tisdag 12 maj 2009
Ny kurs!
Den rara Eva på Frösön målade. Det är väl Pelle till höger?
Och mina fönster mot husväggen.
Idag är vi ovanligt få i väntrummet .., där är några kunder från affären som hälsar så vänligt och undersköterskorna som står i den inglasade buren, dom nickar leende .., ja, så har det blivit ., helt otroligt är det ., att man känner sig lite hemma på vårdcentralen.
Och doktorn tar i hand och hälsar och känner igen .., - en gång bodde han inte långt från bloggmadamen - så vi pratar om buslivet på gatan .., om alla bilisterna som kör likt galningar .., och jag får veta att herr doktorn är nyligen hemkommen från ett år i Kosovo och då pratar vi lite om det .., om skillnaden mellan livet här och där ..., och jag berättar om mamma som, när hon hade tillbringat ett tiotal år bland indianerna i Bolivia, sa att "ååå, vad vi har mycket att lära av naturfolken när det gäller mediciner och ååå, vad svenskarna gnäller för småkrämpor!" och lite känner jag mig just då som en "småkrämpa", ja, när jag tänker på Kosovo och allt annat elände i vår värld.
Efter pratet blir det till att lyssna på lungorna och ta blodtryck (för högt .. "konstigt, jag har alltid högre tryck hos doktorn, hos distriktssköterskan ligger det bra!" säger jag häpet .. och då förklarar den vitklädde mannen att det är vanligt .., det finns t.om. ett begrepp för just detta .., vita-rocken-syndromet eller nåt sånt) och jag får berätta om hostan som håller på att göra mig galen.
Men allt låter bra.
Och så sätter sig herr Doktorn vid sin dator och tittar på mina mediciner och jag berättar om njurstenen och att jag kräktes så våldsamt av den smärtlindrande sprutan och lite sånt prat blir det och så säger han plötsligt ..."nä, vet du vad Elisabet, vi sätter ut din blodtrycksmedicin och tar en annan, en dyrare variant, jag tror att det är medicinen som ger dig en sån förfärlig torrhosta!"
(Jag har öht svårt med mediciner. Av värktabletter som Citodon eller Voltaren, kräks jag rakt av! Morfin är inte ens att tänka på! Det är likadant med alkhol; jag tål ytterst lite .., en snaps så blir jag mjuk i benen. Inte ostyrig, men lite ljum-mjuk. Och mina barns pappa brukade alltid skratta och säga att ..."när läkemedelsföretagan ska prova ut nya mediciner, då borde dom testa dom på dig, du får ju direkt biverkningar!")
Just så blir det.
Det finns inte ord för hur glad jag blir!
Inte för medicinen i sig, utan för att det kanske finns en så enkel lösning på problemet.
Sen cyklar jag hemåt.
Jag har på mig en rosalila kjol och den lilafärgade jackan och solen flödar och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden!
I cykelkorgen vilar Apotekspåsen med den nya medicinen.
Tänk .., bara tänk .., om det vill bli bra nu!
(Min störstasyster är ju en f.d. sjuksköterska. Så smart av henne! "Jaha .., du hostar inte på nätterna alls ...? När tar du blodtryckstabletten ...? På morgonen ...? Ja, just det .., det är väl därför du hostar mest på eftermiddagarna då .., sen har den liksom inte samma effekt, alltså, om du inte tål den.)
På agendan, sid. 2.
Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.
På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.
Så det gör jag.
Knappar in mitt nummer.
Efter tio minuter ringer telefonen.
" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.
För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.
Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.
"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.
Jag säger att det går bra.
Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.
Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.
Jo, det blir nog bra.
Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.
"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.
Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!
Tänker jag ..., och ler för mig själv.
Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.
På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.
Så det gör jag.
Knappar in mitt nummer.
Efter tio minuter ringer telefonen.
" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.
För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.
Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.
"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.
Jag säger att det går bra.
Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.
Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.
Jo, det blir nog bra.
Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.
"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.
Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!
Tänker jag ..., och ler för mig själv.
Inför badsäsongen ...
En utriven tidningssida med tips på viktigheter.
Och intill, ligger en ihärdigt tränande pensionatsvärd och gör magövningar.
Jo, jo.
(Och ja, han kan börja träna iförd snickaroverallen. Mitt i det han bygger kan han också, helt plötsligt, övergå till att rensa gräsmattan från maskrosor. Femton maskrosor och så på med bygget igen.
Eller magträning i fem minuter.)
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Idag fyller den här madamen år!
Trettioåtta.
Som bäst.
När hon första gången besökte Ystad och satt i soffan Ektorp, då var hon nästan en helt annan människa än den hon är nu.
Nu är hon öppen och som en fladdrande fjäril i solskenet.
På torsdag i nästa vecka blir det kalas på pensionatet .., med present och skönsång.
Kanske Fågel-Gunnar från Jämtland kan klämma i med nånting riktigt vackert också?
Här kommer en stor kram från mig!
(Och ja, man ska nog klicka på bilden ... och ja, jag har förstärkt färgerna lite, lite. Det kallas för Konstnärlig Frihet. Bloggmadamen tog bilden. Ds.)
Tisdagsfönstret ...
... hittar man i Käglinge, i Kopparsmedjan.
Hemifrån-Anitha .., med 46 dagar kvar i Skåne .., skickade bilden.
måndag 11 maj 2009
Insikt nr 150 ...
Hur många gånger har jag sagt samma sak?
Tänkt samma tanke?
Detta att hon har en alldeles egen rytm.
Ett eget språk.
Så vackert att det gör ont.
Hur många gånger har jag sagt samma sak?
Tänkt samma tanke?
Detta att hon har en alldeles egen rytm.
Ett eget språk.
Så vackert att det gör ont.
Ännu ett kvällsfönster ...
Den alltid så omtänksamma och rara madame Hedgren, hon som också bor här i Skåne, har hittat två fönster som hon pytsat iväg genom rymden.
Så här skriver hon:
"Hej!
Här kommer två fönster från fyren i Smygehuk.
Har varit där på lägerskola med alla mina sockertroll från torsdag till fredag!
Härligt (men trööööttsamt ...)!"
Ett kvällsfönster från ellis ...
Sedan mitten av mars ..
... har jag hostat.
Nu håller jag på att bli galen.
Hela dagen host på jobbet och att försöka att i n t e hosta, det är precis lika kämpigt.
Lika hemskt på tåget hem igår.
Kommer hem i eftermiddag.,. fryser ., känner mig febrig och hostar.
Får avsluta två telefonsamtal .., det går inte att prata och hosta samtidigt.
Nu har jag meddelat den snälle Magnus på jobbet att jag blir hemma i morgon.
Jag ska ringa vårdcentralen och be att få komma upp och få nån slags hjälp.
Det känns som om jag har alldeles för lite luft i mina lungor.
Så är det.
Och ja, det här är rena gnällbloggen just nu.
Dagens fönster ....
Vännen Ellis har varit på upptäcktsfärd och skickat en hel drös med fönster; det ena vackrare än det tredje!
Här är det första.
Och idag är en lång dag på jobbet .. från sju till fem och jag är ofta där en kvart innan jag börjar, så nu får ni vila ögon och öron från bloggmadamen prick hela dagen.
Ni glömmer väl inte att läsa Joms underbara reseberättelse?
Nu är han i Kambodja och berättar så fantastiskt levande om sina öden och äventyr!
söndag 10 maj 2009
Ett sent kvällsfönster från ...
... den här madamen.
Hon som bara har fyrtioåtta dagar kvar att sitt livs äventyr i Skåne.
Och fönstret hittade hon i Kopparsmedjan i Häglinge.
På agendan ....
Vilka härliga dagar som nu väntar!
Först arbete i två dagar (ringa vårdcentralen och boka tid för ultraljudsundersökning av njuren ...., order från den isländske läkaren i Halmstad) .., därefter tågresa till Halland .., middag hos pv:s granne Göran med hustru och liten terrier ..., hemresa och arbete hela helgen.
På lördageftermiddag biltur till norra Skåne och hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik och så papegojan som jag inte kommer ihåg namnet på. Om det nu är en papegoja.
Nu återstår endast 48 ynka dagar av deras år i Skåne, därefter blir det Västerbotten igen.
Där, i norra Skåne, blir det middag.
Nästa vecka: på tisdag kommer ellis ., och på kvällen är det träff med den hurtiga madame Hedgren!
Onsdag åker jag till Halland, ellis stannar i Ystad.
Torsdag blir det middag hos pv = ellis och Gunnar från Jämtland (fågel-Gunnar, ni vet).
Fredag ska jag laga all maten inför bloggträffen nästkommande dag/kväll.
Lördag bloggträff.
Alla rum på vandrarhemmet lär vara uppbokade och ikväll har den rara Bente lovat att Hedgren får dela rum med henne.
Bra! Så ordnade det sig.
Söndag .., blir det fint väder hoppas jag kunna ta med den som har lust på den där härliga längs-havet-möta-hästarna-promenaden och efteråt blir det kanske kaffe och nygräddade gifflar på pv:s pensionat.
Och sen, tänk ..., är det mindre än en månad tills vi åker hemöver på semester.
Som en enda lång räcka av guldstjärnedagar känns det!
Vilka härliga dagar som nu väntar!
Först arbete i två dagar (ringa vårdcentralen och boka tid för ultraljudsundersökning av njuren ...., order från den isländske läkaren i Halmstad) .., därefter tågresa till Halland .., middag hos pv:s granne Göran med hustru och liten terrier ..., hemresa och arbete hela helgen.
På lördageftermiddag biltur till norra Skåne och hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik och så papegojan som jag inte kommer ihåg namnet på. Om det nu är en papegoja.
Nu återstår endast 48 ynka dagar av deras år i Skåne, därefter blir det Västerbotten igen.
Där, i norra Skåne, blir det middag.
Nästa vecka: på tisdag kommer ellis ., och på kvällen är det träff med den hurtiga madame Hedgren!
Onsdag åker jag till Halland, ellis stannar i Ystad.
Torsdag blir det middag hos pv = ellis och Gunnar från Jämtland (fågel-Gunnar, ni vet).
Fredag ska jag laga all maten inför bloggträffen nästkommande dag/kväll.
Lördag bloggträff.
Alla rum på vandrarhemmet lär vara uppbokade och ikväll har den rara Bente lovat att Hedgren får dela rum med henne.
Bra! Så ordnade det sig.
Söndag .., blir det fint väder hoppas jag kunna ta med den som har lust på den där härliga längs-havet-möta-hästarna-promenaden och efteråt blir det kanske kaffe och nygräddade gifflar på pv:s pensionat.
Och sen, tänk ..., är det mindre än en månad tills vi åker hemöver på semester.
Som en enda lång räcka av guldstjärnedagar känns det!
Till Anna-Panna ...
Och ja, jag säger fel.
Dr Böhlander kom för att hälsa på sin lillasyster.
I högstadiet uppmanades vi av vår musiklärare att sjunga en sång inför honom, ja, klasskamraterna fick vänta utanför i korridoren.
Jag tilldelades "Billy Boy" .. , ni vet .., "ohhh, where have you been, Billy Boy, Billy Boy ..?"
Den skulle jag sjunga.
"Aldrig i livet!" sade jag och tänkte på Johnny, Dan, Gunnar och dom övriga pojkarna i klassen som hade lovat/hotat (fast filurigt smajlande ...) att stå bakom dörren och smyglyssna och jag som var så blyg!
"Elisabet, det är så här, att om du inte sjunger så får du sänkt betyg i musik ...", sa musikläraren bestämt.
"Jaha, då får det bli så ...", svarade den unga bloggmadamen och så blev det.
Från en medelmåttiga trea till en eländig tvåa.
Men ..., något måste ha hänt under årens gång .., för nu sjunger samma madame gladeligen inför alla bloggvännerna och faktiskt inväntar hon nu bara telefonsamtal från den här mannen.
Just så.
Men det viktigaste av allt är ju ändå att hela inlägget tillägnas födelsedagsbarnet!
Söndagsfönstret ...
När jag kommer hem från landet Halland och öppnar min inkorg, ramlar jag nästan baklänges!
Där svämmar nästan över av de allra mest ljuvliga fönster!!
Nu tar jag dem i ordning.
Först ut är madamen som trivs så bra ute till havs; i skärgården.
Och i London, inte att förglömma.
Här är hon!
Och så här skriver hon:
"Hej Elisabet!
Efter en morgon då vi vaknade till det härliga ljudet av regn så blev
det efter ett tag strålande sol igen.
Frukost på lilla glasverandan och melodikryss.
Sen bar det av till affären för att köpa morgontidning och mjölk.
Då tänkte jag att jag skulle skicka dig ett av mina båtfönster idag.
Ha det gott och hälsa PV och Pelle!
Kram ... Londongirl!"
// Och tack snälla alla som har skickat fönster! Ni är ena riktiga ä n g l a r!
Om man nu tänker efter ...
Igårkväll. Möte med med medverkande från kofilmen.
Det var också en slags lycka.
Tänk er en jättelång promenad längs illgula och ljuvligt doftande rapsfält .., och tänk er att svänga av grusvägen och passera sommarstugor där syrénerna blommar som bäst .., tänk er att kliva över stegen som går över stängslet och tänk er att komma till hedmarken som på vissa ställen är sank och där man blir våt om tårna .., tänk er havet till höger och tjugofyra hästar som väntar vid första färisten .., och tänk er att hälften av hästarna ligger utsträäääckta på marken och halvsover och njuter av värmen och tänk er att man sätter sig på en sten intill och fyra hästar kommer fram till en och en av dem puffar hela tiden på pv:s hand och jag fattar ingenting, men det gör hästen .., för i handen håller pensionatsvärden ett rött äpple och det är det hästen känner doften av.
Tänk er sedan att man går längs havet och att marken översvämmas av lila och rosa trift och stora sjok av små, små violer!
Fiskmåsar mot blå himmel.
Och sedan hemma igen och kaffe på altanen och uppvärmda gifflar och en katt som ligger och sover i skuggan under bordet.
Fågelkvitter.
Citronfjärilar.
På stentrappan en samling pyttesmå myror.
Och vi har spelat in och sjungit för födelsedagsbarnet och filmen får jag lägga in när jag kommer hem, för om en timme går tåget från Halmstad Central och jag ska packa min rosa väska och ryggsäcken och ta med vattenflaskan och göra mig redo.
Kan livet vara bättre än så här? tänker jag.
Nej.
Inte för mig.
lördag 9 maj 2009
Något för filmkrönikan, kanske ...?
Det finns en mig närstående person som har synpunkter på såväl dialogen (läs: monologen ...) som handlingen i den här eminenta filmen .., ja, personen ifråga menar att den är aningen torftig.
Enjängd, skulle han också kunna säga.
Ja, ja .., jag har minsann tittat på filmer av Ingmar Bergman där jag inte har förstått ett enda dugg efteråt och att ändra inriktning från Ica-kassörska till filmproducent är minsann inte gjort i en handvändning.
Men vänta ni ....
Kvällsfönstret ...
Filmstudio ....
I fredags packade jag ner en av mina älsklingsfilmer i min ryggsäck.
Den ska vi se ikväll.
"Är den bra ...? Men det låter inte som särskilt mycket action ...?" sa pensionatsvärden.
Om jag säger som så ., så delar vi inte alltid uppfattning om vad som är sevärd film.
"Italienska för nybörjare", som jag ÄLSKAR, orkade han inte ens se till hälften.
"Jodå, den här är helt underbar, jag tror nog att du kommer att tycka om den!" sa jag till honom.
Ja, om kvällens dvd som jag har med mig, alltså.
Det ska bli spännande att se vad han säger.
Fast action ....
I fredags packade jag ner en av mina älsklingsfilmer i min ryggsäck.
Den ska vi se ikväll.
"Är den bra ...? Men det låter inte som särskilt mycket action ...?" sa pensionatsvärden.
Om jag säger som så ., så delar vi inte alltid uppfattning om vad som är sevärd film.
"Italienska för nybörjare", som jag ÄLSKAR, orkade han inte ens se till hälften.
"Jodå, den här är helt underbar, jag tror nog att du kommer att tycka om den!" sa jag till honom.
Ja, om kvällens dvd som jag har med mig, alltså.
Det ska bli spännande att se vad han säger.
Fast action ....
Dagens outfit ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)