Mentalt tillstånd just nu.

På pricken så.

Måndagsfönstret ...

... tillhör second-hand-affären alldeles här intill.

På bilden är det innehaverskan, den alltid så vänliga Maggan, som ägnar sig åt fönsterputsning.

Då vet man det ...

Nu har jag ringt hotell Nebo i Köpenhamn.

Klockan 14.00 får man checka in i rummet.

"Men det är helt okej att lämna sitt bagage här hos oss om ni kommer tidigare ...", säger mannen i receptionen.

Fast på danska.

Ja, men det är ju perfekt.

På divanen ...

Kerstins ben.

Vid fyratiden dyker madamen från Trelleborg upp och vi tar den lilla gröna bilen och susar iväg ner till småbåtshamnen .., passerar Marinan där eftermiddagsgäster sitter i solgasset på verandan ..., och så slår vi oss ner vid piren, med solen mot våra ansikten.

Där finns kaffe i medhavd termos och tänk .., i ett par timmars tid blir vi där.

Vid havet.

Det är som den allra största nåd.

Och så sitter vi där tillbakalutade mot en slät sten och det är väl ungefär som att vara på besök hos en kurator ..., eller kanske en session med kognitiv beteendeterapi ..., och det är prat om skilsmässor och tiden före och efter och om att stå på egna ben och komma på fötter och det blir prat om vardagsglädje och konsten att ta vara på det stora i det lilla ..., det blir prat om vad doften av nybryggt kaffe kan göra med en människa .,. prat om cellgift och strålning och om tacksamhet mot livet och glädjen i att få vara med .. , men även prat om att alltför tidigt förlora en förälder, ja, såväl trelleborgsmadamen som bloggmadamen blev faderslösa vid tjugotvå års ålder, då, när man precis har lärt känna sin pappa (eller mamma( som en vuxen människa.

"Vad hette din pappa ...?" frågar jag.

"Ingvar ...", svarar Kerstin.

Det blir en trivsam eftermiddag där bland vågskvalpet.

Och tänk .., hela tiden medan vi pratar, spatserar en hungrig liten sädesärla bland den ilandflutna tången, bara en bit ifrån oss.

Ungefär så var det.

En dag kvar.

Sju till ett i morgon.

Och så en pjutt på tisdagmorgon, en halvtimme, helt frivilligt.

Lycka.

Till en röd man ...

Idag fyller en illröd smålänning 40 år.

Han heter Tomas och tar underbara bilder .,. skriver intressanta små reportage och har förärat mig en bok om Figeholm, ja, för ett par år sedan.

Och här kommer ett jättestort grattis från mig!

Söndagsfönstret ...

Kefalonia i fjol.
Emma, som sitter på moppen bakom mig, tar bilden i farten.
Och jag pillrar lite med den i fotoprogrammet.


Väldigt tidig morgon.

Jag ligger i sängen och lyssnar till radion .., en landskapstävling .., och någon som heter Gunnar kan det mesta om Uppland .., i alla fall att landskapsblomman heter Kungsängslilja och att det i Skutskär tillverkas pappersmassa, om man nu kan kalla det för att "veta det mesta".

Gunnar och hans medtävlare Stellan hälsar på varandra och tackar sedan för god match.

Vänligt prat.

Och jag tänker att nu är det bara idag och imorgon kvar och vilken tur att all yrseln susade sin väg och ännu mera tänker jag på hur det ska vara för alla som har tappat talförmågan, så där som min mamma t.ex .., som inte kunde prata alls det sista året i livet och tänk om man då, i den sitsen, drabbas av våldsam tandvärk eller om man får just sån här yrsel och man vill lägga sig på sidan, men ingen förstår vad man menar.

I förrgår hade jag en äldre man i kassan.

Före detta lärare.

Kanske åttio år?

Den mannen är så rar och fin, men har tappat minnet alldeles och jag ser honom komma med sin rullator mot kassan och han går förbi hela kön och ställer sig framför mig och räcker mig en hundralapp, allt medan många där bakom himlar med ögonen .., "ja, typiskt pensionärer att inte kunna vänta på sin tur!"

Men mannen har inte handlat nånting, men betala vill han .., och jag säger att det behövs ju inte .., det är alldeles tomt i rullatorskorgen och i plastpåsen också, men tack ändå.

Så går han in igen .., och efter en stund görs proceduren om .,. nu förbi ännu en rad med köande kunder och några som himlar med ögonen ... och så står han där framför mig och jag tar emot pengarna, - nu har han handlat en flaska läsk - och alldeles lugn är han farbrorn och när jag ger honom pengarna tittar han på mig med sådan ömhet och säger ..."tack för att du har tålamod med mig."

En liten, liten stund av klarsyn.

Och jag tänker på mamma.

Det hade kunnat vara mamma.

Adjö till sommaren ....!

Foto: bloggmadamen.
Jo, jag tycker nog att bilden är värd att klickas på.

Och så tar vi farväl av det som väl är sommaren 2009 .., ja, vi tar cyklarna och susar iväg till favoritstället numero uno, nämligen Marinan .., och det är en helt ljuvligt underbar höstkväll med en nedåtågende sol i väster och fullsatt inne, men bara några få bord upptagna ute i det fria och vid ett av dem sitter vi.

I flera timmar blir vi där.



Vi äter grillspett med klyftpotatis .., fetaost .,. tzatziki och grönsallad och lägg därtill en flaska rött vin och vi säger att detta är som början på semestern, den som börjar på tisdag, i alla fall för mig.

Och det är samma servitris som serverar oss .., hon som har varit där hela sommaren och som är så rar och fin.

Båtar kommer och går.

Färjorna till och från Bornholm .., och fem segelbåtar .., varav två som kommer med seglet uppe, de andra med motor.

"Det där är en Hallberg Rassy" .., säger pensionatsvärden om en av båtarna.

"Jaha ...", svarar jag.

Efter nästan tre timmar ute i det fria - vid det laget är vi helt ensamma kvar på verandan, men inomhus är det fullt -, cyklar vi hemåt.

Och snart är sommaren över.

Insikt nr 155 ....

Om man tonar sitt hår - och medan färgmedelet gör verkan - struttar omkring med en Ica-plastkasse över huvudet .., då är man ganska glad att mannen som man är tillsammans med .., ja, att han inte enbart ser till det yttre.

För grann är man inte.

Och tänk, om man i den stunden skulle ramla och bryta benet och därefter tvingas ringa efter ambulans och så skulle man fraktas på bår ut på gatan till den väntande ambulansen och alla grannar skulle häpet utbrista ..."men såg ni .,. hon hade en ica-kasse runt huvudet .., är det inte till att vara väl lojal mot sin arbetsplats ...!!"

Sånt kan man tänka på om man har livlig fantasi.

Sjuk igen ...

I Grekland i fjolhöstas.
Emma ligger på sängen och planerar sista veckan.
Fast till Argostoli kom vi inte .., vi tog en båttur i stället.

Ja, nu är bloggmadamen återigen sjuk och inte så lite heller .., hon är hårt drabbad.

Vad som felas henne?

Jo, hon har fått en allvarlig släng av "bacillus latmaskus", vilket resulterar i en rent förfärlig olust för allt som heter arbete.

Således har hon icke allenast givit bort sin tisdag till Hanna Edensten, nej, nu har hon även skänkt bort halva måndagen till missis P.

Man får se det positivt ändå och tänka att ovan nämnda bloggmadame ändå är rätt givmild.

Pensionatvärden däremot, han befarar det värsta.

"Ja, ska det börja vara på det här viset .., att dagar ges bort kors och tvärs och latmasken bosätter sig hos bloggmadamen, då höjs nog hyran på pensionatet till det dubbla .., kanske rentav till sex kronor i månaden ...!" säger han som alltid är så energisk.

Jo, jo.

Vi får väl se hur detta slutar.

Nu blir det stranden med kaffe i termos och lite smarrigt från Möllers.

Jag säger som underbara arbetskamraten Gerda Lundgren hemma i Malå, då, när vi hade bantat inför våra semestrar som skulle ta sin början nästan samtidigt .., och så kom Gerda i fikraummet med wienerbröd sista arbetsdagen ... "men Gerda ..!" utbrast jag .., och då bara loooog Gerda och sa lugnt och stilla på sitt speciella vis ..., "ja, loppet jär ändå kört ...".

Så är det.

Hej hopp alla vänner!

Dagens fönster ...

... finns på min innergård, här i Ystad.

Och nu är himlen svagt rosa-blå och det bådar nog för en vacker dag.

Jobb från sju till halv två.

Sen är det bara ...., t v å arbetsdagar kvar.

Och så ....

... blir det hemifrån-malå-besök, fast egentligen från Stockholm.

Det är Alexandra som gick i parallellklass med min yngsta d0tter och nu är Alexandra och hennes man och lilla goa, rara dottern Liv på Skånevisit, framför allt i Ystad ..., och efter att ha tittat in i affären, så blir det kvällskaffe och hallonpaj på Regementsgatan.

Hur trevligt som helst!

Och lilla pigan Liv som är dryga året, hon sitter i mitt knä - alldeles stilla och som förundrad sitter hon - medan bloggmadamen högläser om Petter och hans fyra getter.

Om och om och om och om igen.

Och Alexandra visar sig ha ett hästminne och berättar om vilken färg det var på heltäckningsmattan i dotterns rum (min dotters) och vad som hängde på väggen upp till övervåningen .. (ett skallerormsskinn!!) och hon berättar också om sitt arbete på ett hotell i Stockholm och hur underbart bra hon trivs med sitt jobb och vi får även veta att det här med Skåne ..., det vore nånting det .., inte minst för hennes man som har vindsurfing som hobby.

Allt sånt pratar vi om, medan lilla Liv stultar omkring i lägenheten.

Sen blir det kväller på riktigt och hej-och-tack och Dirty Dancing och soffläge och hur ska man orka diska, det kan man fundera över?

Och så tycker jag ...

... att ni ska rösta på lilla Nelly!

Absolut!

(Ja, för hur lätt är det ha en hundkompis som har varit Riktig Fotomodell ...? Så där som Selma.)

Hjärtevärmare ...

Ingenting gör en så glad som alla småttingarna som kommer och handlar med sina föräldrar.

I eftermiddag ..., Hilda och Ella .., tre och kanske två år .., och mamma Ingrid med minstingen, den nästan nyfödda lilla Ida i famnen ..., och så småttingarnas farmor som är på besök från Gotland.

Och Hilda och Ella ställer sig vid kundkorgarna och ropar "hej Bettan!" och Ella vinkar lite .., *vink-vink* och det känns som om hjärtat ska gå i små, små, små bitar.

Av glädje.

Och nu är det bara tre arbetsdagar kvar.

Fyra arbetsdagar kvar ..

... varav lördag och söndag bara är korta sådana .., då slutar jag halv två.

Fyra pjuttdagar kvar.

Sedan väntar tio dagars ledighet.

Och Köpenhamn .,. Athen .., och lilla Kokkari på Samos.

Och idag är det fredag och himlen är ljust, ljust blå.

Hög och klar luft ute.

Fönstret öppet.

På en skorsten sitter två fiskmåsar och gottar sig i morgonsolen.

Jo, men det känns bra.

Alltsammans.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från den resglada madamen i Värmland, hon som nyligen har besökt Malaga.

Så här skriver hon:

"Hejsan!

Så klart så fotograferade jag några fönster på min spanska resa i förra veckan.

Svårt att låta bli för det är så kul och jag vet att det ger glädje hos en viss mottagare i Ystad stad!

Det här är fångat i den lilla vackra byn Benalmadena.

Turtlan."

Flera kvällsfönster från Spanien ...

"Eftersom Bloggmadamen snart ska ut och flyga och gillar landet Irland så skickar jag över den här bilden till Dig!

Ett irländskt Air Lingus plan som speglar sig i fönstren på Malagas flygplats fångat den dagen vi flög hemöver.

Ett litet annat slags fönster från en resekär bloggare till en annan resekär bloggare tänker jag.

Natti från Turtlan."

Ära vare dansk tv!

Å, sicken härlig serie jag råkade ramla rakt in , nämligen denna, som ikväll sändes på danska 1:an.

Landsbyhospitalet

Engelsk dramaserie fra 2009.

Originaltitel: The Royal

Hospitalet har økonomiske problemer, og det ser ud som om, at skadestuen bliver nødt til at lukke. Måske kan en mystisk velgører redde kastanierne ud af ilden - men er der nogen hager ved tilbuddet? Samtidig sætter dr. Weatherill alt på højkant for at redde en hjemløs mand, der er fanget på en byggeplads.

Om Alida Constantia ...


När jag letar efter bilden till inlägget här under, ramlar jag över andra inlägg från 2006, ja, frå min gamla blogg.

Ååå, visst minns jag när bloggvännerna berättade om sina namn!

Den här madamen till exempel .., så härligt roligt det var att läsa om det igen!

Och här är hennes blogg.

Ibland ....

Bilden: den 6/6 2006, gifte mina barns pappa om sig.
Den kvällen (då det var bröllopsfest och barnen var hos sin pappa och Karin) blev min mamma, barnens mormor, våldsamt sjuk och personalen på gruppboendet bad oss att komma till akuten där mamma låg och var så illa däran.
Dom kom lite glada i hatten och gullade med sin mormor och pussade och grät och var som änglar mot henne och mormor blev som genom ett mirakel frisk och kry och skulle komma att leva i ytterligare två år.
Fr.v sonen, störstasyster och hon i mitten.
Och så mormor Ann-Gerd.


... älskar jag mina barn mer än annars.

Ikväll, till exempel.

Då har dr Böhlander meddelat på sin facebook att hon ska baka bullar till flickor -97 (läs: Emmas lag) som spelar fotboll och ingen som jag känner bakar godare bullar än äldsta dottern och förresten ska lillebror som inte längre är så liten, utan längst av alla i familjen och faktiskt tjugotre år fyllda, komma till Väsby och få kalasa på allt detta goda.

Jaha.

Då skriver yngsta dottern på storasysters facebook att "flickor f.-76" minsann också vill ha nybakade bullar.

Och för en stund sedan ringde dr Böhlander och sa ..., "hej mamma .., ja, jag är i stan nu (Sthlm) och skjutsar hem Anders och så har vi med oss en påse nybakade bullar till syrran .. (ja, hon född -76) och nu ska vi allt överraska henne och Micke ....!" säger hon glatt.

Besvärsrädd är hon aldrig, den där äldsta dottern och åååå, vad jag är glad att dom tycker så mycket om varandra!