Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

• Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

• Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

• Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

På rehabcentret ...

... finns en arbetsterapi, må ni tro.

Där har bloggmadamen idag förfärdigat julgodis.

Mandelmassa .., en liten pyttebit nougat .., och detta överdraget med mörk choklad.

På toppen en valnötsbit.

Jiiiisus, så gott detta ska bli!

Ännu en insikt ....


Förra veckan hade Fråga-doktorn-doktorn, ni vet, hon i SVT, en väldigt urringad historia på sig.

En tjusig historia, rent av, ja, man kunde rentav tro att doktorn var på väg till fest.

Och sällan har herr pensionatsvärden varit mer intresserad av det programmet.

Oj, så han tittade!
(4.05 in i programmet tittade han till första gången och sedan fann han programmet ytterst sevärt ,-)

Jo, minsann.

I går var dock ordningen återställd.

Men så brydde han sig inte i att titta heller.

Nä.

Han ägnade sig åt att leta efter domkraften.

Brev från pElle till alla vännerna ..

Sigge Nilsson i soffan.

"Hej, det är pElle som skriver.

Nu ska jag berätta vad som har hänt här i det gula huset i landet Halland: hit har kommit en kattunge som heter Sigge Nilsson.

Jo, det är sant.

Matte och pv kom med honom i söndags och jag blev alldeles häpen, ja, jag har ju varit ensam hos dem i flera veckor och före det hade jag det sååå lugnt och skönt hos Gunvor (jag förstår inte var Gunvor har tagit vägen ..?? Bara borta är hon!!) och nu är det slut med friden .., ni kan inte ana hur här blivit!

Sigge Nilsson är alldeles omåttligt vild och mest av allt älskar han att hålla sig i närheten av mig, men inte f ö r nära, nä, jag har fräst och givit honom minst tre lusingar, så han smyyyyger mest någon meter bakom mig eller håller sig vid sidan av väggen och det är skönt, det tycker jag.

Ibland går jag fram och nosar på honom, utan att ge honom en lusing, då blir pv och matte så glada och säger ..."sååååja pElle .., nu var du duktig!"

Det har hänt att jag har haft lust att leka lite med Sigge Nilsson, men ..., ja, det känns lite fånigt .., jag är trots allt är distingerad gentlemannakatt och det var länge sedan jag lekte .. men det ser ganska kul ut när Sigge gömmer sig under mattan eller hoppar upp i en kartong och ligger där och sprattlar och tittar upp när man går förbi .., ja, då får jag också lust att göra sånt där, men det gör jag inte.

På nätterna ligger Sigge hos pv.

Bara hos honom.

Det får inte jag göra ..., och det tycker jag är himla orättvist, så jag hoppar upp i korgstolen som är min och sover där.

Och på morgnarna, då leker matte med Sigge .., då gömmer hon sin hand under täcket och låtsas att handen är en liten mus och Sigge, han hoppar och skuttar och försöker fånga den där musen och matte verkar tycka att det är precis lika roligt som Sigge.

Ganska barnsligt, om man får säga det själv.

Men Sigge är också ganska fin, ja, faktiskt är han det ..., och det kan ju hända att vi blir vänner ändå.

Man vet inte så noga.

Nu ska jag lägga mig i korgstolen innan Sigge hoppar upp och tar den också i från mig, ja, han äter ur min matskål, f a s t han har en egen!

Hälsningar från er vän, pElle."

Tisdag ...

"Men inne i salen, själva kyrkorummet, där var allt förvandlat.

De förtitvå bänkarna med svängda ryggstöd var borta, likaså sångarnas estrad. Och fondens jättelika oljemålning av Jesus i Getsemane, den med klipporna som hade dolt Judas och de romerska soldaterna.

Som sagt, sade Ivar, här brukar vi äta blodpalten och köttsoppan efter älgjakten.

Och han pekade på de masonittäckta långborden som ersatt kyrkbänkarna.

Längst framme, där antiennen för offergåvorna hade stått, fanns nu ett kvadratiskt bord med grön filtklädd skiva.

Vintertid brukar vi träffas här och spela poker, sade Ivar.
Om söndagarna.

Men målningen av Kristus? sade Olof Helmersson.

Förebedjaren?

Den vart ommålad. Och hamnade på älgskyttebanan."


// Utdrag ur Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren.
Kalenderbilden - för övrigt från Sigtuna -, kom från annasmamma.

Tisdagsfönstret ...

Innan jag själv tog steget och skrev mitt första blogginlägg, - det var i september 2005 -, hade jag under säkerligen ett års tid varit trogen besökare hos bland annat Stationsvakt.

För mig är han fortfarande bloggsuveränen numero uno.

Alltid påhittig.

Totalt oförutsägbar.

Begåvad.

Och har massor med härlig självdistans.

Det här fönstret har jag mer eller mindre tiggt mig till - ja, helt skamlöst - och den generöse väktarmannen, han förstod minsann vinken.

Så här skriver han.

"Det är ett fönster på Beatebergsskolan, skolan jag gick i på mellanstadiet.

Fönstret ligger på marknivå, och innanför, om man tittar in och ner, så ser man det som var matsalen förr."


Tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

Också en insikt ...


På tv idag .., en kanal som visar ett amerikanskt program där man får följa unga mammors förlossningar.

Det är kejsarsnitt kors och tvärs och blir det vaginal förlossning ligger kvinnorna närapå upp-och-ner och jag tänker på min mamma som berättade att indiankvinnorna föder sittande på huk och hur mycket mer finurligt mamma tyckte att detta var .., det blir ju ett helt annat neråt-tryck på det viset.

Men nu var det Amerika.

Och kvinnorna är sjutton år och någon ännu yngre och barnen är nästan kolsvarta när dom föds och den lille pojken som endast väger 594 gram, han dör.

Men så finns där en kvinna i nästan 40-årsåldern.

Ett barn har hon fött tidigare, men det barnet dog vid födseln.

Nu är det dags igen och mannen sitter vid hennes sida och dom ser lyckliga ut, men aningen oroliga.

Och hon föder honom en son.

Mannen strååååååålar som vårsolen och han sitter där och håller den lille gossen i famnen.

"Hur det känns ..?" säger han.

"Joo .., jag längtar tills vi kommer hem .., jag längtar tills han blir större och då ska vi sitta där i vardagsrummet och titta på tv och jag ska lära honom hur man blandar cement".


Det är dom där sista orden som får mig att se suddigt.

Till den som står i tur att operera sitt knä ..., andra kan hoppa över detta.


Att få ett helt nytt knä, det kan tyckas som en enkel historia, ja, så där att när det väl är på plats, är det väl lika så gott att man börjar tänka på arbetsschemat?

Vad man inte vet och vad man aldrig i livet hade kunnat föreställa sig - inte ens i sin vildaste fantasi - det var att man skulle bli så t r ö t t.

Men så är det.

Efter en hel dag utan minsta vilopaus på soffan Ektorp och med en hel del vaktande så inte pElle ska vara alltför hårdtassad mot lille Sigge Nilsson ..., och efter att ha tillverkat trillingnötter som julgodis ..., och sist av allt; en biltur till Slöinge tillsammans med den då hemkomne pensionatsvärden, ja, efter detta är bloggmadamen totalt slut på.

Totalt.

Då orkar hon bara äta upp sin mat och glöm att hon inväntar mannen som sitter mitt emot .., nä, hon reser sig upp .., säger tack-för-maten-men-nu-orkar-jag-inte-mera och så vacklar hon till soffan och faller ihop likt ett korthus.

Om damen i fråga är åttio år eller mera?

Nä.

Hon är femtiofem, snart femtiosex.

Men känner sig som det dubbla.

Det kanske bara är undertecknad som tappar energin så hemskt, men ändå .., så här är det för mig.

Såja ..., nu har jag i alla fall förvarnat.

Mellan varven ...

Sigge Nilsson.

... då, när det har lekts oavbrutet i någon timmes tid .., när den där lille filuren har hoppat upp och ner i återvinningspåsen eller gömt sig i tomkartongen och hoppat upp precis när pElle råkar komma förbi ...., så blir det sovstund på soffan Ektorp.

Matte, hon ägnar sig åt viktigheter.

Hon diskar, dammsuger .., fejar i badrummet .., och läser alla Sydsvenskan som hon fick i Svedala.

Åååå, sicken lycka för henne!


pElle ...?

Han har tagit sin tillflykt till sängkammaren.

Till sin korgstol.

Det var där Sigge Nilsson hoppade upp i morse och åkte på en lusing.

Måndagsfönstret ..

... hittar man i Köpenhamn.

Måndag ...

... och det lär ska komma snö till landet Halland idag.

Bilden är tagen i Sheffield och skickades hit av annasmamma.

En slags insikt ...., nr 1.


Nu på morgonen kommer Sigge skuttande in i sängkammaren och upptäcker till sin glädje herr pElle liggandes i korgstolen.

Åååå, sicken lycka!

Så Sigge Nilsson tar ett skutt upp till den där kompisen - hopp bara! -.

Det skulle han inte ha gjort.

Ty det blir spott och fräs och lusing och Sigge Nilsson försvinner i ett huj under dubbelsängen.

Efter en stund ...., vågar han sig fram igen ... men bara för att hoppa upp i sängen och därifrån, från sänggaveln, står han och s p a n a r mot korgstolen till .., ja, på den där sure typen som har sånt förfärligt morgonhumör.

Och sen blir det lekstuga!

Ååååå, så lajbans att jaga mattes evigt vickande tår!

Och så adventsdags ...

Oj, det har varit så turbulent så jag har inte ens kommit ihåg kalendern!

Men det gör jag nu .., just innan läggdags.

Som vanligt är det annasmamma som har varit fotograf.

Ännu mera för övrigt ....


... tycker jag att det är för bedrövligt att man ska måsta använda sprängdeg eller kofot för att få upp fodralet till en vanlig liten dvd-film .., en plastförpackad cd-skiva eller värst av allt: den stora förpackningen till ett mikroskopiskt minneskort.

För övrigt .....

.. anser jag att Babben Larsson kan ta över som programledare i Ring-så-spelar-vi.

Jag tycker att hon är suveränt duktig!

Och för övrigt del 2 .., så anser jag att årets SVT-luciaevenemang från Växjö, där elever från Katedralskolan och Kulturskolan deltog, var det bästa hittills.

" Staffansvisan 2009" på nästan jazzigt vis .., åååå, så läckert!

Ja, allt var så jättebra!!!!

Och annorlunda!

Och så ....

... börjar man känna sig lite hemmastadd.

Tillökning i familjen ...

Till en början ser pElle ut att tycka att det är rätt trevligt.

Till en början, ja.

Dagens fönster ...

Att komma tillbaka till Ystad .., att låsa upp dörren till sin egen lägenhet .., blir känslosamt.

Nästan tom är den .., där finns en säng .., ett bord .., några stolar .., alla böckerna och lite annat sånt smått och gott.

Och så fönsterna .., dom där outsägligt vackra fönsterna!

Och jag hittar ljusslingan och sätter den i fönstret mot secondhand-affären och ett lakan får vara gardin och så ligger jag där i sängen och bara gottar mig åt hur fint det blir.

På morgonen ser jag människor som promenerar förbi ute på trottoaren.

En man och kvinna med en liten hund vinkar glatt när dom passerar.

Vink-vink!

Andra kommer från Möllers.

Innan vi återvänder till landet Halland .., säger jag till pv hur svårt det är.

Att jag har så många känslor för den där lilla skruttiga ettan.

"Men det är ju inte konstigt .., tänk, du har ju bott där sedan du skilde dig .., det är sju år det .., och det här har hela tiden varit din trygghet ...", säger han.

Just så.

Innan vi åker iväg, tittar vi in på mammas gruppboende.

Den underbart rara Sylvie öppnar dörren och det blir varma kramar och allt kommer över mig .., bilden av mamma i den röda fåtöljen .., mamma i sängen .. mammas hand .., mamma som död .., och rösten går sönder alldeles och det är som om hela jag faller i små, små bitar.

Senare, när vi har givit oss iväg norrut .., när vi kör bland bokskog och gärdessgårdar..., förbi Hörby, Höör .., Röstånga .., Ljungbyhed ., Skäralid .., då känns det bra igen.

Bilder från helgen ...

Har ni sett en sötare liten raggsocka ..?
Inte jag.
Och rosa kalasbyxor.

I vanliga fall ser min dag ut ungefär så här: frukost, träning, dusch, hämta posten, lunch, bokläsning, skidskytte alternativt kunskapskanalen .., kaffe .., kokoskaka .., middag .., prat, prat .., sova.

I går var allt annorlunda.

Då blev det Ikea i Helsingborg .. besök i Svedala hos den här madamen och mormor Bettankax och lilla, rara, goa Ebba ..., fika och prat och urgoda lussekatter och ännu godare mjuk pepparkaka .., prat-och-prat ..., och sen iväg till Söderslätt .., till Trelleborg och Hedgren .., tre trappor upp och underbar lägenhet och gamla möbler och mycket böcker.

Pratochpratochprat och skratt och rar tös och skånskt uttal av Boel (och hela tiden säger jag fel) och hund som lossar hår och osynlig katt och utsikt över tegeltak och Trelleborg är bara så mycket S k å n e!

Så blir den dagen.


Lilla Ebba-gull.
"Oj, vad hon saglar ...", säger mamman.
I Västerbotten dreglar man.

Och sist av allt kustvägen till Ystad.
Långsamt går det.
Vägbulor nästan hela tiden.


Om hon som är mormor är stolt?
Å, det är bara förnamnet!

Så blir det besök i affären och kramar och kramar och puss på kinden.

Karina och Cowboy-Maria och Malin i kassan och Hanna.

Och rara kunder som frågar och ler.


En av pensionatvärdens bästa sidor, det är att han är så bra med djur.
Och med småttingar.
Ebba hon ligger där på magen och vänder sig ideligen om och tittar på den där filuren intill.
"Hej på dig du ...!" säger han och hon kämpar för att hålla huvudet upp och kolla in.

På kvällen när vi har låst upp dörren till min lägenhet, ramlar bloggmadamen ihop en enda hög.

Hon får våldsam frossa .., skakar som ett asplöv .. hackar tänder och har sprängont i benet!

Det blir dusch i skållhett vatten och nästan att hon somnar innan klockan är åtta på kvällen.

Hela natten blir ett enda snurrande i sängen Sultan.


Utsikt från Hedgrens balkong.

Och så blir det söndagmorgon och frukost från Möllers.

Besök igen i affären.

Emelie i kassan.

Och ännu fler rara kunder.



Sist av allt åker vi till Benestad, någon mil norr om Ystad och hämtar Sigge Nilsson.

Alldeles sjövild är han den första halvtimmen i bilen och till slut gör jag som ryska gummor gör med dom nyfödda; jag virar in honom hårt i en frottéhandduk, lägger honom i mitt knä och masserar hans öron och fötter.

Efter en stund har han somnat.

Resten av vägen .., i mer än två timmars tid .., ligger han och sover ihopkurad - utan att jag behöver hålla fast honom - i mitt knä.

Han slickar min hand ..., nosar mig i ansiktet .., snuuuuusar .., lägger sig till ro .. strääääcker på sig .., och vi sitter där, pensionatsvärden och jag själv .., och bara smajlar.



Inköpslista för kvällen.

Pelle tar emot ytterst vänligt, men sen ..., blir det fräs och fräs.

Och en lusing delar han ut också.

Sigge Nilsson .., åååå, han vill så innerligt gärna få leka med den där stora kissen .., ååå, han smyyyyger sig nästan ända fram, men när pElle fräser .., då viker Sigge Nilsson av åt sidan och låtsas att han egentligen hade tänkt gå en annan väg .., ja, t.ex till vardagsrummet, näää, näää, inte hade jag tänkt störa dig inte, tänker han nog.

Och i ett huj har Sigge lärt sig att ta trapporna till övervåningen och medan jag sitter här och skriver, ligger han på Hildas säng och sover.

pElle .., han har hoppat upp i sin fåtölj.

Och pensionatsvärden, han är i stan och sjunger på en adventskonsert.

Ungefär så har vi det.

Litet brev från pElle ...


Bortskänkes: ytterst irriterande kattunge.

Han heter Sigge Nilsson.

Svar till: snart galen äldre kattherre.