På agendan, sid. 2.

Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.

På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.

Så det gör jag.

Knappar in mitt nummer.

Efter tio minuter ringer telefonen.

" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.

För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.

Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.

"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.

Jag säger att det går bra.

Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.

Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.

Jo, det blir nog bra.

Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.

"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.

Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!

Tänker jag ..., och ler för mig själv.

Inför badsäsongen ...

En utriven tidningssida med tips på viktigheter.

Och intill, ligger en ihärdigt tränande pensionatsvärd och gör magövningar.

Jo, jo.

(Och ja, han kan börja träna iförd snickaroverallen. Mitt i det han bygger kan han också, helt plötsligt, övergå till att rensa gräsmattan från maskrosor. Femton maskrosor och så på med bygget igen.
Eller magträning i fem minuter.)

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller den här madamen år!

Trettioåtta.

Som bäst.

När hon första gången besökte Ystad och satt i soffan Ektorp, då var hon nästan en helt annan människa än den hon är nu.

Nu är hon öppen och som en fladdrande fjäril i solskenet.

På torsdag i nästa vecka blir det kalas på pensionatet .., med present och skönsång.

Kanske Fågel-Gunnar från Jämtland kan klämma i med nånting riktigt vackert också?

Här kommer en stor kram från mig!

(Och ja, man ska nog klicka på bilden ... och ja, jag har förstärkt färgerna lite, lite. Det kallas för Konstnärlig Frihet. Bloggmadamen tog bilden. Ds.)

Tisdagsfönstret ...

... hittar man i Käglinge, i Kopparsmedjan.

Hemifrån-Anitha .., med 46 dagar kvar i Skåne .., skickade bilden.

Insikt nr 150 ...


Hur många gånger har jag sagt samma sak?

Tänkt samma tanke?

Detta att hon har en alldeles egen rytm.

Ett eget språk.


Så vackert att det gör ont.

Ännu ett kvällsfönster ...

Den alltid så omtänksamma och rara madame Hedgren, hon som också bor här i Skåne, har hittat två fönster som hon pytsat iväg genom rymden.

Så här skriver hon:

"Hej!

Här kommer två fönster från fyren i Smygehuk.

Har varit där på lägerskola med alla mina sockertroll från torsdag till fredag!

Härligt (men trööööttsamt ...)!"

Ett kvällsfönster från ellis ...

hos bloggmadamen just nu:

korsordslösande

öppet fönster

fågelkvitter

pulmicort

vattenglas

torunprat

johan wester

rolig historia

tv 2

eu

förbipasserande bilar

hudkräm

Sedan mitten av mars ..

... har jag hostat.

Nu håller jag på att bli galen.

Hela dagen host på jobbet och att försöka att i n t e hosta, det är precis lika kämpigt.

Lika hemskt på tåget hem igår.

Kommer hem i eftermiddag.,. fryser ., känner mig febrig och hostar.

Får avsluta två telefonsamtal .., det går inte att prata och hosta samtidigt.

Nu har jag meddelat den snälle Magnus på jobbet att jag blir hemma i morgon.

Jag ska ringa vårdcentralen och be att få komma upp och få nån slags hjälp.

Det känns som om jag har alldeles för lite luft i mina lungor.

Så är det.

Och ja, det här är rena gnällbloggen just nu.

Dagens fönster ....

Vännen Ellis har varit på upptäcktsfärd och skickat en hel drös med fönster; det ena vackrare än det tredje!

Här är det första.

Och idag är en lång dag på jobbet .. från sju till fem och jag är ofta där en kvart innan jag börjar, så nu får ni vila ögon och öron från bloggmadamen prick hela dagen.

Ni glömmer väl inte att läsa Joms underbara reseberättelse?

Nu är han i Kambodja och berättar så fantastiskt levande om sina öden och äventyr!

Ett sent kvällsfönster från ...

... den här madamen.

Hon som bara har fyrtioåtta dagar kvar att sitt livs äventyr i Skåne.

Och fönstret hittade hon i Kopparsmedjan i Häglinge.

På agendan ....

Vilka härliga dagar som nu väntar!

Först arbete i två dagar (ringa vårdcentralen och boka tid för ultraljudsundersökning av njuren ...., order från den isländske läkaren i Halmstad) .., därefter tågresa till Halland .., middag hos pv:s granne Göran med hustru och liten terrier ..., hemresa och arbete hela helgen.

På lördageftermiddag biltur till norra Skåne och hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik och så papegojan som jag inte kommer ihåg namnet på. Om det nu är en papegoja.
Nu återstår endast 48 ynka dagar av deras år i Skåne, därefter blir det Västerbotten igen.
Där, i norra Skåne, blir det middag.

Nästa vecka: på tisdag kommer ellis ., och på kvällen är det träff med den hurtiga madame Hedgren!

Onsdag åker jag till Halland, ellis stannar i Ystad.

Torsdag blir det middag hos pv = ellis och Gunnar från Jämtland (fågel-Gunnar, ni vet).

Fredag ska jag laga all maten inför bloggträffen nästkommande dag/kväll.

Lördag bloggträff.

Alla rum på vandrarhemmet lär vara uppbokade och ikväll har den rara Bente lovat att Hedgren får dela rum med henne.
Bra! Så ordnade det sig.

Söndag .., blir det fint väder hoppas jag kunna ta med den som har lust på den där härliga längs-havet-möta-hästarna-promenaden och efteråt blir det kanske kaffe och nygräddade gifflar på pv:s pensionat.

Och sen, tänk ..., är det mindre än en månad tills vi åker hemöver på semester.

Som en enda lång räcka av guldstjärnedagar känns det!

Till Anna-Panna ...

Och ja, jag säger fel.
Dr Böhlander kom för att hälsa på sin lillasyster.

I högstadiet uppmanades vi av vår musiklärare att sjunga en sång inför honom, ja, klasskamraterna fick vänta utanför i korridoren.

Jag tilldelades "Billy Boy" .. , ni vet .., "ohhh, where have you been, Billy Boy, Billy Boy ..?"

Den skulle jag sjunga.

"Aldrig i livet!" sade jag och tänkte på Johnny, Dan, Gunnar och dom övriga pojkarna i klassen som hade lovat/hotat (fast filurigt smajlande ...) att stå bakom dörren och smyglyssna och jag som var så blyg!

"Elisabet, det är så här, att om du inte sjunger så får du sänkt betyg i musik ...", sa musikläraren bestämt.

"Jaha, då får det bli så ...", svarade den unga bloggmadamen och så blev det.

Från en medelmåttiga trea till en eländig tvåa.

Men ..., något måste ha hänt under årens gång .., för nu sjunger samma madame gladeligen inför alla bloggvännerna och faktiskt inväntar hon nu bara telefonsamtal från den här mannen.

Just så.

Men det viktigaste av allt är ju ändå att hela inlägget tillägnas födelsedagsbarnet!

Söndagsfönstret ...

När jag kommer hem från landet Halland och öppnar min inkorg, ramlar jag nästan baklänges!

Där svämmar nästan över av de allra mest ljuvliga fönster!!

Nu tar jag dem i ordning.

Först ut är madamen som trivs så bra ute till havs; i skärgården.

Och i London, inte att förglömma.

Här är hon!

Och så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

Efter en morgon då vi vaknade till det härliga ljudet av regn så blev
det efter ett tag strålande sol igen.
Frukost på lilla glasverandan och melodikryss.
Sen bar det av till affären för att köpa morgontidning och mjölk.
Då tänkte jag att jag skulle skicka dig ett av mina båtfönster idag.
Ha det gott och hälsa PV och Pelle!
Kram ... Londongirl!"

// Och tack snälla alla som har skickat fönster! Ni är ena riktiga ä n g l a r!

Om man nu tänker efter ...

Igårkväll. Möte med med medverkande från kofilmen.
Det var också en slags lycka.

Tänk er en jättelång promenad längs illgula och ljuvligt doftande rapsfält .., och tänk er att svänga av grusvägen och passera sommarstugor där syrénerna blommar som bäst .., tänk er att kliva över stegen som går över stängslet och tänk er att komma till hedmarken som på vissa ställen är sank och där man blir våt om tårna .., tänk er havet till höger och tjugofyra hästar som väntar vid första färisten .., och tänk er att hälften av hästarna ligger utsträäääckta på marken och halvsover och njuter av värmen och tänk er att man sätter sig på en sten intill och fyra hästar kommer fram till en och en av dem puffar hela tiden på pv:s hand och jag fattar ingenting, men det gör hästen .., för i handen håller pensionatsvärden ett rött äpple och det är det hästen känner doften av.

Tänk er sedan att man går längs havet och att marken översvämmas av lila och rosa trift och stora sjok av små, små violer!

Fiskmåsar mot blå himmel.

Och sedan hemma igen och kaffe på altanen och uppvärmda gifflar och en katt som ligger och sover i skuggan under bordet.

Fågelkvitter.

Citronfjärilar.

På stentrappan en samling pyttesmå myror.

Och vi har spelat in och sjungit för födelsedagsbarnet och filmen får jag lägga in när jag kommer hem, för om en timme går tåget från Halmstad Central och jag ska packa min rosa väska och ryggsäcken och ta med vattenflaskan och göra mig redo.

Kan livet vara bättre än så här? tänker jag.

Nej.

Inte för mig.

Något för filmkrönikan, kanske ...?

Det finns en mig närstående person som har synpunkter på såväl dialogen (läs: monologen ...) som handlingen i den här eminenta filmen .., ja, personen ifråga menar att den är aningen torftig.

Enjängd, skulle han också kunna säga.

Ja, ja .., jag har minsann tittat på filmer av Ingmar Bergman där jag inte har förstått ett enda dugg efteråt och att ändra inriktning från Ica-kassörska till filmproducent är minsann inte gjort i en handvändning.

Men vänta ni ....

Kvällsfönstret ...

Oj, jag höll alldeles på att glömma bort dagens fönster!

Som får bli kvällens .., och finns här på pensionatet.

Filmstudio ....

I fredags packade jag ner en av mina älsklingsfilmer i min ryggsäck.

Den ska vi se ikväll.

"Är den bra ...? Men det låter inte som särskilt mycket action ...?" sa pensionatsvärden.

Om jag säger som så ., så delar vi inte alltid uppfattning om vad som är sevärd film.

"Italienska för nybörjare", som jag ÄLSKAR, orkade han inte ens se till hälften.

"Jodå, den här är helt underbar, jag tror nog att du kommer att tycka om den!" sa jag till honom.

Ja, om kvällens dvd som jag har med mig, alltså.

Det ska bli spännande att se vad han säger.

Fast action ....

Dagens outfit ...

Overall som en gång har tillhört pensionatsvärdens hädangångne far; Viking Göransson.

Trätofflor.

Kalsonger och t-shirt från designföretaget Ica Maxi.

Och som den uppmärksamma läsaren kanske ser, så har pensionatsvärden en gång varit scout.

Javisst!

Alltid redo, är han!

Projekt göra-fint-på-dansbanan.

På eftermiddagen ser det ut så här.

"Kom och kolla på min handöverfräs!"

Allt eftersom tar det sig, bygget på det som en gång var en dansbana.

Ni observerar väl hur oerhört elegant han har sågat på snedden ..., ja, jag fick minsann komma ut och titta.

Det blir alltså inget regelrätt staket alls, utan mer som en långbänk fast med en högre och en lägre del.

Då kan man ha olika stora eller små blommor i krukor där och det blir, enligt mitt sätt att se det, mer "levande".

Och så kan man slå sig ner på bänken också, om man vill.

"Man kan också förvara saker på insidan ...?" säger pv.

"Aldrig! Då blir det bara ett rat-hål ..., nej, det får bli brädor för på insidan också ...!" säger bloggmadamen bestämt.

Förresten hälsar han att det inte alls var nån "kompromiss"; den här varianten var enligt hans förslag.

Tror han, ja .-)

(Medan han bygger lagar jag mat och diskar. Här frodas könsrollerna, jepp. Ser ni spaljén i bakgrunden? Det var i alla fall helt och hållet min idé. Där växer humle som ska täcka den biten av väggen ....).