblomma tackar och tar emot.

En livs levande solstråle ...

Vill ni bli riktigt, riktigt, riktig glada och lyckliga idag?

Jahapp, det vill ni.

Då ska ni klicka på den här länken och ni kan hämta näsduken också.

By the way.

Måndagsfönstret ...

... finns på pensionatet .., ja, det är badrumsfönstret fotograferat utifrån.

I den stora syrénbusken satt förra våren en liten Svarthätte-fågel och sjöng nånting så överjordiskt vackert!

Någon slags glädje ...


När solen och värmen flödar, blir sms:en liksom annorlunda.

Så här, till exempel.

Fyra kvinnor skickar små meddelanden.

"Har just gullat med ett gäng pyttesmå lamm ..-)

"Och vi sitter och äter glass. Otroligt fin kväll!"

"Jag är på cykeltur till goa vänner. Underbara dagar med detta väder! Hoppas att din hosta snart är ett minne blott! Kramar.

"Men ååå, visst är arbete utomhus rena rama lyckopillret! Här doftar det vitlök från fingrar och ugn ,-) Känslan är lättsam och glad. Barfota,"

"Jobbar i G:s trädgård. Frågade vad han hade för rat längst med kortsidan av huset. Stockrosor, svarade han ,-)"

Kväller ...

Vi sitter i soffan och tittar på ett helt ljuvligt program från Gryts skärgård, i Östergötland.

Hela dagen har Pelle hållit sig i närheten av oss.

Han har klättrat i plommonträdet och lekt med en liten gul boll och i minst en timmes tid legat på min bröstkorg och sovit djupt.

Som en trasdocka är han.

Trött och slut på.

En inte alldeles purung herr Katt.

Kanske tolv år?

Mycket har han varit med om .., han blivit påkörd av en bil och kom hem vind och sned och efter ett par dagar var han sig själv igen.

Och han har utkämpat våldsamma fighter med Bjäresjös andra kattherrar och återvänt hem, ärrad och blodig.

Nu är det som ett helt annat liv för Pelle.

Pensionärslivet.

Han verkar rätt nöjd med tillvaron.