Måndagsfönstret ...

.... kom seglande från sydvästra Skåne, inte långt alls från Ystad .., och slank in genom mitt öppna överfönster.

Det mot sydväst.

Avsändare var den här alltid så omtänksamma madamen.

Vid kassan ....


I fem veckor har mannen varit på ett behandlingshem för missbrukare.

Det är säkert tredje eller fjärde gången för hans del.

Min ålder, kanske ...?

Sliten.

Nu är han tillbaka till stan och har pantat flaskor och fått lite pengar.

Han är helt klart berusad.

Svajar på benen.

"Ja, i fem veckor var jag där Elisabet.., och nu hann jag bara hem ... så är allt som vanligt igen ...", säger mannen.

Men nästa gång.

Då ..., ska allt bli annorlunda.

Säger han.

Kvällsfönster från Kävlinge ..

Vännen Annika som bor i Kävlinge har förevigat såväl in,- som utsikten av sin balkong.

Där satt vi i fjol, ellis och jag själv .., så där på ett litet hastigt besök.

Hägg och liljekonvalj ...

... på mitt rumsbord.

Och ett fotografi av barnbarnet på semester i Grekland ..., och i en liten, liten brun ram .., en bild av min pappa som försöker locka sin yngsta dotter som är jag .., till ett dopp i Skeppträskets iskalla vatten.

Mamma som dricker kaffe.
(På tåget hem från Malmö i torsdags .., jag tittar i fönstret och ser min egen spegelbild, men jag ser också mamma. Det är som om hon har flyttat in i mig på något konstigt vis. Jag satt länge och tittade på henne. Mötte hennes blick.)

Några böcker på ett bord.

En sovande katt.

Väggklockan som hängde i mitt barndomshem, - i köket -.

Tick-tack.

Tick - tack.

Mammas dödsannons på klockans botten.

Snäckskal från landet Halland.

Och i fönstret .,. fröknarna Pelargonia.

Det är mitt Hem det.

På innergården ..

... blommar nu häggen som bäst!

För mig finns det absolut ingen doft i världen som gör mig så lycklig.

När jag växte upp fanns en knotig hägg nere i backen och om man vågade gunga tillräckligt fort, så kunde man nudda med tårna bland häggblommorna.

Om man vågade.

Nu, står en bukett här på mitt rumsbord.

Några avknipsade grenar i älsklingskrukan.

Doft av Trygghet & Barndom.

Just så.

Insikt nr 150 ...


Kvällstidningen på kassabandet.

"Ja, Malena var ju bra ., men konstig ljussättning .., dom ville väl jävlas med oss, ryssarna ...?" säger kvinnan lite puttrigt.

Men helt eniga är vi om att rätt låt vann.

Söndag, klockan 14.47.

Jag undrar jag om man inte borde ta lite siesta?

Just nu, alltså.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter (välsignad vare Rexxie som förärade mig den prenumerationen för en billig penning!! Tack igen!).

Ett fönster öppet mot gatan.

Kanske, men bara kanske, att man somnar en stund.

Jo, så får det bli.

Dagens skörd ...

Dagens fönster ...

... finns i ett före detta skolhus från 1906, beläget inte så långt från Sösdala i Skåne.

Närmare bestämt .., i Ljungarum.

Så här kan det gå ...

.... om man är en golden retriever som heter Frida och är ute på en helt vanlig promenad med sin matte Anna-Karin (akih .. kommenterar här som anna-karin i halmstad) och så möter man två kamphundar som tycker att det vore nånting det .., att ta kål på en golden-tik .., så dom sliter sig från husses flickvän som just då rastar hundarna och så tar dom sikte på Fridas hals.

Tack vare att Fridas matte ropade på hjälp, kom goda grannar till undsättning och man kan undra vad som hade hänt om inte ...?

En av hundarnas käke får bändas upp med hjälp av ett halvmeterlångt skohorn!

Vad har man lust att göra med hundägare som inte har koll på sina hundar?

Jo.


Frida före det där eländiga mötet.

Jag vet vad jag har lust att göra med dem.

Lördagkväll ..-

I den före detta skolsalen.
Undrar ni vem som sjunger .., så är det Per-Erik.

Längs en slingrig väg kantad av den allra ljuvligaste bokskog, där har Anitha och Per-Erik från Malå (eller egentligen Adak ..) bott i snart ett års tid.

Ett helt år i Skåne.

Ett enda stort äventyr har det varit.

Och så förstås detta att våga göra nånting annat.

Per-Erik som har haft egen orkester hemmavid, har spelat även här i södra delen av vårt land, men nu är det snart slut på det här äventyret .., huset (som dom hyrt) ska säljas .., och så bär det av hem till Västerbotten igen.

"Eftersom vi i princip inte tog med oss nånting förutom en hurts, (en del loppismöbler har köpts in under året ..), har vi i alla fall upptäckt att det finns ett annat sätt att leva på .., utan så mycket prylar ...", säger Anitha.

Vad har då varit det allras bästa under året som gått?

"Jo, detta med alla djuren som har synts runt huset! Här har varit mängder med fasaner .., och det är rådjur och harar och flera katter som har varit trogna gäster ..., och titta, här har vi gjort en låda som vi isolerat med frigolit så dom har kunnat värma sig i vintertid och uppe under takpannorna bor alla småfåglarna ...!" säger Anitha.

Hyr-huset är en gammal skola från 1906 med härligt stort vardagsrum (den forna skolsalen förstås ...) och där är höga fönster och bara så helt underbart!

Just så skulle jag gärna bo!

Det blir middag och efterrätt (rabarberpaj med riven kokos och mandelmassa över ....(tala om jättegott!) och sedan liten titt på Eurovisionsfestivalen .., - vi tittar på dom fyra första låtarna - och med surroundljud blir det läckert värre och Malena är bra men vilket underligt ljus .., och jag tycker att Frankrikes bidrag är helt underbart!

Pensionatsvärden kunde inte bry sig mindre, nej, Eurovisionsfestivaler är inget han har ägnat sig åt under årens lopp.

(Festival för hans del är Mönsterås Bluesfestival .., jag har sett honom i en t-shirt med just den texten).

Och så åker vi söderut, mot Ystad.

Det är kolsvart ute.

Snart är det söndag.

Och Norge tycks vinna stort i Moskva .., grattis Bente!
(Nu har jag lyssnat till det norska bidraget .., jättebra! Grattis hela Norge!)

Raka spåret ... eller krokiga.

Idag lördag stundar arbete från sju till halv två och sedan racerfart hem och byta om och så iväg på cykeln till stationen, fvb till Lund.

Där möter pensionatsvärden upp och så åker vi bil till trakten av Sösdala, där hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik hyr ett litet hus, men inte så länge till .., kanske fyrtio dagar?

I ett års tid har dom (och papegojan) varit med om Äventyret Skåne.

Och till Anitha och Per-Erik är vi bjudna på middag.

Himlen är gråmulen .., men det blir säkert fint framåt kvällningen får vi hoppas.

Så får ni alla ha en riktigt skön lördag!

Lördagsfönstret ...

På väg från Halmstad till Malmö.

Tågkupén är alldeles sprängfylld av resenärer och mitt emot mig hamnar två små danska pojkar.

Att dom är bröder förstår jag genast.

Mamman - djupt försjunken i en bok om kroppens anatomi - sitter intill mig, på min vänstra sida.

Under prick hela restiden leker småpojkarna med var sin liten figur som man kan förvandla till en drake.

I Helsingborg tackar familjen för sig och kliver av.

Och tre vilsamma kvällsfönster ...

... kommer från Frankrike!

Vilken underbar plats för stillhet och meditation.

Madamen som så generöst lär oss allt om fransk sjukvård .., är avsändare.

Ett eftermiddagsfönster från ....

"Hej Elisabet!

Ett fönster från Prins Eugens Waldemarsudde .

Man fick inte fota där inne men det visste inte jag.

Ha en trevlig helg

Babsan."


// Tack snälla rara f.d. pitebo! säger bloggmadamen.

Fredagkväll ...

Västra sidan av Irland. Dit kan man längta.
Till den Totala Tystnaden.
Det var i höstas .., pv och jag själv och den hyrda bilen med ratten på fel sida.
Om man klickar på bilden, så förstår man ännu mera hur det ser ut.


Alldeles totalt slut på är jag när arbetsdagen är tillända.

I klädskåpet har jag mina egna kläder, men är för trött för att orka byta om.

Cyklar hemåt med rosa väskan i cykelkorgen ., hälsar på kunder på väg till eller från affären .., upptäcker att Aklejan som jag planterade utanför mitt fönster i fjol .,. att den blommar nu!

Inte den vackraste Aklejan jag har sett, men fin ändå.

Himlen är ljust blå.

Med posten har kommit en kallelse till gynekologisk cellprovskontroll, vilket jag nog aldrig har varit med om tidigare i Ystad och alldeles häpen blir jag.

Det är till Barnmorskemottagningen man ska vända sig och barnmorskor tycker jag om, så det blir nog bra.

I mitt tvättställ ligger arbetsbyxor och strumpor och skvalpar i vattnet.
Tvättmedlet visar sig vara slut, så det blir flytande tvål i stället och det går lika bra.

Min mamma, som verkligen var en människa som nästan aldrig såg hinder i nånting, hon tog helt enkelt hundschampo och tvättade sitt hår med, när Sunsilkflaskan visade sig vara tom.

"Det är nästan det bästa schampo jag har haft ...!" utbrast hon sedan lyckligt.

Jag minns hur jag skämdes .., och livrädd var jag att någon klasskamrat skulle höra detta hemska.

Nu .., blir jag varm i hjärtat bara vid tanken.

Så kan det också bli.

På jobbet ...

Det är mycket nu.

Kunderna planerar för studentfester eller grillkvällar och köper Trisslotter och hoppas på största vinsten.

"Tjugofem tusen i månaden i lika många år .., kan du hitta den lotten Bettan ..?" säger kvinnan leende.

Och vi planerar vad vi skulle göra.

Byta liv.

Arbeta mindre.

Eller arbeta med nånting helt annat.

Fram och tillbaka går pratskrattet mellan kunderna, allt medan drömmen om det andra livet singlar runt i kön.

Just så är det.

Fredagsfönstret ...

Åååå, alla dessa ljuvliga fönster som kommer seglande genom rymden!

Alldeles underbara är ni, ni fönsterfångarbloggvänner!

Det här kommer från den här vänliga madamen.

Ännu ett kvällsfönster ...

Avsändare är den här rara damen.

En alldeles helt UNDERBAR fönsterbild ..

.., ja, gissa vem som har fångat den?

Jo, den här madamen.