Att vara storasyster och ha en tio år yngre lillebror som ideligen lägger armen om en .., nog måste det väl ändå vara en slag lycka?
Och att vara mamma till tre barn .., det är minsann också en lycka.
Och först nu ser jag att käklinjen hos syskonen är precis densamma!
Hemma igen, efter en helt ljufvlig kväll vid havet.
Eller rättare sagt vid småbåtshamnen.
Det var yngsta dottern, mågen, sonen och så lilla Nelly .., och bloggmadamen själv, förstås.
Och så rör man lite vid lillebror ...
I kväll var det Hamncaféet som gällde .,. och massor av färska räkor i en hink .. plus aioli .,. supergott vitlöksbröd (rejäla skivor! inga små trekantiga brödbitar ...) och vänligt bemötande.
Och vin.
Och mycket surr och prat.
Åååå, tack Anna och Micke som bjöd på detta!
Matte och Nelly.
En liten skål med vatten får Nelly av den vänliga personalen.
Och matte, som är lite rödlätt och fräknig som sin mormor, har bränt sig vid havet idag.
När vi sade hejdå, konstaterade sonen att såväl mamma som dotter började prata mycket bredare västerbottniska under kvällens gång.
(Vi passerade järnvägsstationen och upptäckte att där pågick filminspelning av brittiska Wallander-serien. Två skott sköts. Ett tivoli hade byggts upp nere vid hamnen. Sen cyklade jag hemåt. Aningen vingligt.)
Så kan det gå.
