Det blir en härlig helg i landet Småland.

Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.

Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.

Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.

Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.

Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!

Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.

Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.

Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.

Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.

Allt, utom palsternackan, från egen odling.

Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.

Eller mycket.

Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.

Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.

I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.

Människor kommer och går.

Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.

Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?

Halv åtta är jag framme i Ystad.

Där väntar ellis med kvällsmat.

Inte illa.

Nästan som att ha en hemmafru.

Lördagkväll.

Sent.
Halv tolv är klockan.

En helt underbar dag har det varit.

Vi har hälsat på pElle som bor hos Gunvor och dom är som ett gammalt gift par ..., och aldrig att jag tror att han kommer hem till landet Skåne.

Därefter biltur till Fallnaveka där pv:s bror med fru bor i rödmålat hus med vita knutar och fönster som har riktigt spröjs.

På landet är vi.

På en äng här intill ser vi åtta tranor!

Och det blir jättegod mat (stekt fisk med rotfruktsgratäng) och senare på kvällen, när vi sitter på den inglasade altanen, kräftor och räkor och gott vin och ännu senare: Martini.

Allt möjligt pratar vi om.

Om stölder och bilbränder och människor med outtröttlig energi och om äktenskap och förhållanden och nya liv och gamla liv och om deras son som har mött kärleken och tar tre månaders tjänstledigt från sitt arbete och åker med kvinnan som han tycker om, till Sydamerika.

I tre månader.

Sånt.

Nu är det det helt becksvart här på landet och katt och hund och värdfolk och gäster ska göra natt.

God natt till er alla! hälsar bloggmadamen.

Gissa, vad det blir till frukost ..

Och morgonsolen tittar in genom köksfönstret.

Det ser ut att bli en alldeles ljuvlig dag.

På tåget mellan Ystad och Malmö ...

... sitter en långbent ung man och spelar lite försiktigt på gitarr.

Bara lite, lite.

Så där så man a n a r tonerna.

Vid Skurup blir det munspel också.

Svagt - svagt.

Kvinnan mitt emot sträääcker ut benen och ler.

Jag blir glad.

Ett slags prattystnad sänker sig över kupén.

I Malmö reser sig gitarrmannen upp .., han är hässjestörslång och har svart hög hatt och är kanske lite över tjugo ...?

"Så underbart du spelade ..,, tack som förgyllde den här resan ..!" säger jag när han passerar mitt säte.

Då lägger den unge mannen sin vänstra hand på min axel, ler vänligt och klappar lite .., så där "klapp-klapp, stryk-stryk".

Och kvinnan mitt emot mig, hon ler hon också.

Så mycket betydde hans musik för oss.

Skrivet på papper ...

En gång i världen lånade jag böcker på biblioteket; böcker som handlade om grafologi.

När jag tittar på pv:s handstil, så stämmer den med honom.

En människa som inte bryr sig så mycket i utanpåverk.



Och bloggmadamen.

Nån slags spretstil.

Dagens fönster och en resa ..

Två herrar intill mig och det pratas om Nordea-banken som är så "jääävligt på hugget" och det pratas om socialförvaltningen i Båstad som måste spara x-antal miljoner och rakt mitt emot mig sitter en gentleman som har köpt en bukett Gladiolus och sitter och läser en bok med titeln "Retorik" och jag ler för mig själv och frågar om han förbereder ett möte med sin hustru .., ja, om han rentav har varit olydig och då ler mannen stort och blinkar lite med ena ögat.

Tåget är mer än packat!

Överallt står resenärer och från Helsingborg till Halmstad gråter en liten baby.

Just som vi passerar Ängelholm ser jag en äldre farbror som i Adamsdräkten vadar rakt ut i havet för ett kvällsdopp.

Det är väl just då som jag känner glädjen till livet så där alldeles mer än vanligt inom mig.

Fredag

Att sluta fem timmar tidigare än beräknat, det är som att få en liten semester.

Och jag står där bakom kassan och sneglar på klockan.

Timmarna springer iväg!

Jo, visst är det färre kunder än under högsäsong (dvs, i juli när alla turisterna kommer susande ...), men likafullt är det ingen rast och ro och från min utsiktspunkt vid kassan ser jag Karina och Maria kämpa med frukt och grönt som kommer lastade på pallar; flera hundra kilo är det och man undrar hur axlar och armar orkar med och det gör dom inte heller.

Inte alltid.

Köerna växer ..., och ideligen får jag ringa efter Hanna som tar kassan mitt emot mig.

Knappt hinner hon lämna sin post förrän det är dags igen .., att vara stresstålig är en förutsättning om man ska arbeta i affär.

Till frukostfikat blir det prat om tur och otur.

En av arbetskamraterna har vunnit tio tusen kronor på nät-poker och i kylskåpet ligger två tårtor som den lycklige vinnaren schangdobelt bjuder på.

Om det pratar vi .., om om lyckliga och olyckliga förhållanden .., om småttingar och sånt som dyker upp så där apropå.

Och så är klockan tolv.

Jag ringer sonen som är hemma på besök och frågar om han kan komma så jag får se hur han ser ut innan det blir färd till landet Halland och jodå, han och hunden Meja kommer verkligen och solen flödar, himlen är blå och det är somrigt varmt ute.

Det är som den allra bästa av dagar.

Faktiskt.

Fredagsfönstret ...

.... en repris från förr, men ständigt i mitt fönsterhjärta.

Det är innergårdskatter, förstås.

Klicka gärna på bilden.

På tåget mot Stockholm, aug.2007.
I en veckas tid har vi varit tillsammans på Samos; Kent, Emil och Emils mormor som är jag.
Emil och mormor på ett hotell.
Kent snett tvärs över gatan, hundra meter bort.
På hemväg har Emils blygsel släppt .., nu känner han ju Kent och är trygg vid honom.
Han lägger sig raklång med benen i Kents knä .., och berättar att han längtar att få krama mamma.

Hej Kent i Småland!

Här kommer en kram från mig .. jag ser att du är inne här nu.

Eller var i alla fall nyss.

Kväller ...

Längst t.v. pv:s storebror, den värmepanneintresserade Tommy .., snett ovanför .., hustrun Lena .., vasaloppsåkande dottern Kajsa .., den cyklande organisten Andrew .., en ihärdigt motionerande och valnötsbrödsbakande pensionatsvärd och slutligen en bloggmadame född i Västerbotten.


... och det har varit telefonsurr och mera telefonsurr och mail och nu blir det ilfärd mot sängen.

I morgon slutar jag tolv, i stället för klockan fem.

Ååååå, sicken lycka!

Jag hoppas hinna träffa sonen som kommer hem på besök och sedan blir det tåg till landet Halland och till pensionatet (längtar jag? svar: hur mycket som helst!) ..., och på lördag vankas bil-tur till ett annat land .,. till Småland.

Pelle och Gunvor ska få besök .., och pv:s storebror med familj.

Det var där bilden ovanför togs .., vi satt på deras altan och drack kaffe när Andrew från London kom cyklande förbi .., Andrew - organist som vikarierade i en kyrka inte långt därifrån - och så bjöds han in och det blev ett trivsamt samtal där ute i solskenet.

Och alla händerna åkte upp på bordet.

Förstås.

Så var det.

På innergården ...

... som är fyrkantig och där man bland annat kan hitta ett vildvuxet trädgårdsland .., fyra körsbärsträd ., en parkerad fyrhjuling .., några sittplatser med möjligheter att grilla .., ja, där finns även ett plommonträd.

Varje höst blir där bra med frukt och gissa, vilken sinnlig njutning det är att sträcka upp handen och norpa sig ett plommon direkt från grenen!

Faktiskt tycker jag nog att plommon är en av de allra godaste frukterna i Vår Herres stora trädgård.


På innergården finns även ett gäng katter, oftast synliga bakom något fönster.

Som den här.

En riktig tiger-katt.

En som ska vandra omkring ute på savannen och lojt lägga sig i skuggan under ett träd.

Om två veckor ...

... på pricken, är vi där.

Om allt har gått som det ska.

Och särskilt trångt på stranden ser det inte ut att vara heller.

Bilden visar utsikten från en webbkamera, inte långt från hotellet hos herr Lefteris.

Dagens fönster ...

.... är ett reprisfönster .. men bara för att jag tycker så mycket om det.

Anitha uppe i Adak tog bilden, men icke i Adak, utan i Helsingör.

Ännu en hälsning från Pelle ...

"Nu har jag varit här i landet Småland i snart en vecka och det går jättebra.
Matte trodde att jag skulle längta hem .., eller till Stensjö eller Steninge, men det gör jag inte.

Gunvor har flera rum som jag får vara i och jag brukar följa henne nästan överallt, fast inte till affären, det får jag inte.

Då säger hon ..."Pelle lilla, nu får du vakta huset!" och då gör jag det.

I landet Halland, där sover jag mest ute på altanen, men här, i staden som heter Ljungby, där sover jag i Gunvors säng.

Jag har till och med börjat sova uppe vid hennes huvud, men då blir Gunvor lite putt och säger att nu är ändå gränsen nådd .., och så måste jag lägga mig längst nere i sängen.

"Fast jag kan dra upp mina ben lite så du ryms Pelle", säger hon då.

Gunvor är så snäll.

Vi är faktiskt bästa vänner.

En del dagar går Gunvor ut på stan, ja, hon är med i nånting som heter vattengympa och hon har väninnor som hon träffar och så ska det handlas och så, men då sköter jag mig själv.

Ikväll har jag pratat lite med matte i telefonen, eller egentligen var det matte som pratade och Gunvor höll luren mot mitt öra.

"Heeeej lilla Pelle .., men hur har du det i Småland ..?" sa matte flera gånger.

Jag tror nog att hon saknar mig ganska mycket.

Nu ska Gunvor och jag go to bed, så jag måste sluta!

Jam-jam från er vän

pElle."

Nya tider ...

En "kollar mail och lite så där ...".

En annan kollar på fotboll.

Mellan varven pratar vi med varandra.

Vid klostret ...

... sitter hon, kvinnan som brukar handla i affären.

Oj!

Spelar hon dragspel!

Ja, det är väl så där det blir för mig .., det är så jag ska sitta och spela fiol för att få ih9p till maten.

Grattis Västerbotten!

Och Grattis Umeå!

Här är Spänningens Minut på film.

Ännu mera love story ...

Underbar bild: Eva på Frösön.
Och när man har läst texten, förstår man att fönstret öppnades.


Från dagens "Så träffades vi" i DN.
Fullkomligt underbar läsning.


På sommarverandan juli 2004.

Min syster läser Steinbecks "Travels with Charley".

"Det där är ju min gamla bok", säger jag.

"Just det - och här står att du fick den av Paul hösten 1964. Vem var han?" frågar hon nyfiket.

"Ah - Paul! Vi träffades på en kibbutz sommaren 1964."

Så berättar jag om vår vänskap, vår självklara närhet, vårt gemensamma intresse för litteratur, bokpaketen från USA som gladde mig under 1964 - 65. En lycklig tid! Men båda var vi redan förlovade på var sitt håll.
Jag gifte mig och tappade kontakten med Paul.

Augusti 2004.

Tusentals mejl har samlats under min datorfria semester, mest spam.
Men - plötsligt: bland allt skräp ett kort anrop från just Paul.
Efter 40 år - och avsänt exakt samma dag som samtalet på sommarverandan ägde rum.
Vad nu?
Är det detta de kallar synkronisering?

Han söker kontakt med finländskan som plockade potatis på Lhavot Havivia sommaren 1964. Han har hittat mig genom Google.

Paul är änkling, jag frånskild.
Vi skriver ett oräkneligt antal brev denna höst 2004.

Den 1 november står jag ohyggligt nervös på Arlanda. Hjälp, ska han faktiskt bo hos mig i två veckor? Är han förändrad? Känner jag ens igen honom?
Mitt 63-åriga hjärta uppför sig tonårsaktigt.

Snart dock ett djupt lugn.
Vi är ännu mer "soul mates" än väntat.
När Migrationsverkets kvarnar malt klart flyttar han hit.

Vi två nygifta pensionärer sitter i solen på verandan, suckar "it´s a rough life .." över våra drinkar - och böcker.

Och ler.
Cirkeln är sluten.
Jag är hel.

Monica Thelestam."

Och ett till onsdagsfönster ...

... bara för att den bilden är så ... somrig.

Den kommer från den här madamen.

Såja.

Cykelstölden är nu anmäld hos mycket sympatisk skånsk ung kvinna vid polisen.

Det var just detta som sonen arbetade med i somras, att ta emot anmälningar av alla de slag.

Tänk, om han hade tagit emot mitt samtal!

Hur glad hade man inte blivit då?