söndag 21 juni 2009
Kväller ....
Utsikten från lilla stugans fönster.
Vilken dag!
Tänk er att vi åker från landet Västmanland i strålande solsken och så blir det ömsom ösregn och ömsom sol igen .., vi stannar till i Falun och tvärhälsar på hos Ingrid och Hans; Hans som var min pappas chef på Domänverket hemma i Malå .., och vi dricker kaffe vid deras köksbord och får titta på deras fina trädgård.
Sen vidare.
Sol och regn.
Loppis och mera loppis och jag fyndar och hjärtat blir glatt.
Tio exemplar av tidningen Husmodern från 1935 och en svensk flora ... summa 70:-
(Sjuttio kronor tycks vara min melodi .., det kostade ju tallrikarna och asietterna också)-
Och så Jämtland.
Jag har alltid sagt att Jämtland är ett av vårt lands allra vackraste landskap och jag har gullbett pensionatsvärden att vi ska stanna till i Klövsjö som är som paradiset på jorden.
Det gör vi.
Det är s v i n d e l v a c k e r t.
Vi letar campingplats men hittar ingen .., kör vidare norrut .., ser en skylt .., Kvarnsjö Caming och vägen går genom skogen .., det ser trist ut .., skog på ömse sidor av vägen .., men sen .., sen snirklar sig vägen upp längs sluttningarna och det är Sound-of-music-gröna-ängar och kossor och rödblära och smörblommor och längst uppe på toppen, ligger lilla campingen.
Där finns en liten röd stuga med veranda och den kostar 270:-/natt och den hyr vi.
Utsikten från verandan där jag sitter går inte att beskriva i ord.
Jag ser tre små sjöar eller tjärnar .., svartvita kossor, gärsgårdar .., frodigt, grönt gräs .., maskrosor, rödblära, smörblommor ... midsommarblomster .., och allt som hörs är fågelkvitter.
Sädesärlor.
Rakt framför mig berg och mera berg. Till höger såg vi snöklädda fjälltoppar.
Och jag sitter här i stugan vid ett litet bord och pv ska ut och springa och jag ska gå förbi kohagen och i receptionen huserar värdinnan som heter Anna är så vänlig.
Åååå, sicken lycka detta är!
En egen liten timrad stuga för en natt!
Som ett eget litet "hem"!
Och solen f l ö d a r och det är varmt och jag ska förebereda för kvällsmat.
Vad det blir?
Kycklingklubbor och potatissallad .., bröd och lite rött vin.
I morgon får vi färskt bröd till frukosten för 5:- stycket.
Jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.
Eller som Henning Sjöström skrev i sin mammas nekrolog: "kan man begära mera av livet?"
Morgon i ellis-land ...
Junioren som vill bli kock när han blir stor.
Att komma till vännen ellis är som att komma hem.
Under alla år som jag har bloggat, har vi haft kontakt, ja, ellis var en av dom allra första som kommenterade något inlägg hos bloggmadamen.
Och tänk nu .., flera år senare .., så blir det här det andra besöket i det här röda huset på den lilla kullen.
Söndagmorgon blir hotellfrukost nere i köket.
Brunis som är glad och springer med sin boll .., en öppen dörr ut mot solen och gräset och allt det gröna!
Under natten har vi sovit i ett helt vitmålat litet rum.
På bordet står sommarblommor och ett inramat foto.
Överallt japanska tecken .., även på köksskåpets dörr .-)
Och den fine, men lite skygge Brunis .., som sååå gärna vill få en smakbit.
Nu, efter närapå hotellfrukost och en stunds sittande på förstutrappan (solen värmer!) åker vi snart vidare norrut .., mot Dalarna (inte långt härifrån och så småningom Härjedalen och Jämtland.
Överjordiskt härligt väder! Strålande sol. Varmt!
Och om någon från jobbet läser här .., tacka Olof!
Jag beklagade mig ju högljutt för att jag inte får några sms till min mobil och då smajlade både Olof och Lasse och sa att .."men ååå, då ska du få några såna!"
När jag nu på morgonen öppnade mobilen var där ett meddelande från Olof.
Nu samlar han pluspoäng på hög, vill jag lova!
Spelkväll i landet Västmanland ..
Och så den obligatoriska frågan: vem vann?
Ja, ni kan ju gissa vem som blev stormästare för ANDRA ÅRET I RAD.
Vi var ....
- 1 st bryggmästare
- 1 st webbmaster
- 1 st kassörska med skruttig utbildning
- 1 st gymnasielärare i ämnet GEOGRAFI
- 1 st fräknig snart-sjätteklassare
Såja.
Nu kan ni titta på filmen.
lördag 20 juni 2009
Och så lämnar vi landet Halland och säger hejdå till Pelle som ska bo hos pv:s mamma i två hela veckor och jag förmanar och säger att "du glömmer väl inte att han vill ha kokt fisk ..., och spola den i kallt vatten så han inte bränner sig och ..." och hon som ska vara matte, hon bara ler.
Jodå, hon ska nog klara det.
När vi har kommit i trakten av Motala (tittat in på ett loppis och man nästan dånade .., ååå, så mycket fint!) ringer hon och säger att Pelle mår sååå bra och han följer henne i hack i hälarna mest hela tiden.
"Och han spinner också!" säger hon.
"Å, Gunvor, I love You!" svarar jag och det gör jag verkligen.
Det är ömsom störtregn och lilafärgad himmel och ömsom strååålande sol mest hela vägen.
Och nu är vi framme hos ellis och hennes sambo P och den fräknige Junioren och så förstås Brunis .., och vi har ätit supergod mat (grillad fläskytterfilé .., hasselbackspotatis .., sallader .., mmmmm och gott rött vin från Sydafrika!) och nu ska här spelas När och Fjärran, för det övriga sällskapet vill såklart ha revansch från förra hösten.
Ja, då vann ju bloggmadamen ..-)
Mina knän är ballongsvullna och jag vet inte om jag tror på herr läkaren.
När jag skulle ta mig ut ur bilen för rastning, var det knappt att jag kunde stå på dem.
Jag tror att det är 1. antingen medicinen eller 2. MS. (ja, det trodde en läkare att jag hade för kanske sju år sedan).
Så länge tänker jag ha trevligt och vinna även ikväll.
Hej svejs!
Ja, hur gör man nu egentligen ....
Pensionatvärdens storebror Tommy är ett enda stort charmtroll.
Och så här han energimedvetenpassionerad.
Här berättar han om hur man på det mest effektiva sättet kokar ett ägg.
Hellre lyss till den sträng som brast ...
Dans kring stången och bröderna, tillsammans med en dragspelare, står för musiken.
Då brister strängen.
Den vackra tröjan inhandlades på Irland, i härliga staden Galway.
Midsommarafton ...
Bloggmadamen har slappnat av.
Sitter lite i utkanten av Det Stora Sällskapet, men är ändå med.
... blir förstås Den Samlade Troppen till stora ängen, ja, tillsammans med andra sommarhusgrannar och i täten går en ung man och bär svenska flaggan och det sjungs lite spritt och där är skällande hundar och mörka moln på himlen.
Och efteråt ..., kaffe med tårtor, kakor och bullar hos pensionatsvärdens mamma.
Då är det solsken och riktigt härligt ute.
Där är Paul från Dublin, Roger från England, Ines från Chile och så en hel drös med smålänningar, en stockholmare och en madame från Västerbotten.
Under kvällens lopp ska regnet v r ä k a ner och inglasade altaner är en Guds gåva till mänskligheten, särskilt när det är midsommarafton ..., och det blir helt underbar buffémat med massor av sillinläggningar och lax i olika former och Hannes, som arbetar i fiskaffär i Lund (saluhallen), han berättar om hur oändligt mycket han älskar sitt arbete och om den yrkesstolthet han känner.
Det blir på det hela taget en kväll fylld av sång och prat och fotboll på tv och Allersläsning och hundarna Frida och Obelix och inte en enda liten mygga.
När klockan är ett på natten får vi skjuts till pensionatet av pv:s storebror.Fyra timmar senare vaknar jag, som vanligt.
Sol och mörka moln.
Regn.
Naturmorgon från radions P1.
M mmm, det känns bra.
fredag 19 juni 2009
Om en timme stundar den Samlade Troppen.
Femton personer blir vi som ska fira midsommarafton tillsammans.
Tre bröder med respektive, mamma Gunvor, flera syskonbarn till pv .., hans svägerskas mamma Britta från Ljungby och så en bloggmadame då.
"Kommer P med?" frågar pensionatsvärden sin dotter.
"Nä, han .., ja, han trivs inte så där jättebra i stora sällskap ...", säger hon lite leende.
Åååå, så lycklig jag blir!
Det finns fler som känner sig lite obekväma i såna sammanhang!
Kanske är det inte bara det här med "stora sällskap" han menar .., utan mera att man blir lite som en Främmande Fågel bland en oerhört tajt familj.
Men jag klarade det i fjol och ska klara det i år.
Och så önskar jag alla rara vänner en riktigt härlig midsommarafton - på ert eget sätt -, på det sätt ni själva vill ha den!
Dom allra största kramarna går till dr Böhlander, Peter, Kapten Lintott och Emma .., och till Anna-Panna, Micke, lilla Nelly och jättestora hästen Taurus .., och förstås till sonen, han den ende jag har .., Anders.
Halmstad Sjukhus
Och i undersökningsrummet sitter Allergi-ABC-tavlan.
Ojdå! Visst känns figurerna igen ...?
Nog är det väl den här rara madamen som har varit framme med pennan?
Idag kör jag själv till akuten.
Nästan på en gång hittar jag och utanför akutintaget finns en rymlig parkering och när man anmäler sig i luckan får man ett p-tillstånd och behöver således inte betala.
Suveränt finurligt!
Och man får ta en kölapp och sedan berätta vad som felas och jag är det tredje knäet .., framför mig står en ung man som knappt kan gå och efter en stund sätts i rullstol ...., hans vänstra knä är illrött och svullet!
Efter en timmes väntan i väntrum B (som tillhör distriktsläkaren som har jour), får jag komma in i undersökningsrummet och efter ytterligare en stund uppenbarar sig en tjusig läkare som på pricken liknar Bill Cosby.
Herr Doktorn är aningen gråsprängd och han vrider och vänder på mitt knä och kan för sitt liv inte begripa varför jag inte sökt läkare tidigare och nä, det är ingen vätska i knäet, däremot är det rejält svullet och mycket större än det vänstra och helt ärligt .., "ja, vi är båda i den åldern
då man kan få artros och det är vad jag tror att du har .., så jag skriver ut lite Doleron åt dig och så .. jahaja .., du har remiss till ortopeden i Ystad och Västerbotten säger du .., det är långt det .., i mitt land är det bara kaos ..., sa du Norrbotten ..., nähä, Västerbotten .., själv är jag från Somalia ...,, ja, det blir en lång resa det, hinner du hämta ut medicinen .., annars kan du ta den på nåt apotek längs vägen ...", säger doktor Cosby.
Och sen åker jag hemåt.
Väl omlindad på det högra knäet.
Midsommaraftonsfönstret ..
torsdag 18 juni 2009
Natten mot idag har jag djävulskt ont i höger knä.
Jag hämtar en filt och virar om.
Tar Iprén.
Ikväll är det rejält svullet ., som en mindre ballong.
Ser ut att vara vätskefyllt.
Pensionatsvärden klämmer och känner.
Plötsligt kommer jag ihåg distriktssköterskan hemma i Ystad som frågade om jag hade fått "svullna" ben, efter att jag börjat med blodtrycksmedicinen.
Nix, inte det minsta! sa jag.
Det var väl för en månad sedan.
Behövde inte ens dra upp byxorna och visa.
Men nu ....!
Det skulle inte förvåna mig för fem öre om detta är en biverkning av medicinen.
Finns det en på tusen som får nåt sånt, då vet jag vem det är.
Så i morgon blir det ..., akuten.
(Tröstar mig med vitlöksgratinerade sniglar ...).
Plockar bort på altanen.
Och den inglasade.
Kastar grenar bland nässlorna.
Prasseltorkade löv på avhuggna grenar.
Funderar på att spika upp en lerkruka.
"Var vill du ha den?" hojtar jag till båtmotorreparatören.
"På mittersta stolpen!" hojtar han tillbaka från båtens innersta.
"Jaha, men det blir snyggare på den längst till höger, bland vinrankebladen ...!" svarar jag.
"Men varför frågade du då alls ..?" säger reparatören.
Jag säger att jag ville liksom höra hans åsikt.
Sedan går jag och sätter upp krukan, som är fylld med hänglobelia.
Hur vackert som helst blir det.
Vad då?
Var den hamnade?
På den mittersta stolpen.
Pensionatsvärden har klättrat upp i segelbåten som står på torra land och nu fixar han med båtmotorn.
Båtmotorseländet, kanske.
Ibland blir jag blixtinkallad.
Då ska jag, som är höjdrädd, klättra uppför en vinglig stege och svinga mig överbord, trassla mig över en vit lina och sedan absolut inte tänka på nerfärden igen .., utan låtsas som om det regnar.
"Tryck på start!"
"Lägg i backen!"
"Och så framåt!" ropar pv från båtens innandöme.
Ganska behagligt är det sitta i en segelbåt tre meter upp i luften.
Ingen sjösjuka, direkt.
Bilar kör förbi på lilla slingervägen och jag vinkar lite försynt.
När jag ska ner igen för stegen, fastnar ena bröstet i linan.
(Behå är inte så dumt ibland, men min har semester och ligger i den blå väskan och nu är det som ingen styrsel på behagen ...).
Andra gången går det bättre.
På tåget ...
Vi sitter mitt emot varandra, sonen och jag själv.
Han läser Metro och jag gör just ingenting.
Stationerna susar förbi.
På himlen syns mörka moln.
Och jag tänker att precis exakt så där satt min pappa och läste tidningen Se eller Norran, hemtidningen.
Och Fib Aktuellt.
När han kom till mittuppslaget höll han tidningen en bit ifrån sig för att se lite bättre.
Lättklädda flickor i bikini, fotograferade på en soldränkt strand .., jo, jo.
Pappa log.
Några år senare när dom lättklädda madamerna tog av sig allt, slutade pappa att köpa tidningen.
"Nu är det inget spännande längre .., man ska bara a n a ..., då är det som bäst", sa han.
Själv prenumerade jag på Lilla Fridolf.
Man med röda skor
Från Malmö tar jag Öresundståget till Halmstad.
Tror jag.
Det visar sig att Helsingborg är slutstation och i en timmes tid får jag vänta på att rätt tåg ska anlända.
Jag sitter på en bänk, med Pelle intill mig.
Det är ett vidunderligt vackert skuggspel på golvet!
Människor av alla de slag passerar.
Äldre man med hatt och paraply.
Ungdomar med jeans som nästan trillar av baktill.
Vackra flickor.
Och sist av allt .., en ung man med röda skor.
(Det här är vad pv kallar "en film helt utan handling". Det är det inte för mig.)
Dag 2 .....
Suddig bild genom tågfönstret.
Ändå tycker jag så mycket om den.
Bilden.
Allt är packat.
Väskorna bara väntar.
Och jag har renbäddat sängen till vännen som ska bo i min lägenhet medan jag är på vift.
Nu stundar frukost.
Pelle sneglar mot kattburen .., så där ..."nä, inte nu igen!"
Och ute, tänka sig .., har det börjat att regna.